Dörrklockan ekade genom villan med ett skarpt, metalliskt *pling-plong*, och Elias stannade mitt i rörelsen med handen fortfarande uppsträckt mot knappen. Han hade ringt två gånger nu, och ingen hade öppnat. Kanske var de ute och handlade? Eller hade Felix glömt att han skulle komma? Han kände hur svettens svala fukt samlades i handflatan när han vände sig om för att titta ner på gatan. Solen stod högt, asfalten glödde, och luften luktade av nyklippt gräs och avgaser från en gräsklippare någonstans i grannskapet. Han hade lovat att vara här klockan tre, och nu var det redan tjugo över. *Fan.*
Han vände sig tillbaka, höjde handen för att försöka en tredje gång—
Dörren öppnades med ett plötsligt, skrapande ljud, som om den dragits upp i sista sekund. Och där stod hon.
Felix mamma.
Elias andetag fastnade någonstans mellan lungorna och halsen. Han hade sett henne förut, naturligtvis—hon hade hämtat och lämnat på träningar, bjudit på kakor efter matcher, skrattat åt deras dumma skämt när de satt i köket och åt pizza. Men aldrig, *aldrig* hade han sett henne såhär. Badrocken hon hade på sig var av mörkblå sammet, sliten och glansig på vissa ställen, som om den använts i åratal. Den hängde öppen, bara knuten i ett slarvigt knut över höften, och under den—*helvete*—under den skymtade en svart, spetsbehå som knappt täckte någonting. Brösten pressades uppåt, rundade och tunga, med en djup klyfta mellan där huden glänste av svett eller kanske olja. Hennes mage var mjuk, med en liten, naturlig rundnad som rörde sig när hon andades, och låren—*jävla skit*—låren var bara, så *nära*, bara ett steg bort från hans egna.
Hon log, men det var inte det där vanliga, trevliga leendet hon alltid hade när hon pratade med honom. Det här var något annat. Lätt, nästan lurigt, som om hon visste exakt vad hon gjorde med honom. Hennes läppar var färgade av någon mörkröd läppstift, och när hon slickade sig över dem lämnade tungan ett glansigt spår.
—Hej, Elias, sa hon, och rösten var djupare än han minns, rökig och seg. Hon lutade sig mot dörrkarmens kant, och badrocken glidde ännu mer åt sidan, så att han kunde se hur behån knappt höll. Ena axelbandet hade redan glidit ner, och spetsen pressades mot hennes bröstvårta, som stött och tycktes ha stelnat mot tyget. —Letar du efter Felix?
Han försökte svara, men halsen var torr. Han hostade, skrapade ihop något som liknade ord.
—J-ja. Vi skulle… träna. Innebandy. Han sa tre.
Hon fnissade, ett lågt, vibrerande ljud som fick honom att känna hur jeansen plötsligt blev åtare. Hon strök sig över halsen, fingrarna långa och lackade i samma mörka nyans som läppstiftet, och när hon rörde sig så där—upp och ner, upp och ner—röjde sig badrocken ännu mer, så att han såg hur behån inte alls täckte sidorna av brösten. Han kunde nästan se sidobytena, den där mjuka övergången mellan bröst och armhåla, där huden var ljusare, nästan genomskinlig.
—Felix är inte hemma, sa hon och tog ett steg närmare. Nu kunde han känna doften av henne, något varmt och sött, som vanilj och något annat, något muskigt, som parfymerad hudkräm blandad med svett. —Han åkte till kompisar för några timmar sedan. Glömde nog att säga till.
Elias blinkade. Han skulle gå. Han *borde* gå. Men hans fötter vägrade lyda, som om golvet hade blivit klister under sulorna.
—Okej, sa han, och hans röst lät främmande, hes. —Då… då går jag väl.
Han vände sig för att gå, men hennes hand landade på hans arm, fingrarna krökta runt hans biceps, naglarna korta men skarpa nog för att han skulle känna ett litet tryck genom skjortärmen.
—Vänta, sa hon, och nu var hon så nära att han kunde se de små rynkorna vid ögonvrårna, hur ögonfransarna var tjocka och mörka, som om hon hade mascara på sig, fast han var säker på att hon inte hade det. Han kunde se hur hennes bröstvårtor tryckte mot spetsen, hårda och tydliga, och hur behån inte alls dolde dem längre. —Du behöver inte gå. Kom in ett tag. Jag kan bjuda på något kallt att dricka.
Hennes tumme strök över hans arm, fram och tillbaka, och han kände hur hudens alla små hår reste sig. Han skulle säga nej. Han *borde* säga nej. Men istället hörde han sig själv mumla:
—Okej.
Hon släppte honom, men bara för att ta ett steg tillbaka och hålla dörren öppen åt honom. När han gick förbi henne kände han hur hennes blick brände i ryggen, och när han vände sig om för att stänga dörren såg han hur hon redan hade släppt knuten på badrocken, så att den öppnade sig helt. Behån höll fortfarande, men bara sådär. Ena bröstet var nästan helt synligt nu, och han kunde se hur den mörka vårtan var stor och pucklad, omgiven av en ljusröd areola. Han sväljde, och det lät högt i det tysta hallen.
—Gå in i köket, sa hon och gick förbi honom, höfterna svängande på ett sätt som fick honom att stirra. Badrocken fladdrade efter henne, och ibland, när hon rörde sig, såg han hur den öppnade sig helt, så att han fick glimtar av hennes rumpa, rund och fast, klädd i ett par svarta trosor som såg ut att vara av samma spets som behån.
Köket lukade av kaffe och något bakverk, kanske kanelbullar. Hon öppnade kylskåpet, böjde sig fram, och han kunde inte låta bli att titta. Badrocken glidde isär, och nu såg han hela ryggen på henne, hur ryggmärgen löpte nerför ryggraden, hur trosorna klämde åt sig mellan skinkorna. Han kunde se att de var våta, att tyget hade mörknat där det trycktes mot hennes kön, och han kände hur hans egna byxor blev åtare, hur hans cock började stå på sig, tryckte mot dragkedjan.
—Vad vill du ha? sa hon och vände sig om, lutade sig mot kylskåpsdörren. Nu hade hon släppt axelbandet helt, och behån höll bara på ena sidan, så att det ena bröstet var helt exponerat. Det var tungt, med en naturlig häng, och vårtan var stor och mörk, stelnad till en liten knopp. —Öl? Läsk? Vatten?
—V-vatten, sa han och kände hur hans röst knäcktes.
Hon log igen, strök sig över bröstet, fingret cirklande runt vårtan utan att riktigt röra den.
—Vatten, sa hon och nickade långsamt. —Bra val.
Hon tog fram en flaska, och när hon räckte den till honom såg han hur hennes hand skakade lite, som om *hon* var nervös. Eller upphetsad. Han tog flaskan, och när deras fingrar möttes höll hon kvar kontakten ett ögonblick för långt, och han kände hur hennes nagel kilade sig mot hans handflata.
—Du ser spänd ut, sa hon och lutade sig närmare. Nu var hon så nära att han kunde känna värmen från hennes kropp, doften av hennes parfym, något blommigt och tungt, som jasmin och amber. —Har du tränat hård idag?
—Nej, sa han och skakade på huvudet. —Jag… jag har inte tränat alls.
Hon fnissade igen, och nu lade hon handen på hans bröst, just över hjärtat. Han kunde känna hur hennes fingrar spridde sig, hur naglarna kilade sig mot tyget på hans t-shirt.
—Då är det något annat som gör dig spänd, sa hon och bit sig i underläppen. —Eller?
Han skulle säga något. Han *borde* säga något. Men innan han hann öppna munnen hade hon redan tagit ett steg närmare, så nära att hennes bröst nästan tryckte mot hans arm. Hon luktade *kvinna*, på riktigt, inte som de tjejer han hade varit med, som alltid doftade av fruktiga duschgeler eller syntetiska parfymer. Hon luktade *mogen*, som något som hade legat i solen för länge, som honung och salt och hud.
—Du är så söt när du blir generad, viskade hon och strök med tummen över hans läpp. —Vet du det?
Han andades in, och det var ett misstag, för nu kände han henne *överallt*, hur hennes lår nuddade vid hans, hur hennes mage tryckte mot hans höft. Han kunde känna hur hans cock pulsade, hur förhuden drog sig tillbaka, hur den tryckte mot tyget så att det nästan gjorde ont.
—Jag… jag borde gå, sa han, men det lät inte övertygande, inte ens för honom själv.
Hon log, och nu släppte hon behån helt. Den föll ner på golvet med ett tyst *plopp*, och nu stod hon där, med brösten helt nakna, tunga och vackra, med vårtor som var så hårda att de nästan såg ut att göra ont. Hon tog hans hand, och innan han hann protestera hade hon redan lagt den på sitt bröst, fingrarna spridda över den mjuka, varma huden.
—Känn, sa hon och andades ut, och han kände hur hennes bröstvårta tryckte mot hans handflata. —Känn hur hård den är. Det är *du* som gör mig såhär.
Han skulle dra undan handen. Han *borde* dra undan handen. Men istället krökta sig hans fingrar, och han kände hur den mjuka köttet gav efter under hans tryck, hur vårtan var som en liten sten under huden. Han stönade, och ljudet kom djupare än han hade tänkt sig, ett grovt, animaliskt ljud som fick henne att bit ihop läpparna.
—Gud, sa hon och lutade sig närmare, så att hennes läppar nästan vidrörde hans öra. —Du låter som om du vill ha mer.
Och då—då hände det.
Hennes hand glidde ner, över hans mage, och sedan vidare, ner mot hans byxor. Han kände hur hennes fingrar krökta sig runt hans hårdhet, hur hon tryckte till, så att han stönade igen, högre den här gången.
—Så *stor*, viskade hon och bit honom lätt i örsnibben. —Så jävla stor för en sådan söt pojke.
Och sedan—
Sedan ringde hennes telefon. Ett skarpt, insisterande *brrrr* som ekade genom köket. Hon stelnade, och sedan drog hon undan handen, som om hon bränt sig. Hon tittade på skärmen, och han såg hur hennes ansikte förändrades, hur leendet försvann, hur ögonen blev hårda.
—Det är Felix, sa hon och tog ett steg tillbaka. —Han är på väg hem.
Elias stod där, med handen fortfarande upplyft som om han fortfarande höll i hennes bröst, med cocken så hård att det gjorde ont. Han kände sig som om han hade blivit överkörd, som om någon hade dragit undan marken under honom.
Hon böjde sig ner, plockade upp behån, och när hon räckte sig fram för att knyta badrocken igen såg han hur hennes hand skakade. Hon andades fort, brösten höjdes och sänktes, och när hon tittade upp på honom igen var det något nytt i hennes blick. Något hungrigt. Något farligt.
—Du borde gå, sa hon, men rösten var inte längre djup och mjuk. Den var skarp. Hesa. —Gå *nu*, Elias. Innan han kommer hem.
Han nickade, vände sig om, och när han gick mot dörren kände han hur hon följde honom med blicken. Han la handen på kylskåpsdörren för att stödja sig, och när han tittade tillbaka en sista gång såg han hur hon hade öppnat badrocken igen, hur hon stod där med ena handen mellan benen, fingrarna gömda under trosorna, och hur hon bit sig i läppen så hårt att det måste ha gjort ont.
—Gå, sa hon igen, och den här gången lät det nästan som en bön.
Han gick. Men han visste att han skulle komma tillbaka.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym