Värmen var verkligen tryckande – att jag var så lättklädd gjorde ingen skillnad. Jag verkade vara den ende som var dum nog att vara kvar på institutionen. Förutom byggjobbarna med sitt enerverande borrande. Fredageftermiddag halv fyra – borde inte de också ha slutat vid det här laget? Hon var punktlig, och redan när hon klev in genom dörren insåg jag instinktivt att min klädsel var ett stort misstag. Inte för att hon var mer formellt klädd, utan för att mina lösa shorts och inget under skulle kunna bli pinsamt avslöjande.
Jag var nervös, men kom i alla fall i tid. Knackade på. Inget hände. Hade han gått hem? Inte så konstigt i så fall. Knackade igen, hårdare – han kanske inte hörde på grund av allt borrande. Fan vilket oväsen. Nu svarade han. ”Kom in!” Jag öppnade, hjärtat bultade. Han mötte min blick, såg så där sträng ut som han brukade, men log och lät inte alls irriterad när han hejade.
Jag hade aldrig riktigt tillåtit mig att kolla in hennes kropp, jag gjorde inte det med mina studenter. Att hon var söt, visst, men om hennes bröst var små eller stora, om hon hade fin figur, om hennes stjärt lockade mig – allt sånt som jag kunde iaktta och fantisera om hos andra kvinnor stängde jag av när det gällde studenterna. Men nu gick det inte att undvika. Hon hade en tunn, kort, tajt känning, det var ungefär allt. Det såg nästan ut som ett nattlinne. Figuren, som jag hade blundat för tidigare. De välformade brösten. Midjan, höfterna, kurvorna, stjärten… Jag försökte hålla kvar blicken vid hennes blick, men kunde inte undgå att ta in hela kroppen. Hon log, såg lite orolig ut. Jag sa nåt om värmen, bad henne sitta ner, försökte låta lugn.
Jag satte mig i soffan, försökte lugna mig. Nu såg han mest snäll ut. Jag ursäktade mig, sa att jag verkligen uppskattade att han kunde ställa upp med här så här kort varsel, att jag kände mig så orolig inför konferensen. Jag tyckte om hans kontor. Det var litet, smalt, högt i tak, nästan högre än det var brett, ena väggen full ha bokhyllor. Fönstret var öppet, men värmen var ändå tryckande. Jag var varm.
Jag försäkrade henne att det inte var några problem att ses – det var ju mitt jobb. Och det var ju sant. Att handleda studenter och doktorander var inte min favoritsysselsättning, men med henne hade det alltid varit ganska inspirerande. Hon var självständig, smart, vågade utmana mig – hon var en uppenbar talang, utan att riktigt fatta det själv.
– Så när är konferensen? frågade jag.
– Det börjar på onsdag, jag åker på tisdag.
– Och vad är problemet?
Jag försökte bolla över initiativet till henne. Låta henne beskriva situationen – det brukade vara en bra metod.
– Jag vet inte… jag tycker inte att det håller. Att det är skitdåligt. Bara svammel. Så kände jag, det kanske är bättre att stanna hemma.
Hon såg verkligen nedslagen ut. Det var inte så svårt att boosta henne lite, det var ju uppenbarligen det hon behövde.
– Men det är ju din första konferens, eller hur? Det hade ju varit konstigt om du inte känt dig osäker.
– Jaa, det är klart…
– Och ditt paper är jättebra, verkligen. Du har inget att vara orolig över. Du kommer att göra succé, jag lovar.
Jag såg henne i ögonen, log. Hon log tillbaka, uppenbart glad.
– Tycker du verkligen det?
– Ja. Men jag tycker att du kan förbättra en del grejer. Du blir som vanligt lite överambitiös ibland.
– Okej…
Nu såg hon lite mer trotsig ut som hon brukade. Hon strök bort håret ur ansiktet. Fan vad snygg hon var.
– Ska vi kolla på texten?
Jag klickade mig fram till dokumentet på datorn. Jag hade snabbläst det före lunch. Ämnet var rätt utmanande: subjektivitet och sexualitet. Eller som titeln löd: ”Fucking agency: The dialectics of sex in the works of J C Morgan”. Det var hyperteoretiskt och explicit på samma gång.
Hon satt och grävde i sin väska. Hennes klänning var verkligen kort. Den räckte inte ens halvvägs ner till knäna. Kanske hade den glidit upp lite nu när hon satt ner. Hon svor till.
– Vad är det?
– Jag tror jag glömde min utskrift hemma.
Jag försökte lyssna men var lite för upptagen av att hålla blicken borta från hennes lår, klänningen som dolde alldeles för lite. Hade hon ens bh på sig? Bröstvårtorna syntes ju tydligt genom tyget.
– …. jag får väl kolla på telefonen, fortsatte hon, och började fippla med sin mobil.
– Men det går ju inte. Det är ju bättre att du kollar på min skärm också då.
Jag drog fram den andra stolen och ställde den bredvid min. Hon reste sig ur soffan och satte sig, drog stolen ännu lite närmare min, så att hennes lår stötte emot mitt. Hennes kropp blev ännu mer påtaglig, doften, beröringen. Något nästan elektriskt. Min puls steg, jag svalde och min kuk hängde inte längre slappt som den borde. Jag rullade lite åt höger, för att ge henne plats. Hon hasade sin stol snett framåt så att låret stött emot mitt igen.
Fan vad jag klantade till det. Att överhuvudtaget be om handledning så här års, med så kort varsel, jag fattade att det var fel. Och glömma utskriften, helt oseriöst. Det var kanske helt genomskinligt att jag egentligen var här av andra skäl. Fan vad pinsam jag var. Och han som var så jävla professionell. Nej nu fick jag skärpa mig. Han hade mitt dokument uppe på skärmen, verkade ha gjort lite kommentarer som han brukade. Hans ben snuddade mot mitt. Jag gillade känslan.
– Okej, det här är ett skitbra paper, du kan vara lugn. Men jag tror att du måste försöka vara lite mer pedagogisk, framförallt i början.
Jag läste ett hyperteoretiskt avsnitt, fullt med begrepp som ”hybrid subjects”, ”agential realism”, ”inverted dialectics” och så vidare.
– Vad menar du egentligen?
Hon suckade.
– Jaa… jag vet inte.
Jag insåg att jag gick för hårt fram.
– Jag kan ju möjligen förstå vad du menar med agens här där du kommenterar sexscenen…
– Ja, det är ju det att kroppsdelarna har sin egen vilja liksom…
– Mhmm…
Det var en riktigt smaskig sexscen hon citerade. Plötsligt slog det mig att hon skulle stå och läsa upp de där orden –”he shoved his massive cock into my burning cunt and I cried out louder and louder as the orgasm just drowned my mind” och så vidare – inför ett gäng prydliga konferensbesökare. Förmodligen skulle hon vara klädd ungefär som du. Rom var ju knappast kallare än Stockholm. Min erektion hindrades från att resa sig bara av att jag kyskt höll ihop låren. Hon däremot satt som en man, nästan skrevade, ena låret snuddade då och då vid mitt. Klänningen var så högt upp nu att jag skulle kunna se hennes fitta, tänkte jag, om jag bara lutade mig lite framåt.
– Att hennes kropp reagerar trots att hon inte vill, liksom.
– Att hon får orgasm menar du?
– Ja, och innan dess, att hon blir, eh… våt och så…
– Mmmmm…
Jag försökte ge intryck av att tänka teoretetiskt på detta. Upprätthålla professionaliteten.
– Det gäller väl honom också då?
– Ja, det förstås. Man styr väl inte över sin kåthet tänker jag.
Hon tittade på mig. Log, nästan lite skälmskt. Vad var detta? Vad höll hon på med?
– Det finns givetvis en agens i hans kuk också.
Att hon tog ordet ”kuk” i sin mun medan hennes ben rörde vid mitt gjorde min stake, nedtvingad mellan mina lår, ännu hårdare. Jag försökte föra tillbaka samtalet till säker mark.
– Men det här med ”multitude” då, vad menar du med det? Är det Virilio du anspelar på?
– Ja precis! Jag hade bara inte boken hemma, så jag har inte lagt in någon referens. Har du den här kanske?
– Jo, det har jag nog, svarade jag innan jag insåg det fatala misstaget. Hon tittade redan upp mot bokhyllan. Jag visste var den stod: högst upp. Vad skulle jag göra? Be henne klättra upp och hämta den, som om jag vore handikappad? Göra det själv, och därmed avslöja min erektion?
– Åh vad bra! Hon la handen på mitt knä när hon sa det. Jag svängde snabbt åt höger, bort från henne, nästan reflexmässigt, ställde mig upp, ståndet slog ut i shortsen, vände mig mot stegen.
(
.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym