Läst 38 gånger, varav 1 gånger idag.
KAPITEL 6: SOS, VI BLIR KÖLHALADE!
Med ny vigör efter ett långt snusande i sänghalmens förnöjsamhet.
Med samma låga förväntningar som alltid, visste de inte om de skulle skrida till verket eller värken?
Hur som haver, de var redo för nya stordåd.
Dagen skulle förbrukas i hamnmiljö, där kunde man fiska sjögräs och klappa maneter tills fingrarna sved.
Snart var de på plats och redo för böljan blå.
Först satte de på Myspysen en flytväst med krage. Detta var krångligt men det hindrade själva stämningen från att gå till botten.
Myspysen fick en ordentlig kallsup när denne slängdes i plurret.
Insekter gillar ju inte att bada i vanliga fall, därför hade man varit förutseende och tagit med en badboll.
Med den blev det lajban må ni tro.
(Myspysen klängde sig fast i leksaken och vägrade leka apportera bollen.)
Grabbarn a låg och flöt som ett gäng vilsna sälar utanför bryggan.
En fiskmås letade brödsmulor i Insjösjukans navel, däri låg en negerboll som gömts undan för svåra tider.
Planerna lutade brant åt sim hållet, en liten tävling utan heder anordnades därför.
De skulle köra 60 m fjärilfladder, en mer avancerad och estetisk form av fjärilsim.
I elementet H2O kunde trovärdigheten på detta konstsim bedömas, vinnaren skulle koras här och nu!.
Stämningen var uppsluppen, även deltagandet så oklanderligt.
Bar bafarsan tyckte det var gött att få röra på bogfläsket.
Han sprattlade som om han i fjärilens skepnad fastnat i ett spindelnät, detta gav honom pluspoäng.
Men innan utförandet nått sin kulmen hände något otippat.
I ögonvrån såg de formen av ett gigantiskt fartyg, och inte nog med det.
Skutan närmade sig ”deras del” av vattnet helt utan pardon.
Barbafasan blev utom sig av raseri och började gnissla tänder, han gav kaptenen fingret och skrek:
-”Det offentliga tomrummet räcker inte åt oss båda!”
Fienden som oprovocerat attackerade gossarna var inget mindre än Stenafärjan Danica!
Med öppet bogvisir kunde fartyget svälja allt som kom i dess väg. (Om det så skulle förlisa på kuppen!)
Barbafar san: -”Omgruppera blixtsnabbt, striden låter inte vänta på sig!”
Dassjäsarn: -”Ur basen flugen, här kommer jag.”
Grabbarna dök för att förvilla angriparen.
Men hur skulle de kunna kapsejsa en så stort båt på egen hand?
Genom att slå till från både babord och styrbord samtidigt förstås.
De kände hur allvaret tilltog med det kraftiga suget från båtpropellern.
Men de försvarade sig rakryggat obeväpnade som de var.
Med hundsim vände de sitt underläge till något konstruktivt.
VOFF- VOFF! De gav ifrån sig ett skall varje gång de korsade vattenytan efter nytt syre.
Då som av en skänk från ovan, föll livbåtarna ner på respektive sida om färdriktningen.
Ins jösjukan: -”Jasså, nu passar det tydligen å kapitulera?”
Barba farsan: -”Dom insåg nog värt numerära överläge.”
Grabbarna kravlade i livbåtarna med största upptänkliga triumf i tankarna.
Snart bordade de henne över relingen, men först tackades det kluckande djupet för sitt trogna sällskap.
Kaptenen undrade vad som stod på, varför hade pojkarna simmat mitt i båttrafiken?
Han spelade ovetande om övergreppet mot allemansrätten, trots att han just begått detta grova brott!
Då tog Barbafarsan lagen i egna händer, han fick fatt i sin blöta kuk och sade:
”Labbarna i vädret så händer inget konstigt.”
Jaget: -”Gör som han säger, här ska handlas på taxfree.”
Kaptenen : -”Det blir som ni önskar, men plocka undan den där äckliga förhuden.”
Aldri g under sina 20 år som kustkryssare hade kapten känt en liknande motvind.
Jovars, Barbafarsans manlighet lämnade ingen oberörd.
Besättningen höll sitt eget personliga säkerhetsavstånd till den exponerade falukorven.
Hela händelsen kändes omyndig i sitt utförande, men man kan ju inte få allt eller ens komma i närheten..
Dassjä sarn gick runt och tafsade på dom stackars kvinnor som låg och solade.
-”Ursäkta, ge rum åt handen. Åh kolla vilket lyxtrash.”
Han rev i behagen och slickade där han kom åt.
Dassjäsarn: -”E du fit for playan eller?”
Kvinnorna: -”IIIIIIIIIIHHHHHHH HHHHHHHH!!!”
Dassj äsarn: -”Alla som har en rakad mus visar upp den.”
Det var så typiskt honom att snöa in på små uppstudsiga pattar, nu var han där och sög för fulla muggar.
Kanske påminde eskapaderna honom om den första tiden i jordelivet.
Märkl igt nog ville kvinnorna inte vara med fastän de var i sina bästa år.
Dassjäsarn: -”Då så, ta ni hand om era jävla familjer istället. Plikttrogna bambatanter är vad ni är!”
Han kunde inte se varför bara dom minsta hade tillgång till bröstet?
Äldre hade också behov, nåja det var lika bra att släppa taget bokstavligt talat.
Nu vart de hög tid att visitera den kapade lasten, det blev ett satans rännande.
8 kassar starksprit tillskansade de sig under däck, det räckte ju för bövelen att titta på innehållet för att bli lullig.
Tyvärr hade någon redig landkrabba kallat på snuten, som ingrep med teleskopbatongerna i högsta hugg.
Grabbarna fick lämna ifrån sig den alkohol som översteg ransonen.
Panta: -”Såg dom inte storheten i sjöslaget, vi var välförtjänta av vår lön.”
Bak&frambyxa n: -”Dårar, de använder lagboken som snuttefilt.”
Plastpolymsonen: -”Det finns inget utrymme för det fria tänkandet längre.”
Plastpolymsonen: -”Land i sikte!”
Resan avrundades med poliseskort hem, allt i ett försök att framkalla skam och skuldkänslor.
Grabb arna spred ut sitt snor i baksätet på polisbilen, de kände att de ville ge lagens väktare en belöning.
Polisen s nedskärningar: -”När jag var i eran ålder brukade vi palla äpplen.”
Dassjäsar n: -”Sedan gick ni hem och gjorde äppelmos som ni därefter bjöd trädets ägare på.”
Polisens nedskärningar: -”Hur kunde du veta det, vilken märklig liten pojke.”
Dassjäsarn : -”Jag drog slutsatser av min intitution och de reella dilemman som hittils korsat min väg.”
Snuten var imponerad över de minderårigas inblick i att alltet är ett, och samspelet som härrör därav.
Han vågade inte ta samtalet längre då intellektet hotades.
Tänk om han snavade på ett transitivt verb med genus.
Vad skulle inträffa då hålen i språkbruket vilt exploaterades utan en minsta gnutta sund cynism?
Fanns där något mer än just klassikern; ”Den tar vi sa polisen?”
Som tur var fick de aldrig höra detta grammatiskt brottsliga, så blott berikande inslag…
Med ny vigör efter ett långt snusande i sänghalmens förnöjsamhet.
Med samma låga förväntningar som alltid, visste de inte om de skulle skrida till verket eller värken?
Hur som haver, de var redo för nya stordåd.
Dagen skulle förbrukas i hamnmiljö, där kunde man fiska sjögräs och klappa maneter tills fingrarna sved.
Snart var de på plats och redo för böljan blå.
Först satte de på Myspysen en flytväst med krage. Detta var krångligt men det hindrade själva stämningen från att gå till botten.
Myspysen fick en ordentlig kallsup när denne slängdes i plurret.
Insekter gillar ju inte att bada i vanliga fall, därför hade man varit förutseende och tagit med en badboll.
Med den blev det lajban må ni tro.
(Myspysen klängde sig fast i leksaken och vägrade leka apportera bollen.)
Grabbarn a låg och flöt som ett gäng vilsna sälar utanför bryggan.
En fiskmås letade brödsmulor i Insjösjukans navel, däri låg en negerboll som gömts undan för svåra tider.
Planerna lutade brant åt sim hållet, en liten tävling utan heder anordnades därför.
De skulle köra 60 m fjärilfladder, en mer avancerad och estetisk form av fjärilsim.
I elementet H2O kunde trovärdigheten på detta konstsim bedömas, vinnaren skulle koras här och nu!.
Stämningen var uppsluppen, även deltagandet så oklanderligt.
Bar bafarsan tyckte det var gött att få röra på bogfläsket.
Han sprattlade som om han i fjärilens skepnad fastnat i ett spindelnät, detta gav honom pluspoäng.
Men innan utförandet nått sin kulmen hände något otippat.
I ögonvrån såg de formen av ett gigantiskt fartyg, och inte nog med det.
Skutan närmade sig ”deras del” av vattnet helt utan pardon.
Barbafasan blev utom sig av raseri och började gnissla tänder, han gav kaptenen fingret och skrek:
-”Det offentliga tomrummet räcker inte åt oss båda!”
Fienden som oprovocerat attackerade gossarna var inget mindre än Stenafärjan Danica!
Med öppet bogvisir kunde fartyget svälja allt som kom i dess väg. (Om det så skulle förlisa på kuppen!)
Barbafar san: -”Omgruppera blixtsnabbt, striden låter inte vänta på sig!”
