Mathilda del 1

Hej! Det här är min första novell, om ni gillar den så kommer jag att skriva flera. Mina noveller kommer inte vara renodlade sexnoveller utan mer romantiska, så om ni bara vill läsa om sex så kan ni sluta läsa nu. Detta är tänkt att bli en novellserie och denna första del kommer inte att innehålla något sex utan mer berätta om karaktärerna och bakgrunden.





Mathilda är en glad och trevlig tjej som går sista året på en naturvetenskaplig linje. Hon känner många och är väldigt omtyckt av sina klasskamrater men hon har ingen riktig kompis som hon kan anförtro allt. Mathilda är ganska duktig i skolan men har drabbats av den välkända skoltröttheten som ofta infinner sig sista terminen på gymnasiet. Hon är en väldigt söt tjej med naturligt platinablont lockigt hår och gröna ögon, hon har en vältränad fast kropp med normal stora bröst och en fin rumpa. Killarna tycker att hon är väldigt sexig men de vet inte hur de ska närma sig en så självsäker och medveten tjej som Mathilda.



Mathilda vet inte om vilken dragningskraft hon har på killar, utan är ganska osäker på sig själv innerst inne. Hon är ju inte partybruden som är ute och super på helgerna, hon spenderar hellre sin tid tillsammans med sin familj eller sin häst.



Mathilda suckar när hon återigen sätter sig på bussen för att åka den långa vägen in till skolan. Klockan är bara 7 på morgonen och hon borde egentligen ligga och sova såhär dags. Vi gör ju ändå inget vettigt, tänker hon och suckar en gång till. Nåja det är bara att gilla läget och lyssna på lite musik medan bussen tar dem halvsovande den långa vägen in till skolan. Skolan hade säkert varit bättre om hon hade haft en riktig kompis, hon hade trott att hon skulle få nya vänner när hon började på gyymnasiet men så hade det inte blivit. Hon stirrade missmodigt ut genom bussfönstret och såg de välkända gärdena svischa förbi, hon var helt enkelt inte gjord för att ha vänner, hon var van att klara sig själv.



Det där med vännerna hade hon accepterat, hon klarade sig utmärkt utan dem, det sved mer i hjärtat att hon inte hade lyckats hitta en trevlig kille att bli tillsammans med, någon att dela med sig till. Hon ville knappt erkänna för sig själv att hon fortfarande var oskuld vid 19 års ålder. Mathilda hade träffat killar som hon hade gillat och kanske till och med varit lite förälskad i, men ingen av dem hade känts rätt. Hon ville att första gången skulle bli rätt och inte bara något som avklarats dyngfull med en ännu fullare kille. Mathilda tänkte mycket på sex och hur första gången skulle bli och framför allt med vem det skulle vara tillsammans med.





Nu stannade äntligen bussen utanför skolan och eleverna började sakta och motvilligt gå ur den varma bussen och ut i regnet. Mathilda hoppade ur bussen och lyckades trampa snett så hon föll omkull, rakt ner i en vattenpöl. -Fan, vilken jävla skit dag, muttrade Mathilda argt för sig själv och reste sig upp. När hon kom på fötter började hon att borsta bort den värsta smutsen på jeansen. -Hur gick det, du skadade dig väl inte? Hörde Mathilda en röst som sa. Hon vände sig om och såg rakt in i ett par bruna, vackra ögon. -Ingen fara, stammade Mathilda fram. De vackra ögonen satt på en otroligt snygg kille, med lockigt brunt hår som inramade ansiktet. Han var säkert närmare 1,90 lång och vältränad på ett naturligt sätt, som

Inte kom av timmar på gymmet utan av rent kroppsarbete. 





Mathilda sträckte fram handen och presenterade sig för honom samtidigt som hon frågade sig själv hur hon har kunnat missa den här otroligt heta killen? Han presenterade sig som Andreas, vikarierande lärare i idrott. Det var därför hon inte hade känt till honom, han gick inte på skolan utan var 4 år äldre än henne och studerade till sjukgymnast på universitetet. Andreas gjorde henne sällskap på väg in mot den tråkiga tegelbyggnaden som skolan låg i och under den korta promenaden hann de komma fram till att Andreas var hennes nya vikarie och att de skulle ses om bara en timme på gymnastik lektionen. – Sådär, nu finns det väl inga fler vattenpölar att ramla i, så nu klarar du dig väl själv in, sa Andreas när de kom fram till ingången. Hon såg hur skrattet lyste ur ögonen på honom och det gjorde henne ännu mer förväntansfull inför att träffa honom igen. – Jag tror nog att jag klarar mig, svarade hon och log. – Man kan aldrig vara säker, skrattade Andreas och gick iväg mot idrottshallen .