Kollobastun

Strandväxtligheten trängde igenom plankspringorna på den rangliga träbryggan. Sjön såg ganska kall och djup ut. Den nyrenoverade lilla bastubyggnaden lutade mot den branta strandbacken. Längre upp skymtade de små kollohyddorna och barn som vimlade omkring i den varma kvällssolens sken.



Jag gick in i bastubyggnaden. Två par tjejjeans, en blommig kjol och två par trosor hängde spridda på omklädningsrummets klädkrokar. Dessutom toppar, strumpor och sandaler på bänkarna och på golvet. En rund väggklocka hängde bredvid ett litet fönster ovanför krokarna. Bredvid den panelbetäckta bastudörren hängde tre stycken handdukar och en bikinitop. Bakom dörren hördes prat och skratt. Tjejskratt. Ninas, Marikas och Ilonas skratt. Jag kollade tiden på väggklockan: tio över åtta. Medan jag kände hur paketet inuti mina adidas-shorts än en gång började svälla, insåg jag sanningen: Antti och Fredde hade ballat ur.



När jag som oerfaren svensk gymnasiekille i våras sökte feriejobb som kolloledare för mellanstadiebarn på ett finlandssvenskt sommarläger i Finland, hade jag föga aning om vad det hela skulle handla om. Jag trodde att det skulle bli en ganska skrikig och stressande månad med gnällande och gliriga tioåringar. Men det visade sig snart att det skulle bli något helt annat. Jag skulle aldrig ha kunnat ana att tjejer som söker till kolloledare kan vara så diaboliskt attraktiva. Redan efter en vecka av plågsam kollocelibat var jag tvungen att inse att jag inte kunde tänka på någonting annat än en enda sak. Aldeles riktigt: sex. Eller mer sanningsenligt: våldsam och helt hänsynslös gruppsex med de supersexiga finlandssvenska tjejkolloledarna.



Uppriktigt sagt har jag under de åren jag haft medvetenhet om min sexualitet ofta funderat på vad det är för fel på mig. Givetvis förstår jag att en del människor har starkare sexualdrift än andra och att alla mer eller mindre fantiserar om sex. Men vad jag är helt övertygad om, är att de flesta människor aldrig skulle kunna fantisera om sex med sån inlevelse som jag gör. Jag vet att jag alltid har haft en livlig fantasi och att jag har väldigt lätt för att suga in impulser och intryck från omvärlden. Men det som hände mig denna kväll i den finska kollobastun var något som fick mig att förstå ett skrämmande faktum: jag har svåra problem med min mentala hälsa. Gränsen mellan fantasi och verklighet gled på ett fasaväckande sätt denna sommarkväll.



Strandbastun hade varit under renovering under de två första veckorna på lägret. Under den tiden hade vi fått nöja oss med huvudbyggnadens könsseparerade duschar. Men lagom till denna varma och fuktiga sommarkväll hade bastun blivit färdig och det var dags för den att få sitt jungfrubad.



Det var min femtonde dag i Finland och första gången i hela mitt liv som jag skulle bada bastu. Jag förmodade att alla de andra kolloledarna redan var erfarna bastubadare. Vad annat kan man förvänta sig? De är ju ändå finnar allihopa. Jag däremot, spinkig och känslig som jag är, har alltid försökt undvika detta heta och plågsamma rum, och faktiskt lyckats med det ganska bra. Men denna kväll, efter att den robusta överstekolloledaren givit order om att alla kolloledare ska basta strax efter att alla knattarna hade gjort det, rättare sagt exakt klockan åtta, så insåg jag att jag knappast hade någon utväg.



Men vad överstekolloledaren aldrig sa, som han uppenbarligen ansåg vara helt självklart, var att tjejerna och killarna skulle bada bastu samtidigt. Det är väl så de gör i Finland, tänkte jag. Det är väl helt naturligt för dem att bada bastu alla samtidigt.



Och så stod jag där i bastufarstun, skräckslagen och med en stenhård stake i byxorna, och väntade på att Antti och Fredde, de enda killedarna förutom jag, snart skulle anlända. Men efter att klockan slagit kvart över åtta var jag säker på att de inte skulle komma. De mesarna! Efter att ha insett att de inte pallade gemensambastu med tjejerna stod de säkert i varsin vrå nånstans i huvudbyggnaden och masturberade. Så jag fick alltså klara mig ensam.



Jag hängde min svarta T-shirt på en klädkrok ett rimligt avstånd från tjejkläderna. De slitna jeansen tillhörde Nina och den somriga korta kjolen Marika. Inte illa. Men de var ingenting jämfört med de blå jeansen och turkosa toppen som tillhörde Ilona, lägrets sexbomb nummer ett.



Man kan gott säga att det sociala livet bland kolloledarna på lägret till stor del kretsade runt Ilona. Hon har praktiskt taget alla de egenskaper som samhället beundrar: hon är öppen, socialt avslappnad och varmhjärtad, har beredskap att diskutera om vad som helst. På lägret hörde jag henne en gång prata även om sex, även då med sin ständigt mogna och positiva ton. Dessa egenskaper som hon har bara kompletterar vackerheten av en ung kvinna som även utan dessa drag skulle vara förbryllande vacker. En sak som åtminstone de manliga deltagarna på lägret säkert inte hade något emot, var att hon aldrig heller avhöll sig från att öppet visa sitt vackra och rentut sexiga utseende. Under de varma dagarna på lägret gick hon ofta omkring lättklädd, och ibland även till gränsen lite osedligt klädd.



Hennes gudomliga utseende kompletterat med hennes karisma var något så förtrollande att pojkslynglarna ”“ till och med de värsta bråkstakarna ”“ förvandlades till sockervadd framför hennes moderliga bröst. Man kan säga vad man vill om sedlighet och avhållsamhet, men faktum är att det inte fanns en endaste lilla heterosexuell pojkvasker på lägret som inte skulle drömt våta drömmar om henne. Efter att jag åtskilliga gånger av en slump hört vad småpojkarna snackade om i sina hyddor, så kan jag dra den slutsatsen att det var Ilonas diverse kroppsdelar som var det mest populära samtalsämnet.



Jag satte mig försiktigt ner på bänken och tog av sandalerna. Jag övervägde att gå in i bastun helt näck, men insåg snabbt att jag helt enkelt inte kunde dölja mitt upphetsade kön på något annat sätt än att lämna shortsen på. Dessutom tänkte jag att det verkligen inte kunde vara meningen att man måste bada naken i gemensambastu om man inte vill.



Jag steg upp på bänken och kikade ut genom det lilla fönstret för att se om Antti eller Fredde ändå var på väg. Inte en själ syntes på backen. Jag insåg att jag var ensam. Jag gick fram till bastudörren. Innifrån bastun hörde jag hur Marika plötsligt brast ut i skratt på sitt hejdlösa sätt, efter att Ilona hade sagt något roligt med sin grova finlandssvenska. Jag försökte slappna av i kroppen, slöt ögonen och drog ett djupt andetag. Jag kände hur musklerna, som jag i min nervositet hade ansträngt, slappnade av lite grann. Hjärtat dunkade dock ännu så hårt att hela överkroppen ryckte till vid varje hjärtslag.



Jag öppnade ögonen och kände mig ganska klar att stiga in. Jag väntade på att Nina hade berättat klart någonting och öppnade sedan sakta dörren. En varm och ljuvlig doft av feminin utsöndring kröp in genom mina sinnen. Det blev tyst i bastun. ”Hallå, vem är det?”, frågade Ilonas nyfikna röst. Jag öppnade dörren helt och fäste blicken på en stark lampa som lyste uppe på bakväggen. Strax under lampan urskiljde jag sedan Ilonas rosenröda ansikte, som log mot mig med en frågande blick. Instinktivt sänkte jag blicken ner till hennes bröstnivå, och vände blicken minst lika instinktivt ner på den minst lika intressanta bastuugnen, efter att jag insett att hennes bröst var obetäckta. Om hon var helt naken hann jag inte se vid det tillfället.



”Nämen hej Hasse, kommer du hit och bastar med oss?”, frågade Nina och skrattade.



”Jaa. Ni har inte sett Antti eller Fredde”, svarade jag snabbt och insåg omedelbart hur fånigt jag gjorde det.



”Nää. Vi har inte sett dem här i alla fall”, sa Nina och fnittrade.



Jag vände min bastuarkitektursintresserade blick upp på det nymodernistiska paneltaket.



”Men du är här”, sa Ilona.



”Ja”, svarade jag. Genom ögonvrån observerade jag att alla tre satt bredvid varandra uppe på överlaven, och att Nina hade på sig baddräkt, Marika bikinin, och Ilona toppless.



”Och det är väl kul”, sa Ilona.



”Ja, visst är det det”, svarade jag och försökte dölja min andfåddhet.



”Antti och Fredde kanske ändå klarar sig en liten stund utan dig, va”, sa Nina.



”Ja, det gör de nog”, sa jag och lät min blick vandra längs väggarna.



”Men i alla fall, hennes feber sjönk igår, så jag tror nog att hon kan följa med”, sa Marika.



De fortsatte tala om det som de hade talat om innan jag kom in. Jag ansåg mig nu vara officiellt accepterad i bastun och steg sakta upp till den handdukstäckta laven medan tjejerna fortsatte att diskutera om sitt. Jag satte mig stolt ner bredvid Marika. Jag hade klarat inträdesprovet.



Jag satt där bredvid tre stycken drömtjejer och någonstans långt borta hörde jag hur de pratade om de roliga och mindre roliga missöden som de råkat ut för på lägret. Jag försökte inte ens koncentrera mig på innehållet av denna diskussion utan inriktade min koncentration på att se hur deras röda och svettdrypande läppar rörde sig då de talade, och hur dessa läppar skulle kunna vidröra mina egna läppar och diverse andra kroppsdelar. Jag var Charlie och de var mina änglar, redo att tillfredställa minsta lilla önskan jag kunde uttrycka.



Ilona satt längst bort och jag hade svårt att se henne, tills hon lutade sig framåt för att kasta vatten på bastuugnsstenarna. Hennes läppar formade meningar om maten och de sanitetiska omständigheterna på lägret, vilka jag konverterade till det upphetsade flås och de otåliga uppmaningar som en brunstig kvinna låter sig uttala då hon gör sig redo att bli inträngd.



Efter att hon hade kastat bad, lade hon sig ner på laven på rygg. Samtidigt som jag insåg att jag nu kunde se hela hennes kropp, kände jag en svidande hetta som stack mig från topp till tå med tusentals små nålar. Då hettan var nästintill olidlig, tappade jag totalt kontrollen över mitt ömtåliga psyke och min kropp. Jag fick ett nervsammanbrott och föll i någonslags trans.



Plötsligt, som av ett blixtslag, mitt i den smärtsammaste upplevelsen jag nånsin varit med om, kändes nämligen allting bra. Jag stirrade på den kurviga figuren som låg på laven och jag kunde äntligen slappna av. Jag kände hur hela mitt väsen var ett med detta bildsköna väsen, hur hon var min Julia och jag hennes Romeo. Meningen med min tillvaro var att förenas med hennes tillvaro. Hennes läppar var meningen att möta mina. Jag var övertygad om att min kropp skulle gå samman med hennes kropp och att de skulle finna sig i en perfekt symbios, inlindade i varandra. Meningen med hela vår existens var helt enkelt att förenas med varandra i en fruktbärande ritual.



Jag rycktes upp till lustens och drifternas himmelrike. Jag såg Nina och Marika som betjäntsänglar vars uppgift var att förena mig med Ilona. Nina tog mig i handen och förde mig svävande mot Ilona, som låg naken och svettig på ett litet moln av sockervadd, sakta krälande och onanerande. Marika, som satt nätt bredvid henne och försökte trösta henne, märkte mig och viskade förstulet till Ilona, som avbröt sitt krälande, öppnade sina ögön och lyfte en kåt blick mot mig.



Jag kom fram till henne svävande med Ninas ledning. Jag landade sakta och mjukt över hennes silkeslena kropp som utstrålade enorma värmeböljor mot mig vid varje hjärtslag. Hon lindade sakta sina händer och fötter runt mig och drog mig mot henne, så att hela min överkropp var i en svävande kontakt med hennes. Våra hjärtslag synkroniserades med varandra. Hon slöt sina ögon och lutade sitt huvud bakåt som tecken på att hon ville ha mig inuti sig. Jag lyfte min höft, och då jag sakta förde tillbaka höften mot hennes, så styrde Nina och Marika mitt pulserande kön in i hennes. Vi hade blivit ett.



Jag började så småningom penetrera fram och tillbaka, medan Nina och Marika lade sig sömniga ner bredvid oss, redo att tillfredställa minsta lilla behov jag skulle ha. Ilona flåste behärskat men lystet varje gång jag borrade mig in i henne. Så småningom ökade jag farten och Ilona började svettas över hela kroppen, vilket utlöste en gudomlig doft av lavendel. Hennes hår växte och blev längre och längre och lockigare som resultat av min fruktbarhet. Hennes flås blev djupare och hon började stöna på ett ryckande sätt.



Efter en stund knullade vi i ett närmast våldsamt tempo, så att vi började sjunka djupare och djupare in i sockervadden. Hon flämtade och stånkade som om hon hyperventilerade. Hennes bröst krängde som äppelträdets mogna äpplen i en höststorm. All den energi som fanns kvar i min kropp koncentrerades runt centrumet av mitt väsen, så att den så småningom växte till en stor boll som snart skulle explodera och skjuta sitt färska material djupt in i hennes kropp. Då hon insåg att jag skulle hålla ut ända tills hon får orgasm så började hon vråla av njutning och skrika ut mitt namn så att himlavalven skakade. ”Hans! Hans!” Hennes gudomliga röst sprängde bort sockervaddsväggarna runtomkring oss med en outhärdlig kraft, och de ersattes ögonblickligen med mörka panelväggar.



Jag stannade till för att vänja mig vid det nya ljuset. Drag efter drag av Ilonas svettiga och frågande blick började så småningom blottas framför mig. ”Jag kan fortsätta”, sa jag hastigt. Hennes min rördes inte. Jag insåg att någonting var snett.



”Öh… fortsätta med vadå?”, frågade hon och tittade på mig aningen mer förvånad. ”Jag sa att vi skulle ta oss ett dopp i sjön, och frågade om du skulle följa med”, sa hon medan hon reste sig upp och klev ner från laven.



Jag vände snabbt min blick och såg att Nina och Marika stirrade på mig vid dörröppningen.



”Nej alltså jag.. kan fortsätta med att vara här alltså”, sa jag stapplande. ”Jag ska alltså bara kasta lite mer bad och så. Jag kommer snart. Alltså ner dit och badar! Jag också.”



”OK…”, sa Ilona med ett tveksamt leende och gick ut.



Jag tog en snabb titt mellan mina ben och såg de svullna adidas-shortsen. Vid samma ögonblick insåg jag till min förskräckelse att jag skulle få utlösning i vilket ögonblick som helst. Jag tittade på Nina som fortfarande stod vid dörröppningen och jag spände hela min kropp för att inte få orgasm mitt framför ögonen på henne.



”Är du OK?”, frågade Nina. ”Du mår inte illa va?”



”Nejdå, Nejdå. Det är lugnt”, försökte jag övertyga.



”OK”, sa Nina och stängde bastudörren efter sig.



Mitt hjärta bultade som tusen släggslag och jag kände att mitt kön skulle spruta ut sin överbeläggning vid minsta lilla beröring. Jag satt stilla och stel som en pinne och försökte tänka på något motbjudande en stund. Men då hörde jag Ilonas skratt utanför på bastuns veranda, vilket gjorde det oerhört svårt att täppa till igen. Jag undrade dock vem det var hon samtalade med. Det var inte Nina eller Marika, utan två stycken mörkare röster. Plötsligt insåg jag att det var Antti och Fredde, och vad jag kunde höra av samtalet var att de också skulle ta sig ett dopp.



Jag hörde hur pratet på verandan upphörde och att någon kom in i omklädningsrummet. Det är nog Antti eller Fredde, tänkte jag. Jag rättade snabbt till min ställning till en lite mer nonchalantare, bakåtlutande hållning, och fluffade till shortsen så att erektionen inte skulle synas.



Bastudörren öppnades hastigt. En svart silhuett uppenbarade sig framför kvällssolens bländande ljus. Jag såg omedelbart att det var varken Antti eller Fredde, utan något mycket vackrare. Silhuetten steg sakta in i bastun, så att varje kroppsdel en i taget nådde bastuns dunkla ljus. Först de gracila fötterna, sedan de långa benen, de smäckra låren, den harmoniska höften, den vältränade magen, två jungfruligt runda bröst med storlek av stora apelsiner, det långa och blöta håret hängandes längs den vänstra skuldran, och ansiktet: nyansrikt och gladlynt som livet själv.



Det var Ilona, och hon kom sakta gående rakt emot mig. Hon steg upp på underlaven framför mig och böjde sig över min bakåtlutna överkropp. Hon lutade sina händer på laven som jag satt på och jag kände plötsligt hur svettet droppade ner på mina lår från hennes dallrande bröst. Hon stirrade rakt in i ögonen på mig med sina sagolika ögon. Hennes fylliga läppar öppnades och beredde sig på att uttala kärleksförklaringar som var avsedda endast för mig.



”Du vet väl att killarnas bastu är där bakom väggen, va?”, sa hon med en nästan viskande röst.



Jag låg lutad mot panelväggen och försökte desperat lossa några hjärnceller till att försöka förstå vad hon sa.



”Jo, det är klart”, fick jag utklämt.



Hon log brett. ”Du är söt du Hasse”, sa hon och vände sin blick ner mellan mina ben. Jag knöt krampaktigt mina nävar i frotehandduken som jag satt på, då jag insåg att jag inte skulle kunna hålla mig från utlösning längre. Hon lyfte sin blick och sa: ”Jag skulle vilja ta den här handduken, den är faktiskt min.”



”Jovisst!”, sa jag flämtande och släppte blixtsnabbt greppet av handduken. Jag lyfte darrande upp min höft och hon drog sakta bort handduken, samtidigt smekande insidan av mitt lår med sin handled. Det började svartna för mina ögon.



Precis då hon vände sin blick för att gå ut, kände jag hur det exploderade i mitt underliv. Medan jag såg hennes vidunderligt formsköna rumpa gunga ut genom dörren, kände jag med alla kroppens nerver och knotor hur spermfloden pumpades ut ur mig med sån våldsam krampaktighet att hela kroppen skakade som en gatuborr.



Så småningom lugnade kroppen ner sig och pulsen jämnades ut. Mitt huvud började klarna och jag tittade försiktigt in i shortsen. Jag såg en syn som man kan beskriva som en kaotisk utlagring av ett treveckors lager av vitaktig sörja. Den nyss så våldsamt starka känslan av sexuell åtrå började så småningom ersättas med tryckande tankar om pinsamhet och skam.