Kapitel 1
Djupets puls
Simon och jag har tillbringat veckan inspärrade i lägenheten, där tiden suddats ut till en sekvens av kroppar och mörker. När han säger ’Nu är det min tur att få komma djupt i dig’, vet jag att det inte är en förfrågan, utan ett löfte om en ny, intensiv gräns som vi tillsammans ska utforska.
Ljuset från gatlamporna utanför fönstret sträckte sig i långa, gula band över golvet och uppför sängkanten. Det var en tyst kväll, den sortens stillhet som bara uppstår när en hel stad håller på att somna. Jag låg på rygg med blicken i taket, där en spricka i putsen löpte snett mot hörnet. Luften i rummet var tung, doften av svett och tvål hängde kvar i gardinen och i sängkläderna, en påminnelse om vad som precis hänt. Simon låg bredvid mig, hans andning var tung och oregelbunden. Han vände sig på sidan och lade en hand mot min bröstkorg, fingrarna var varma och lite fuktiga.
Vi hade tillbringat större delen av veckan så här, inspärrade i den lilla lägenheten medan regnet smattrade mot rutan. Tiden hade blivit flytande, dagarna hade suddats ut till en enda lång sekvens av kroppar, lakan och mörker. Det kändes som om vi hade gjort det tusen gånger, och ändå inte tillräckligt. Varje gång vi trodde att vi var färdiga, att kropparna inte orkade mer, så vaknade en ny hunger, en ny impuls som drev oss att börja om.
Simon satte sig upp i sängen. Dhanen kastade av sig täcket och lät det landa i en hög vid fotändan. Kylan i rummet strök mot min hud omedelbart, och jag drog ihop axlarna lite. Han såg på mig, och i det svaga ljuset från gatan såg jag hur hans ögon smalnade, hur han studerade mig som om han försökte läsa en karta över min kropp. Han sträckte sig efter glaset på nattduksbordet och drack ur resten av vattnet i en enda klunk, halsen arbetade när han svalde.
”Nu är det min tur att få komma djupt i dig,” sa han.
Rösten var låg, nästan en viskning, men den bar med sig en tyngd som fick min puls att slå snabbare. Det var inte en förfrågan, det var ett konstaterande, en plan som han redan hade satt upp. Jag kände hur magen vände sig av förväntan, hur blodet rusade ut i fingrarna och tårna. Jag vände mig om, drog upp knäna under mig och lät mig sakta falla framåt tills pannan vilade mot kudden. Mjukheten omslöt mig, men jag var sammanbiten, spänd i varenda muskel i väntan på vad som skulle komma.
Jag lade mig ner med rumpan uppåt och spred benen lite för att hitta balans. Lakanet var krasigt under mina händer, och jag grep tag i tyget med båda händerna, knogarna vita. Hörde Simon röra sig bakom mig, ljudet av hans hud mot lakanet, ljudet av honom som ställde sig på knä. En hand landade på min ländrygg, stark och stadig, och började sakna röra sig i cirklar. Det var en lugnande rörelse, nästan öm, men jag visste att det bara var början.
Sedan kände jag hans lår mot mina, värmen från hans kropp mot min. Han lutade sig framåt, och jag kände hans andetag mot min nacke, hett och tungt. Han stödde sig med en hand bredvid min axel, och jag kände hur tyngden från honom ökade, hur han förberedde sig. Jag stängde ögonen och koncentrerade mig på känslan av hans hand på min rygg, den enda fasta punkten i en värld som snurrade.
När han tryckte in sig så gjorde han det inte snabbt. Det var en långsam, oundviklig process. Jag kände hur varje centimeter av honom fyllde mig, hur kroppen tvingades anpassa sig, ge efter. Jag bet ihop tänderna och en lågt stönande pressades ut mellan mina läppar. Det sved, en skarp, brännande känsla som övergick i en djup, mullrande tyngd. Han stannade upp när han var helt inne, och vi låg så stilla i några sekunder, bara andades tillsammans i mörkret.
Sedan började han röra sig.
Först var det bara små, ryckiga tagningar, som om han testade vattnet. Men snart ökade tempot. Han grep tag om min höfter med båda händerna, fingrarna grävde in i huden på mina höftben, och han drog mig mot sig med varje stöt. Sängen började skramla mot väggen, ett monotont, rytmiskt ljud som blandades med våra andetag. Jag kände hur min egen kropp svarade, hur jag sköt tillbaka mot honom, sökte efter samma djup, samma intensitet.
Han knullade mig hårt, utan tvekan. Det fanns ingen mjukhet kvar nu, bara en ren, fysisk kraft som krävde sin plats. Varje stöt sände chockvågor genom mig, från ländryggen och ut i fingertopparna. Jag grävde ansiktet djupare i kudden för att dämpa ljuden, men det var lönlöst. Rummet fylldes av ljudet av hud mot hud, av ljudet av hans andetag som blev snabbare och mer irreguljära.
Jag kände hur hans grepp hårdnade runt mina höfter, hur hans rörelser blev mer desperata, mindre kontrollerade. Han lutade sig framåt, bröstkorgen pressades mot min rygg, och jag hörde hur han flämtade i mitt öra. Han var nära. Jag spände alla muskler i kroppen, ville ge honom allt, ville att han skulle ta allt.
Med ett djupt, gutturalt ljud kom han. Jag kände hur han stelnade till, hur kroppen skakade av ansträngning, och sedan hur värmen spred sig inuti mig när han fylldes med sin sperma. Han fortsatte att röra sig några gånger till, långsammare nu, mjukare, och drog sig sedan ur och sjönk ihop bredvid mig på sängen.
Vi låg tysta en stund, bara lyssnade på våra hjärtan som slog mot revbenen. Lukten i rummet hade förändrats, blivit ännu intensivare, en blandning av oss båda. Simon vände sig mot mig och lade en arm över min midja, ansiktet begravat i min nacke. Hans andetag var varmt mot min hud.
”Det var…” började han, men rösten svek och han fick hosta till. ”Det var intensivt.”
Jag nickade, för trött för att svara. Jag vände mig om så att jag låg på rygg igen och såg upp i taket. Sprickan i putsen fanns kvar där, exakt där den hade varit förut, men allt kändes annorlunda. Kroppen kändes tung, utmattad, men på ett bra sätt. Som om vi hade tömt oss på allt vi hade, gett varje uns av energi till varandra.
Utanför fönstret hade regnet börjat falla igen. Jag hörde det smattra mot rutan, ett tunt, ihållande ljud. En bil körde förbi på gatan utanför, strålkastarna svepte över taket i en snabb, ljus båge och försvann sedan. Simon somnade snabbt, hans andning blev djup och jämn. Jag låg kvar vaken en stund till och lyssnade till mörkret, tänkte på veckan som hade gått, på alla de gånger vi hade legat i just den här sängen, och undrade hur många gånger till vi skulle göra det innan vi var nöjda. Jag börjad runka simons kuk hård för ja ville ha den i min röv och när simons kuk var jätte hård så gled jag ner på hans kuk och kännde hela simons kuk i min röv och ja börja rida simon och simon sov djupt när jag red han hårdare och hårdare tills ja kännde att simon var nära att komma så ja hökade tempot och rida han jätte hårt så kom simon och ja kännde han fylla mig med sperma enda till det inte fanns någon sperma kvar så gled simons kuk hur min röv och ingen sperma ranut från min röv sen lade jag mig brevid simon och somnade .
Fortsättnig följer
Kapitel 2
Silver i solstrålarna
Simon serverar frukost i säng, men maten blir snart en lekfull del av deras intima spel. När de senare älskar på balkongen, frågar Simon om de ska flytta ihop och följer upp med en överraskande frieri, medan solen skiner och kyrkklockorna slår.
Jag vaknade av att solstrålar letade sig in genom fönstret och målade rektanglar på den skrynkliga duvan bredvid mig. Platsen där Simon hade legat var tom, kylan hade redan börjat ta över den. Jag lyssnade. Från köket hördes det svaga ljudet av en kastrull som skramlade mot spisen och doften av något varmt och tomatbaserad blandades med den stilla morgonluften. Jag sträckte på mig, kände hur musklerna i min rygg och lår var ömma från nattens och tidiga morgonens aktiviteter. Precis när jag hade satt mig upp och skulle svänga benen över sängkanten, öppnades dörren.
Där stod Simon, helt naken, med en vit porslinsbricka i händerna. På brickan vilade två tallrikar, var och en med en generös hög makaroner i en glänsande tomatsås. Ett glas juice stod bredvid. Han log ett brett, lite slött leende när han såg mig.
”God morgon”, sa han och gick sakta mot sängen. Hans kropp var täckt av morgonsolen, varje kurva och muskel tydligt framträdande. ”Jag tänkte att vi behövde lite extra näring idag.”
Han ställde brickan på nattduksbordet och pekade med ena fingret mot makaronerna. Hans blick var tydlig, fylld av en lekfull glimt som jag omedelbart förstod. En värme spred sig i mitt bröst och neråt. Jag lutade mig tillbaka mot kuddarna, lät en hand glida ner över magen och grep tag i min slaka kuk. Jag började sakta röra handen i en känd rytm, kände hur den snabbt fylldes med blod och blev styv i min grepp.
Simon tittade på, hans leende vidgades. Han satte sig på kanten av sängen, tog sin egen kuk i handen och började runka i takt med mig. Vi satt tysta, de enda ljuden var våra andetag och det svaga, fuktiga ljudet från våra händer. Rummet kändes elektriskt, laddat med en förväntan som byggdes upp för varje sekund. Jag kände hur trycket inne i mig växte, hur varje nervände spändes. Jag fokuserade på min tallrik, på den vita, släta ytan av makaronerna bredvid tomatsåsen. Med ett djupt andetag kom jag, och flera strålar av min sperma landade i en vit, krämig strimma rakt över ena makan.
Simon stönade lågt, och några sekunder senare nådde han sin egen climax. Han lutade sig fram över sin tallrik och hans sperma landade i en likadan strimma över den andra makan. Han andades tungt, en droppe svett rann ner från hans tinning. Sedan tog han min tallrik och räckte mig hans. Jag tittade på den vita kräman som hade runnit ner i såsen på min tallrik, sedan på Simon som redan hade tagit sin första tugga av den makan jag hade kommit på. Han tuggade sakta, hans ögon låsta i mina. Jag tog min gaffel, skar av en bit av min makan – den som bar Simon avtryck – och förde den till munnen. Smaken av tomatsås, pasta och en svag, sälta blandades på min tunga. Vi åt allt, tills tallrikarna var tomma, utan att säga ett ord.
Simon lade ifrån sig sin tallrik, lutade sig tillbaka och sträckte på sig. ”Är du redo för mer?” frågade han, och hans röst var nu djupare, raspigare.
Jag log. ”Jag är alltid redo.”
”Kom då”, sa han och reste sig. ”Vi går ut på balkongen.”
Vi gick nakna genom den lilla lägenheten, den svala golvytan mot våra bara fötter. Luften på balkongen var frisk och en aning svalare än inne i rummet. Solen hade stigit högre och staden nedanför hade vaknat till liv med ljudet av trafik och avlägsna sirener. Jag ställde mig bakom Simon, lade mina händer på hans höfter och kände hur han lutade sig tillbaka mot mig. Min kuk, som redan hade börjat stiga igen, pressade mot hans rumpa. Jag grep den, förde den till hans ingång och tryckte in mig långsamt. Han stönade och lutade sig framåt, med händerna mot det kalla järnräcket.
Jag började röra mig, först långsamt och djupt, sedan ökade jag takten. Våra kroppar slog mot varandra i en stadig rytm. Solen värkte vår nakna hud. Under ett tag fanns det bara det här – kroppen, rörelsen, Simon andetag som blev alltmer ansträngda.
Precis när jag kände att jag var på väg att nå min topp igen, vände Simon sitt huvud lite åt sidan, hans röst var ansträngd och bruten av stötarna. ”Vill du… vill du flytta ihop med mig?” sa han. ”I ett hus?”
Min hjärna hann knappt registrera orden innan min mun formade svaret. ”Ja”, flämtade jag. ”Ja.”
Han stannade upp, vände sig helt om och såg på mig. Hans ögon glänste. Utan att släppa mig med blicken sträckte han ner en hand mot en lita kruka med pelargoner som stod på golvet. Från under jorden i krukan drog han fram en liten svart tygpåse. Han öppnade den och två enkla silverringar rullade ut i hans handflata.
”Vill du gifta dig med mig?” frågade han, och hans röst var inte längre ansträngd, utan klar och fullkomligt seriös.
Klockorna i den avlägsna kyrkan började slå. Solen sken i hans hår, i silverringarna, i tårarna som nu rann längs hans kinder. Jag kunde inte få fram ett ljud, så jag nickade bara, om och om igen, medan en våg av något så enormt att det nästan var överväldigande sköljde över mig. Jag sträckte fram en skakande hand och han tog den, lät den kallare metallen glida ner på mitt finger. Det passade perfekt.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- våra nya grannar
- våra nya grannar
- Två gubbar
- Främling i natten
- Lilla Veronica (onani. ung gammal. Fist)
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym