Läst 53 gånger, varav 1 gånger idag.
KAPITEL 2: NATTEN BÄR TUNGA FJÄLL
När grabbarna sugit tillräckligt länge på äran av att ha hjälpt kvarteret med det naturliga urvalet, upptäckte dom att en sur eftersmak spelade
på deras tungor. De korkade loss var sin hallonsoda och lät sockret forsa likt klister, under tiden sumerade de vilka roller människan ställs inför och vilket ansvar som medföljer. Och givetvis vilka element man kunde smita ifrån utan att staten förstod ett smack!
Plastpolymsonen: -”Det känns som om dagen har bjudit på en chans att lära sig mer om respekt och tolerans, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det skulle innebära.”
Barbafa rsan: -”Låter för långsökt för mig, bättre att hålla sig till problem som redan är lösta. Som tex: vad åt jag till frukost igår?”
Sedan följde en pinsam tystnad där grabbarna gemensamt försökte slänga upp Barbafarsan på en piedestal.
Han var helt enkelt för vis för sitt egna bästa, detta skapade tråkigt nog en avundsjuka som sträckte sig ända ner i tvättstugan.
När grabbarna glada som lärkor störtdök fram genom trapphuset, fick de se ett stort paket inslaget i foliepapper.
Barbaf arsan: -”Vid min ära! Självaste Posten har varit här!”
Insjösjukan: -”Vem är det?”
Barbafarsan: -”Posten är nära besläktad med jultomten, de tillhör båda gruppen ryggradsdjur och är extremt sällsynta.”
Dassjä sarn: -”Jag trodde Posten var ett aktiebolag som skötte brev och liknande leveranser.
Barbafa rsan: -”Man kan anta att det finns en liten sanningshalt i det där också, det pratas ju en del i folkmun.”
Paketet visade sig vara en present från Kumla anstalten, det var ju där Polyetenbrorsan satt inne på livstid!
Han hade strypt en feminist och hävdat att det var låg alkoholhalt som var orsaken till dådet, utan droger fanns det inget som bromsade reflexerna.
Åklagar en däremot var en riktig spjuver! Han gillade att göra mycket väsen av sig och uppträdde präktigt.
På paketet stod det:
SÄKERHETSKLASS A – INTAGNA ÄMNAR EJ RYMMA I FÖRDÄRVLIGT SYFTE. ÖVERTRÄDELSER SES VID OBJEKTIV MISSGÄRNING.
Bak& frambyxan: -”Så fint skrivet, han är en riktig poet den där plastbrorsan.
Barba farsan: -”Det är viktigt att vi är starka när vi tänker på våran fängslade vän, märk mina ord!
Grabbarna höll en tyst minut medans de fumlade med att avlägsna det prassliga, blänkande och jättesöta foliepappret som satt likt ett galler.
När de såg innehållet blev de så skraja att de nästan gjorde nr 2 i bakfickan.
En 60 cm lång silverfisk spanade nyfiket in gänget innan den slet sig ur foliet, och kilade upp på Insjösjukans nacke.
Där började den inte helt oävet att leta mjäll i hudens ytskikt.
Barbafarsa n: -”Kan detta vara den felande länken, Har samhällets växande krav tvingat detta skadedjur till abnormal storlek?”
Dassjäsa rn: -”Ack vilken lott.”
Panta: -”Angår det dig kanske?
Dassjäsarn: -”Nu råkar det vara så att jag har mal i min garderob, så det angår mig i allra högsta grad!”
Jaget: -”Dessutom spelar han på Keno, glöm inte det.”
Panta: -”Låt gå då, ha överseende med min fräckhet.”
Barbafa rsan: -”Hade det inte varit en present så hade jag spolat ner den i toaletten.”
Ingen var oberörd av jätteinsekten, teorierna om dess storlek haglade ända till läggdags.
Barbafars an beslöt sig för att sova på saken, så han använde silverfisken som huvudkudde för att kunna tänka klart.
När han vaknade följande morgon var allt klart som expressionism, silverfisken hade blivit avlad med tillväxthormon och druvsocker.
Insekte n var dopad inga pytsan om den saken. Hur kunde den annars sätta iväg med sådan fart och pondus.
Insjösjukan var orolig för husdjurets bristande disciplin och dess extrema fixering vid föda.
Jaget: -”Glöm inte att släktet silverborstsvansar kommer från botten av näringskedjan, kan vi verkligen ställa några krav på en sådan simpel varelse?”
Silverfi sken väste irriterat och ville inte finna sig i att man gjorde narr av en art som trots allt hade existerat i 300 miljoner år.
Panta tyckte att dopet var en värdig cermoni för deras blänkande vän, så grabbarna skvätte lite vatten ur holken på dass.
Barbafarsan : -”Vi välkomnar dig i barbafarsans, sonens och den heliga andens namn. Vi tar emot dig med kärlek och mögliga traditioner.
Vi skall vaka och leda dig genom den stora stygga verkligheten, där synteserna frodas i det artificiella makineriet.”
Bak&f rambyxan: -”Kom till saken!”
Barbafarsa n: -”Jag döper dig till Myspysen!”
Det blev en finfin högtid fastän alla släktingarna sket i att dyka upp. Dom hade förresten viktigare saker att göra, de skulle vara omgivningen
till lags igen.
Barbafarsan: -”Nu ska vi inte bli missbelåtna, låt våra kära leva loppan medans vi besinnar oss i vardagens gråa betong.”
Grabbarna beslöt sig för att hedra sina utsatta liv i slummen genom att ha en tapet-tittar-kväll.
När det mörjade mulna framåt läggdags låg de alla på golvet och stirrade rakt in i väggen, den blommiga 70-tals tapeten stack i ögonen och
underlaget skavde så där gott i ryggslutet som bara träflis kan.
Barbafarsan: -”Det finns så mycket lidande här i världen, det gäller bara att unna sig den.”
Då och då hördes droppandet från den läckande kranen i köket.
Kylskåpet knastrade och rosslade på sin sin sista vers och grabbarna insåg att de var riktigt, riktigt lyckliga.
Dassjäsaren: -”Jag känner en underdånighet inför alla våra brister, tänk om saknad är den enda rätta vägen?”
Barbafarsa n: -”Det man inte besitter kan man inte fördärva, du har helt rätt.”
Silverfis ken bökade inuti en chipspåse från OLW, gänget lossades som om de inte såg vad som pågick, ingen ville ju ta ansvar för denna smälek.
De låg kvar och vred sig som oroliga kopparsnokar, 8 tidevarv förflöt och plötsligt stannade kylskåpet för gott.
Barbafarsan: -”Moderna bekvämligheter kan lämna oss vind för våg, men skafferiets simpla funktion sviker oss aldrig.”
Grabbarna turades om att hålla humöret uppe, Panta stod först på tur:
-”Seså morska upp er grabbar! HEJA GAIS, DU GRÖNA, DU SVARTA, DU HÄRLIGA!”
Alla slöt upp i körsång och alla sura inslag tycktes försvunna, ja om man då bortsåg från mjölken i kylen förstås.
De var slutligen överens om en fundamental sanning: Om livet vore en dans på rosor så hade skärsåren sträckt sig ända till knäna.
Sedan var det Jagets tur att leda gruppen: -”Titta på mig va, jag står på bakbenen.”
Men ingen förstod detta invecklade skämt med anspelning på den anatomiska nivån.
Allt filosoferandet gjorde vännerna hungriga, så de slog en pling till McDonalds och beställde varsin McBush without company, plus en ultrastor Kuwait-Cola.
De slaffsade i sig hamburgarna så som bara skitungar kan, och blev återigen besvikna när det inte ens ingått en ända liten plastleksak!
När grabbarna sugit tillräckligt länge på äran av att ha hjälpt kvarteret med det naturliga urvalet, upptäckte dom att en sur eftersmak spelade
på deras tungor. De korkade loss var sin hallonsoda och lät sockret forsa likt klister, under tiden sumerade de vilka roller människan ställs inför och vilket ansvar som medföljer. Och givetvis vilka element man kunde smita ifrån utan att staten förstod ett smack!
Plastpolymsonen: -”Det känns som om dagen har bjudit på en chans att lära sig mer om respekt och tolerans, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det skulle innebära.”
Barbafa rsan: -”Låter för långsökt för mig, bättre att hålla sig till problem som redan är lösta. Som tex: vad åt jag till frukost igår?”
Sedan följde en pinsam tystnad där grabbarna gemensamt försökte slänga upp Barbafarsan på en piedestal.
Han var helt enkelt för vis för sitt egna bästa, detta skapade tråkigt nog en avundsjuka som sträckte sig ända ner i tvättstugan.
När grabbarna glada som lärkor störtdök fram genom trapphuset, fick de se ett stort paket inslaget i foliepapper.
Barbaf arsan: -”Vid min ära! Självaste Posten har varit här!”
Insjösjukan: -”Vem är det?”
Barbafarsan: -”Posten är nära besläktad med jultomten, de tillhör båda gruppen ryggradsdjur och är extremt sällsynta.”
Dassjä sarn: -”Jag trodde Posten var ett aktiebolag som skötte brev och liknande leveranser.
Barbafa rsan: -”Man kan anta att det finns en liten sanningshalt i det där också, det pratas ju en del i folkmun.”
Paketet visade sig vara en present från Kumla anstalten, det var ju där Polyetenbrorsan satt inne på livstid!
Han hade strypt en feminist och hävdat att det var låg alkoholhalt som var orsaken till dådet, utan droger fanns det inget som bromsade reflexerna.
Åklagar en däremot var en riktig spjuver! Han gillade att göra mycket väsen av sig och uppträdde präktigt.
På paketet stod det:
SÄKERHETSKLASS A – INTAGNA ÄMNAR EJ RYMMA I FÖRDÄRVLIGT SYFTE. ÖVERTRÄDELSER SES VID OBJEKTIV MISSGÄRNING.
Bak& frambyxan: -”Så fint skrivet, han är en riktig poet den där plastbrorsan.
Barba farsan: -”Det är viktigt att vi är starka när vi tänker på våran fängslade vän, märk mina ord!
Grabbarna höll en tyst minut medans de fumlade med att avlägsna det prassliga, blänkande och jättesöta foliepappret som satt likt ett galler.
När de såg innehållet blev de så skraja att de nästan gjorde nr 2 i bakfickan.
En 60 cm lång silverfisk spanade nyfiket in gänget innan den slet sig ur foliet, och kilade upp på Insjösjukans nacke.
Där började den inte helt oävet att leta mjäll i hudens ytskikt.
Barbafarsa n: -”Kan detta vara den felande länken, Har samhällets växande krav tvingat detta skadedjur till abnormal storlek?”
Dassjäsa rn: -”Ack vilken lott.”
Panta: -”Angår det dig kanske?
Dassjäsarn: -”Nu råkar det vara så att jag har mal i min garderob, så det angår mig i allra högsta grad!”
Jaget: -”Dessutom spelar han på Keno, glöm inte det.”
Panta: -”Låt gå då, ha överseende med min fräckhet.”
Barbafa rsan: -”Hade det inte varit en present så hade jag spolat ner den i toaletten.”
Ingen var oberörd av jätteinsekten, teorierna om dess storlek haglade ända till läggdags.
Barbafars an beslöt sig för att sova på saken, så han använde silverfisken som huvudkudde för att kunna tänka klart.
När han vaknade följande morgon var allt klart som expressionism, silverfisken hade blivit avlad med tillväxthormon och druvsocker.
Insekte n var dopad inga pytsan om den saken. Hur kunde den annars sätta iväg med sådan fart och pondus.
Insjösjukan var orolig för husdjurets bristande disciplin och dess extrema fixering vid föda.
Jaget: -”Glöm inte att släktet silverborstsvansar kommer från botten av näringskedjan, kan vi verkligen ställa några krav på en sådan simpel varelse?”
Silverfi sken väste irriterat och ville inte finna sig i att man gjorde narr av en art som trots allt hade existerat i 300 miljoner år.
Panta tyckte att dopet var en värdig cermoni för deras blänkande vän, så grabbarna skvätte lite vatten ur holken på dass.
Barbafarsan : -”Vi välkomnar dig i barbafarsans, sonens och den heliga andens namn. Vi tar emot dig med kärlek och mögliga traditioner.
Vi skall vaka och leda dig genom den stora stygga verkligheten, där synteserna frodas i det artificiella makineriet.”
Bak&f rambyxan: -”Kom till saken!”
Barbafarsa n: -”Jag döper dig till Myspysen!”
Det blev en finfin högtid fastän alla släktingarna sket i att dyka upp. Dom hade förresten viktigare saker att göra, de skulle vara omgivningen
till lags igen.
Barbafarsan: -”Nu ska vi inte bli missbelåtna, låt våra kära leva loppan medans vi besinnar oss i vardagens gråa betong.”
Grabbarna beslöt sig för att hedra sina utsatta liv i slummen genom att ha en tapet-tittar-kväll.
När det mörjade mulna framåt läggdags låg de alla på golvet och stirrade rakt in i väggen, den blommiga 70-tals tapeten stack i ögonen och
underlaget skavde så där gott i ryggslutet som bara träflis kan.
Barbafarsan: -”Det finns så mycket lidande här i världen, det gäller bara att unna sig den.”
Då och då hördes droppandet från den läckande kranen i köket.
Kylskåpet knastrade och rosslade på sin sin sista vers och grabbarna insåg att de var riktigt, riktigt lyckliga.
Dassjäsaren: -”Jag känner en underdånighet inför alla våra brister, tänk om saknad är den enda rätta vägen?”
Barbafarsa n: -”Det man inte besitter kan man inte fördärva, du har helt rätt.”
Silverfis ken bökade inuti en chipspåse från OLW, gänget lossades som om de inte såg vad som pågick, ingen ville ju ta ansvar för denna smälek.
De låg kvar och vred sig som oroliga kopparsnokar, 8 tidevarv förflöt och plötsligt stannade kylskåpet för gott.
Barbafarsan: -”Moderna bekvämligheter kan lämna oss vind för våg, men skafferiets simpla funktion sviker oss aldrig.”
Grabbarna turades om att hålla humöret uppe, Panta stod först på tur:
-”Seså morska upp er grabbar! HEJA GAIS, DU GRÖNA, DU SVARTA, DU HÄRLIGA!”
Alla slöt upp i körsång och alla sura inslag tycktes försvunna, ja om man då bortsåg från mjölken i kylen förstås.
De var slutligen överens om en fundamental sanning: Om livet vore en dans på rosor så hade skärsåren sträckt sig ända till knäna.
Sedan var det Jagets tur att leda gruppen: -”Titta på mig va, jag står på bakbenen.”
Men ingen förstod detta invecklade skämt med anspelning på den anatomiska nivån.
Allt filosoferandet gjorde vännerna hungriga, så de slog en pling till McDonalds och beställde varsin McBush without company, plus en ultrastor Kuwait-Cola.
De slaffsade i sig hamburgarna så som bara skitungar kan, och blev återigen besvikna när det inte ens ingått en ända liten plastleksak!
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym