Lucia med bakproblem

Lucia med bakproblem







Jag blev vald till årets Lucia! Grejen är ju den att jag inte är sjutton, jag är trettiotvå och anser mig nog vara en mogen kvinna, som egentligen är för vuxen för att gå Lucia. Men tack vare min sambos egendomliga humor och obetänksamhet, så fanns jag med bland kandidaterna i min lilla stad.

Kalle hade helt enkelt anmält mig på skoj, så att jag skulle behöva skämmas. De där lapparna satt uppe överallt och alla pratade om det frågade mig varför jag ville bli Lucia! Han skulle min själ få för detta! Men vad tror ni hände? Jo, eftersom jag är välkänd i staden då jag har en enkel men trevlig heminredningsbutik, så vann jag med god marginal.

Kanske folk hade gått ihop och taktikröstat? Hur som helst så blev jag oerhört chockad och förbannad över att det hela gått så pass långt. Jag övervägde noga möjligheterna att hoppa av, men det kändes tyvärr omöjligt.



Jag var så pass arg på Kalle att jag inte pratade med honom på två dagar och han insåg nog att han inte riktigt tänkt hela vägen fram. Men gjort är gjort!

Jag överröstes med gratulationer och sanningen att säga, så skulle jag nog passa bra. Jag hade en vältränad kurvig kropp och långt blont hår. Inte för att den riktiga Lucia såg ut så, men nu är det så det är!

Jag våndades och grät inför min debut som Lucia inför en hel stad, varav jag kände en stor del av innevånarna. Jag intervjuades i tidningen och fick prova ut kläder, samt krona med ljus. Jag övade med de andra och vi sjöng och sjöng. Jag var rätt säker på att det hela skulle gå bra! Tur var väl det!



Så kom dagen och jag och Kalle åkte till klädbutiken, varifrån vi skulle utgå. Vi bytte om allihop och jag fick vänta till sist. Kalle trängde sig in med mig i rummet, där vi nu var ensamma.

-Du, Johanna? Jag ber om ursäkt för att jag ställt till det!

-Du kommer att få det hett om öronen när du minst anar det, Kalle! sa jag och tog av mig till trosor och bh.

-Men jag har tänkt på en grej som kan få det att bli lite roligare!

-Right! Vadå?

-Var naken under särken!

-Va? Är du helt jävla galen? sa jag och tittade förvånat på Kalle. Han såg så oskyldig ut.

-Men tänk! Du kan stå och sjunga och slippa tänka på det tråkiga! Nu kan du ju i stället känna dig lite busig!



Jag tänkte på saken och kunde inte bortse från att jag sedan ung ålder haft någon märklig fantasi av att gå naken bland människor. Jag hade så klart aldrig gjort det, men det här kunde kanske vara en rolig idé!



-Johanna? Är du klar? var det någon som ropade utanför dörren. Nu var det dags! Jag slet snabbt av mig både trosor och bh, innan jag lät linnet glida ner över min nakna kropp, men Kalle hindrade mig. Han hade något bakom ryggen. Innan jag hann fråga vad han gjorde, vände han mig om och böjde mig framåt. Vad fan höll han på med nu då?

Ville han pippa så var det inte rätt tillfälle. Jag skulle just till att protestera, när jag kände något slemmigt och kallt mellan mina skinkor. Jag försökte resa mig, men han höll mig fast i ett hårt grepp. Kalle är rätt stor och vältränad.

Föremålet sökte sig till mitt bakre hål och han lyckades pricka just rätt. Med ett litet skrik från mig, tryckte han in något i min överraskade, trånga bak. Det spände till och sedan satt föremålet där det satt. Jag var ingen idiot och förstod då att han hade tryckt i mig en buttplugg. Ingen stor en, men ändå!



Han drog snabbt ner mitt linne och öppnade dörren, så att jag nu inte kunde göra något åt det.

-Skynda! Vi måste sätta på dig kronan och tända ljusen! sa Helena, som hade ansvaret för Luciatåget.

Jag tittade mycket mordiskt på Kalle som nu var alldeles röd i ansiktet av återhållen skratt. Ådrorna syntes på hans hals och jag tog mycket små och trippande steg ut från rummet.

Paniken och ilskan lyste säkert ur mina ögon, men ingen kunde ju veta vad det var med mig och jag skulle ju vara glad och trevlig som Lucia. Jag tog några djupa andetag och spände mina bakmuskler för att se till att den mjuka analleksaken verkligen skulle sitta på plats och inte trilla ut på golvet.

Herregud! Hur skulle detta gå?



Tack och lov så skulle jag inte gå runt i hela staden, men först skulle vi gå till en frimurarorden och sjunga för dem. Jag gick långsamt som sig bör och fick hela tiden tänka på att inte slappna av och trycka ut pluggen.

Min hållning var särdeles bra och uppträdandet verkade uppskattat. Några gånger kom jag bort mig i texten, men inte så det märktes. Däremot svettades jag av nervositet och ilska, samtidigt som jag verkligen gjorde allt för att det inte skulle märkas utåt.

Jag kände det som om de kunde se rakt genom mina kläder och se mig naken och med en gummileksak i mitt lilla rövhål. De tittade på mig, men jag tror nog att det enda som skulle kunna vara avslöjas var det faktum att jag hade bara bröst under linnet. Det gick säkert att se mina styva bröstvårtor. Att påstå att jag var förbannad nu var så klart en underdrift. Här stod jag och klämde med skinkorna så att jag nästan fick kramp i rumpan och Kalle stod säkert och gapskrattade någonstans. Vänta bara!



När vi var klara hos frimurarna och efter att minst fem av den kommit och kramat den yppiga Lucian och då passat på att låta sina äckliga gubbhänder glida över mina skinkor, gick vi därifrån och nu började det bli riktigt jobbigt.

Prova själv någon gång och gå omkring med en buttplugg i arslet! Det hade nästan varit bättre om det hade varit en större variant så att den suttit kvar av sig själv! Nu skulle vi gå längs gågatan, runt torget och sedan in i köpcentret, där vi skulle ställa upp oss och sjunga det sista.

Det var mitt golgata. Jag led genom hela turen, men log brett och sjöng så gott jag kunde. Till slut stod vi i köpcentret, där de hade fått tända mina ljus igen eftersom jag inte kunde ha dem tända utomhus. Jag hade redan fått en hel del stearin i mitt hår.



Lättad sjöng jag de sista verserna i Sankta Lucia och ledde sedan hela tåget därifrån till butiken, där vi bytt om. Jag hade medvetet inte tittat på publiken, för om jag hade sett Kalle flinandes där, så hade jag med all säkerhet inte kunnat kontrollera mig och då kanske låtit buttpluggen slinka ur baken på mig och på så sätt försatt mig i en hemskt pinsam situation.



Väl tillbaka, gick jag in i rummet och drog upp mitt Lucialinne. Jag drog snabbt ut leksaken ur min häck och andades ut för första gången på hela tiden. Jag grät faktiskt en smula, måste jag erkänna. Vilken påfrestning det hade varit!

Men nu gällde det att komma på ett lämpligt straff till Kalle. Hmmmm! Jag tänkte ta god tid på mig att hämnas!