Tobbe och daniel del fyra

”Sprudlande” är ett mesigt fjantord som bara används av pubertala flickpoeters första försök till lyrik. Ändå var det bästa och enda sätt jag kunde beskriva mitt nuvarande känslotillstånd på. Mina steg ekade lätt där jag strosade genom den öde skolkorridoren, och någonting sprudlade i mig. Kanske var det livet. Kanske var det Daniel. Troligast var att det var båda.



Allting hade ordnat sig så perfekt. Jag kom ihåg den där sommardagen som om det hade varit sekunder sedan. Det var den dagen Daniel och jag hade fått besked om vilka gymnasielinjer vi tagit oss in på. Vi hade suttit vid Daniels köksbord, och jag hade satt colan i halsen när Daniel avslöjade att han sökt till teaterlinjen utan att berätta det för mig. Och inte nog med det, nu hade han tagit sig in! Chocken höll inte i sig särkilt länge. När jag tänkte efter var teaterlinjen det perfekta valet för Daniel, så som han älskade att stå i centrum. Men det bästa återstod. Daniel kikade över axeln ner i mitt brev, och vi konstaterade att vi skulle börja på samma gymnasium. Jag på samhäll, och han på teater. Det blev inte mycket sova den kvällen.



Nu hade vi gått på samma gymnasium i två månader, och allt hade ordnat sig till det bästa. Daniel stormtrivdes i sin nya klass där han fick apa sig hela dagarna, och även om jag tyckte att skolarbetet var tufft hade de nya bekantskaperna i klassen vägt upp det. Daniel och jag träffades i skolan ofta, men bara som kompisar ifall vi var bland folk. Det hade inte dröjt länge innan Daniel kommit ut med att han gillade killar för sina klasskamrater, och även om jag var glad att han kände sig så trygg hos dem hade jag inte gjort samma sak. Vad jag sett av min klass var de relativt toleranta, men några av dem hade sådana åsikter att jag fann det för gott att inte säga något. Jag träffade ju ändå Daniel så ofta. Faktum var att jag var påväg till honom just nu.



Klockan var kvart över fem, det var fredag och skolan var nästan helt tömd på folk. Jag passerade en glasögonprydd tjej som satt nedsjunken i sin laptop vid ett bord i den tomma cafeterian, och när jag närmade mig esteternas del av skolan hörde jag svaga pianotoner från kammarmusiksalen, men det var också allt. Daniel hade sagt att han och några av de andra i klassen skulle öva på en sketch i aulan, och att de skulle vara klara runt halv sex. Efter en timme i biblioteket hade jag bestämt mig för att komma ner lite tidigare. Trots allt var de som tillhörde Daniels klass några av de trevligaste människor jag stött på. Jag struntade i att knacka på auladörren och sköt istället sakta upp den. Ur högtalarna strömmade ”Hot Stuff”, och den enda ljuskällan var den varmt gula strålkastare som föll på scenen. Två tjejer och en kille i Daniels klass som jag ännu inte lärt mig namnen på studsade omkring i en ytterst osynkad men ändå en så komisk dans att jag fick kväva ett skratt. Musiken tonade ut ungefär samtidigt som jag började gå ner mot scenen. En av tjejerna, med stort mörkbrunt hår och ring i näsan, höjde huvudet och vinkade åt mig.



”Hej, Tobbe!” ropade hon, fortfarande andfådd. Jag log snett och tänkte att jag verkligen måste lära mig deras namn.



”Tjena, hoppas att jag inte stör.” svarade jag och stannade framme vid scenkanten.



”Ingen fara, vi kommer nog inte längre idag i alla fall.” fnittrade den andra tjejen vars ballerinasko nu fick tjäna som solfjäder.



Killen i sällskapet hade hoppat iväg bort till mixerbordet för att ordna med skivan.



”Har ni sett Daniel?” frågade jag och försökte få det att låta så oskyldigt som möjligt.



Tjejerna bytte ett snabbt leende, och sedan pekade hon med det mörka håret på en dörr vid sidan av scenen. Jag nickade tacksamt åt dem och klättrade klumpigt upp på scenen. Bakom dörren ledde en trappa ner till logerna, men jag kunde höra deras röster ända ner till mitten av den. Jag skakade på huvudet. Så ofta som jag kom till dem och frågade efter Daniel vore det konstigt om de inte hade listat ut det än. Men jag fann att det inte gjorde någonting. På ett sätt kändes det bra att någon visste, och framförallt accepterade det för vad det var. Det var så skönt att vara en halvtimmes bussresa bort från Robin och allt vad förortsmentalitet hette.



Nedanför trappen öppnade sig ett stort rum vars väggar var täckta med bänkar och helfigursspeglar. En dörr ledde in till ett kostymförråd, och längre fram fanns duschrum och toaletter. När jag hörde spolande vatten från den största av dem log jag och skyndade på mina steg. Jag hade längtat efter Daniel hela dagen. Planen var att jag skulle hämta honom och att vi sedan skulle gå på bio innan vi tog bussen hem. Jag hade precis börjat föreställa mig Daniels hand försiktigt i min i skydd av biomörkret när jag fick syn på honom. Han hade lämnat dörren till toaletten öppen. Jag såg tydligt varje fin linje i hans bara överkropp i det gula ljuset, där han lutade sig över handfatet för att tvätta ansiktet. Jag visste inte om det bara var inbillning, men det verkade som om Daniel hade byggt muskler sedan vi började skolan. Hur som helst var han oemotståndlig. Jag lutade mig leende mot dörrkarmen och knackade på den ett par gånger. Daniel lyfte huvudet, och i den lite smutsiga spegeln reflekterades förvåningen i hans båda sommarhimlar tillbaka till mig. Men den varade inte länge, efter bara någon sekund lystes hans våta ansikte upp av ett igenkännande leende.



”Hej babe.” sade han till mig i spegeln.



Jag släntrade in bakom honom och strök i förbigående min hand längs hans ryggrad. Daniel gjorde det låga, hummande ljud i halsen som jag lärt mig älska.



”Det blev lite svettigt.” flinade han och torkade sig i med handflatorna mot ögonen.



Jag motade bort bilden av en svettig Daniel i en annan situation och fixerade istället blicken på hans ögon i spegeln. Det var ju trots allt mycket kvar av kvällen.



”De är trevliga.” sade jag till honom. ”Dina klasskamrater alltså.”



Daniel såg uppriktigt lättad ut.



”Säkert?”



”Säkert. Jag är nästan hundra på att de vet om oss också, men liksom… låt dem veta.”



Daniels leende blev ännu bredare.



”Jag tror inte att du har någon aning om hur glad du gör mig.” mumlade han och flyttade sig lite bakåt så att han kunde luta sig mot mig.



Jag lindade armarna runt hans bröstkorg och kramade om honom. Håret vid hans tinning var vått mot min hals och kylan sände en rysning längs min egen ryggrad. Dessutom var mina fingrar alldeles för nära hans bröstvårtor nu för att kunna motstå att leka med dem… Jag gned lätt med mina långfingrar mot dem i lata cirklar, kände hur de snabbt hårdnade under min beröring. Det hummande ljudet var tillbaka i Daniels hals. Själv var jag totalt förlorad i doften av hans hud, han luktade renhet, värme och kyla på samma gång. Han luktade min, och jag tryckte mina bultade läppar mot det känsliga området bakom hans öra. Daniels suckade och lutade huvudet bakåt så att jag kunde nå bättre. Jag öppnade ögonen och såg på oss i spegeln. Daniels händer vilade på kanten av handfatet, hans bröstvårtor var två mörka stenar och där började de bildas, de två röda fläckarna på hans kindben som var en manifestation av hans upphetsning. Jag lät min högra hand lämna hans bröstkorg och gav utan förvarning hans halvhårda kuk en lång strykning utanpå mjukisbyxorna. Daniel flämtade till.



”…inte här…” mumlade han, men hans kropp höll inte med, hans höfter sköt fram för att möta min hand och jag kunde nästan känna honom hårdna under mina plågsamt långsamma strykningar. Självklart var jag medveten om riskerna, men vi var långt bortom det nu. Min kropp skrek efter Daniel, och av hans respons att döma var det ömsesidigt.



Jag pressade honom intill mig med min lediga hand och började nafsa ett febrigt spår längs hans hals. Daniel lutade sig nästan omärkligt framåt, men det var nog för att hans fasta röv skulle gnidas mot mitt bultande stånd… Jag klamrade fast mina händer om Daniels höfter och fortsatte att gnida mig mot honom, utan kontroll nu, det var som om någonting annat hade tagit över. Daniel svarade med att sära på benen och kasta huvudet bakåt så att hans blonda, våta testar träffade mitt huvud. Båda stönade vi allt högre, hela min kropp pulserade, rusig av begär.



”… vill in där…” stönade jag mot Daniels skuldra.



”… ah, vill… ha dig där…” väste han tillbaka, hans knogar vitnade runt handfatet nu, och jag trodde att jag skulle bli galen bara av att höra honom.



Snabbt förde jag in två fingrar i munnen, täckte dem generöst med saliv. Innan Daniel riktigt förstått vad som skulle hända var samma hand nerkörd i hans byxor. Jag smekte hans stjärtskåra, upp och ner, cirklade med fingrarna runt hans trånga, varma öppning… Daniels ögon var slutna och han andades kort och häftigt. En våg av kåthet träffade mig när mina andra hand fann hans kuk, stenhård och våt av försats. Sakta började jag föra fingrarna in och ut ur honom medan jag själv höll på att komma spontant av ljuden detta framkallade från Daniel.



”… åh fuck-ja… mer… ge mig mer… knulla mig!”



Hans röst var ansträngd, nästan jämrande, men när jag började runka hans kuk hårdare, fortare, övergick ljuden till något jag inte kunde urskilja… Den våta fläcken av försats frampå mina byxor var påtaglig nu, och jag klarade det inte mer. Jag släppte en högljutt protesterande Daniel, slet upp dragkedjan och befriade äntligen mitt värkande stånd. Daniels underbara, kåta röv var där rakt framför mig, och med mina våta händer hasade jag ner hans byxor, tvingade isär hans skinkor och trängde in. Daniels ansikte förvreds i extas i spegeln och jag klamrade mig fast runt hans bröstkorg igen. Det var trångt, det var vått och varmt och jag skulle aldrig få nog, men jag njöt ändå mest av Daniels reaktion då han tog emot mig. Varje hårt, snabb drag verkade på honom som en elektrisk stöt, han darrade och bad, darrade och bad. En av de händer som höll honom uppe mot handfatet gled ohjälpligt ner och slöt sig om hans kuk.



”Mhm-m… mer… hårdare, så… så!” stönade han och jag lydde, stötte hårdare och längre tills han tagit hela mig… och plötsligt var det som om blixten träffade oss båda, jag hann knappt förbereda mig förrän jag pumpade min heta sperma långt upp i Daniels hål. Samtidigt blev han tajtare och skönare än någonsin medan handfatet och till och med spegeln fick sin beskärda del sats. Och lika snabbt som det inletts var det över. Ungefär då bestämde båda våra benpar att de inte orkade bära oss längre. Daniel sjönk ihop i min famn och jag bestämde att det nog var värt att riskera syrebrist för en kyss.



”Du?”



”Ja?”



”Om de inte visste om det innan, lär de nog fatta nu.”



”Men som sagt…”



”… låt dem veta.”