Ailu och Atreyu: Del 10 – Hallucinationer, dagdrömmar och mardrömmar

(Läs dom andra delarna innan för att hänga med i berättelsen! Hoppas ni gillar min nya del! Nu kommer det att dröja ett tag innan del 11 kommer ut, den kanske kommer ut till julafton som en julklapp från mig 😉 hehe Kommentera mer än gärna, så jag vet om jag ska fortsätta med det här…) -Ailu





Del 10 – Hallucinationer, dagdrömmar och mardrömmar

Allt är som i ett töcken, jag vet inte var jag är och ingen hör mig när jag skriker. Jag skriker allt vad mina lungor förmår, men jag verkar ensam i den här lövskogen…

Jag springer allt vad mina ben förmår men jag kommer ingenstans, jag bryter av kvistar för att lämna spår efter mig men när jag vänder mig om är allt som det alltid har varit.

Jag försöker att skapa förödelse men ingenting händer, det återgår till sin naturliga form… Jag känner hjälplösheten och paniken komma närmare och närmare, ångesten är redan där och jag springer allt vad jag orkar.

Det känns som att jag springer i timmar i sträck, stannar aldrig, saktar inte av på farten. När min kropp inte har någon energi alls kvar så faller jag ihop på marken, jag är där jag började… Jag har inte rört mig där ifrån.

Hopplösheten är över mig och jag ger upp, jag vill inte leva mer. Jag tänker ligga här tills jag blir ett med jorden och dör. Jag tänkte bara ligga där på rygg tills jorden började äta upp mig.

”Varför ligger du där?” Jag rycker till och ser åt sidan, där sitter Nicke på marken i enbart ett par slitna jeans. Han ler mot mig och jag kan inte le tillbaka. Jag lägger mig ner i löven igen och tänker för mig själv att han bara är en hallucination… ”Ailu, varför ligger du där?”

Jag drar ett djupt skälvande andetag och försöker inte att låssas om honom. Han finns inte och mitt huvud spelar mig ett spratt. Nicke kastar löv på mig för att få min uppmärksamhet och till en början kan jag hålla kontroll över mig, men tillslut orkar jag inte mer. ”Du finns inte!” Jag skriker av ren desperation och återgår till att ignorera Nicke. Han finns inte, han finns inte, han finns inte… Nicke fortsätter att kasta löv och gör allt för att få min uppmärksamhet. ”Kan du sluta prata?! Du är bara en hallucination som min hjärna ha kokat ihop för att irritera mig! Du finns inte, du är inte på riktigt!

”Om jag inte var riktig, hur skulle jag då kunna göra så här?” Utan att jag hade märkt det så hade Nicke lagt sig över mig och kysste mig, ömt, jag blundade redan och vägrade att tro honom. Jag kände hans mjuka läppar emot mina och jag kände värmen och tyngden från hans kropp. Han smekte handen genom mitt hår och fortsatte att kyssa mig. ”Tror du jag finns nu då?”

Han fortsatte att kyssa mig och smeka mig, jag skakade på huvudet. Jag trodde fortfarande att han var ett fantasifoster. Nicke smekte mig över hela kroppen och drog av mig mitt linne, kysste min hals, ner på mitt bröst. Han slickade och bet mig i bröstvårtorna, och hans händer arbetade sig neråt. Dom smekte mig varsamt och ömt över mina magmuskler länge och väl, sen fortsatte dom ner till mitt skrev. Nicke började att smeka min kuk utan på mina avklippta jeans och jag kände att min kuk började att bli hård.

Han slutade att smeka min kuk och hans händer gled istället upp igen, han tog tag i mina händer och drog upp dom ovanför mitt huvud och flätade in sina fingrar i mina. Han kysste mig djupt och gned sin stora och hårda kuk emot mig, jag stönade till.



Allt brast på en och samma gång, jag orkade inte vara stark mer, jag orkade inte kämpa emot mina hallucinationer mer. Och jag gav in för Nicke.



Han kände det direkt och blev mer aggressiv i sina rörelser, han tog i mer. Han släppte mina händer och jag la dom genast runt hans hals och midja och smekte honom över allt.

Han försökte att sätta sig upp men jag höll kvar honom, han fick mer eller mindre kämpa för att ta sig loss från mig. När han väl hade kommit loss så var han inte sen med att slita av mina shorts och kasta iväg dom. Min kuk var stenhård och jag ville så gärna att han skulle ta på den, smeka den, suga på den, slicka på den. Men han gjorde inget mer än att se på mig med en blick av begär och kåthet.

Nicke ställde sig upp och jag trodde för ett ögonblick att han skulle gå men då knäppte han plågsamt långsamt upp sina jeans och stod över mig.

”Be om den!” Han log ett skevt leende mot mig och jag var så kåt och ville desperat att han skulle komma ner till mig igen och knulla mig hårt. ”Jag villa tt du ber mig om att jag ska knulla dig, Ailu.”

Hans kuk stack upp och låg mot magen och allt jag ville var att ha den i mig. Jag ville känna honom plöja genom mig och göra mig till hans så mycket att det gjorde ont i kroppen. ”Snälla Nikodemus, jag vill att du knulla mig! Jag vill känna dig i mig! Jag vill att du gör mig till din!” Han log det där skeva leendet igen och sjönk ner på knä igen. Han drog fram sin kuk och satte sig tillrätta mellan mina ben ochi lekte med sin kuk mot mitt villiga hål. Precis när jag trodde att han skulle föra in sin kuk i mig så tog hårdhänt tag i mig och vände mig. Jag låg nu på magen och han pressade in hela sig med en stöt och viskade samtidigt; du är min! ”Jaaaa!”



Nicke knullade mig i rasande fart och jag stönade verkligen oavbrutet, han bet och kysste mig på axlarna och halsen. Han hade ena handen i mitt hår som han höll i hårt, jag var hans och man visade det väldigt tydligt. Den andra handen hade man i marken som stöd.

Jag gjorde motstötar och jag hörde hur det fick Nicke att stöna, det gjorde mig väldigt nöjd. Jag ville mer än allt annat just nu att han skulle tycka att det var skönt. Nicke släppte taget om mitt hår och tog tag i mina handleder, han drog upp mig på knä och fortsatte att knulla mig, jag mer eller mindre hängde i armarna och var uppträdd på hans kuk. Han släppt plötsligt min ena arm och jag snurrade runt och landade på rygg. Nicke böjde sig ner över mig och kysste mig djupt, han gled in i mig igen och nu var tempot ändrat… Det var lugnt och ömt. Han var försiktig och han använde djupa långa stötar istället för snabba och korta.

Vi stönade båda två tillsammans mellan kyssarna och jag visste att jag skulle komma närsomhelst.

Nicke ökade takten bara lite grann och jag hörde på hans stön att han var nära nu, jag stönade fram min orgasm och Nicke skrek ut sin medan han fyllde mig med sin sperma.



Han kysste mig en sista gång och sen reste han sig, knäppte sina jeans och vände sig om och gick. Jag försökte att springa efter hans perfekta tatuerade och vältränade ryggtavla, men jag kunde inte få mina ben att röra sig. Jag kunde bara sitta där och se honom försvinna längre och längre in i skogen, tills jag inte såg honom mer.



Jag la mig ner igen och blev liggande där, jag tittade bara upp på trädens alla grenar som vajade långsamt i vinden som aldrig kom ner till mig.

På något sätt hade jag fått på mig mina avklippta jeans igen och allt var som vanligt. Jag frös inte, jag var inte varm eller svettig, jag var inte trött men jag var heller inte pigg. Jag var neutral. Likgiltig..



”Men Ailu, vad har hänt?” Jag vaknade med ett ryck och slog upp ögonen. Jag var kvar i skogen… Bredvid mig satt Atreyu, han såg lite orolig ut. Men ändå lugn på något sätt. ”Lillebror du är helt lerig…

Jag satte mig upp och såg på mig själv, jag var helt lerig… Men hur hade jag blivit lerig? Jag kom inte ihåg att jag hade blivit lerig och det var inte ens blött i den här skogen… ”Jag vet inte… Hur kom du hit..?” Jag såg på Atreyu och han log det där leendet som kunde få vem som helst att smälta. Det leendet som gjorde att jag kände mig så säker, så trygg, som fick mig att känna mig som hemma.

”Du kallade på mig och jag kom. Inte svårare än så.” Jag såg fundersamt och misstroget på honom. Jag hade inte kallat på honom, jag hade inte skrikigt hans namn, jag hade inte ens tänkt på honom. Men här var han… ”Jag kommer alltid att komma när du behöver mig, det vet du. Du är ju min älskade lillebror.”

Innan jag hann reagera så hade han kastas sig över mig, hans händer var överallt på mig, rev, slet och smekte. Vi rullade runt i löven och jag kände mig så förvirrad… Jag visste inte varför det här hände, varför vill han ligga med mig när han bara nyss har varit så arg på mig?

Jag rev honom på ryggen och Atreyu stönade till. Han bet mig i axeln så hårt att jag nästan skrek. Han stönade nöjt åt min reaktion och började att slita av mig mina avklippta jeans. Jag hann inte ens tänka innan hans mun var omsluten runt min kuk och säg intensivt. Jag blev helt matt i kroppen av den sköna behandlingen Atreyus läppar och tunga gav mig. Han sög och runkade mig samtidigt, jag njöt så mycket att jag skakade. Atreyu slutade att suga mig och började att kyssa och slicka mig i ljumskarna och arbetade sig sakta men säkert neråt mot mitt hål. Han slickade min röv tills jag gnydde och bad om att få mer.

Han slutade plötsligt med sin behandling och kröp upp till mig, kysste mig djupt och lekte med mitt hår. Han rullande runt oss så att jag hamnade överst, jag låg och gned mig mot honom, kände hans hårda kuk genom hans jeans och tryckte mig emot den. Atreyus stönade in i min mun och kysste mig ännu vildar, nästan desperat. Jag slet och drog i hans tröja, kunde knappt tänks klart och fick av den med lite våld.

Atreyus heta hud mot min var helt underbart. Jag ville få av hans jeans också så jag kunde få ge honom samma behandling som han hade gett mig men han höll i mig i ett stadigt grepp och vägrade att släppa mig. Vi låg stilla och hånglade med varandra ett tag och jag kände hur Atreyus händer gled neråt över min rygg, han tog ett stadigt tag om min röv och knådade den lite. Den tryckte mig mot sitt sin hårda kuk och hjälpte mig att gnida mig upp och ner mot hans stånd. Vi stönade in i varandras munnar och kunde inte få nog av varandra, det var så skönt både kroppsligt och mentalt att ha Atreyu.

Han smekte mig i skåran och innan jag visste ordet av så förde han in ett finger i mig, jag stönade överraskat till när jag kände vad han gjorde. Han låg och pullade mig i röven ett tag för att sen känna att han började att knäppa upp jeansen och försöka hasa ner dom. Jag hjälpte honom så gott jag kunde med det, när vi hade fått ner hans jeans till ungefär mitten av hans lår så var vi nöjda.

Hans kuk var hård som ett spett och den låg pressad mot hans perfekta mage, jag attackerade hans bröstkorg med kyssar, bett, smekningar och slickar. Jag var på neråt till hans kuk så att jag kunde ge honom en avsugning, vilket Atreyu älskade och det var en av hans favorit saker, men innan jag ens hann sträcka ut tungan och smaka på hans ollon så stoppade han mig… Han skakade på huvudet och manade mig att kravla upp igen.

Han kysste mig och såg mig rakt i ögonen och sa rid.

Jag satte mig på knä över honom och han riktade in sin kuk mot mitt längtande hål. Jag började sakta men säkert glida ner på hans stora härliga kuk, och när den började tränga in i min trånga röv stönade jag nästan oavbrutet. När hans kuk nådde botten så suckade jag nöjt. Det var så skönt! Atreyu la sina händer på mina höfter och manade mig att börja röra på dom.

Jag red till en början honom långsamt, även fast han gjorde motstötar och ville att jag skulle rida snabbare. Jag ökade takten långsamt och mina stön följde med i takt ökningen, Atreyu mötte mina rörelser och stönade mer eller mindre i takt med mig.



Atreyu verkade tröttna på att det inte gick snabbt nog och tog tag i mina armar och drog ner mig på hans bröst. Han la armarna över min rygg och började att pumpa in sin kuk i mig. Nu var han så där aggressiv och dominant som han egentligen inte ville vara med mig…

Atreyu knullade mig i en sån fart att jag inte ens hann med att stöna, jag hyperventilerar mest. Men det var skönt, så jag bad honom inte att sluta. Han släppte mig efter en stunds råknullande och lät mig bestämma takten igen så han kunde pusta ut i ett par sekunder.

Jag red honom lugnt och fint, jag lät hela tiden hans kuk nå botten. Stannade där i några sekunder och gick upp så att bara ollonet var i mig. Jag stönade nöjt och log mot Atreyu som bara låg där och tog i mot min rövs behandling av hans kuk. Atreyu log mot mig och började att runka min kuk, mina stön ändrades och jag kände hur nära jag faktiskt var. Hela kroppen pirrade så skönt och jag kände att jag skulle komma vilken sekund som helst. Atreyu stötte in kuken så att den gick i botten på mig och det var allt jag behövde.

Jag stönade högt och kroppen mer eller mindre krampade när jag kom. Jag skakade och Atreyu fortsattes att pumpa hårt in i mig, han stönade fram att han kom och sprutade i mig. Jag föll ihop över Atreyu och han höll om mig, smekte mitt hår och mumlade lite för sig själv.

