Gymnasieminnen I

Nar jag började i gymnasiet flyttade jag från det lilla samhälle där jag hade växt upp och gått i skola. Jag flyttade till en lite större stad som inte var den närmaste, för jag ville gå en utbildning med estetisk inriktning. Jag var mycket intresserad av musik och teater och jag ville ge mina intressen en chans, och då var det här det närmast liggande alternativet.



Jag fick hyra en liten 1:a med kokvrå i en källare. Ganska trångt och spartansk, men helt o k. Jag kände inte någon på hela skolan sedan tidigare och kände mig inte så lite ensam den första tiden. Min klass bestod av 27 pigga och kreativa varelser, varav bara 5 var killar. Fyra av dessa kände varandra sedan tidigare och bildade ganska snabbt ett tight kompisgäng där jag inte kände mig välkommen. Jag var istället mest med tjejerna. Efterhand så utkristalliserades en grupp som bestod av mig och tre tjejer som hade varit kompisar under högstadietiden.



Det var Camilla, en framförallt väldigt trevlig tjej; utåtriktad, social och liksom jag intresserad av teater; En person med stark karaktär och till synes god självkänsla. Det var Elin, en lång och slank tjej med kort svart hår, men lite tillbakadragen i sitt sätt. Det var Myran, kortare och med mera former än de övriga, men också glad, sprallig och ett hår med rastaflätor. Hennes största intresse var att få måla och forma med händerna. Vi blev allt tightare och umgicks rätt mycket på fritiden också när första terminen började lacka mot jul.



En kväll när vi satt hemma i Myrans lilla vindsrum, föreslog Camilla att vi skulle spela straffpoker. Jag undrade vad det var för ett spel och fick veta att det var något de själva hade hittat på när de gick på högstadiet. Det var egentligen en vanlig poängpoker upp till ett förutbestämt mål, t ex 100. Den som nådde upp dit först blev segrare och den som hade lägst poäng blev förlorare. Men själva finesen för att göra spänningen större var att segraren fick bestämma ett straff, eller en uppgift som förloraren var tvungen att utföra. De betonade också hur viktigt det var att inte försöka krypa undan, utan att ta sitt straff när man förlorat. Annars sabbade man hela idén.



Vi satte igång. Jag är ingen korthaj, egentligen tycker jag inte om att spela kort heller, men visst kan jag spela poker och det här gav dessutom spelet en liten extra spänning. Det gick bra för Elin och Camilla, för mig gick det sådär, men för Myran gick det dåligt. Det stod tidigt klart att hon skulle förlora, medan Elin och Camilla kämpade om segern som till sist Elin vann med en stege.

– Jaha vad ska vi nu hitta på, sa hon med ett litet pillemariskt leende. Du har ju fina bröst. Ja du skall ta av dig på överkroppen så vi får känna på dom.



Hon tvekade inte, utan drog genast av tröjan och knäppte loss BH:n. De var riktigt härliga. Myran var faktiskt om inte skolans, så i alla fall klassens bystdrottning, med stora och runda men ändå riktigt fasta bröst. Flickorna satte sig intill och började smeka, men gjorde sedan plats åt mig så jag också skulle komma åt. Jag hörde hennes föräldrar uppe på samma våning och undrade vad som skulle hända om de kom in. De gör dom inte, svarade Myran. Hon satt sedan med bar överkropp i minst en halvtimme, till dess vi började prata om att gå hem och Elin gav henne lov att ta på sig. Jag frågade om det brukade vara sådana här straff när de spelade.

– Det blev liksom så att det blev mer och mer sexuellt, sa Camilla.



Jag gick hem i snömodden och funderade på vad jag varit med om: Vilka härliga tjejer. Vilka fantastiska kompisar jag fått. Nu kände jag mig verkligen som en i gänget. Vad skulle det här leda till?