Läst 27 gånger, varav 1 gånger idag.
KAPITEL 5: LYSSNA, SPEJA, TISSLA & TASSLA
Grabbarna infann sig på sina coola pojkrum.
De avnjöt behörigheten med varsin Pommac slarvigt hängandes i mungipan.
Strax hördes ett helmysko sorl inifrån Barbafarsans arbetsrum, det lät som ett krassligt flyglarm.
Bästisarna tog varandra i hand och trippade försiktigt dit på tårna.
De gluttade med snokande pupiller genom dörrspringan, till konturerna av en slusk!
Vem i hela fridens namn kunde vara så luden och tidstypiskt överviktig?
Dom behövde inte bli skraja för det var bara Barbafarsan som satt där inne.
Han la en brakskit för att jämna ut det osmotiska trycket, sedan viftade han gaserna åt fanders.
Insjösjukan: -”Vad är det för stoj du bedriver? Nu måste ju en och annan byta filsingar.”
Barbafarsan svarade inte direkt utan slängde upp 10 liktornar på arbetsbordet.
– ”Dåvnlåding kallas det visst.” Tjoade han slutligen.
Bak&frambyxan: -”Varför stönar modemet så förbaskat då?”
Barbafarsan: -”Det är för att jag tankar ner snuskerier, man kan höra filmen medans man får den.”
Jaget: -”Det är ettor och nollor som omvandlas till ljudsignaler i telefonnätet.”
Barbafarsan: -”Nej det är en porrstjärna som blir knullad med en 35cm slak.”
Jager: -”Det är modemet som är på 35k, du blandar ihop enheterna.”
Barbafarsan: -”Hö-hö, det ante mig. Dessa förbannade framsteg.”
Digitala orgasmer med 5.1 ljud, jo man tackar!
Men kunde detta verkligen vara något att hänga i julgranen?
Barbafarsan ville ha kvar sitt glitter och sina eget hemraggade nerköp ju.
Då klämtade dörrklackan med sitt tjatiga ack så trygga: ding & dong.
Barbafarsan: -”Det är nog Borgmästaren som vill träffa mig och beklaga att han inte kunde närvara vid utmärkelsen årets medborgare.”
Grabbarna blev så muntra och spralliga att de svingade sig i gardinerna.
Käckt och graciöst rev de ner hela möblemanget, de hängde och slängde så gardinstängerna vek sig.
Barbafarsan lekte ”hamsterhjulet” och fick sig lite snurr på sitt annars så stela leverne.
Med sportslig armföring cirkulerade han genom hemmets outforskade skrymslen.
Ena stunden var han på golver och nästa i taket.
På varje rundtur slog han dolmen i taklampan och ojade sig förgäves.
G-krafterna gav extra utmaning till jippot och snart låg vår favoritfarsa på mattan med yrsel.
Väck och pratglad utbröt han i en stormande presentation av sig själv och vännerna.
Namn och personnummer avlossades likt en K-pist, 1 salva i nödvärn och 16 som backup.
Allt gick på löpande band och systemet hade älskat att få ta del av det.
Tid är pengar principen satt djupt rotad innanför pannbenet.
”Eld upphör!” klagade Barbafarsan när lugnet återigen var säkerställt.
Plastpolymsonen: -”Ska inte någon öppna dörren då?
Barbafarsan: -”Alltid en idé, om ingen tycker annorlunda.”
Sjuttsingen vad snopna de blev när dörra blev olåst, där stod ju bara Vilma Bajsson med armarna i kors.
Det var dags att ta farväl PÅ RIKTIGT!
Tårar tordes falla här, men var efterfrågan tillräckligt stor för att de skulle ge med sig?
De plöjde sig fram genom avskedet, allt för hitta en gemensam nämnare.
Men det blev mestadels tomma ord finurligt inslängda i standardfraser.
Vilma Bajsson: -”Jag älskar dig fastän du är ett stort svin… Dina laster innehåller en ljuv skatt.”
Barbafarsan: -”Många kvinnor våndas av den egenheten. Det tycks mig vara kroniskt.”
Han bockade och kysste den späda hand som runkat honom sedan tonåren.
Vilma Bajsson svepte in sig i den ”spyfärdiga” koftan som Barbafarsan nu stolt lämnade över.
Hon märkte inte dom ansenliga fläckarna på ryggen.
Med kräks och allt var hon redo att ge sig av mot nya breddgrader. Kanske lockade världens ände.
Torsten var slarvigt nerpackad i resväskan och fräste av osämja.
Vilma Bajsson släppte sin sjal för vinden.
Hon ville veta om Barbafarsan hade ett vagt drag av gentleman gömt i sitt sinne.
Skulle denna galt någonsin kunna tämjas i en kvinnas klor. Skulle han sträcka ut sin generositet och ge henne plagget åter?
Svaret löd naturligtvis: ICKE SA NICKE!
Han visslade ursäktande då han iakttog Vilma Bajssons vilda jakt efter sin siden accesoar.
Stappladet över gården med den tunga väskan gick trögt .
Emellanåt föll hon huvudstupa och blev lerigt belönad för sina ansträngningar.
Det tycktes som om hon väntade på nådastöten. Värkligheten hade öppnat sin famn och nu fanns ingen återvändo.
Vilma Bajsson: -”Det var bättre förr, innan vi ens blivit födda!!!”
Barbafarsan: -”Vilken kämparglöd, det bevisar att hon varit värdig den tid jag gav henne.”
Lägenhetsbranden hade gett grabbarna ett stort sug på att få basta, så de kilade hem och bytte om till badkrukor.
De hade sett den svettiga möjligheten då de tuktades i källarlokalen tidigare.
Nycklarna till bastun skulle hämtas ut men ingen visste vem som hade dem, eller varför?
Att blänga på informationsbladen brevid porten kom inte på fråga.
Hälften av telefonnumrena och personerna som det hänvisades till här var fiktiva.
Som tur var lyckades de rota fram en dammig brandyxa inuti städskrubben.
Med den vandaliserade de trädörren på ett odiplomatiskt kontra hedniskt vis.
Döm av deras förvåning när de stod öga mot öga med en fallossymbol omgiven av maskerade satanister.
Insjösjukan: -”Så det är här avarterna samlas, det var som fan.”
Satanisterna: -”Just precis.”
Panta: -”Invig oss gärna i dessa udda böjelser, jag har alltid velat träffa gothiska galenpannor.”
Satanisterna: -”Är det ok om vi dyrkar den där silverfisken? Den var helt maxad.”
Barbafarsan: -”Ja men självfallet, låt inte oss störa i ceremonierna.”
Det blev trivsamt värre, för nu skulle det läsas latin och manas till blodbyte åt höger & vänster.
Men vad var nu detta? En stekt höna låg i bastuaggregatet!
Satanisterna fick lova att aldrig mer göra om sådana stygga gärningar på svartmässan.
Det var fint av dom att sammarbeta, nu slapp de en polisanmälan rörande djurplågeriet.
Hönan finfördelades med yxa och de naffsade i sig vederbörande under lustfyllt kalas.
Satanisterna: -”Det går rykten om att ni ynglingar anlade branden här i huset, är det något ni vill kommentera?”
Barbafarsan: -”Vi avvaktar nog lite, men jag kan förstå eran oro om så skulle vara fallet.”
Satanisterna: -”Här behöver ni inte känna er oerfarna, oss emellan så har inte en ända gravsten blivit skändad i trakten.
Grabbarna infann sig på sina coola pojkrum.
De avnjöt behörigheten med varsin Pommac slarvigt hängandes i mungipan.
Strax hördes ett helmysko sorl inifrån Barbafarsans arbetsrum, det lät som ett krassligt flyglarm.
Bästisarna tog varandra i hand och trippade försiktigt dit på tårna.
De gluttade med snokande pupiller genom dörrspringan, till konturerna av en slusk!
Vem i hela fridens namn kunde vara så luden och tidstypiskt överviktig?
Dom behövde inte bli skraja för det var bara Barbafarsan som satt där inne.
Han la en brakskit för att jämna ut det osmotiska trycket, sedan viftade han gaserna åt fanders.
Insjösjukan: -”Vad är det för stoj du bedriver? Nu måste ju en och annan byta filsingar.”
Barbafarsan svarade inte direkt utan slängde upp 10 liktornar på arbetsbordet.
– ”Dåvnlåding kallas det visst.” Tjoade han slutligen.
Bak&frambyxan: -”Varför stönar modemet så förbaskat då?”
Barbafarsan: -”Det är för att jag tankar ner snuskerier, man kan höra filmen medans man får den.”
Jaget: -”Det är ettor och nollor som omvandlas till ljudsignaler i telefonnätet.”
Barbafarsan: -”Nej det är en porrstjärna som blir knullad med en 35cm slak.”
Jager: -”Det är modemet som är på 35k, du blandar ihop enheterna.”
Barbafarsan: -”Hö-hö, det ante mig. Dessa förbannade framsteg.”
Digitala orgasmer med 5.1 ljud, jo man tackar!
Men kunde detta verkligen vara något att hänga i julgranen?
Barbafarsan ville ha kvar sitt glitter och sina eget hemraggade nerköp ju.
Då klämtade dörrklackan med sitt tjatiga ack så trygga: ding & dong.
Barbafarsan: -”Det är nog Borgmästaren som vill träffa mig och beklaga att han inte kunde närvara vid utmärkelsen årets medborgare.”
Grabbarna blev så muntra och spralliga att de svingade sig i gardinerna.
Käckt och graciöst rev de ner hela möblemanget, de hängde och slängde så gardinstängerna vek sig.
Barbafarsan lekte ”hamsterhjulet” och fick sig lite snurr på sitt annars så stela leverne.
Med sportslig armföring cirkulerade han genom hemmets outforskade skrymslen.
Ena stunden var han på golver och nästa i taket.
På varje rundtur slog han dolmen i taklampan och ojade sig förgäves.
G-krafterna gav extra utmaning till jippot och snart låg vår favoritfarsa på mattan med yrsel.
Väck och pratglad utbröt han i en stormande presentation av sig själv och vännerna.
Namn och personnummer avlossades likt en K-pist, 1 salva i nödvärn och 16 som backup.
Allt gick på löpande band och systemet hade älskat att få ta del av det.
Tid är pengar principen satt djupt rotad innanför pannbenet.
”Eld upphör!” klagade Barbafarsan när lugnet återigen var säkerställt.
Plastpolymsonen: -”Ska inte någon öppna dörren då?
Barbafarsan: -”Alltid en idé, om ingen tycker annorlunda.”
Sjuttsingen vad snopna de blev när dörra blev olåst, där stod ju bara Vilma Bajsson med armarna i kors.
Det var dags att ta farväl PÅ RIKTIGT!
Tårar tordes falla här, men var efterfrågan tillräckligt stor för att de skulle ge med sig?
De plöjde sig fram genom avskedet, allt för hitta en gemensam nämnare.
Men det blev mestadels tomma ord finurligt inslängda i standardfraser.
Vilma Bajsson: -”Jag älskar dig fastän du är ett stort svin… Dina laster innehåller en ljuv skatt.”
Barbafarsan: -”Många kvinnor våndas av den egenheten. Det tycks mig vara kroniskt.”
Han bockade och kysste den späda hand som runkat honom sedan tonåren.
Vilma Bajsson svepte in sig i den ”spyfärdiga” koftan som Barbafarsan nu stolt lämnade över.
Hon märkte inte dom ansenliga fläckarna på ryggen.
Med kräks och allt var hon redo att ge sig av mot nya breddgrader. Kanske lockade världens ände.
Torsten var slarvigt nerpackad i resväskan och fräste av osämja.
Vilma Bajsson släppte sin sjal för vinden.
Hon ville veta om Barbafarsan hade ett vagt drag av gentleman gömt i sitt sinne.
Skulle denna galt någonsin kunna tämjas i en kvinnas klor. Skulle han sträcka ut sin generositet och ge henne plagget åter?
Svaret löd naturligtvis: ICKE SA NICKE!
Han visslade ursäktande då han iakttog Vilma Bajssons vilda jakt efter sin siden accesoar.
Stappladet över gården med den tunga väskan gick trögt .
Emellanåt föll hon huvudstupa och blev lerigt belönad för sina ansträngningar.
Det tycktes som om hon väntade på nådastöten. Värkligheten hade öppnat sin famn och nu fanns ingen återvändo.
Vilma Bajsson: -”Det var bättre förr, innan vi ens blivit födda!!!”
Barbafarsan: -”Vilken kämparglöd, det bevisar att hon varit värdig den tid jag gav henne.”
Lägenhetsbranden hade gett grabbarna ett stort sug på att få basta, så de kilade hem och bytte om till badkrukor.
De hade sett den svettiga möjligheten då de tuktades i källarlokalen tidigare.
Nycklarna till bastun skulle hämtas ut men ingen visste vem som hade dem, eller varför?
Att blänga på informationsbladen brevid porten kom inte på fråga.
Hälften av telefonnumrena och personerna som det hänvisades till här var fiktiva.
Som tur var lyckades de rota fram en dammig brandyxa inuti städskrubben.
Med den vandaliserade de trädörren på ett odiplomatiskt kontra hedniskt vis.
Döm av deras förvåning när de stod öga mot öga med en fallossymbol omgiven av maskerade satanister.
Insjösjukan: -”Så det är här avarterna samlas, det var som fan.”
Satanisterna: -”Just precis.”
Panta: -”Invig oss gärna i dessa udda böjelser, jag har alltid velat träffa gothiska galenpannor.”
Satanisterna: -”Är det ok om vi dyrkar den där silverfisken? Den var helt maxad.”
Barbafarsan: -”Ja men självfallet, låt inte oss störa i ceremonierna.”
Det blev trivsamt värre, för nu skulle det läsas latin och manas till blodbyte åt höger & vänster.
Men vad var nu detta? En stekt höna låg i bastuaggregatet!
Satanisterna fick lova att aldrig mer göra om sådana stygga gärningar på svartmässan.
Det var fint av dom att sammarbeta, nu slapp de en polisanmälan rörande djurplågeriet.
Hönan finfördelades med yxa och de naffsade i sig vederbörande under lustfyllt kalas.
Satanisterna: -”Det går rykten om att ni ynglingar anlade branden här i huset, är det något ni vill kommentera?”
Barbafarsan: -”Vi avvaktar nog lite, men jag kan förstå eran oro om så skulle vara fallet.”
Satanisterna: -”Här behöver ni inte känna er oerfarna, oss emellan så har inte en ända gravsten blivit skändad i trakten.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym