Jag känner mig bitter, känslomässigt förvirrad och lite nere. Mitt utforskande, min längtan och mitt ”självförverkligande” gick inte alls som jag ville och jag började tappa suget. Vad fan var det för mening att ha denna ihållande period av sexuell frustration, nyfikenhet och längtan när jag ändå inte fick till det?
Jag och Alfred har haft kontakt i över 1 år och har ännu inte träffats. Han är blyg, oskuld och väldigt försiktigt. De tillfällen jag har haft möjlighet att ses så har han inte kunnat, inte vågat eller tagit chansen. De flesta skulle nog säga att jag borde ge upp, efter så lång tid och när chanser givits så handlar det nog mer om vilja, eller ja brist på vilja. Kanske är jag en lättlurad idiot, en självplågare som väljer att fortsätta längta, tråna och hoppas på att det ska bli av, men jag kan inte bara ge upp. Vad tjänar jag på det? Och vad förlorar jag på att vänta och hoppas? Många är de som vill ses, vill utforska mig sexuellt, kanske inleda något. Men finns ingen connection, kemi, känslor, så ödslar jag ingen tid. Få är de personer som jag tar mig tid att skriva med, tar chansen att lära känna. Speciellt såhär års är energinivån låg och bitterheten slår lätt till. Som nu.
Jag hade ju äntligen hittat en till ung man, som liksom Alfred var mogen och hade rätt förutsättningar att ge mig det jag vill ha. Erik är ett år yngre än Alfred och så himla fin! Han har varit tålmodig och väldigt tydlig med att han är intresserad av mig, framförallt sexuellt men även personligt. Han tycker om mig. Då smälter jag. Och jag märkte hur jag började falla allt mer, varje dag längtade jag efter honom. Han kunde till och med tänka sig att uppfylla flera av mina fantasier, både rent sexuella och det mer djupare.
Men så när vi äntligen fick möjlighet att ses då blev han sjuk några dagar innan. Han har legat sjuk hela veckan, så det finns ingen anledning att misstro honom, men såklart har mina hjärnspöken gjort sitt bästa för att få mig att tvivla, få mig att tänka att vi inte kommer ses nånsin. Att jag lika gärna kan ge upp mina sexuella och känslomässiga drömmar. Nöja mig med det äktenskap jag har, trots att maken i perioder känns oengagerad, bekväm och svår. Han känns ibland omogen, men samtidigt känns han minst 20 år äldre än jag, trots att han är 2 år yngre. Jag är inte olycklig i äktenskapet, men det finns saker som gör mig missnöjd och bitter, ibland. Hade jag varit rent olycklig så hade det varit en annan sak. Hade det inte heller funnits potential hos honom, hos oss tillsammans, så hade jag nog givit upp. Men även om jag är bitter, lite besviken och missnöjd så älskar jag honom och han mig. Jag skulle inte må bra av en separation och jag tror inte det är lösningen heller. Jag vill inte ta bort, jag vill lägga till. Jag vill ta reda på vad jag behöver utan att såra, utan att skapa drama, utan att förändra för mycket.
Men inatt funderade jag på om jag var passé och borde ge upp mina drömmar och min längtan efter något mer. Efter att ha försökt gå ut på nattklubb och ha kul med äldsta dottern, men när vi båda tröttnade på träliga, dryga och omogna, fyllskallar, dålig musik och att inte ens tycka alkohol smakar gott, så avrundade vi och ville hem efter 1,5h. Jag ville fly lite, koppla bort, koppla av och slippa tänka. Men jag får acceptera att jag aldrig mer kommer kunna bli berusad, jag har aldrig tyckt alkohol smakar gott och det har bara blivit svårare att pina i sig. De senaste gångerna jag druckit har jag oftast inte fått i mig mer än en drink eller en shots osv. Och jag mår så jäkla illa av varenda droppe! Nu får det vara. Dansa kan jag göra ändå, älskar att dansa.
Men uppmärksamhet, bekräftelse, närhet, förälskelse och sexuella utsvävningar kan jag inte ge upp. Jag vill inte kasta bort min sexappeal, min attraktion och min charm.
Men just nu vet jag inte vad jag vill riktigt och om det jag drömmer om ens går att uppnå och kombinera med det liv jag valt och lever.
Jag vill så gärna känna mycket och starkt! Jag kanske är känslo-knarkare eller nåt sånt. Men vem mår inte bra av att känna sig älskad, känna sig förälskad, känna sig fri, få leva ut sexuellt och få känna sig levande?!
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym
