Avslöjandet – en sann berättelse

AVSLÖJANDET

av Jon Fex

Första delen



Detta är en sann berättelse.





1







Jag befann mig på Centralstationen i Malmö sent en kväll och väntade på en vän till mig som skulle möta mig där. Men min vän dök aldrig upp i tid och jag funderade på gå därifrån och åka hem, men jag bestämde mig för att vänta fem minuter till.



Just då rullade Öresundståget från Köpenhamn in och folk började strömma ut på perrongen. Min blick sökte sig spontant mot folkmassan och skannade in dem, letade efter något att vila ögonen på. Jag har 100 % synskärpa på båda ögonen och jag såg för en kort sekund ett vackert ansikte skymta förbi på 150 meters avstånd. Det var en ung tjej, mörkhårig och kortklippt med runda svarta glasögon. Efter en stund såg jag henne igen och hon kom gåendes rakt mot mig och jag kunde inte släppa blicken på henne. Hon var inte söt, hon var den vackraste tjej jag någonsin sett i hela mitt liv. På en skala mellan ett och tio var hon en elvapoängare.



Vad jag inte kunde ana just då, det mest otroliga av allt, var att jag, genom slumpens spel, skulle komma att tillbringa natten tillsammans med den vackra tjejen och få insikt i hennes allra mörkaste hemlighet … Så här gick det till.



Jag upptäckte snart att den vackra tjejen var i sällskap med en välklädd kvinna i trettiofemårsåldern, som senare skulle visa sig vara den vackra tjejens mamma. Dom bar vars en resväska och samtalade medan dom kom gående längs perrongen rakt emot mig. Jag råkade stå rakt under en elektronisk anslagstavla som visade ankommande och avgående trafik och den vackra tjejen och hennes mamma stannade rakt framför mig på två meters avstånd och tittade upp på den elektroniska anslagstavlan. På så nära håll såg jag hur otroligt bländande vacker den unga tjejen var och jag stod som hypnotiserad och tittade på henne.



Hon måste ha känt min blick på sig därför att plötsligt vände hon på huvudet och tittade direkt på mig. När jag såg in i hennes mörka vackra ögon kändes det som om det flöt en elektrisk ström genom min kropp, som om jag blev svag i knäna och skakade i hela kroppen. Jag ville vända bort blicken men jag kunde inte.



Kvinnan tilltalade henne och hon vände sin uppnärksamhet mot modern, Dom sa något till varandra på ett utländskt språk som jag uppfattade som polska. Kvinnan tittade villrådigt på anslagstavlan och sedan tittade hon sig omkring i lokalen som om hon letade efter någon. Hennes blick svepte runt och stannade slutligen på mig, jag var den som råkade stå närmast henne. På kraftigt bruten svenska frågade hon efter tåget till Helsingborg. Jag råkade veta just då att sista tåget till Helsingborg redan hade gått och att nästa tåg skulle gå vid femtiden på morgonen, och det talade jag om för henne.



Kvinnan såg mycket bekymrad ut, såg sig omkring och tittade sedan på mig igen och frågade om jag var säker på vad jag sa, och det var jag. Det var som om kvinnan ville protestera och hon sa att hon bodde i Helsingborg och var tvungen att resa dit. Gick det inga bussar, frågade hon, men det kunde jag inte svara på. Kvinnan sa något till sin dotter. Sedan böjde hon sig ner för ta sin resväska och gå, men så hejdade sig mitt i rörelsen och vände sig till mig igen.



Hon frågade om jag kände till något ställe som var öppet hela natten där dom kunde sitta och vänta. Jag tänkte efter och enligt min uppfattning var McDonalds på Lundavägen det ställe som låg närmast och talade om det för kvinnan. Men hon kände inte till Malmö alls och visste inte var Lundavägen låg. Var det långt dit? Kunde jag förklara hur dom skulle gå för att komma dit?



Då fick jag en idé. Eftersom min vän inte hade dykt upp enligt vårt avtal hade jag inget för mig för tillfället och erbjöd jag mig att följa med dem och visa vägen. Dom blev glada och tacksamma för det och jag sa att jag kände till en genväg till McDonalds. Jag tog deras resväskor och de två kvinnorna följde efter mig när jag ledde dem in på den ödsliga och mörka rangerbangården.



Hur vågar dom följa med en främmande man så här, undrade jag. Jag kunde ju vara vilken skurk som helst? Kvinnan var kanske en så god människokännare att hon förstod att jag var ofarlig?



Vi presenterade oss och då fick jag veta att kvinnan, som hette Alice, var mamma till den extremt vackra dottern Rita. Dom kom från Polen och bodde i Helsingborg i Sverige och nu hade dom varit hemma och hälsat på släkt och vänner och var på väg hem igen.



Alice och Rita tyckte inte att jag skulle bära båda deras resväskor när vi gick där längs spåren. Men jag förklarade att det var bättre att bära två resväskor istället för en, därför att när man bär två väskor blir inte ryggen snedbelastad.



Alice berättade att hon hade ett förhållande med en svensk man och att dom bodde hos honom i Helsingborg. Hon verkade glad och lycklig. Det var mest Alice och jag som pratade. Rita gick tyst bakom oss och jag kunde inte se henne. Det var viktigt att man har ett förhållande, sa Alice, och frågade om jag hade något förhållande.



Jag sa att jag bodde ensam och levde ensam och det tyckte Alice var synd. Men jag förklarade att det var så jag ville ha det, att jag själv valt det, och då var det OK, enligt Alice.



Det tog oss tjugo minuter att komma till McDonalds jag pratade med Alice hela tiden. Jag fick intryck av att Alice var godtrogen eller oerfaren och tänkte att bevisas av att hon följde med mig genom bangården med sin extremt vackra dotter. Men Alice var trevlig och verkade finna tillit hos mig.



När vi kom till McDonalds beställde vi lite mat och satte oss avsides vid ett bord där vi sen satt hela natten och talade med varandra. Jag satte mig mitt emot Rita för att kunna titta på henne på ett naturligt sätt. Det var mest Alica och jag som pratade med varandra och ibland sköt Rita in något ord, men Rita och jag talade först inte med varandra direkt.



Rita var strålande vacker, så perfekt, och jag fann det som ett rent nöje att sitta där vid samma bord som henne. Alice såg inte heller så illa ut men dom liknade inte varandra alls, vilket jag fann lite konstigt.



Vid ett tillfälle kom vi in på att tala om skolor och utbildningar och då berättade Alice att hon hade fått stora problem med sin dotter. Rita hade fått svårt att koncentrera sig och hennes betyg i skolan hade sjunkit de senaste sex månaderna. Alice visste inte vad hon skulle göra med sin dotter. Dom hade varit hos flera olika läkare, psykiatriker, både i Sverige och Polen men ingen hade kunnat reda ut vad det var för fel på Rita.



Jag hade förstås lite svårt att förstå att den utomordentligt vackra tjejen framför hade några sådana problem. En sådan ung vacker tjej måste ju vara glad och lycklig bara, om inget annat så för sitt fina utseendes skull.



När halva natten hade gått ursäktade sig Alice och gick in på toaletten, och då satt jag där ensam med Rita. Först var tystnaden lite pinsam en stund, vi hade ja aldrig talat med varandra direkt och till en början tycktes det inte finnas något vi skulle kunna tala om.



Men vi kunde ju inte heller sitta tysta där utan det var naturligt att inleda ett samtal med henne. Jag lockades av hennes ungdom och ville försöka förstå henne. Alice dröjde sig kvar på toaletten länge och samtalet med Rita var först lite trevande, sedan släppte det efter en stund.



Jag frågade Rita om det som hennes mamma hade berättat och frågade om det var sant. Då sa Rita något som närmast chockade mig. Hon sa något om att hon helst ville dö, och det fattade jag helt enkelt inte. Jag började fråga henne och märkte att jag kunde komma fram till en viss gräns, sedan var det stopp. Rita ville inte tala om det. Det verkade gåtfullt. Det var som om Rita gärna ville berätta nåfot för mig, men att det fanns något som hindrade henne.



Då hittade vi plötsligt ett annat samtalsintresse, Ritas största intresse, musik. Hon lyssnade mycket på musik och ville skriva texter till låtar. Jag berättade att jag var musiker och spelade gitarr och elbas i ett rock´n roll band som hette Vårfloden. Då sken Rita upp och vi hade mycket att prata om.



Sedan kom Alice tillbaka och satte sig vid bordet medan Rita och jag fortsatte prata om musik. Långsamt kom Alice in i samtalet igen med små inlägg och klockan började närma sig tidig morgon. Jag hörde Alice och Rita säga något till varandra som handlade om den svenske mannen dom bodde hos. Jag tittade på Rita och såg hur hennes vackra ansikte och ögon uttryckte ett öppet hat för en kort sekund.



Det kom oväntat och sedan slog blixten ner. På en bråkdels sekund förstod jag hela sammanhanget om Ritas problem med koncentrationssvårigheterna. Det var så stort för mig att det chockade mig och jag satt i flera minuter och smälte mina tankar.



Det var en sak som jag hade observerat men som jag inte nämnt något om ännu, som jag inte förstod riktigt, och det var att Alice verkade vara helt omedveten om sin dotters skönhet, på ett underligt sätt.



Jag sa till Alice att jag ville prata med henne mellan fyra öron, så att inte Rita kunde höra vad vi sa. Alica och jag gick ut och satte oss vid borden utomhus medan Rita satt kvar. Vi satte oss så att vi kunde se Rita och hon kunde se oss.



Sedan tittade jag Alice allvarligt i ögonen och sa att jag visste vad det var för fel på hennes dotter. Alices pupiller blev större och hon tittade frågande på mig. Jag sa lugnt att den mannen dom bodde hos, som Alice hade ett förhållande med, hade inlett ett sexuellt förhållande med dottern Rita och att det var detta som störde hennes.



Jag förstod det när jag såg den hatfyllda blicken hos Rita och satte den i samband med det jag visste dom redan hade berättat. Sedan förstod jag att varje man, även jag själv, skulle attraheras sexuellt av en sådan skönhet som Rita, efterso, jag själv var man.



Jag såg i Alices ögon att hon förstod ögonblickligen att det jag sa var sant. Hennes ansikte skrynklades ihop och hon vände sig om och tittade på sin dotter genom glaset. När Rita såg uttrycket i sin mammas ögon for hon upp och kom ut till oss och kramade om sin mamma. Dom sa något på polska till varandra, sedan började Rita också gråta och jag fann situationen lite pinsam.





* 1832 ord











Fortsättning i andra delen, kommer snart.

Författare Jon Fex