Våldtäkten

När jag var yngre arbetade jag en sommar som servetris på en krog inne i stan. Det var ett kul jobb, man tjänade hyggligt och träffade mycket folk. Det enda som störde mig och alla andra kvinnliga medarbetare var ägaren, en slemmig liten skåning vid namn Allan Olsson. Han var kort, säkert inte längre än 1.60 och hade en rejäl ölmage, eller ”krogtunna” som vi tjejer föredrog att kalla den. Ett pompöst och desillusionerat ego gjorde att han trodde sig vara Guds gåva till det motsatta könet och försatt aldrig ett tillfälle att dra plumpa sexskämt när det fanns kvinnor i närheten. Han strök sig ofta förbi en i trånga utrymmen, bara för att få möjlighet att trycka sig mot vem det nu var som råkade befinna sig i skottlinjen. Ryktet gjorde gällande att han en gång dragit in och antastat en ung servetris i omklädningsrummet. Vad som egentligen hänt därinne var det ingen som visste. Hon hade sett skamsen och generad ut när hon kom tillbaka, men aldrig berättat vad han gjorde med henne. Kort därefter hade hon sagt upp sig och saken föll i glömska. Av någon anledning vågade Allan aldrig kladda på mig rent fysiskt, men jag undgick inte hans kåta sängkammarögon. Han brukade iaktta mig lystet när han inte trodde att jag såg. Jag föraktade karln och gjorde ingen hemlighet av det.



En kväll efter stängning stod jag och bytte om när han öppnade dörren till omklädningsrummet. Jag stod i bara underkläderna med kjolen vid fötterna.

– Oj, står du här, sa han med oskyldig blick.

– Som om du inte visste det, snäste jag och vände ryggen mot honom.

– Tänkte bara höra om du behövde hjälp med något?

– Med att klä mig? Nej tack, du.

– Det är fredagkväll. Vi kanske kan ha det lite mysigt tillsammans?

Jag vände mig om och spände blicken i honom.

– Om du så vore den sista mannen på denna planet skulle jag inte ta i dig med tång, än mindre ”mysa” med dig. Ta och dunsta nu innan jag blir förbannad.

– Du är bra uppkäftig du, sa han och grep tag i min arm.

Jag drog åt mig armen och måttade ett slag mot honom. Han parerade slaget och tryckte upp mig hårt mot väggen.

– Tror du inte att jag sett hur du svassar omkring, flirtar hej vilt och kåtar upp våra manliga gäster, väste han elakt. Du vickar på häcken och praktiskt taget ber om att bli knullad.

– Du är mer vrickad än jag trodde. Den ende som kåtar upp sig är du, ditt äckel. Släpp mig!

Men istället drog han iväg och föste omkull mig i en soffa som stod i närheten och naglade fast mig med sin kropp. Trots sin ringa längd var han förvånansvärt stark och jag lyckades inte kränga mig loss. Han rev av mig trosorna och drog sedan ner sin gylf.

– Om du tror att du ska få dig något har du tagit grundligt miste, fräste jag ilsket och försökte sparka honom i skrevet.

Jag missade och benet hamnade utanför hans högra lår, så att han plötsligt satt grensle över mig. Det var allt han behövde för att få övertaget.

– Du din lilla argbigga, du måste visst tämjas med hjälpliga medel.

Han tog fram sin kuk och viftade demonstrativt med den innan han med ett ryck forcerade in den ända till roten.

– Jag ska göra det skönt för dig, du kommer att få ditt livs orgasm, skröt han och verkade faktiskt tro på det själv.

– Din inbilske idiot, tänkte jag och kved tyst för mig själv när jag kände honom röra sig i mig.



