Läst 16 gånger, varav 1 gånger idag.
KAPITEL 7: DET FÖRGÅNGNA GÖR HEMBESÖK
Myspysen befarades vara i sitt väldresserade esse.
Detta var krönet av den stenhårda dressyr grabbarna påbörjat redan i inlednings fasen.
Silverfisken kunde utan vidare slå en skarvad råbansknut på sina känselspröt.
Därjämte bör nog nämnas att denne också spelade död om man nämde Svensk bostadspolitik eller Olof Palme!
Grabbarna beundrade nitiskt sin armerade vän, som dagen till ära varit helt rumsren.
Flockmentaliteten hade fört dem alla närmare varandra, till priset av att Myspysens lidelser i viss mån disciplinerades.
Den svåraste konsten att lära ut var ändå hur man riktar sina aggressioner inåt.
Att det outlevda skulle kväsas krävde träning det, men inte utan att bära frukt.
Jaget: -”Evolutionen var banne mig nyckfull denna tidseon!”
Barbafarsan: -”Vi står på tröskeln till ett gigantiskt genombrott här, insekternas roll kommer att omprövas.”
Bak&frambyxan: -”Hatten av om vi haft en.”
Plastpolymsonen: -”Enbart söndagsskolan hade gjort det bättre.”
De tänkte rasta det metalliskt blänkande krypet, så de gjorde koppel på och klädde sig för alldagligt utbyte.
Myspysen hade fått ett eget Mastercard, som satt prydligt fasttejpad på den fjälliga ryggen.
Detta ingick i en flerstegsprincip där eget ansvar och självständighet betonades något oerhört.
Grabbarna hade kontaktat JämO och undrat om silverfisken kunde beviljas en löpande kredit.
Nemas problemas svarade man där.
(Men man poängterade likt förbannat att bankväsendet kunde ha en annan uppfattning.)
När de öppnade ytterdörren hördes rostiga hjul från en överbelastad kundvagn, ljudet kom från vindsvåningen.
Den skraltiga farkosten kom rasslande som ett jävla huj, inte behövde man gissa vem som låg däri direkt.
Tantens kroppshydda agerade studsboll mot trapphusets väggarna.
Snart hade de obehaget av att ta del av hennes lama återkomst.
Nerköpet slängde sig raklång ur vagnen och försökte fånga Barbafarsan i fallet.
Tanten: -”Pang på rödbetan gullet!”
Detta var dumdristigt då vår alfahanne reflexmässigt duckade genom att snabbt gå ner i spagat.
Både vagn och tant hamnade i en hög efter att ha tagit en närmare titt på både räcke och bärbalk.
Tanten: -”Kärleken har åter skakat på sitt dumhöve, jag blir så himla vredgad!”
Barbafarsan: -”Är du redan här? Eller jag menar… varför har du kommit hit?”
Tanten: -”I LOVE YOU IN THE DAYLIGHT OR IN THE MOONLIGHT TOO.
I KNOW THE TITTIES ARE SLADDRIGA BUT WHO DOES`T!!!
Med denna nätta kärleksdeklaration gick tanten till motattack.
I tjurrusning satte hon av så att dammet yrde, i bara farten hängde brösten komfortabelt över axlelpartiet.
Duellen var lika onödig som ofrånkomlig, ett ända misstag kunde betyda en permanent livspartner på halsen.
Bak&frambyxan: -”Allt nytt på västfronten, bemanna ståvärnet!”
Pojkarna slängde sig i skydd bakom en tygsoffa, de osäkrade sina vattenpistoler och höll tummarna så hårt att de bleknade.
Vem skulle gå vinnande ur relations dramat. Climax var ett understatement fastän denna uppståndelse kittlade deras sinnen till tusen.
Tanten: -”Bär mig över tröskeln så vi kan leva lycksaligt i alla våra dar!”
Barbafarsan norpade blixtsnabbt åt sig ett stycke blottarrock plus ett slarvigt ihoptvingat paraply.
Genom att vifta med klädesplagget försökte han locka tanten in i närstrid.
Hon vältrade sig in genom hallen på alla fyra, redo att vårdslöst stånga Barbafarsan i sank.
Med siktet inställt på rocken passerade tanten vår farsa, farligt nära och med frustande anlete.
Barbafarsan: -”Olé du osköna.”
Jaget: -”Fintad och kränkt, så skall dom tas.”
Med fingertoppskänsla stacks paraplyets skaft rakt in i ändtarmen på det kärlekskranka fruntimret.
Hon himlade med ögonen parallellt med grabbarnas busvisslingar bortanför soffryggen.
Barbafarsan trixade och vred runt sitt regnskydd, han testade olika hastigheter bara i fall om att.
Tanten svarade med att illa kvickt åtnjuta en orgasm av sällan så skådad rytmiskhet.
Kanske en pärs att åberopa när kommande memoarer först skulle få skåda världens ljus?
Utmattad blev hon liggande på backen, andfådd och till freds med i stort sett rubbet.
Tjurfäktningen allan hade avhandlats och nu vågade sig åskådarna fram till arenans centrala del.
De omringade den fallna besten och tömde sina vätskefyllda pickadoller under pompa och ståt.
Tanten: -”O ja, spruta över mig. Om än bara symboliskt.”
Dassjäsarn: -”Aha! Pilsk på gröten!”
Hon var mer än redo och gapade hänfört, med tungan stående i vattenstrålarnas intensiva korseld.
Det mesta svaldes utan missnöje, men när Panta bjöd på den härskna mjölken blev det annat ord i skällan.
Äntligen efter år av förundran, förstod sig pojkarna på uttrycket; ta sig vatten över huvudet.
Myspysen befarades vara i sitt väldresserade esse.
Detta var krönet av den stenhårda dressyr grabbarna påbörjat redan i inlednings fasen.
Silverfisken kunde utan vidare slå en skarvad råbansknut på sina känselspröt.
Därjämte bör nog nämnas att denne också spelade död om man nämde Svensk bostadspolitik eller Olof Palme!
Grabbarna beundrade nitiskt sin armerade vän, som dagen till ära varit helt rumsren.
Flockmentaliteten hade fört dem alla närmare varandra, till priset av att Myspysens lidelser i viss mån disciplinerades.
Den svåraste konsten att lära ut var ändå hur man riktar sina aggressioner inåt.
Att det outlevda skulle kväsas krävde träning det, men inte utan att bära frukt.
Jaget: -”Evolutionen var banne mig nyckfull denna tidseon!”
Barbafarsan: -”Vi står på tröskeln till ett gigantiskt genombrott här, insekternas roll kommer att omprövas.”
Bak&frambyxan: -”Hatten av om vi haft en.”
Plastpolymsonen: -”Enbart söndagsskolan hade gjort det bättre.”
De tänkte rasta det metalliskt blänkande krypet, så de gjorde koppel på och klädde sig för alldagligt utbyte.
Myspysen hade fått ett eget Mastercard, som satt prydligt fasttejpad på den fjälliga ryggen.
Detta ingick i en flerstegsprincip där eget ansvar och självständighet betonades något oerhört.
Grabbarna hade kontaktat JämO och undrat om silverfisken kunde beviljas en löpande kredit.
Nemas problemas svarade man där.
(Men man poängterade likt förbannat att bankväsendet kunde ha en annan uppfattning.)
När de öppnade ytterdörren hördes rostiga hjul från en överbelastad kundvagn, ljudet kom från vindsvåningen.
Den skraltiga farkosten kom rasslande som ett jävla huj, inte behövde man gissa vem som låg däri direkt.
Tantens kroppshydda agerade studsboll mot trapphusets väggarna.
Snart hade de obehaget av att ta del av hennes lama återkomst.
Nerköpet slängde sig raklång ur vagnen och försökte fånga Barbafarsan i fallet.
Tanten: -”Pang på rödbetan gullet!”
Detta var dumdristigt då vår alfahanne reflexmässigt duckade genom att snabbt gå ner i spagat.
Både vagn och tant hamnade i en hög efter att ha tagit en närmare titt på både räcke och bärbalk.
Tanten: -”Kärleken har åter skakat på sitt dumhöve, jag blir så himla vredgad!”
Barbafarsan: -”Är du redan här? Eller jag menar… varför har du kommit hit?”
Tanten: -”I LOVE YOU IN THE DAYLIGHT OR IN THE MOONLIGHT TOO.
I KNOW THE TITTIES ARE SLADDRIGA BUT WHO DOES`T!!!
Med denna nätta kärleksdeklaration gick tanten till motattack.
I tjurrusning satte hon av så att dammet yrde, i bara farten hängde brösten komfortabelt över axlelpartiet.
Duellen var lika onödig som ofrånkomlig, ett ända misstag kunde betyda en permanent livspartner på halsen.
Bak&frambyxan: -”Allt nytt på västfronten, bemanna ståvärnet!”
Pojkarna slängde sig i skydd bakom en tygsoffa, de osäkrade sina vattenpistoler och höll tummarna så hårt att de bleknade.
Vem skulle gå vinnande ur relations dramat. Climax var ett understatement fastän denna uppståndelse kittlade deras sinnen till tusen.
Tanten: -”Bär mig över tröskeln så vi kan leva lycksaligt i alla våra dar!”
Barbafarsan norpade blixtsnabbt åt sig ett stycke blottarrock plus ett slarvigt ihoptvingat paraply.
Genom att vifta med klädesplagget försökte han locka tanten in i närstrid.
Hon vältrade sig in genom hallen på alla fyra, redo att vårdslöst stånga Barbafarsan i sank.
Med siktet inställt på rocken passerade tanten vår farsa, farligt nära och med frustande anlete.
Barbafarsan: -”Olé du osköna.”
Jaget: -”Fintad och kränkt, så skall dom tas.”
Med fingertoppskänsla stacks paraplyets skaft rakt in i ändtarmen på det kärlekskranka fruntimret.
Hon himlade med ögonen parallellt med grabbarnas busvisslingar bortanför soffryggen.
Barbafarsan trixade och vred runt sitt regnskydd, han testade olika hastigheter bara i fall om att.
Tanten svarade med att illa kvickt åtnjuta en orgasm av sällan så skådad rytmiskhet.
Kanske en pärs att åberopa när kommande memoarer först skulle få skåda världens ljus?
Utmattad blev hon liggande på backen, andfådd och till freds med i stort sett rubbet.
Tjurfäktningen allan hade avhandlats och nu vågade sig åskådarna fram till arenans centrala del.
De omringade den fallna besten och tömde sina vätskefyllda pickadoller under pompa och ståt.
Tanten: -”O ja, spruta över mig. Om än bara symboliskt.”
Dassjäsarn: -”Aha! Pilsk på gröten!”
Hon var mer än redo och gapade hänfört, med tungan stående i vattenstrålarnas intensiva korseld.
Det mesta svaldes utan missnöje, men när Panta bjöd på den härskna mjölken blev det annat ord i skällan.
Äntligen efter år av förundran, förstod sig pojkarna på uttrycket; ta sig vatten över huvudet.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym