Pojkflickan på stranden

– Hur kommer du hem nu? frågar jag.

Eftermiddag och börjar folk gå hem, solen står lägre på himlen och luften är inte lika tryckande.

Det är vilsamt. Vännerna har droppat av, en efter en, och nu går den siste.

Men hans syster är kvar.

– Vet inte, säger hon, drar ett bloss och fortsätter läsa.

Jag promenerar ner mot stranden och fortsätter rakt ut i vattnet, utan att stanna upp, tills jag försvunnit helt och hållet.

Hon har varit med förut, alltid varit tuff och självständig. Kanske en sån där pojkflicka.

Jag simmar tillbaka på rygg tills jag går på grund med baken mot den hårda sanden. Går upp mot filten och kommer på mig själv med att sträcka på mig.

– Oj vad röd du blivit på ryggen.

Jag kastar min flaska med Aloevera så att den landar på hennes filt.

– Ta lite, men tänk på att den var svindyr.

– Tack, mumlar hon utan att röra flaskan eller ens släppa blicken från boken.

Någon ropar borta vid bilarna. En kille som frågar om hon vill ha skjuts hem. Hon plockar snabbt ihop sina saker, låter flaskan ligga och ger mig ett ögonkast innan hon styr stegen mot bilparkeringen.

Nästan helt ensam på stranden nu. Den här tiden börjar folk att tänka på mat. De går till kvartersaffären och köper melon och skinka, letar fram vin. Planerar för en natt med vänner på nån av sommarens dansställen. Jag njuter av ensamheten. Vänder mig på sidan och blundar.

Plötsligt hör jag dunkandet av någon som kommer springande över gräsmattan.

Rullar runt och ser henne på väg tillbaks.

– Helvete!

– Va? utbrister jag.

Hon böjer sig mot marken och stirrar ner i gräset där hon nyss suttit.

– Ett örhänge.

Jag går bort till henne och låter min blick fara över området där hon letar.

– Hur ser det ut?

– Liten djävel. En brun prick. Som en insekt utan ben.

Har svårt att riktigt koncentrera mig. Men ändå framför mig, en brun prick, utan ben.

Jag plockar upp den.

– Hittade du den?

– En insekt, säger jag och går tillbaks till min filt. Lägger mig till rätta, tar fram en bok och börjar bläddra.

– Du som läser så mycket, vad ska man göra när man glömt vilken sida man är på? Ska man chansa? Eller börja om från början?

Hon ser på mig med en irriterad min.

– Djävla latmask.

– Du måste sätta upp en hittelön om den där ska komma fram, säger jag och försöker låta som om jag verkligen menar det.

– Skulle jag betala för att få hjälp?

– Hur mycket?

– En krona. I röven.

Hon stönar och lägger sig på rygg i gräset. Uppgiven.

– Nä, titta!

Reser mig och går fram till henne med framsträckt hand.

Hon tittar på den och nyfikenheten övergår i misstänktsamhet och sedan i något annat.

– En prick utan ben! säger jag och försöker fånga hennes blick, och bekräftelse.

Hon tar örhänget och sätter det snabbt och fingerfärdigt i ena örat.

– Den där kronan, fortsätter jag.

Hon blickar ut över det stilla havet och tänder en cigg.

– Absolut. Gå och lägg dig på mage och dra ned byxorna.

Ett svagt leende.

– In your dreams, säger jag.

Går och sätter mig på min filt. Vet inte om hon ser det. Att jag också ler.

Inte likt mig att retas så här men hon fick lite av sin egen medicin.

– Du ska få din krona. Blunda!

Spelar med. Blundar.

Några sekunder och sedan:

– Vad i..!

Något kallt rinner över mitt huvud. Över mina axlar och ned på bröstet.

– Inte titta!!

Men jag måste, och ser hur hon är på väg att tömma hela flaskan Aloevera över mig. Jag skyddar ansiktet samtidigt som jag försöker få tag i flaskan eller hennes händer, men hon är stark och lyckas få ned mig på rygg samtidigt som den luxuösa varan försätter att rinna. Jag får tag i hennes hand, flaskan faller och jag hindrar henne att plocka upp den igen genom att hålla hårt i handen. Hon kittlar mig med den fria handen tills jag får tag även i den. Jag håller hennes båda händer hårt i mina. Hon börjar arbeta med fötterna för att kittla mig med dem, men jag låser även dem och knipper åt med mina ben så hårt jag förmår.

Så blir hon stilla, lätt liggande på mig. Hon i bikini och jag endast badbyxor, och mellan oss ett lager dyr Aloevera.

En stunds tystnad. Och en konstig stämning.

Hon är andfådd och får anstränga sig för att hålla upp ansiktet över min kletiga bröstkorg.

Så faller en regndroppe på min kind, snabbt följt av flera.

Hon rycker hårt i handen, får den fri och drar snabbt filten så att den även hamnar över oss. Ingen av oss ägnar en tanke på det faktum att hon faktiskt för några sekunder gjort sig fri med sin ena hand.

Vi är skyddade från regnet.

Hon håller upp huvudet och ser på mig.

– Tänk att du gör så här mot din kompis lillasyster.

Hennes ansikte nära mitt.

Jag hittar inga ord.

Hennes huvud sjunker ned så att ansiktet landar mot min hals strax under hakan. Hennes svarta hår mot min mun och doften i min näsa.

Åter stilla, båda två, medan regnet droppar utanför vårt tillfälliga regnskydd.

Värmen från hennes kropp och tyngden mot min.

– Man vill ju inte gå ut i regnet, säger hon.

– Nej.

Hon börjar röra sig på min väl insmorda kropp, drar sedan försiktigt åt sig sin hand. Jag släpper och känner hur hon för handen över min bröstkorg, mage och ned mot badbyxorna.

På några sekunder händer det. Med handen i mina badbyxor, för sedan trosorna åt sidan och leder mig in i sig.

Vi ligger stilla så här. Jag i henne. Medan vi åter har tagit varandras händer och håller dem hårt.

Hon rör sig försiktigt och jag blundar, fylls av värme och lusten som stegra sig i hela kroppen. Hennes läppar mot mina.

Regnet ökar i intensitet liksom våra rörelser. Hon reser sig på armarna och börjar röra sig än mer intensivt.



Det har slutat regna och solen står nära horisonten när vi till slut tittar ut. Luften har blivit riktig kylig.

”Ring”. En telefon. Det är min.

Hon sträcker ut sin hand och lyckas fiska fram den ur min väska strax utanför vårt gömsle.

– Ja, säger hon med tillkämpat försök att låta samlad.

– Middag ikväll? Nej, han är uppbokad.

Hon kastar telefonen i gräset och skrattar.

– Vad sägs om pizza och ett paket cigg hemma hos mig? säger hon med en min som att hon kommer med en generöst erbjudande.

Jag ser på henne, fortfarande med filten över underkroppen.

– Jag röker inte och gillar tyvärr inte pizza.

– Bra, då säger vi det!

Jag ler och ser riktigt fram emot att komma in i värmen.