Männen hjälpte Ann upp från ställningen, men hon kunde knappt gå. Inte för att hon var skadad — utan för att kroppen fortfarande pulserade efter floggerns rytm och repens intensitet. Hennes ben skakade av eftervärme och adrenalin.
Repen runt hennes kropp hade börjat forma små mönster i huden, och latexdräkten glimmade ännu mer nu när värmen från hennes hud låg kompakt innanför materialet.
Männen stod runt henne som en grupp rovdjur som precis insett att bytet inte försökte fly — utan bad om att få fortsätta.
Den mörkröstade mannen tog tag i henne under hakan igen och lyfte hennes ansikte.
“Du vill gå längre,” sa han. Det var inte en fråga. Mer som ett konstaterande. “Du vill att vi bestämmer allt.”
Ann tvekade inte.
“Ja.”
Han log långsamt, så självsäkert att det fick hennes mage att knyta sig.
“Då följer du med.”
Han tog hennes handled och ledde henne mot en dörr längre in i lokalen. De andra männen följde efter. Dörren öppnades, och bakom den fanns ett annat rum — större, dunklare, med bara några få ljuskällor som kastade långa skuggor på väggarna.
I mitten fanns en upphöjd plattform med mjukt underlag och metallfästen. I hörnen fanns bord med olika redskap — rep, band, masker, ögonbindlar, träpaddlar, läder, kedjor.
Ann drog efter andan.
“Mäktigt, va?” sa en av männen bakom henne. “Det här rummet är för dem som verkligen vill släppa kontrollen.”
Den mörkröstade mannen vände sig mot henne och lade ena handen över hennes bröstkorg, precis där hjärtat slog.
“Vi kommer ta över. Helt. Du får inte röra dig fritt. Du får inte prata utan tillåtelse. Du får inte säga stopp om det inte är på riktigt. Förstår du?”
Ann kände hur en het våg rusade upp längs ryggraden. Hon behövde inte ens tänka.
“Jag förstår.”
Han nickade åt de andra männen, och två av dem klev genast fram och började lossa repen som redan fanns på hennes kropp — inte för att befria henne, utan för att knyta om dem på ett mer avancerat sätt. Repen gled över hennes hud, drogs åt i mönster som både begränsade och förstärkte hennes kropp.
De lyfte upp hennes armar och band dem så att hon stod med händerna bakom ryggen, utan möjlighet att lyfta dem. Hennes bröst pressades fram ännu mer, latexen sträcktes över kroppen som en blank, glänsande färg.
En man tog fram en ögonbindel — svart, mjuk, men tät nog att blockera allt ljus.
“Den här,” sa han lågt, “gör allt mer… intensivt. Du kommer höra oss. Känna oss. Gissa vad som kommer härnäst.”
Ann öppnade munnen för att visa att hon var redo, men han lade ett finger över hennes läppar.
“Shh. Från och med nu pratar du bara om du får en direkt fråga.”
Hon nickade tyst.
Ögonbindeln drogs över hennes ögon. Mörkret slog in som en mjuk vägg.
Hon hörde männen röra sig runt henne — steg, röster, läder som gnisslade, rep som sträcktes. Hon kunde inte se något, men hon kände dem. Allt. Varje ljud blev som en beröring.
En hand lade sig över hennes mage bakifrån. En annan över hennes nacke framifrån. En tredje kände på repen som höll hennes armar.
“Hon är fast,” sa någon.
“Bra,” svarade en annan. “Då kan vi börja.”
Ann stod helt stilla. Inte för att hon tvingades — utan för att hon var helt uppslukad av väntan.
En av männen gick ett varv runt henne, så nära att hon kände värmen från hans kropp. Sedan hördes ett ljud — ett snabbt sus — och något slog lätt mot kärlen på insidan av hennes lår. Inte hårt. Bara en varning. En signal.
Hon drog efter andan.
“Bra,” sa mannen med mörk röst. “Hon reagerar fint. Hon lyssnar på kroppen mer än sinnet. Precis där vi vill ha henne.”
Flera händer rörde vid henne samtidigt — en på axeln, en över sidan av midjan, en på låret, en i nacken.
De var inte hårda. Ännu.
Bara utprovande, ägande, kontrollerande.
Ann var helt förlorad i deras närhet. Varje röst, varje steg, varje beröring gjorde hennes inre mer laddat.
Plötsligt höjdes floggerns ljud igen — det dova, tunga ljudet när männen testade den i luften bakom henne.
Hon stod stilla.
Spänd.
Redo.
Mannen med mörk röst lutade sig fram så nära att hans läppar nästan nuddade hennes öra.
“Ann,” viskade han, “från och med nu bestämmer vi allt du får känna.”
Hans hand smög ner över hennes höft.
“Är du redo att ge bort allt?”
Ann svalde. Mörkret bakom ögonbindeln pulserade.
“Ja,” viskade hon. “Jag är er.”
Männen runt henne drog in ett gemensamt andetag, som om hennes ord tände något i dem.
“Då börjar vi,” sa den mörkaste rösten.
Och floggern lyfte för första slaget.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym