Sommarjobb i Vadstena

På nittiotalet jobbade jag en sommar på X-AB, en mekanisk industri i Småland. Jag var då fyrtio år och nyskild. Då jag var i behov av pengar jobbade jag så mycket övertid jag kunde få. Midsommarhelgen ägnade jag till att se över elinstallationer på maskinerna vilket passade mig utmärkt då jag var utbildad elektriker.

Efter helgen drog firman igång som vanligt och på eftermiddagen blev jag inkallad till chefen. Han var mycket positiv till mitt helgarbete.

-Ronny, du har verkligen jobbat på. De har fått mer gjort på en helg än var två man från elfirman skulle ha utfört på en vecka!

Jo, nog hade jag strävat på alltid. Man slapp grubbla på bekymmer och inte kunde jag dricka bärs heller..

-Tackar, alltid roligt att man får uppskattning. Har helgen varit bra, segling var det va?

-Det var just det jag skulle komma till, svarade bossen. Jo visst var det båtsemester. Motorbåt, inte segelbåt, i Vättern. Med familjen och när vi låg i hamn i Vadstena var sonen själv på båten en natt. Skulle koppla in bergsprängaren i tolvvoltsuttaget. Något blev fel och säkringarna rök. Försikommen som han är så ersatte han säkringen med ett gem. Du förstår själv. Det blev Tjernobyl av hela båten. Tursamt nog fick han hjälp av båtägaren bredvid att koppla loss batteriet innan det tog fyr ordentligt. Men kabelstammarna är förkolnade, båten går inte att köra, försäkringen gäller inte så nog blev det en dyr semester alltid.

Nu när jag sett vilket fint jobb du gjort här på firman så undrar jag om du skulle kunna byta kablarna åt mig. Samma timpenning som här plus att jag står för maten. Bo kan du ju göra på båten. Du kan åka upp i en av firmabilarna.

– Ehhh, ja det kom ju lite oväntat men visst, svarade jag.

Strax därpå packade jag ryggsäcken och verktygslådan. Firmans nya Volvo styrdes norröver mot Vadstena. Efter knappt tre timmars körning var jag framme och letade mig ner till gästhamnen som låg framför slottet!

Jag parkerade och såg snabbt båten, en vit 30 fots motorbåt. Såg både snabb och framför allt dyr ut. Det var alltså hit verkstadsvinsterna gick tänkte jag medan jag klev ombord. När jag låste upp och öppnade slog lukten av bränd plast mot mig. Motor och batteri lokaliserades. Mycket riktigt. nästan varenda kabel var hopsmält till en förkolnad korv.

-Hu, det här blir en utmaning tänkte jag medan jag började anteckna vad som behövdes handlas, kabel, kabelskor, strömbrytare, nytt batteri, några uttag och reläer. Eftermiddagen spenderades i Linköping på olika bilelektriska firmor för att få tag på rätt material.

Åter i hamnen började jag lasta kabel och annat i båten. När jag var under däck hörde jag en kvinnoröst gorma och svära. Jag klättrade upp och fick mig genast en avhyvling.

-Är det din jävla Volvo som står där, frågade en lite mullig blondin i tjugoårsåldern.

-Va, ja, ska jag flytta på den?

-Genast, det ska stå ett turisttåg här. Så typ nu, vore bra.

-OK, ursäkta, jag är inte härifrån, Ronny heter jag förresten.

-Lina Björkenstam, stadsguide, och flytta bilen genast annars ringer jag kommunens parkeringsvakt.

-OK, OK, OK, sa jag och körde iväg och parkerade längre bort. Vilken arbigga.

Åter vid båten såg jag turisttåget, ett litet bensindrivet tåg för guidning av stan. Blondinen hade redan påbörjat sitt väl inövade anförande:

-På blå sida ser ni den gamla vallgraven som numer är gästhamn bla, bla, bla.

-På röd sida ser ni …

Herregud vilket tråkigt jobb. Inte undra på att hon var ilsk tänkte jag innan jag började fixa lite mackor till middag. Därpå började jag skriva ned en arbetsplanering för morgondagen. Det var säkert 30 h jobb jag hade framför mig..

Första natten sov jag med öppna ventiler för att om möjligt vädra ur lukten av bränd kabelplast.

Uppe med tuppen började jag riva ur gamla kabelstammar för att ersätta med nya. Solen gassade och svettblank satt jag på däck och pausade med mackor och kaffe när turisttåget skramlade in och parkerade under träden. Högtalaranläggningen sprakade fram guidens klämkäcka välrepeterade röst-

-Från oss på Vadstena Turistbyrå vill vi tacka er för att ni följt med på vår guidning. Jag som varit er guide i dag heter Lina Björkenstam. Det finns många fler aktiviteter som ni kan ta del av här i vår fina stad…

Vilket jobb. Jag skulle inte stå ut en dag, suckade jag och fortsatte med att kontrollera kablage till lanternor och positionsljus.

-Hej på dig du. Ronny var det va?

Jag vände mig om mot guiden som stod på kajen och vinkade.

-Hej, ja det stämmer. Vad kan jag hjälpa dig med då?

– Jag tänkte gå och ta lunch vid halv ett tiden. Det känns alltid bra att ha sällskap med sig annars så slår sig någon turist bredvid mig och så får jag redogöra för Heliga Birgittas leverne över fiskrätten. Det finns ju inte så många matställen att välja på…

Jag kollade klockan, en halvtimme kvar.

-OK, men jag behöver ta en dusch först.

-Gästhamnens sanitetsanläggning ligger ditåt sa hon och pekade.

-Fint. Vi ses här om 20 minuter sa jag och slängde ner grejorna i båten, tog handduk och ombyte med mig för att trava i väg mot duschen.

Jag var färdig efter en kvart. Lina väntade framför båten. Hon såg ganska bra ut. Hon bar marinblå kjol och vit kortärmad blus, typisk guideklädsel. Hennes blonda hår var solblekt och nästan vitt. Hyn var solbränd, ansiktet var runt och ögonen var intensivt gröna. Hon var inte tjock men lite småmullig, bysten spände under blusen och jag fick anstränga mig för att inte glo för mycket på kullarna.

Värdshuset serverade fisk som dagens rätt. Vi åt och konverserade. Tiden rullade på och vi hade roligt. Lina studerade historia på universitetet och jobbade som guide på sommaren. Det var timanställning som gällde så hon var lite av allt i allo. Jobbade i turistbyrån, guidade på turisttåget, kyrkan, Bjälboåttens palats, och slottet. Hon bubblade på ordentligt. Nu på sommaren bodde hon hemma hos mamsen och det var inte helt lätt för en dotter som en gång lämnat boet, förstod jag. Lina frågade om båten och jag förstod att hon inte hade mycket till övers för min chef skränat och synts och hörts mest av alla i gästhamnen. Störst båt men sämst båtvett…

-Du Ronny, jag skulle behöva lite hjälp ikväll. Det är spökvandring på slottet och jag behöver någon som kan hasa över ett golv och hoa i en skorsten. Min chef vill väldigt gärna hjälpa till men han är ju bara helt för äcklig och jag vill absolut inte vara ensam med honom på kvällen så jag brukar ta hjälp av min kompis Annelie. I kväll har hon fått förhinder.

-Nja, jag vet inte jag är ju ingen skådis direkt.

-Snälla..

Hon lade huvidet på sned och blinkade med ögonen som en liten kattunge. Jag smälte som smör i solen.

-Ok, när, var och hur?

– Kl 22.30 framför slottet, kom som du är. Du behöver inte synas alls. Det räcker att du hoar och kan låta som ett spöke.

Eftermiddagen ringlade sig fram. Jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet. Spökvandring?

Och den där Lina, nog verkade hon allt lite pilsk när man tänker efter. Att känna lite på hennes bullar vore en fin avslutning på kvällen. Kanske man kunde locka med henne till båten på en kvällsdrink? En snabb titt i barskåpet visade mängder med flaskor av dyr sprit. Hm, chefen tjänade nog rätt bra på sin firma i alla fall.

Vid niotiden slog jag igen verktygslådan och gick för att duscha. Ombytt och åter vid båten tog jag mig en kall pilsner och pustade ut. Strax efter tio gick jag mot slottet.

-Pling, pling, pling! Det var en cykelringklocka som hördes bakom mig. Lina kom på en vit racercykel som hon parkerade i cykelstället. Nu var hon iförd jeans och t-shirt. Hon stegade upp mot porten, larmade av och låste upp en dörr.

-Kul att du ställer upp. Kom med här uppför trappen.

Hon visade in mig till ett förrådsutrymme där det var fullt med kläder som hängde på en klädstång efter väggen.

-Oj då ska du klä ut dig, frågade jag.

-Ja, det ska vi! svarade hon och blinkade finurligt.

Den här passar nog dig sa hon och lyfte ner en utstyrsel från en galge. Blå uniformsrock med en lång rad av blanka knappar, gula knäkorta byxor och trekantig hatt. Du blir soldat och kommer att synas när turisterna samlas här vid entrén och när vandringen avslutas.

-Ja, var byter jag om, svarade jag och tittade mig runt i det lilla rummet.

-Här förstås svarade Lina och hon hade redan fått av sig blusen och lika snabbt var jeansen av.

Brösten trängdes i en vit bh som såg väldigt ansträngd ut.

Jag tog av mig skjorta och byxor och klev i ett par brungula mollskinnsknickers med knäppt lucka fram. Vit nattskjorta och uniformsrocken som luktade vind. Lina klev i en jättestor mörkröd sammetsklänning som frasade i tyget.

-Det känns lite häftigt det här, sa jag. Som på teatern.

-Mmm, kanske det. Ska bara fixa håret.

Hon ställde sig framför en spegel och svepte upp håret till en knut i nacken. Hon pinnade upp allt med hårspännen så att håret låg stramt bakåt över huvudet.

-Hjälp mig med klänningen. Den ska stängas på baksidan.

-Ok, svarade jag och klev fram och började fumla med hyskorna i tyget.

Log hon inte lite skälmskt mot mig i spegeln? Var jag fick modet ifrån vet jag inte men snabbt kramade jag om hennes bröst, utanpå klänningen. De var stora, fyllde upp mina händer med råge. Knopparna kändes stora som jordgubbar och var hårda.

-Ummm, jag trodde inte du skulle våga.. innanför snälla. Hon hasade ner klänningen och drog upp bh´n så att kullarna fick frihet. Varma, mjuka och stora. Jag kramade om dem försiktigt och klämde lite på de stora vårtorna. Lina stönade högt.

-Åhhhhh, vilka stora varma händer du har. Är du lika välutrustad där nere?

Hon kände snabbt i mitt skrev. Staken stod redan som ett spett i kallingarna.

-Du är ung och vacker, sa jag medan hon knådade min batong utanpå tyget.

-Jag är framförallt kåt som en marskatt. Vi hinner, vänta!

Snabbt och vant hasade hon upp klänningen. De vita bommullstrosorna åkte ner i ett ögonblick. Lina slickade på fingrarna och smekte snabbt sig själv där nere.

Jag trodde inte mina ögon. Stämningen var helt surrealistisk. Här skulle jag få sätta på en ung okänd blondin i ett slott.

-Men jag har inga kådisar med mig, hann jag få ur mig innan hon tog min påle och runkade ett par drag. Ollonet glänste av försats.

-Jag äter piller, skynda dig! Hon hasade bakåt och svankade inbjudande med baken.

Hon var riktigt vår och redo. Kuken gled in med lätthet.

-Du vet minsann vad du vill, pustade jag och böjde Lina framåt.

Hon särade på benen och staken bottnade i henne.

-Oh jävlar så skönt! Sluta inte, mer, mer, frustade hon. Jag höll henne hårt om hennes breda höfter. Sammetsklänningen frasade och ljudet eggade mig otroligt. Staken löpte i lugna långa drag, ända ut och åter in i botten. Lina stödde sig mot väggen med händerna brett isär. Hon stötte emot och frustade som en gammal märr och saliven rann nerför hakan på henne.

– Snart kan jag inte hålla emot mer, varnade jag.

-Nej för fan, inte än. Inte än. Du får inte komma än.

Hon ställde sig mer brebent och nästan hängde på pålen som plöjde hennes kön i kraftiga stötar i en jämn takt. Jag tänkte på brända ledningar och brända reläer, allt för att orka hålla ut en stund till. Så plötsligt utbrast hon i ett ylande. Iiiiiiiiiaaaaa, jaaaaaaah, mmmmmmmmmmrg, NUUU, NUUU, in med KUKEN NU! Ta mig, ta mig, knulla mig!

Det var finalflaggan framför mina svartnande ögon. Med höger hand om hennes höft stötte jag så hårt jag kunde samtidigt som jag tryckte med vänster hand på hennes svank. Lusten nådde sin topp och njutningen gränsade till smärtsam friktion. Orgasmen kom som en sprängd damm och jag pumpade sås långt, långt in samtidigt som hennes krampande fitta gjorde sitt bästa för att mjölka ut de sista dropparna.

Vi ramlade ihop på golvet. Lina skakade i kroppen en lång stund innan hon lugnade sig, reste sig upp och ordnade till klädseln.

-Det var det bästa jag varit med om på länge, log hon. Du vet verkligen hur man väntar in en kvinna.

-Ja, du är vildare än vad jag kunnat ana. Kanske du vill sova över i båten inatt?

-Ha, ha, kanske det. Men först ska vi öva älskog drottning Kristinas himmelsäng! Det är något jag velat prova i flera år.

– Va, vad menar du?

-Jag berättar mer sen. Nu är det redan dags att släppa in besökarna till spökvandringen.

Med de orden sprang hon nerför trappan öppnade dörren, log sitt rosigaste guide leende och sa:

-Välkomna till Spökvandringen på Vadstena slott. Här har det spökats och stönats lite var stans under många hundra år..





(Kommentera gärna. Finns det intresse så kan jag lägga ut del två under semestern.)