Berättelsen om Imo, del 1

Innan du börjar läsa, vill jag bara påpeka att det är här ren fantasi. Trevlig läsning!



–



Kvällen hade varit hemskt. Imo snubblade hemåt på ostadiga ben. Det krävdes inte mycket öl för att få hennes steg att bli såhär stapplande – speciellt inte på lånade, högklackade skor. Men inte heller blev hon modig nog att faktiskt låna skorna utan dricka öl först. Nu förbannade hon skorna, ölen, de trasiga strumpbyxorna, det utrunna sminket, det faktum att den här jävla hålan bara hade ett enda uteställe dit alla gick, att hon kände sig löjlig och barnslig som dragit ifrån de andra och återigen – ölen. Öl gjorde människor dumma.



Imo kände sig tillgjord. Hon ville inte festa som resten av klasskompisarna, utan föredrog att vara hemma. Men hennes mamma och nuvarande karl, Hans, tyckte inte det var nyttigt för någon som var halvvägs igenom gymnasiet att sitta hemma helg efter helg med bara dem som sällskap. Alltså hade hon börjat umgås med de få tjejer i klassen som tyckte hon var okej. De som accepterade att hon var betydligt barnsligare än hon såg ut nu. Så ikväll hade hon lyckats ta sig in på krogen tillsammans med dem, uppklädd som dem och skulle berätta för alla, inklusive mamma och Hans, att hon haft en trevlig kväll. Hon hade bara försökt göra alla andra till lags. Sicken flopp det blev. Nu var hon bara löjlig och ynklig, medan hennes irriga alkoholpåverkade hjärna försökte bena ut vad som egentligen hänt. Under kvällen och de senaste två åren – varför hade blivit så här?



Allt hade egentligen börjat när mamma träffade Hans. Mamma, som alltid varit om sig och kring sig – som handlade först och betalade räkningarna sen – hade plötsligt börjat bete sig moderligt. Imo hade vant sig att vara ensam och föredrog det så. Mamma verkade ju trivas bland betalningskrav och bakfyllor. Det var sådan som hon var och det levernet tillät att Imo ostört kunde läsa och dagdrömma på sitt rum. Osedd och utan någons vetskap kunde hon då och då plocka fram dockorna hon lekt med som liten, och leka som hon gjorde då, men bara i korta stunder. Hon visste ju det var fel, att hon var alldeles för stor för det. Därför skämdes hon när erkände för sig själv att det var det hon föredrog det framför att smygdricka öl i parker dit föräldrar inte hittar.



Hans kom i deras liv med trygghet och stabilitet, vilket var ovant och främmande för Imo. Hon var van vid moderns nyckfullhet och plötsliga infall. Med honom i hemmet, i det lilla radhuset, så blev vardagen plötsligt regelbunden – mat kom på bordet varje dag, tvätten blev tvättad, det som var trasigt blev lagat. Det såg så enkelt ut när han gjorde det. Imo var imponerad, och trots sin blyghet hade hon börjat lära känna mannen som förändrat hennes mamma. Och kommit på att hon tyckte om honom. Speciellt de kvällar då mamma jobbade sent, och Hans och hon stannade uppe sent för att småprata framför teven. Hans lugn, hans snälla ögon och lättsamhet gjorde Imo ovanligt bekväm i hans närhet. Men precis som hon lekte med dockor som ett barn i hemlighet, så kallade hon Hans pappa i hemlighet. Ja, hon var för gammal för sånt. Men det kändes för bra.



Med Hans kom också nya idéer in i deras liv – som idén att Imo borde komma ut och roa sig som flickor i hennes ålder gör. Imo sa inte emot, trots att hon inte gillade det, hon ville ändå innerst inne göra det som förväntades av henne. Så det hade kommit smygande. Flickorna i klassen hade först tagit med henne på en bio. Lite biljard. Låtit henne vara med och dricka folköl i någons storebrors rum. Imo hade sakta vant sig, men längtade ofta hem. Kvällarna med festade kom sen att bli mer frekventa och Imo tyckte om att bli kramig och fnissig, även om hon skämdes lite för kvällarna hade artat sig. Speciellt den här gången när hon låtit en kille ur en parallell-klass dra in henne på toaletten och ta hennes oskuld medan hon låg vikt över handfatet. Efteråt hade hon känt sig som en idiot. Han verkade inte reflektera över det hela alls, utan hade bara dragit upp gylfen, klappat henne på rumpan och vänt stegen mot köket för att hämta en ny öl. Imo kände att det var det hon hade varit – bara en ny öl, som följ av en annan öl och sen en till. Visst var det alltid spännande och pirrigt att dra händerna över någons kropp och kyssas. Vara nyfiken på vad som kan hända sen. Nervositeten och förväntan. Men efteråt? Känslan var bitter. Sex var en besvikelse. Imo funderade på det och snyftade där hon gick.



Hon drog lite i kjolen. Det hon helst ville göra var att få prata med någon om det. Bikta sig, anförtro sig. Få lite råd och varm kram. Allt nytt är svårt, och nu för tiden var allt ”första gången”. Som ikväll. Hon visste att krogen skulle vara packad med fulla, äckliga människor. Mest äldre, vilket gjorde det hela lite spännande ändå. Imo tyckte om sina jämnåriga vänner, men såg ner på deras jakt efter vuxenvärlden. På krogen, där de egentligen inte var välkomna förrän de blivit myndiga, skulle de sticka ut. De skulle inte kunna tävla med sin ännu mycket ringa vuxenhet och mognad. Imos vänner hade därför tyckt att de gott kunde sminka och klä sig vuxnare inför kvällen – sätta vuxna kläder på sina nästan vuxna kroppar och sminka bort sina barnsligt rundade ansikten. Imo hade kammat sin tjocka pannlugg åt sidan, ramat in ögonen med mer kajal och lånat en kort kjol av mamma. Det blev inte bra, men det dög – vakten släppte ju in dem.



Imo köpte bara två öl, mer hade hon inte råd med. Hon tyckte ändå hon var lagom berusad och hade riktigt roligt fram tills hon kände en hand om sin ena skinka och frän andedräkt mot nacken. ”Får du verkligen vara uppe såhär sent för pappa, lilla vän?” väste någon och knådade hennes rumpa i väntan på svar. Imo blev stel och förvirrad, men innan hon hann reagera kom en av vännerna till undsättning och puttade bort den överförfriskade mannen. Någon slängde upp sin arm runt hennes axlarna och sa något om äckliga gubbar och hon inte skulle bry sig om det. Imo hörde inte riktigt, ville inte höra. Kanske var det alkoholen, kanske var det minnet av besvikelsen efter hennes sexuella debut, men nu kände hon sig… märkligt upphetsad. Omgivningen runt om var behagligt suddig, men hennes underliv talade sitt klara språk. Imo kände med ens att hon blev förtvivlad i sin förvirring och lutade ansiktet mot axeln som var närmast. Sen hade hon utan ett ord till sällskapet vänt helt om och försvunnit ut i natten.



Imo sparkade på småstenarna som samlats vid vägkanten. Snörvlade och kisade. Tog några snedsteg. Radhusområdet närmade sig, men hon kunde inte sluta gråta för det. Vad var det som hände? Hon kunde fortfarande känna den oinbjudna handen på sin kropp. Mannen med den krävande handen hade inte brytt sig om att det han gjorde var fel. Visste han om hur gammal Imo var? Varför hade han tafsat just på henne? Vad hade hänt om hon låtit honom fortsätta? Om hon hade svarat honom? Hon hade spelat upp händelsen i huvud gång på gång under promenaden hemåt. Fötterna hade automatiskt börjat gå hem utan att hon egentligen bestämt sig för att kvällen var över. Hon levde sig in i minnet igen och försökte föreställa sig vad som hade hänt om hon svarat på mannens fråga: ”Nej, jag är för liten för det. Jag borde redan vara i säng nu…”. Skulle mannen ha tryckt upp sig hand under hennes kjol och omilt började undersöka utsidan på hennes trosor? Imo hickade till av upphetsning och drog i kjolen igen.



Nästan hemma. Tårar rann fortfarande sakta, men klockan var så pass mycket att Hans nog hade lagt sig. Imo ville bara komma upp på sitt rum så fort som möjligt, krypa ner under täcket och tänka på mannen och handen… och smeka sig själv. Eller skulle hon vända tillbaka till krogen och leta upp den där mannen? Imo skämdes. Nej, hon skulle gå upp på sitt rum, onanera och sen glömma den här kvällen. Till vännerna skulle hon säga att hon blev ledsen, och absolute inte det minsta kåt, av det som inträffade och att det var därför hon stuckit ifrån dem. Ja, jo, så fick det bli. Imo klev upp på den lilla verandan och drog upp ytterdörren.



Det första hon hörde var svaga ljud från vardagsrummet. Fan, teven var på. Den andra hon hörde var Hans röst.

”Imo?” Hon bet ihop och kände hur hennes fittan nästan flämtade till av besvikelse, sen sparkade hon av sig skorna och torkade tårarna i hallspegeln. Hon hade missbedömt tiden. Klockan var inte mycket mer än elva och hade fått tillåtelse att vara ute till halv ett under förutsättningarna att hon tog det lugnt.

”Är du redan hemma? Hade ni trevligt?” Imo stack in huvudet i vardagsrummet och Hans mötte lugnt hennes blick. Det verkade ta några sekunder för honom att smälta synen av hennes. Han rynkade ögonbrynen och såg ut att vilja formulera om det han just frågade. Inne i Imos huvud rådde det totalt kaos och lusten att gråta igen tog över. Sakta började hon snyfta igen, men genom tårarna såg hon hur Hans försökte vinka henne till sig. Efteråt kunde hon inte minnas hur det gick till, men hon hamnade bredvid honom i soffan och medan hon grät höll han om henne och vaggade henne lite fram och tillbaka. De sa ingenting på länge, vilket fick Imo att hoppas på att han kanske inte skulle fråga så mycket mer. Hon kröp ihop och njöt av att känna hans armar om henne. Av att ha kinden mot hans axel. Av att känna sig liten. Därför kom frågan plötsligt.

”Har du druckit Imo? Du luktar”. Imo sög in underläppen. Hon hörde det förebådande i hans röst, att kunna ljuga trovärdigt nu gick helt enkelt inte. När hon efter viss tvekan öppnade munnen för att svara kom orden i fel ordning, men hon sa som det var utan att se honom i ögonen. Med ens kände hon hur han greppade om hennes axlar för att skjuta henne ifrån sig.

”Så du har varit ute ikväll?” Imo tittade ner. Tittade bort. Sekunderna gick. Hon mumlade något och hoppades att han skulle släppa det hela. Men istället fattade han tag i hennes haka och tvingade henne att se på honom medan han upprepade frågan.

”Var någonstans, Imo?”

”…Harry´s”

”Det var ju egentligen inte vad vi hade kommit överens om. Du får gärna vara ute med dina vänner… ja, jag och din mamma tycker det är bra. Men håll dig borta krogar och restauranger på kvällarna. Du har inte där att göra. Du är för ung för det, och det vet du också”. Han tystnande kort, som om han inte visste vad han skulle säga, strök handen över ett ställe på Imos lår där de trasiga strumpbyxorna spruckit och lämnat huden bar. Hennes lår var fortfarande kalla efter promenaden, och hans fingrar kändes varma och lite fuktiga. Kan man svettas om fingrarna? Imo var något distraherad när nästa fråga kom.

”Så vad var det som hände ikväll?”

Imo mumlade fram en resumé av kvällen, tvekande när hon kom till händelsen med den där mannen. Var det hennes fel att det hände? Hon borde ju inte ens ha varit där.

”Och efter det gick du? Det hände ingenting mer efter det?” Imo skakade på huvudet. Hans synade henne.

”Är det säkert? Det ser ut som om du döljer något?”



I ljuset från teven blev hans ögon kalla och ljusa. Imo försökte tänka. Hon litade på Hans, och visst var historien pinsam, men kanske skulle han förstå. Hans blick gick inte att tolka – Bekymrad? Orolig? Misstänksam? Arg? Helst av allt ville hon bara krypa upp i famnen på honom igen, men hans hand låg kvar på hennes lår och han väntade på svar. Imo fastnade med blicken på handen. Om hon var förvirrad när hon lämnade krogen, så var det ingenting emot vad hon kände nu. Hon hann tänka att även om hon hade varit nykter just nu, så hade hon ändå inte kunnat tolka den här situationen. Vad var det för svar han ville ha? Imo började sakta prata igen, men kände inte igen sin egen röst.

”Ehm, ja… alltså. När han, den där mannen… tog tag i mig. Det var… det var inte så hemskt. Egentligen”.

”Inte så hemskt?”

Imo skämdes. Helvete. Hennes hals var torr och i stort behov av en till öl.

”Nej, jag liksom… tyckte om det. Det kändes ganska bra.”

Hon såg inte på honom, men hörde när han drog efter andan.

”Du tyckte om att en främmande man, ett fyllo rent utav, tog tag i din rumpa?”

”Ja”

Handen på hennes lår fick plötsligt liv igen och hårdnade lite. Imo visste inte om hon ville gå upp på sitt rum och glömma allt, eller om hon ville sitta kvar och låta honom fråga mer. Stämningen var otäck, men inte nödvändigtvis obehaglig. Hon hade ju aldrig sagt något om det här om hon inte varit berusad, hon hade heller aldrig tänkt att Hans hand kändes ungefär som den hon fått känna tidigare under kvällen.



”Jag borde ge dig utegångsförbud eller något. Vi får höra vad din mamma säger imorgon. Jag är ju inte… din pappa och kan inte säga så mycket om det här”

Imo tyckte att ordet ”pappa” ekade i huvudet på henne. Visst var Hans hennes pappa?

”Vem annars skulle vara det?” Hon tittade upp på honom, visste inte om hon menade vad hon sa eller om det var fyllan som pratade. Hans gjorde en ansats att skjuta henne ifrån sig igen, men Imo var snabbare. Hon kastade sig framåt och tryckte sig mot skjorttyget

”Pappa”

Hon visste inte riktigt vad höll på med. Det var helt och fullt sant. Men hon ville inte sluta för det. Hans andhämtning var klart ansträngd, och när hon vred huvudet en aning så hennes öra hamnade mot hans bröstkorg. Hjärtat hamrade därinne och hon fick en plötslig impuls om att hon ville lägga handen alldeles ovanpå det. Hon vände ansiktet uppåt, lät sin hand vandra från sitt eget knä till hans knä. Var han arg? Eller?

”…pappa?”

Hans ansikte var lugnt. Behärskat, samtidigt som ögonen glänste på ett sätt som Imo kände igen från pojkar i hennes egen ålder. Han tog bort hennes hand, och med en snabb rörelse tog hans ena hand ett tag om hennes hår så det stramade i hårbottnen. Den andra handen särade på hennes lår. Kjolen gled upp. Imo irrade med blicken, hennes armar låg slappt längs hennes sidor och hennes andetag kom stötvis. Handen som höll i det som varit hennes frisyr manade henne att se honom i ögonen.



Hon ville pausa. Spola tillbaka. Hon ville gråta igen, men kände att det var bäst att låta bli.

”Imo. Du tar inte i mig om jag inte säger åt dig att göra det” Hans hand bökade sig in under hennes kjol och hittade ytterligare ett hål i strumpbyxorna.

”Det säger jag som din pappa. Okej?”

Imo försökte nicka. Det gick inte. Hennes huvud var kvar i samma position. Den märkliga känslan av upphetsning var tillbaka. Lite som det skulle kännas att onanera samtidigt som hon stal pengar ur mammas handväska.

”Okej.”

Han snörpte på munnen.

”Och du går inte tillbaka till Harry’s själv. Utan riktigt vuxet sällskap. Okej?” Han väntade inte på svar.

”Jag känner ett visst ansvar för dig. Din mamma är en bra kvinna, men hon skulle kunna finnas till mer för dig. Men jag ska hjälpa dig. Vi är ju vänner, du och jag. Eller hur?

Imo kände hans hand nudda vid hennes trosor. Först nudda, sen trycka. Hon ville gråta, men just nu vågade hon inte ens tänka. Var det möjligt att känna sig skrämd och trygg på samma gång? Hon maskerade en snyftning genom att röra underlivet mot hans hand. Handen svarade.



Sekunderna kröp fram. Hans släppte henne inte med blicken och hans hand fortsatte röra sig mellan hennes ben. Skammen hon kände ville få henne att vrida sig ur hans grepp, men kroppen var som förlamad. Trodde hon.

”Nej. Håll kvar armarna längs sidorna. Du vill egentligen inte smita just nu. Jag minns någon som för ett litet ögonblick erkände att hon tyckte om när män – dubbelt så gamla som hon själv – tog i henne. Att det kändes… ’ganska bra’?”

Imo mumlade till svar i samma stund som hennes trosor gled lite åt sidan. Varma, fuktiga fingrar strök längs hennes fitta, som om de letade efter något. Hon gjorde ljud hon inte kände igen. Hans ansikte var lite otydligt, men om det var för att tårar skymde sikten eller för att hela hennes uppmärksamhet gick åt för att känna varenda millimeter av hans fingrar… ja, hon visste inte. Det som hände nu borde inte hända, det visste hon mycket väl om. Men hon var så glad att det gjorde det.

”Jag tror det här känns mer än ’ganska bra’. Jag tror bestämt pappas flicka tycker om det här?”

Imo gnydde. Hon hade aldrig känt så otålig som nu. Fingrarna fortsatte röra sig lätt över… det som pappor inte borde vidröra. Det var halt mellan hennes lår. Pinsamt blött faktiskt.

”Svara mig, Imo. Tycker du om när pappa gör så här?” Hans hand hade valt ut området strax ovanför hennes klitoris. Han tryckte och förde fingrarna fram och tillbaka.

”Ja.”

”Är det till och med så att du vill komma mot pappas hand?”

Imo kunde inte med att svara, så hon mumlade på sätt som lät jakande. Hon visste hur orgasmer kändes. I alla fall hur de kändes när det var hennes händer som arbetade fram dem. Under hennes täcke, när hon var ensam på rummet. Mannen som nu såg ner på henne, delvis upplyst av teven, brukade sova bara ett par meter ifrån henne när hon gjorde det – men på andra sidan väggen. Tanken fick henne att flämta till.

”Om det är så får du snällt fråga om lov. För det gör väl alltid duktiga flickor?”

Det sög i fittan. Det sög, krampade, tog sats. Hon skämdes, ville vrida bort huvudet för att slippa se honom i ögonen

”Får jag komma?” Hennes röst lät barnslig.

”Försök igen. Bättre kan du”

”Får jag… komma mot din hand, pappa?”

Hon hörde inte om han svarade. På sista stavelsen ”pappa” kom Imo. Hårbottnen som brände, nacken som kändes stel, knäna värkte av den obekväma ställningen… och blicken. Och handen. Det var bara för mycket. Det ilade, det krampade. Och alla sinnen tycktes stängas av i förmån för känslan som spred sig från fittan till naveln och sen ner i fötterna och tillbaka.



Imo undrade om hon somnat till. Handen som hela tiden hållit henne om håret släppte henne. Hon lutade sig framåt för att slippa se honom i ögonen. Hon var helt slut och ville inte vara med om vad som än skulle hända härnäst. Hans la armen om hennes axlar, vickade med tummen lite.

”Nu går du och tar en dusch, och sätter på ett rent nattlinne. Jag kommer upp och stoppar om dig om en liten stund”