Inte av smärta utan av undertryckt ilska. Först sjöd den bara lite svagt men stegrades snabbt till ursinnig vrede. Till slut välde den fram som en dånande naturkraft och fick det att svindla för ögonen. Allan verkade inte märka något utan pumpade mekaniskt på. Varje motbjudande stöt han gjorde gav vreden nytt bränsle. Någonstans mitt i alltihopa blandades vreden med ett glödande hämndbegär och förvandlades plötsligt till kåthet. Inte till en behaglig och njutbar kåthet dock utan en ofiltrerad och fruktansvärt plågsam urkåthet som hotade att bränna mitt underliv sönder och samman. Jag insåg snart att det enda sättet att stilla såväl vreden som den brännande kåtheten var att ge Allan vad han tålde. Sakta började jag röra mig under honom, lockade honom i fällan. Varje gång han trängde in i mig mötte jag honom halvvägs med en motstöt. Allans blick blev hård när han kände att jag svarade an på hans pumpande.

– Jag sa ju att du bad om det, flinade han triumferande.

– Du har så rätt, Allan. Var en riktig karl du och ge mig vad jag tål.



Jag stålsatte mig för att kunna svälja motviljan och sköt upp underlivet högre och snabbare för varje gång. Efter ett tag behövde jag varken tänka eller anstränga mig, det var som om högre makter gjorde jobbet åt mig. Allan stönade högt, nästan ofrivilligt.

– Lugna dig lite, du behöver inte ha så bråttom. Det är ingen som stör oss, vi kan hålla på hela natten om du vill.

– Det är allt eller inget som gäller, inbilla dig inget annat. Visa mig nu att du har lite krut i staken, annars lägger jag av.



Den våldsamma och flammande vreden jag kände skrämde mig en aning, jag visste inte att jag huserade en sådan omedveten känslomässig explosivitet. I en normal situation skulle jag aldrig ha vågat leva ut all den dynamiska energin, eftersom den skulle få vilken man som helst att ta till harvärjan. Men Allan inuti mig var långt ifrån en normal situation och han behövde sättas på plats. Eftersom jag inte behövde oroa mig för hans känslor öppnade jag dammluckorna på vid gavel och knullade honom hårt och skoningslöst, sög all arrogans och övertro på sin förmåga ur hans sketna varelse.

– Okej, jag tror att det räcker nu, kved det usla kräket och började dra sig ur.

Jag låste fast honom i en bensax och drog tillbaka honom in i mig.

– Åh nej, så lätt slipper du inte undan. Det var du som satte igång allt det här och nu är det till att du avslutar vad du påbörjat. Knulla på bara, ditt förbannade äckel, tills jag säger att det räcker!!

Orden formligen slungades ur mig.



Allans ansiktsuttryck var stukat, vlljelöst och påminde mig om ett lamm på väg till slaktaren, men han vågade inte trotsa mig utan fortsatte lydigt att pumpa. En berusande känsla av makt grep tag i mig och slungade in mig i en ofrivillig och frenetisk orgasm. Jag vrålade ut all min vrede, över övergreppet och över att jag inte förmått förhindra det. När jag var färdig avtog den brännande smärtan både i underlivet och i sinnet och försvann snart helt. Allan försökte in i det sista att hålla tillbaka sin tömning, men tvingades till slut kapitulera och ge mig min trofé. Efteråt blev han sittande med tom blick i soffan. Jag reste mig upp och såg på honom med förakt.

– Nå, lyckades du tämja mig, frågade jag hånfullt medan jag plockade upp trosorna från golvet.



Plötsligt sjönk han ihop och stönade till, som om han slogs av en obehaglig sanning.

– Din jävla subba, du våldtog mig. Du våldtog mig, för fan!

– Du bad om det.



Innan jag gick tog jag fram min plånbok ur handväskan och fiskade fram en hundralapp. Jag kastade den på golvet och sa:

– Jo förresten, jag har inte hunnit behandla min klamydia än. Du bör gå och testa dig.

Det var naturligtvis inte sant, men jag kunde inte låta bli att slå in en sista spik i hans pompösa ego. Dagen efter sa jag upp mig och kände mig starkare än någonsin.