Dassjäsarn: -”Ur basen flugen, här kommer jag.”
Grabbarna dök för att förvilla angriparen.
Men hur skulle de kunna kapsejsa en så stort båt på egen hand?
Genom att slå till från både babord och styrbord samtidigt förstås.
De kände hur allvaret tilltog med det kraftiga suget från båtpropellern.
Men de försvarade sig rakryggat obeväpnade som de var.
Med hundsim vände de sitt underläge till något konstruktivt.
VOFF- VOFF! De gav ifrån sig ett skall varje gång de korsade vattenytan efter nytt syre.
Då som av en skänk från ovan, föll livbåtarna ner på respektive sida om färdriktningen.
Ins jösjukan: -”Jasså, nu passar det tydligen å kapitulera?”
Barba farsan: -”Dom insåg nog värt numerära överläge.”
Grabbarna kravlade i livbåtarna med största upptänkliga triumf i tankarna.
Snart bordade de henne över relingen, men först tackades det kluckande djupet för sitt trogna sällskap.
Kaptenen undrade vad som stod på, varför hade pojkarna simmat mitt i båttrafiken?
Han spelade ovetande om övergreppet mot allemansrätten, trots att han just begått detta grova brott!
Då tog Barbafarsan lagen i egna händer, han fick fatt i sin blöta kuk och sade:
”Labbarna i vädret så händer inget konstigt.”
Jaget: -”Gör som han säger, här ska handlas på taxfree.”
Kaptenen : -”Det blir som ni önskar, men plocka undan den där äckliga förhuden.”
Aldri g under sina 20 år som kustkryssare hade kapten känt en liknande motvind.
Jovars, Barbafarsans manlighet lämnade ingen oberörd.
Besättningen höll sitt eget personliga säkerhetsavstånd till den exponerade falukorven.
Hela händelsen kändes omyndig i sitt utförande, men man kan ju inte få allt eller ens komma i närheten..
Dassjä sarn gick runt och tafsade på dom stackars kvinnor som låg och solade.
-”Ursäkta, ge rum åt handen. Åh kolla vilket lyxtrash.”
Han rev i behagen och slickade där han kom åt.
Dassjäsarn: -”E du fit for playan eller?”
Kvinnorna: -”IIIIIIIIIIHHHHHHH HHHHHHHH!!!”
Dassj äsarn: -”Alla som har en rakad mus visar upp den.”
Det var så typiskt honom att snöa in på små uppstudsiga pattar, nu var han där och sög för fulla muggar.
Kanske påminde eskapaderna honom om den första tiden i jordelivet.
Märkl igt nog ville kvinnorna inte vara med fastän de var i sina bästa år.
Dassjäsarn: -”Då så, ta ni hand om era jävla familjer istället. Plikttrogna bambatanter är vad ni är!”
Han kunde inte se varför bara dom minsta hade tillgång till bröstet?
Äldre hade också behov, nåja det var lika bra att släppa taget bokstavligt talat.
Nu vart de hög tid att visitera den kapade lasten, det blev ett satans rännande.
8 kassar starksprit tillskansade de sig under däck, det räckte ju för bövelen att titta på innehållet för att bli lullig.
Tyvärr hade någon redig landkrabba kallat på snuten, som ingrep med teleskopbatongerna i högsta hugg.
Grabbarna fick lämna ifrån sig den alkohol som översteg ransonen.
Panta: -”Såg dom inte storheten i sjöslaget, vi var välförtjänta av vår lön.”
Bak&frambyxa n: -”Dårar, de använder lagboken som snuttefilt.”
Plastpolymsonen: -”Det finns inget utrymme för det fria tänkandet längre.”
Plastpolymsonen: -”Land i sikte!”
Resan avrundades med poliseskort hem, allt i ett försök att framkalla skam och skuldkänslor.
Grabb arna spred ut sitt snor i baksätet på polisbilen, de kände att de ville ge lagens väktare en belöning.
Polisen s nedskärningar: -”När jag var i eran ålder brukade vi palla äpplen.”
Dassjäsar n: -”Sedan gick ni hem och gjorde äppelmos som ni därefter bjöd trädets ägare på.”
Polisens nedskärningar: -”Hur kunde du veta det, vilken märklig liten pojke.”
Dassjäsarn : -”Jag drog slutsatser av min intitution och de reella dilemman som hittils korsat min väg.”
Snuten var imponerad över de minderårigas inblick i att alltet är ett, och samspelet som härrör därav.
Han vågade inte ta samtalet längre då intellektet hotades.
Tänk om han snavade på ett transitivt verb med genus.
Vad skulle inträffa då hålen i språkbruket vilt exploaterades utan en minsta gnutta sund cynism?
Fanns där något mer än just klassikern; ”Den tar vi sa polisen?”
Som tur var fick de aldrig höra detta grammatiskt brottsliga, så blott berikande inslag…
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym