Hypnotisören. Eden. Del 9.

Med bister min stod Professorn i dörröppningen till gäststugan och tittade på spindelväven, det skita golvet och de grådassiga fönsterna.

”Mysigt!” utbrast Lisa och trängde sig förbi honom in i gäststugan.

”Här blir soffan och fåtöljen, och där borta mitt skrivbord, och här kan jag ha bokhyllan med alla böcker, och,”

”Ok ok!.” avbröt Professorn henne och höll upp sin hand i en stoppande gest.

”Först måste här skuras! Maaariiiaaaa!!!”

”Förbannade jävla skitstövel! Mansgris och avskräde och.. en kemisk kastrering borde du få! En plågsam jävel!” svor Maria och ställde ned hinken med skurvatten hårt på golvet i gäststugan så vattnet stänkte åt alla håll.

Ilsket stack hon ned handen i hinken och plockade upp svampen, såg på den, föreställde sig att den var Professorn pung, och kramade om den så hårt hon kunde, och fräste,

”skrik din gris, skrik!”

När hon svepte ned den sista spindelväven fick ljudet av en bil henne att hejda sig, och hon tittade ut genom fönstret och såg hur en mörk bil körde upp mot huset och stannade.

Genom den grådassiga fönsterrutan såg hon hur en uniformsklädd militär steg ur bilen och sedan gick upp för trappan till huset och knackade på. Dörren öppnades och Professorn kom ut på trappan.

Nyfiket såg Maria hur de båda männen skakade hand, och hur de samtalade.

”Hur länge då?” frågade Professorn.

”Två dygn. Ifrån Fredag klockan 16:00 till Söndag klockan 16:00, då vi bryter upp och gör en truppförflyttning söderut.” svarade militären stelt där han stod framför Professorn.

”Tja, visst, det kan väl gå bra. Kommer det bli en massa skjutande och oväsen?” frågade Professorn.

”Nej, förmodligen inte. Vi förväntar oss inte några fientligheter under denna del av övningen, utan inriktningen är övervakning och patrullering av område i fält.”

Professorn lät blicken glida bort mot skogen, och upprepade militären ord tyst inne i sitt huvud.

– övervakning och patrullering. – hans ögon smalnade av något, och det var nästa så det glimmade till i hans ögon och ett litet leende kunde skönjas i mungiporna.

”Inga problem, använd min mark, det går hur bra som helst. Men jag har ett förslag.” sa Professorn, och såg stint in i militärens stålgrå ögon.

– Vad har de att prata om som tar så lång tid? – undrade Maria nyfiket och kisade ut genom det smutsiga fönstret. Hon såg hur de båda männen tog i hand igen, hur de skrattade och hur Professorn klappade militären på axeln när de båda gick ned för trappan och fram till militärens bil.

Ett par snabba ord, och militären satte sig i bilen och backade ut ifrån gården. Maria såg hur Professorns blick flyttade sig ifrån bilen till gäststugan hon stod i, och hon kände instinktivt att något höll på att hända, och Professorns belåtna min där ute på gårdsplanen innan han vände på klacken och gick in i huset gjorde henne misstänksam och en klump av oro började växa i magen på henne.

– Vad fan har du hittat på nu? –

Professorn slog sig ned bakom sitt skrivbord, slog på datorn och satte händerna bakom nacken och lutade sig tillbaka med blicken ut genom fönstret i väntan på att burken skulle starta upp.

– Övervakning och patrullering – tänkte han drömskt med blicken på skogen på andra sidan fältet, och log.

En blinkande ikon om inkommet mejl fick honom att glömma militärerna som snart skulle inta och säkra skogen på andra sidan fältet, och han klickade på det blinkande kuvertet.

Ingen text, bara en bifogad fil. Professorn rynkade på pannan och öppnade filen.

Filmen var lite skakig, men ett stort leende spred sig över Professorn läppar när han såg hur Hans, iförd endast ett halsband med koppel komma in i bild. Kvinnan som höll i kopplet hade Professorn aldrig sett innan, men av hennes utstrålning, säkra min och utstyrsel så anade Professorn att det inte var första gången hon höll i ett koppel.

”Var hittade ni henne?” sa Professorn tyst för sig själv och såg hur kvinnan drog ned Hans på knä med kopplet och ställde sig lätt bredbent framför honom.

” Får se nu om slaven är något att ha, eller om vi har rest hit helt i onödan. ” hörde Professorn kvinnan säga i barsk ton när hon drog Hans huvud in mellan sina särade ben med kopplet och lade en hand bakom hans nacken.

”Lisa! Kom!” ropade Professorn med blicken fäst på skärmen där Hans gjorde så gott han kunde med sin tunga på kvinnans fitta. Filmen, som var lite skakig redan från början började nu märkbart skaka ännu mer.

– Gillar du inte att se din man slicka en annan kvinnas fitta Eva? – tänkte Professorn och log, och ropade igen,

” Lisa!” och drog ned gylfen i sina byxor.

Maria slängde skurtrasan i det smutsiga vattnet i hinken, lyfte upp den, och gick muttrande ut ifrån stugan och upp mot huset.

Halvvägs framme hejdade hon sig, vände sig om och såg ut mot vägen och det mullrande ljudet som ökade i styrka. Det första militärfordonet passerade ute på vägen, följt av flera stycken på en lång karavan. Maria stod förundrat och såg på hur terrängbilar, bandvagnar och stridsvagnar passerade förbi grinden ute på vägen, och hur soldater stirrade tillbaka på henne genom det öppna kapellet bakpå lastbilarna de satt i.

Den svarta bilen som tidigare varit inne på gården passerade, och mannen i baksätet stirrade på henne. Maria kände igen honom. Samma man som stått och pratat med Professorn. Blicken ifrån honom fick Maria att rysa. Något höll på att hända.

– Vad har du hittat på nu? – tänkte hon, och skyndade sig in i huset.

Med snabba steg rusade Lisa upp för trappan och in i rummet som Professorn satt i, och såg hur han drog ut sin kuk genom gylfen och drog tillbaka stolen en bit ifrån skrivbordet.

”Att jag är lycklig är viktigt, det vet du. Din mun gör mig lycklig. Sug.” sa Professorn utan att slita blicken ifrån skärmen, där en kvinna till dök upp i bild och greppade Hans kuk bakifrån mellan hans ben och började runka honom som om hon höll på att mjölka.

”Allt för dig, det vet du.” svarade Lisa och sjönk ned framför stolen och slöt sina läppar runt Professorns styvnande kuk.

Ett stön hördes ifrån Hans på filmen, följt av ett gnyende när kvinnan som runkade honom slöt sina hand runt hans pung och klämde åt, och sa,

”Slavar ska göra sig förtjänta av att få komma! Du har långt kvar, om du ens kommer så långt.”

Professorn såg hur Hans nickade till svar, och hur han försökte låta bli att sluta slicka fittan framför sig samtidigt.

”Djupare.” väste Professorn till Lisa och kände hur kuken gled djupt in i hennes mun samtidigt som han såg hur kvinnan med ett fast grepp om Hans pung dra den bakåt, och hur Hans stelnade till, utan att sluta slicka.

Maria hällde ut skurvattnet och ställde in hinken i städskåpet, gick snabbt upp för trappan och tvärstannade när hon genom dörren till Professorn kontor såg hur Lisa låg på knä mellan hans ben med kuken i sin mun.

Innan Maria hann smyga iväg sa Professorn hest, utan att slita blicken ifrån skärmen där Hans nu låg på rygg på golvet med kvinnan som runkat honom över sitt ansikte och kvinnan han slickat red honom, med ett fast grepp med sin hand runt hans pung.

” Ved. Vi behöver ha in mer ved. Det ligger torkad ved nere vid sjön, hämta hem lite Maria.”

Fnysande vände Maria på klacken och gick med klampande steg ned för trappan samtidigt som Professorn lade sin hand bakom Lisas nacke, och i samma stund som han tryckte henne mot sig sa,

”Djupare.” och när Hans på filmen spände sin kropp och kvinnan som red honom rest sig upp och bytte plats med kvinnan över hans ansikte med orden,

” se vad du har gjort värdelösa slav!” och sedan sänka sig ned över hans ansikte, tryckte Professorn Lisa mot sig och med fast hand höll henne kvar, och hörde hur hon hostade till när spermastrålen träffade långt bak i svalget.

– Jag måste komma härifrån på något sätt. – tänkte Maria när hon gick ned mot sjön med vedkorgen.

När hon passerade dungen såg hon på andra sidan hur militärerna höll på att resa sina tält inne i skogen. Hon ökade takten på stegen och stirrade rakt fram, allt för att komma utom synhåll så fort som möjligt.

– Jag vet att du har hittat på något Peter. Jag känner dig! – tänkte hon och skyndade sig ned mot sjön, med en sneglande blick mot andra sidan dungen där militärerna iordningställde sitt läger.

Med en klapp på Lisas huvud reste sig Professorn ifrån stolen och knäppte sina byxor, stängde av datorn och gick ut ifrån kontoret och ned för trappan. Något senare satt han i bilen på väg in mot staden och gnolade på en tonlös melodi. När han svängde in på Hans och Evas uppfart så tystnade han, satt helt stilla en kort stund och stirrade rakt fram, för att sedan öppna dörren och kliva ut ur bilen. Med bestämde steg gick han upp för trappan till huset, knackade i luften framför dörren och gick in.

Både Hans och Eva höll på att sätta i halsen där de satt och åt när Professorn plötsligt uppenbarade sig i köksdörren.

”Levande ljus! Så mysigt!” sa Professorn och slog sig ned vid bordet, sträckte sig fram och tog en köttbit ifrån Evas tallrik med fingrarna och stoppade i munnen, och sa med munnen full,

”Bra film. Riktigt bra. Du är godkänd Hans.”

Varken Hans eller Eva svarade, utan de bara vek undan med blicken och stirrade ned på sina tallrikar.

”Din film Eva, när kommer den?” frågade Professorn och tog en ny bit kött ifrån hennes tallrik och stoppade i munnen.

”I helgen. Vi får besök i helgen.” viskade Eva fram.

Under tystnad tuggade Professorn på köttbiten samtidigt som han först stirrade på Eva, och sedan frågade,

”Gillade du att se Hans slicka och knulla någon annan?”

Evas underläpp började att darra, och hennes händer knöt sig vid sidan om sin tallrik.

”Nej.” svarade hon kort, och svalde hårt.

”Inte? Nehej. Jag tyckte det såg ut som om Hans gillade det i alla fall. Han höll sig inte så länge.” sa Professorn och flinade, och såg hur Eva knöt sina händer ännu hårdare.

”Men filmen var bra, helt ok! Bra jobbat Hans! Du kommer bli fri ifrån mig, när Eva här har spelat in sin film, och blivit godkänd.”

Professorn reste sig upp ifrån bordet, och fortsatte,

”Men eftersom hon inte har gjort det än så kan jag ju inte släppa er fria idag, så, om du Hans bara sitter still där på din stol så ska Eva få lite, uppmuntran, till att göra en riktigt bra film till mig.”

Professorn ställde sig framför Eva, flinade och sa,

”Ta fram min kuk nu och smek och runka den så ska Hans få se något han nog kommer att gilla.”

Lisa gav Hans en snabb blick innan hon knäppte upp knappen och drog ned gylfen i Professorns byxor, och sedan drog ned dem över hans lår.

Med darrande hand greppade hon om Professorns kuk och började dra fram och tillbaka.

”Tror du kommer sakna mig lite grann, eller hur?” sa Professorn flinande.

Eva skakade frenetiskt på huvudet, och kände hur kuken började att svälla i sin hand.

Professorn skrattade,

”Inte? Hon har en mjuk och skön hand Hans. Riktigt skön. Inte första gången hon runkar en kuk med den inte. Brukar hon runka dig?”

Professorn sneglade mot Hans och såg hur han bet ihop, och hur han nickade till svar.

”Runkar hon tills du sprutar?” frågade Professorn retfullt.

”Ibland.” svarade Hans stelt.

Professorn skrattade igen.

”Det kan jag tänka mig, men det ska hon inte få gör nu.” sa han och backade ett steg ifrån Eva, med kuken styvt pekande uppåt och svepte bort allt som fanns på bordet med armen och porslin, glas, bestick och mat hamnade med ett kras på golvet.

”Av med byxorna och lägg dig över bordet nu.” sa Professorn och greppad sin kuk och runkade den samtidigt som han såg hur Eva reste sig ifrån stolen och drog ned sina byxor för att sedan lägga sig böjd över bordet.

”Och så vill jag att du ser på Hans hela tiden,” sa Professorn och sträckte sig efter matoljan som stod bredvid spisen och hällde olja på sin styva kuk,

”så han kan få se hur du ser ut när du tar emot min kuk i arslet.” sa Professorn och satte sitt ollon mot Evas anus och tryckte på.

”Ah, härligt trång.” stönade Professorn samtidigt som Eva gnydde till, och Hans såg ut som om han skulle explodera.

”Visst ja! Du önskade ju att få ta din fru i arslet! Det hade jag nästan glömt!” sa Professorn och flinade åt Hans, och fick bordet att gunga under Eva med sina stötar.

”Hon är skön, din fru. Det ska du veta. Riktigt trång och skön. Kramar hårt runt kuken.” flämtade Professorn och greppade om Evas höfter.

”Synd att du inte fått lov att sätt på henne så här, riktigt synd.” väste Professorn och drev mer av sin kuk in i Eva, som med tårfyllda ögon stirrade upp mot Hans, som sammanbitet stirrade tillbaka.

Professorn kände hur det drog ihop sig i kukroten. Så han tog ett fast grepp om Evas hår, drog sig ur henne och slet ned henne på golvet framför bordet, greppade sin kuk och runkade snabbt, och när sperman for upp genom kuken böjde han hennes huvud bakåt och lät stråle efter stråle landa i hennes ansikte.

På väg ut i hallen sa Professorn,

” Ser fram emot din film Eva” och innan han stängde dörren ropade han,

”Hon är trång Hans, riktigt trång.”

Visslande satte hans sig i bilen och backade ut ifrån uppfarten, tittade på klockan, och körde snabbt därifrån.

En stund senare såg han siluetten av anstalten torna upp sig borta vid horisonten. En snabb blick på klockan,

”Precis lagom.” sa han och log.

Maria fyllde snabbt vedkorgen nere vid sjön och skyndade sig så gott hon kunde tillbaka med den tunga korgen.

När hon närmade sig dungen där militärerna hade sitt läger så stannade hon.

– Jag kanske ska gena genom skogen. – tänkte hon, och såg över staketet som hägnade in hagen och skogen som fanns där på andra sidan, och huset på andra sidan skogen.

– Orkar inte släpa korgen hela vägen genom skogen – tänkte hon sedan, och tog ett djupt andetag och fortsatte fram på vägen, runt kurvan, och såg två militärer med gevär blockera vägen.

– Shit! –

Hjärtat dunkade i bröstet på henne när hon gick fram mot de två militärerna. Deras bistra miner, strikta hållning och gevären över brösten gjorde henne nervös.

– Varför är jag nervös? Jag har rätt att gå här. – tänkte hon och sträckte trotsigt på sig, men hoppade till och tvärstannade när en av militärerna ropade,

”Halt! Stanna!”

”Jag ska bara g” stammade Maria fram, men avbröts tvärt,

”Namn, nummer?”

Maria stirrade förvånat på militärerna framför sig, och svarade,

”Va?”

”Namn, nummer?” Upprepade militären, och en tydlig rynka syntes mellan hans stirrande bistra ögon.

”Öhh, Maria. Vadå nummer? Jag ska bara g.” Maria tystnade när geväret på den ena militärens bröst plötsligt pekades mot henne, och hon såg rakt in i den svarta mynningen. Hjärtat rusade i bröstet och Maria kände hur hon började att svettas.

”Vad har du i korgen?” frågade den ena militären barskt.

”Ved. Bara ved.” svarade Maria tyst med blicken fäst på gevärets mynning.

”Ställ ned korgen.”

Orden fick Maria att långsamt böja sig ned och ställa korgen på marken bredvid sig med gevärsmynningen som följde hennes rörelse, som en trogen följeslagare.

”Båda händerna på huvudet. Stå still.”

Maria gjorde som hon blev tillsagd, men protesterade och sa med blicken fäst på mynningen,

”Ni kan inte göra så här. Jag vill bara gå förbi med min ved.”

Ingen av militärerna svarade henne. Istället hörde hon hur den ena av dem pratade med någon via sin radio. Hon försökte uppfatta vad som sades, men hörde inte allt. Men av det lilla hon hörde förstod hon att de skulle hålla kvar henne stående på vägen, tills någon kom och hämtade henne.

”Ni kan inte göra så här! Jag är inte med i eran lek!” protesterade Maria igen, och hörde själv hur rösten nästan svek henne. Ingen av de båda militärerna svarade henne, utan de bara stirrade på henne med bister stram min.

Strax därefter kom tre andra militärer ut ifrån skogen och fram till dem på vägen. Med Maria emellan sig, hårt hållen i armarna, och med den tredje militären bakom med höjt gevär ledde de henne in i skogen.

– Peter. Det måste vara du som ligger bakom detta! – tänkte Maria med en tjock klump i halsen av oro när hon nästan blev släpad genom skogen, och in i militärens läger.

Samtidigt höll Professorn på att tappa balansen när Saga slängde sig om hans hals.

”Äntligen kom du!” utbrast hon och kramade honom hårt.

Med något lugnare steg kom även Roine fram till Professorn där han stod vid bilen på anstaltens parkering.

”Tja. Kul att se dig.” sa Roine och flinade.

”Trevligt att se er också, men nu in i bilen, mot ert nya liv far vi!” Professorn hand råkade medvetet glida ned över Sagas ända när han sade det, men hon verkade inte märka det utan var den som först satte sig i bilen.

Roine lutade sig fram mot Professorn, och viskade,

”Varför ska hon med? Hon är ju en jävla bitch! Så jävla jobbig! Petig kärring!”

”För att hon är skön att knulla” viskade Professorn tillbaka och blinkade åt honom.

Roine sa inget, men såg inte fullt så missbelåten ut när han klev in i baksätet på bilen och satte sig.

Professorn sneglade i backspegeln och såg hur Roine satt och stirrade på Saga i framsätet, hur han tankspritt bet sig i underläppen och hur hans ögon smalnade av något.

– Vad rör sig i ditt huvud nu ditt lilla pervo? – tänkte Professorn och smålog innan han körde ut ifrån parkering och lämnade anstalten bakom dem.

Utifrån tältet framför Maria steg militären som hade stått och pratat med Professorn tidigare under dagen ut, och han gick med långsamma steg mot henne, ställde sig bredbent framför och lade sina händer bakom sin rygg och synade Maria uppifrån och ned, och upp igen.

I ögonvrårna såg Maria hur fler grönklädda militärer anslöt, och hur de samlades runt dem framför tältet.

– Fan ta dig Peter! – tänkte hon och kände hur pulsen ökade och hur andningen blev häftigare.

”Jaha.” sa Militären framför henne eftertänksamt.

”Släpp mig! Jag är inte med i er lek! Är bara på väg hem med min ved!” nästan skrek Maria åt honom, och försökte vrida sig ur militärernas grepp runt sina armar, utan någon större framgång.

”Hmm.” Hummade militären framför henne, och synade henne igen. Han såg tydligt hur venen på Marias hals snabbt dunkade i takt med hjärtslagen och hur det började blänka lite smått uppe vid hennes hårfäste.

”Vi har fått, vad ska jag kalla det, tips, om eventuell fientlig aktivitet i området.” sa han och började långsamt gå runt Maria.

”Vår uppgift är att övervaka detta område, för att säkerställa att det inte förkommer någon fientlig aktivitet i området.” fortsatte han och kom fram och ställde sig bredbent framför Maria igen med händerna vilandes bakom sin rygg.

”Jag vet nog fan vem som har tipsat!” fräste Maria, och försökte vrida sig loss igen, utan någon större framgång.

”Vår, tipsare, sa också att eventuella fientligheter skulle vara ihärdiga och envisa, fast,” sa han och lutade sig fram och viskade,

”det fientliga motståndet skulle minska drastiskt när det blev påmint av något som kallades huset regler.”

Maria stirrade på militären, bet ihop tänderna och svor tyst,

– Husets regler! Jag ska klösa ögonen ur dig Peter! –

”Kom hon tomhänt?” frågade militären framför henne.

”Nej Major. Hon hade en vedkorg med sig.” svarade en av militärerna som höll henne fast.

”Var det allt?”

”Ja Major.”

Majoren framför Maria lät blicken glida över hennes kropp, stannade vid brösten som hastigt höjdes och sänkte i takt med Marias häftiga andning, och sa,

”Det kan vi inte vara så säkra på.”

Majoren tog ett steg tillbaka.

”Släpp henne.” sa han, och Maria stod strax efter och gned sina armar där militärerna hade hållit henne med sina fast grepp.

”Gömda vapen är ett välkänt fenomen inom spionverksamhet, ta av dig kläderna.”

Maria stelnade till, såg sig oroligt omkring och kände hur paniken började att komma när militärerna som stod runt dem flyttade sig närmare för att kunna se bättre.

En desperat bedjande blick mot Majoren fick hon iväg, men hans ord,

”Huset regler.” och det lilla leendet som spred sig över hans läppar fick Maria att förstå att där inte fanns något medlidande att hämta. Gevärspipan som stötte till henne i ryggen fick henne att häftigt dra efter andan, och med tanken,

– ska skära kuken av dig och tvinga dig att svälja skiten Peter – ekande i huvudet så förde hon sina darrande händer upp till den första knappen i blusen.

”Det här är Lisa, och detta är Saga och Roine. Våra nya gäster i huset.” sa Professorn och lade sina armar om Saga och Roine där de stod på trappan till huset.

Lisa log först lite stelt, men sken upp när hon såg hur Professorn log åt henne.

”Ge dem var sitt rum, och något att dricka! Ikväll ska vi fira att vi äntligen är samlade allesammans!” sa Professorn glatt, och såg hur Lisa visade Saga och Roine in i huset. Själv gick han ned för trappan och ut på gräsmattan, spanade ut över fältet och bort mot skogen där militären hade sitt läger. Han såg inget, och hörde inget heller, men anade att Maria just nu befanns sig där borta på andra sidan fältet. Med ett leende vände han på klacken och gick upp för trappan igen. Precis innan han stängde dörren tyckte han sig höra ett avlägset visslande, och när dörren gled igen spreds sig leendet större över hans läppar.

Militärerna som stod i en klunga runt Maria visslade gillande när blusen föll till marken.

Hon slöt sina ögon och drog djupt efter andan. Försökte förtränga visslingarna men lyckade inte. Hon fumlade med knappen i byxorna en kort stund innan hon fick upp den, och knep ihop ögonen ännu hårdare innan hon drog ned byxorna över låren och lät dem falla ned runt fötterna, och klev ur dem.

Visslingarna blandades med små rop och hon hörde hur de mumlade och kommenterade hennes kropp.

Maria stod helt still, förutom skakningarna i kroppen som hon inte kunde kontrollera, men ryckte till när Majoren sa,

”Allt.”

Med slutna ögon som hade börjat tåra sig och näsborrar som vidgade sig vid varje andetag hörde hon först hur hopen med militärer började att ropa,

”Allt, allt, allt.” innan hon tvingade händerna upp bakom sin rygg och fumlande kämpade med bygeln i bh:n.

Bh:n gled långsamt ned över hennes axlar och följdes av uppskattade rop och visslingar ifrån männen runt henne när brösten nu blev helt oskyddade från deras blickar.

”Snälla, låt mig gå.” viskade hon och kände hur en tår full av skam trillade ned för den ena kinden.

Maria höll andan, förde in tummarna innanför troslinningen, hörde hur hopen av militärer tystnade och bara suset ifrån vinden i träden hördes.

– För din skull Gullet. – tänkte hon, och drog ned trosorna.

Ljud som påminde om ylande vargar fyllde lägret och Maria stod darrande i mitten med en arm över brösten och en hand täckande tatueringen på venusberget med hårt slutna ögon och sammanpressad mun.

På andra sidan fältet höjde Professorn sitt glas och sa,

”Skål, och välkomna till huset Eden, mina vänner! Ett hus fullt av värme, gemenskap, kärlek, och inte minst, en plats för er att ta del av visa, kloka och lärorika ord, skål!”

Professorn sneglade på Saga när han drack ur sitt glas, såg hur hon förde glaset mot sina mörka läppar och hur hon smuttade på groggen.

– Så försiktig. – tänkte han och tog en rejäl klunk ifrån sin grogg.

”Kom! Nu äter vi! Ikväll ska vi äta och dricka gott, och ha det trevligt!”

En hand som greppande om Marias arm fick henne att rycka till och öppna sina ögon.

Majoren drog med henne mot tältet och Maria nästan snubblade efter honom till ljudet av vargtjuten ifrån hopen av militärerna.

Inne i tältet släppte han henne och hon blev stående mitt i tältet. Bakom kom det in fler militärer, men när Maria vred på huvudet för att se efter dem röt Majoren,

”Se på mig!” och instinktivt såg hon mot Majoren, och hur han lutade sig mot skrivbordet och lade sina armar i kors över bröstet.

”Händerna på huvudet!” sa han sedan i något mjukare ton. Maria sneglade åt sidorna, anade konturerna av militärerna bakom sig,

”Händerna på huvudet!” röt Majoren igen, och strax därefter stod Maria med sina händer på huvudet och försökte se trotsig på Majoren, men när hon såg Majorens blick följa kurvorna på sin kropp och stanna vid tatueringen på venusberget, började hennes underläpp att darra.

”Mancipium.” sa Majoren, mest för sig själv.

”Vad betyder det?” frågade han sedan och spände blicken i Maria.

Maria vek bort blicken, drog efter andan, och viskade,

”Slav, ägodel.” och underläppen darrade nu ännu mer, och hon blinkade frenetiskt för att hindra tårarna ifrån att falla.

”Hmm.” hummade Majoren, och såg ut som om han satt och funderade, men sa plötsligt,

”Inga dolda vapen under armarna. Sära på benen.”

”Snälla du, låt mig g.”

”Sära!” röt Majoren samtidigt som Maria kände en kall gevärspipa mellan skulderbladen. Hon bet ihop sina tänder och lät fötterna glida isär en bit.

”Mer.”

Långsamt hasade Maria isär sina fötter, och stod snart bredbent framför Majoren.

”Se på mig!” sa Majoren och spände blicken i Marias tårfyllda ögon.

Hon flackade till med blicken när en hand nuddade insidan av hennes ena lår, och hade väldigt svårt att möta Majorens stirrande blick när handens fingrar särade på blygdläpparna och sedan letade sig in i henne.

Maria höll andan, spände sig, och räknade sekunderna när fingrarna grävde och letade efter något uppe i hennes fitta.

”Vad fan tror du jag har lyckats gömma där?” väste hon mellan sina sammanpressade tänder.

Majoren svarade inte, men handen mellan benen försvann och en röst bakom henne sa,

”Klart.”

”Vad gjorde du på vägen?” frågade Majoren direkt.

”Var bara på väg hem med ved!” snyftade Maria till svar, och tänkte samtidigt,

– Jävla dig Peter! Jag hatar dig! Må fan ta dig! –

”Detta är militärt område. Obehöriga äga ej tillträde. Vad gjorde du på vägen?”

Maria stirrade på Majoren, och nästan skrek,

”Var på väg hem med ved!”

”Vem eller vilken organisation arbetar du för?”

”Va?” utropade Maria, och sänkte sina armar.

”Händerna på Huvudet!” röt Majoren högt, och Maria höjde dem igen i ren förskräckelse.

”Har du några gömda vapen?”

”Men va fan, nej!” svarade hon spydigt, men tystnade när hon såg Majoren slänga över en plasthandske till militären bakom henne, och hörde orden,

”Böj dig framåt” istället eka inuti sitt huvud.

”Så Roine. Hur känns det nu att vara fri?” frågade Professorn mellan tuggorna.

”Jag går bara och kollar till Gullet.” sa Lisa och reste sig. Professorn log åt henne och nickade, och vände sig sedan åt Roine igen, som höll på att svepa groggen.

”Nå?”

”Bra, bara bra.” svarade han, och rapade. Saga suckade ljudligt och himlade ogillande med ögonen.

”Vi ska ha överseende med varandra här i huset. Alla har vi våra små olater, och man ska hjälpa och ställa upp, inte sucka och klaga.” sa Professorn och blinkade åt Saga, som först såg ut att fundera på vad han sagt, och sedan spricka upp i ett leende.

Professorn lyfte sitt glas, tog en klunk och såg fundersamt på Roine, som fyllde på sin grogg.

”Vad har du saknat mest när du satt inne Roine?” Svaret på Professorns fråga kom snabbt, dock lite sluddrande,

”Att knulla.”

Professorn sneglade på Saga, som först stirrade på Roine med uttryckslös min, för att sedan snegla tillbaka mot Professorn och till hans förvåning viska,

”Små olater, hjälpa och ställa upp. Ska jag?”

Professorn kunde inte låta bli att le, och nickade jakande till svar, men hejdade Saga när hon började att resa sig ifrån stolen med orden,

”Fast det är en stor omställning att gå ifrån inlåst till frihet. Det vet jag av egen erfarenhet.” Professorn gjorde en lite paus, och rest sig ifrån bordet, och fortsatte,

”man behöver vägledning, en fast hand att följa, och börja om från botten, för att därifrån kunna växa.”

Professorn gick bort till byrån och drog ut en låda, plockade upp något och sköt sedan in lådan igen och gick tillbaka till bordet, och räckte över vad han hämtat till Roine.

”Här. Tag denna, och ge den till den person som du anser har bäst möjlighet att ge dig vad du behöver, för att växa.” sa Professorn och satte sig på sin stol efter att Roine hade tagit emot saken och satt och vände och vred på den.

”Vad är det för något?” frågade Roine oförstående.

”En kyskhetsbur.” svarade Saga fnittrande.

”En vad?” sa Roine ännu med oförstående.

”Ett kuklås. Den låser in din kuk, och bara den som har nyckeln kan släppa den fri.” svarade Professorn.

Innan Roine hann säga något fortsatte Professorn,

”Så vem vill du ge den till? Vem tror du har bäst möjlighet av oss här att få upp dig ifrån botten, så du kan åtnjuta din frihet i full skala?”

Roine satt tyst en stund innan han tog en stor klunk ur sitt glas för att sedan resa sig och gå fram till Saga och ge henne kuklåset.

”Klokt. Ta av dig byxorna så hon kan sätta på dig det.” sa Professorn och log nöjt.

Lite tveksamt knäppte Roine upp byxorna och drog ned dem. Saga var snabb med att få kyskhetsburen runt hans kuk och ljudet av låset som gick i lås fick henne att le.

Roines kuk låg nu instängd i buren, utan att ha någon möjlighet att komma ut, eller resa sig.

Maria kände hur fingret pressade sig förbi ringmuskeln och trycktes så långt upp det gick.

– Du ska dö för det här Peter! – svor hon tyst för sig själv och bet ihop så gott hon kunde, men gnydde, spände sig och höll andan när hon kände ett andra finger pressa sig in bredvid det första.

”Vem jobbar du för?” frågade Majoren barskt.

”Ingen! Idiot!” väste Maria genom sina sammanpressade tänder.

”Klart.” hörde hon militären bakom sig säga och kände hur fingrarna snabbt drogs ur henne, och innan hon hann reagera trycktes hon ned på knä.

”Händerna på huvudet.” sa Majoren, och en av militärerna bakom henne kom och ställde sig framför henne med sitt skrev precis framför hennes ansikte.

”Vilka uppgifter skulle du samla in?”

”Ved. Jag skulle samla in ved!” fräste Maria tillbaka, och såg förfärat på hur militären framför henne knäppte upp sina byxor.

Maria gjorde en ansats att resa sig, men hejdade sig snabbt när den kalla gevärspipan trycktes mot hennes nacke och i samma stund grävde militären framför henne fram sin kuk och drog förhuden fram och tillbaka över ollonet framför hennes ansikte.

”Spioner som vägrar samarbeta förtjänar inget annat. Gapa.” röt Majoren, och någon bakom henne tog tag i hennes hår och drog huvudet bakåt.

”Gapa!” röt Majoren igen, och Maria kände stålet ifrån gevärspipan mot sin rygg, och öppnade sin mun.

Militären framför henne pressade snabbt in kuken mellan hennes särade läppar och började att stöta den in och ut. Maria kände hur den snabbt växte inne i munnen. Mannen framför henne verkade inte bry sig ett dugg om ifall han kom för djupt, utan knullade hennes mun som om han hade knullat en fitta. Gevärspipan mot ryggen gjorde så att hon varken vågade eller kunde trycka sig bakåt, och handen som höll hårt om håret verkade inte låta henne få något vidare utrymme att röra sig på.

Maria hostade till när kuken stötte emot längst bak i munnen, och hon hörde Majoren fråga,

”Vem arbetar du för?”

Ett hummande var allt svar han fick på grund av den styva kuken i munnen.

Plötsligt drog sig militären ur henne, och Maria blev uppryckt ifrån golvet och slängd och ned tryckt över skrivbordet med ändan i vädret.

I samma stund som Majoren frågade,

”Vad gjorde du på vägen?” trängde sig militären som nyss knullat henne i munnen in i hennes fitta och med ett fast grepp om hennes höfter drev han sin kuk långt in och pressade sig mot hennes skinkor vid varje stöt.

”På väg hem med ved.” viskade Maria, och kände hur kuken drogs ur henne, och hur en annan snabbt fyllde henne igen. Militären som hade knullat först kom runt skrivbordet och tog tag i hennes hår, och lyfte upp hennes huvud.

Maria såg hur kuken glänste, hur förhuden snabbt gled fram och tillbaka över ollonet, och hur kukmunnen vidgade sig.

”Vem arbetar du för?” frågade Majoren, och ur ollonet kom stråle efter stråle av sperma och landade rakt i Marias ansikte.

Maria svarade inte på Majorens fråga. Hon hade fullt upp med kuken som hårt stöttes in i hennes fitta samtidigt som hon försökte blinka bort sperman som klibbade i ena ögat.

Kuken i fittan drogs ur, men ersattes snabbt av en ny. En ny hand runt håret som lyfte upp hennes huvud. En ny glansig kuk som snabbt runkades framför henne. En ny fråga hon inte riktigt hörde, och en ny stråle sperma som träffade henne rakt i ansiktet.

– Ved. Jag skulle bara gå hem med ved. – tänkte Maria dimmigt, och råkade dra in sperma i ena näsborren när hon drog efter andan.

”Men vad händer när han blir kåt och får stånd?” frågade Saga och såg undrande på Professorn.

”Tja, inget speciellt. Förutom att ståndet kommer göra vad det kan att få plats där inne i sin lilla bur, utan möjlighet till något större stimulering.” svarade Professorn och hade svårt för att hålla sig för skratt.

”Aha. Så synd.” sa Saga och såg nästan medlidsamt upp mot Roine, som med dimmig blick såg ned på kuken i buren.

Plötsligt lutade sig Saga mot Professorn och viskade,

”Olater och få hjälp och så. Gäller det mig också?”

”Javisst!” sa Professorn glatt.

Saga lutade sig ännu närmare och viskade något i Professorns öra.

Skrattande svarade Professorn,

”Jag tror visst spriten börjar bita. Kom, ta med dig Roine och kom. Jag vet precis vad som behövs.” Lite ostadigt reste sig Professorn och gick ifrån bordet. Ännu ostadigare var Roine när han försökte flytta sig och släppa för Saga, men en hand mot bordskivan hindrade honom ifrån att ramla omkull.

Med Professorn först, och Saga efter, med Roines kukbur i ett fast grepp gick de upp för trapporna, och vidare upp på vinden, utan att ha märkt hur ljusstaken på bordet av Roines klumpighet hade fallit omkull, och i samma stund som de öppnade vindsdörren fattade bordduken på bordet eld.

Maria kände hur kuken i fittan drog ur och hur hennes huvud lyftes upp.

Hon såg inte den glansiga kuken framför sig. Ögonen hade klibbat igen av sperma, men hon kände strålarna träffa och doften av sperma i sin näsa.

Ingen ny kuk fyllde hennes fitta, och händerna som tryckte henne ned mot skrivbordet försvann.

”Du kan gå.” hörde hon Majoren säga, och kände hur något mjukt trycktes mot magen.

– Kläder, mina kläder. – tänkte hon och kramade hårt om tyget i sin famn.

Snabbt försökte hon torka bort sperman ifrån ögonen tillräckligt mycket för att hon skulle kunna se, för att sedan rusa ut ifrån tältet med kläderna i famnen.

Ut ifrån skogen och upp på vägen, över staket och springandes över ängen. Bort ifrån lägret så fort hon kunde.

På vinden klev Saga i samma stund ur sina trosor, och lade sig tillrätta i gynekologstolen.

Lisa kom in lagom för att se hur Roine sjönk ned mellan Sagas särade ben, och hur hon pressade hans huvud mot sin fitta.

”Gå fram och smek honom utanpå kukburen. Han måste få känna att han är inlåst.” viskade Professorn till Lisa och såg nöjt på hur hon retade honom med sina fingrar, och hur han stönade och gnydde där mellan Sagas särade ben.

”Mmmm, precis så, precis så.” viskade Saga och slöt sina ögon när Roines tunga hittade hennes känsliga klitoris.

Maria kom in på gårdsplanen. Torkade sig fortfarande i ögonen, upp för trappan och in genom dörren. Hon tänkte hitta Professorns och sätta en spark rakt upp i skrevet på honom, och sedan en till, minst, när han låg ned. Men när hon tagit två steg in i hallen tvärstannade hon och bara stod helt förstelnad och glodde på branden inne i vardagsrummet och den svarta röken som välde ut genom dörren.

– Gullet! – tänkte hon, och sprang i panik upp för trappan och in i hans sovrum.

Ett par sekunder senare rusade hon lika snabbt ned för trappan igen, med gullet i famnen, och skrek allt vad hon kunde,

”Det brinner!”

På vinden tyckte Professorn att han hörde något, men synen framför honom med Saga i gynstolen, Roine mellan hennes ben och Lisa bakom Roine med sin hand smekandes den burklädda kuken fick honom att glömma allt annat.

Han rev av sig sina byxor och stegade fram mot de andra. Ställde sig bakom Lisa och drog upp hennes kjol, och sjönk ned bakom henne. Hon svankade vad hon kunde med ryggen, och med en lång hård stöt sjönk han in henne varma fitta.

Maria stannade ute på gårdsplanen och tog på sig sina kläder. Rök välde ut genom ett trasigt fönster i vardagsrummet, och när hon lyfte upp gullet igen exploderade även köksfönstret, och ett moln av svart rök välde ut.

Hon såg upp på huset, backade, och vände sig sedan om och gick ut på vägen.

På vägen in mot staden mötte hon brandbilar. Hon vände sig om efter bra stund, och såg en svart rökpelare torna upp sig mot himmelen. Utan att se sig om något mer gick hon så snabbt hon kunde bort ifrån huset.

Dagen därpå stod det att läsa i tidningen att inga överlevande hade påträffats i villabranden utanför staden.

Maria slog igen tidningen, drog djupt efter andan och kände hur all kraft som fanns kvar bara flöt ut på marken under henne, och hon sjönk ihop, slöt sina ögon, och började gråta.

Av Lorden, någonstans i Sverige