Nässjö, världens ände?

Jag satt på tåget till Nässjö, där jag skulle besöka några kollegor på högskolan, det var i ärlighetens namn inget jag direkt såg fram mot, men jobb är jobb och jag hade inte kunnat smita ifrån det här uppdraget. Det fanns dock en liten tröst… jag hade sedan några veckor tillbaka haft kontakt med en tjej på nätet som verkade väldigt kul och trevlig, och vi hade bestämt att vi skulle ses på kvällen för att äta middag. Vi hade bara pratat i telefon någon enda gång, men samtalet hade flutit lätt och jag hoppades att det skulle vara lika trevligt att ses live.

Tåget anlände på tabellenlig tid, kl 17.40 och jag travade iväg i det höstvåta gråvädret för att leta rätt på mitt hotell. Som tur var låg det ganska nära stationen, vid ett litet torg, och jag checkade in och tog mitt rum i besittning. Ylva, som tjejen hette, skulle komma till hotellet vid 18.30, så jag hann duscha och göra mig så presentabel som det var möjligt under omständigheterna….

När jag var klar gick jag ned till hotellbaren och beställde en öl, jag var törstig efter tågresan. Jag satte mig vid den öppna spisen och bara njöt av att ta det lugnt och vänta in Ylva. Jag hade sett ett foto på henne, men tyckte väl inte att det sa speciellt mycket – annat än att hon var mörkhårig och hade stora, mörka ögon.

Nå, jag behövde inte vänta länge, för plötsligt stod hon framför mig.. lång och smal, och mycket snyggare i verkligheten än jag trott med tanke på bilden…

Vi hälsade på varandra, artigt, tog i hand, och jag frågade henne vart hon tyckte vi skulle gå för att äta?

– Vi behöver inte gå någonstans alls, svarade hon – hotellrestaurangen här är jättebra. Och man brukar inte behöva beställa bord om man bor här.

Sagt och gjort – vi gick till restaurangen som just då bara var halvbesatt. Vi fick ett bra bord intill fönstret, och satt faktiskt ganska avskilt vilket förstås var bra.

En liten stunds kallprat om vädret följde, men under tiden satt vi och tittade på varandra, och jag undrade vad hon tänkte på – hon såg outgrundlig ut… Själv tänkte jag på hur trevligt det kunde vara att så småningom under kvällen få vara ännu mer i avskildhet med henne… men jag ska erkänna att jag inte hade så väldigt stora förhoppningar om den saken.

Vi pratade om ditt och datt, allt och inget – mest jobb (ett helt ofarligt ämne) och också lite om oss själva. Då kom kyparen, och jag beställde in två Dry Martini med citronskiva i stället för oliv (jag tycker att oliven ofta tar över fullkomligt, särskilt om en orutinerad bartender inte sköljer av den innan han dränker den i spriten). Hon nickade bifall, och vi skålade lite försiktigt när drinkarna anlände.

Jag konstaterade att det fanns en nivå av blyghet oss emellan som jag inte riktigt upplevt när vi pratade i telefon, och var väl inte direkt förvånad. Men jag märkte att vissa samtalsämnen gick lättare – t ex musik, som visade sig vara ett gemensamt intresse. Jag började utbreda mig om mina favoritartister, och såg med gillande att Ylva nickade och uppenbarligen tyckte ungefär detsamma som jag. Då, plötsligt, helt utan förvarning, kände jag en beröring på mitt vänstra ben. Jag trodde först att hon bara lagt ena benet över det andra, och då råkat komma åt mig… men beröringen drog sig uppåt, närmare mitt lår, och jag kände hur jag ofrivilligt fick stånd. Jag tystnade, och bara tittade på Ylva, som hade en anings leende i mungiporna.

– Vad tänker du på? frågade jag efter en stunds tystnad.

– Jag funderar på om jag ska ta med dig hem på lite whiskyprovning, svarade hon.

– Låter väldigt trevligt, sa jag, och jag menade det. – Men maten här då?

– Jag kan nog ge dig något att äta, svarade hon, och jag var – och är fortfarande – osäker på om det fanns någon dubbelmening i det…

– OK, då är jag med, svarade jag – kallade till mig hovmästaren för att betala drinkarna, och så gick vi.

Hon bodde inte särskilt långt bort, och medan vi gick småpratade vi om whisky. Jag ska absolut inte kalla mig kännare, det jag vet är att jag inte direkt gillar de allra rökigaste varianterna – enligt min mening kan man lika gärna slicka på en utegrill eller en öppen spis som att dricka sådan smörja – men hon sa att hon skulle bjuda mig på ett par sorter som var lätt rökiga och inte mer.



När vi kom hem till hennes lägenhet – en trea i ett ganska nybyggt hus – bad hon mig sätta mig i vardagsrummet, medan hon bytte om till något bekvämare. Hon gav mig lite mineralvatten ”för att skölja bort spriten från Dry Martinin” och ursäktade sig.

Jag såg mig omkring i rummet medan hon var borta, och konstaterade att hon hade god smak. Inte så att det var en dyr inredning, men den var väldigt färgmedveten, det mesta gick i grått och svart, men de där små färgaccenterna som gör hela skillnaden fanns där i precis rätt mängd.

Intill fåtöljen där jag satt fanns en bokhylla, och jag började kolla vad hon läste för slags litteratur, men jag hann inte så långt innan hon uppenbarade sig i rummet igen.

Hon hade två glas whisky i handen, och det såg trevligt ut, men ännu trevligare var det faktum att det faktiskt var det enda hon hade på sig, om man nu kan kalla whiskyglas för klädedräkt…

Spritt naken ställde hon sig framför mig, och gav mig det ena glaset. Hon var vacker, lagom stora, sköna bröst, ganska breda höfter och en fitta som var perfekt ansad. Men hennes leende var det som verkligen gjorde mig knäsvag. Som tur var satt jag ju ned..



– Jag har för vana att vara naken hemma, sa hon. – Och mina vänner brukar vara detsamma. Du är väl min vän?

Vad svarar man på en sådan fråga? För mig fanns det bara ett svar, och det var ordlöst. Jag klädde helt enkelt av mig. Känslan var märklig – det var inte mer än högst en timme sedan jag träffade Ylva första gången, och redan var vi nakna tillsammans.



– Jag tycker om kombinerade njutningar, sa hon och ställde sig på knä framför mig.

– Smaka på whiskyn, fortsatte hon – så ska jag smaka på dig, det blev ju ingen mat på restaurangen. Hon log det där leendet igen… Och så lät hon sin vänstra hand – den utan whiskyglas – leta sig upp över mitt lår tills den nådde kuken som vid det laget var tämligen styv. Hur kunde den vara något annat? Och när hennes whiskyfuktiga läppar omslöt ollonet kan jag lugnt säga att kuken aldrig tidigare hade varit så hård. Men den – och jag – hade heller aldrig upplevt något liknande.



– Du ska dricka whisky samtidigt, sa hon, – det är hela idén med den dubbla njutningen…

Jag nickade, och gjorde henne till viljes. Och även om min koncentration var en aning kluven måste jag säga att jag förstod vad hon menade. Whiskyn var mild och god, bara aningen rökig, och hennes mun runt min kuk var mjuk, varm och härligt fuktig. Jag som annars inte är så väldigt förtjust i att bli avsugen förstod plötsligt meningen med den typen av aktivitet.



Efter en stund kände jag att det började bli farligt… jag ville ju verkligen inte komma redan – så jag frågade henne om vi kunde byta plats. Det tyckte hon uppenbarligen var en bra idé och jag sänkte mig ned över hennes våta, svullna fitta och började slicka henne. I ögonvrån såg jag hur hon smuttade på sin whisky, men lika uppenbart var att hon hade samma koncentrationsproblem som jag själv upplevt.. Hon rörde sitt underliv upp och ned, i små knullrörelser, men så småningom blev de allt intensivare, och jag förstod på hennes andning att hon nog inte hade så långt kvar till en härlig orgasm. Men hon lät det inte gå så långt, utan i stället tömde hon resolut whiskyglaset, ställde det åt sidan och tog tag i mitt huvud.

– Kom, sa hon… och vad hon menade var att jag skulle sätta mig i soffan.

Självklart gjorde jag som hon ville, och hon ställde sig framför mig, särade på sina vackra ben, gled upp över mig och sänkte fittan ned över kuken.

Åh, vilken underbar känsla – denna vackra, för mig egentligen ganska okända kvinna, med min kuk långt inne i sig. Jag glömmer det aldrig.



Vad som sen följde kan både beskriva som att knulla och älska. Det var verkligen allt samtidigt, intensivt, varmt, kärleksfullt med djupa, underbara kyssar, och ohämmad kåthet och intensivt ridande. Och till slut fanns ingen återvändo för någon av oss. Jag brukar tycka att gemensamma orgasmer är lite överskattade, men den vi båda fick uppfyllde alla de förväntningar man kan läsa om i sexnovellerna. Lång, utmattande, uttömmande i bokstavlig mening – det rann verkligen om oss båda – och alldeles, alldeles underbar. Som en bal på slottet..



Jag stannade kvar i hennes fitta en god stund, det var så skönt, nära, och kändes helt rätt. Vi sa inget, men vi kysste varandra och bara höll om varandras kroppar.



Till slut sa hon, – visst är whisky underbart gott, om man dricker den på rätt sätt?



Och jag kunde ju bara hålla med. Vi har naturligtvis gjort om det många, många gånger. Nässjö är faktiskt en stad som förtjänar ett betydligt bättre rykte än den har.