Precis innan jag somnade hörde jag honom säga ”Jag älskar dig, lillebror…”



Jag vaknade med ett ryck när starka händer ruskade mig till liv, jag slog upp ögonen och kände hur ont jag hade i kroppen. Allt gjorde så ont…

”Ailu! Vakna!” Jag vred på mig och såg Julians oroliga blick, han såg helt förstörd ut… Jag försökte att resa mig, men det gjorde för ont. Julian drog upp mig i sin famn och höll om mig. ”Var har du varit…? Jag har letat efter dig i flera timmar… Vem har gjort illa dig..?”

Gjort illa mig? Jag tittade på min kropp och såg att all lera var borta… Den var ersatt med blåmärken, såg och blod. Vad fan har hänt mig..? Varför kommer jag inte ihåg? Vi var fortfarande i skogen och Julian sa att han hade letat efter mig i flera timmar… ”Hur hittade du mig..?” Julian verkade inte lyssna och jag såg på honom, han såg så ung ut… Inte alls sina 31 år… Han såg ut som första gången jag såg honom, stark och osårbar… ”Vart var du!”

Jag kände hur allt brast och jag började gråta, jag var fast i ett minne… Den stunden jag började lita på honom att ta hand om mig. Att skydda mig från allt jag inte kunde skydda mig själv ifrån. ”Jag hörde dig skrika… Jag kom så fort jag kunde… Snälla Ailu, spring aldrig ifrån mig igen!” Jag borrade in ansiktet i Julians bröst och han höll om mig lugnt. Jag visste vad som skulle hända sen, jag mindes ju allt det här. Men det blev inte som jag hade tänkt mig… ”Ailu, vad har du gjort..?!”

Julian mer eller mindre kastade iväg mig från sin famn, jag såg oförstående på honom…. Så här hade det inte hänt i verkligheten. Det här hade aldrig hänt! ”Jag har inte gjort något!” Julian såg på mig med avsky och hat, men varför gjorde han det? Jag var ju den som var skadad… Jag kravlade mot Julian och han for upp på fötterna och flyttade snabbt ifrån mig med en äcklad mig. ”Julian..!”

”Hur kunde du?!” Jag tittade på honom och han såg inte på mig, han såg till höger om mig. Jag tittade dit och såg att någon låg där… Jag kröp dit och vände på den unga killen med det spretiga håret, han var medvetslös… När jag vände på honom fick jag mig en chock… Det var Niall. ”Han försökte bara hjälpa dig… Hur kunde du..?!”



Paniken tog över och jag kunde stanna kvar hos Julian, jag flög fram genom skogen och för första gången sen jag hamnade här inne så rörde jag mig framåt och när jag kollade bakåt så såg jag Julian försvinna långsamt bort… Jag grinade medan jag sprang och det brände i kroppen, lungorna gjorde ont och det var svårt att andas… Min hals var tjock och varje andetag jag tog gjorde fruktansvärt ont…

Jag tvingade min kropp att fortsätta att springs för långt där framme såg jag att skogen tog slut och jag skulle ta mig ut ur den här mardröms skogen!

Jag pressad på allt vad jag orkade, jag använde alla mina sista krafter och kastade mig fram genom skogen och när jag nådde trädgränsen så tog jag i med dom sista krafterna jag hade kvar och kastade mig ut ur skogen.



Jag landade hårt på golvet med en duns, jag såg mig förvirrat omkring i rummet och försökte att orientera mig. Jag var kallsvettig och hade ont över allt, men jag var inte rädd… Innan jag hann resa mig från golvet så kom Julian, Niall och Rynn in i rummet och såg förskräckta ut. Jag såg att dom letade efter mig och tillslut så såg Julian mig och rusade fram till mig. Han hjälpte mig upp på fötterna och hjälpte mig till sängen, Rynn tände taklampan och Julian, Niall och jag ojade oss över det skarpa ljuset som stack oss i ögonen. Hon muttrade bara att vi var mesiga och skulle sluta sjåpa oss…

”Så bra att du har vaknat… Vi har varit lite oroliga, du har sovit i två dagar.” Jag kollade från Julian till Niall och Rynn, alla nickade. Dom försökte inte att lura mig. Jag hade verkligen sovit ut och jag var ändå glad över det för jag tror att kroppen verkligen behövde det. ”Du, vi har diskuterat en grej…. Vi vill att du följer med oss hem… Till Wisdom, Montana.







Kommentera gärna!