Från Bibliotekarie till Hora. Del 2

Från Bibliotekarie till Hora.

Del 2.





Det här är en serie i 5 delar, ursprungstanken var att den skulle heta biblioteket, men för att mer kunna locka de läsare som är intresserad av denna stil döpte jag om den.



Jag vill varna de läsare som inte uppskattar denna fantasi!

Novellserien är väldigt mörkt skriven och innehåller saker som förnedring, nerbrytning och utpressning. För er som inte gillar denna typ av noveller rekommenderar jag er att läsa någon annan novell än denna.



Vill också påpeka att jag lekt lite mer med historian än själva sexakterna.

Del 1 innehåller inget sex.

Del 2 innehåller inget sex.

Del 3 innehåller oralsex.

Del 4 innehåller vaginalt sex.

Del 5 innehåller analsex + oralsex



Så ni som inte är intresserad av förhistorian kan ju skippa åtminstone de två första delarna, men jag vill avsluta med att säga att bästa effekt får man genom att läsa hela historian.

Med det sagt! Trevlig läsning!



———————————————————————





Det var nu tisdag och klockan ringde 05:00 och Amanda vaknade till, hon la kudden över ansiktet och kände en ångestvåg skölja över henne…

Var det sant? Tänkte hon. Hade hon gett ifrån sig ett stön när hennes nya chef tafsat på henne??? Sjukt… Hur kunde hon låta honom dominera henne på det här sättet!? Nej, aldrig igen.

Hon slängde av sig täcket och gick fram till golvspegeln, Amanda hade sovit totalt naken då hon tyckt det varit lite varmt i natt.

Tja, tänkte hon medan hon stod och beundrade sin unga sexiga kropp.



– Vem kan klandra Dr Strandqvist… Jag ÄR snygg!



Amanda började genast må bättre och skuttade iväg emot duschen, hon kände inte för att onanera idag utan ville hålla sig 100% fokuserad.

Morgonrutinen fortsatte, nyttig frukost och en acceptabel tid framför badrumsspegeln innan hon klädde sig.

Amanda hade samma outfit som gårdagen förutom att hon bytt till en rödrutig kjol och prövade att lägga till en slips i ekvationen, hon ville inte erkänna det för sig själv, men anledningen till att hon bar slipsen den här dagen var för att undvika att docktorn skulle kunna se in till hennes bröst som han gjorde igår…

Amanda ställde sig framför golvspegeln ännu en gång för att beundra sig själv, hon tyckte att slipsen var en nice touch, det fick henne att se både sexig och affärsmesig ut.

Hon åkte in till biblioteket så hon var där ca 07:40, Robert satt utomhus vid entrén och badade i morgonsolen, så Amanda tog sikte på honom direkt.



– God morgon!



Robert tittade upp.



– Hej! Hur är det med min favorit bibliotekarie?



– Är jag redan efter en dag din favorit?



– Du var redan efter en timme min favorit!



Amanda log blygsamt.



– Kom och sätt dig här med mig en stund.



Amanda satte sig ner på gräset, ganska tätt intill Robert, och lutade sig emot bibliotekets ljusbruna stenvägg.



– Ååå, va skönt…!



– Eller hur! Det finns inget som kroppen gillar mer än sol och vatten!



– Det är klart det finns saker kroppen gillar mer än sol eller vatten…



– Jaså? Som vad då?



Amanda tänkte direkt på hur hon brukade onanera i duschen och rodnade lite.



– Jaså!? DET? Hahaha!



– Va? Nej! Jag har inte sagt något!



– Nej nej… Klart du inte har. Skrattade Robert fram.



Amanda slog honom i magen, men Robert bara skrattade, då började hon kittla honom och till sin förtjusning visade det sig att Robert var extremt kittlig!



– Nej! Sluta! Skrek Robert och försökte ta sig lös.



Amanda blev maktfull och attackerade honom utan nod! Det slutade med att hon till slut satt över honom och skrattade sött och oskyldigt.



– Ger du dig!?



– Aldrig…! Jag ger mig aldrig! hahaha!



Amanda skrattade och fortsatte bearbeta sitt offer hon hade mellan sina lår, men desto mer Robert försökte ta sig lös desto mer blev stackars lilla Amandas klitoris stimulerad med bara det tunna tyget av hennes trosor och strumpbyxor som masserades emot Roberts hårda jeans, plus, det var tydligt att Robert hade stånd som tryckte på lite extra.



– Jaså jaså? Vad har vi här då? Sa en bekant röst bakom Amanda.



Amanda vände sig om och fick se Dr Strandqvist stå där med en neutral min.

Hon hoppade upp och rättade till kläderna då hon insåg hur barnslig och fånig deras akt måste ha sett ut.



– Jag vill se er båda på mitt kontor vid lunch.



Docktorn gick sin väg utan att säga ett ord till, detta fick Amanda att få en klump i magen…



– Oroa dig inte. Dr Strandqvist är inte så tuff som han verkar… Om man bara pratar med honom på rätt sätt så kan han vara rätt trevlig.



– Fattar du inte grejen? Det här är min andra dag på den här arbetsplattsen och jag sitter vid entrén och rider på vaktmästaren!



Amanda gick in till biblioteket med arga steg. Väl där inne började hon preppa för dagen, det verkade som om det skulle bli en lugn dag, några böcker som lämnats tillbaka och skulle placeras ut, men inget avancerat.

Efter några minuter kom Robert in med något bakom ryggen.



– Vad vill du mig? Sa Amanda lite nonchalant och nästan sjungandes.



– Jag vill be om ursäkt… Robert räckte fram en bukett med vildblommor som han bundit ihop med gräs.



Amanda smälte direkt, den var väldigt vacker och doftade underbart, hon höll givitvis masken, men tog emot den charmiga gåvan.



– Tack…



– Du, det är ingen fara! Sa Robert och smekte Amanda på kinden.



Hon la huvudet lite på sidan och tittade upp på Robert med sina stora tindrande havsblå ögon.



– Tack Robert.



Hon tog bort hans hand och förklarade att hon måste jobba nu, Robert log varmt emot flickan och gick sin väg medan Amanda kämpade för att inte låta hennes dolda leende bli för starkt där hon kvar stod i receptionen med fjärilar i magen. Amanda började bli lite kär i Robert.

Dagen gick långsamt framåt och även om Roberts mjuka behandling hade lindrat Amandas ångest över morgonen så var hon fortfarande lite orolig över vad Dr Strandqvist skulle säga.

Det blev lunchstängt och Amanda låste entrédörren och började gå upp emot docktorns kontor.

När hon kom dit var dörren redan öppen och Robert stod som i givakt framför docktorns skrivbord där han själv satt.



– Du kan komma in och stänga dörren Amanda.



Hon gjorde som hon blev tillsagd och tänkte att det var skönt att han inte kallade henne för stumpan inför Robert.



– Vad har du gjort Amanda?



– Va? Vad jag har gjort?



– Jag sa åt er båda att infinna er här vid lunch. När är det lunch här Amanda?



– klockan 12:00?



– Du ska tilltala mig som Dr Strandqvist!



– D-det är lunch här mellan 12:00 till 13:00 här, Dr Strandqvist.



– Korrekt! Och nu är klockan 12:03.

Jag ska gå rakt på sak. Du Robert har aldrig förut misskött dig under din tid här, till skillnad från vissa andra var du också här i tid idag.

Det här är ett väldigt respektabelt bibliotek och jag vill inte ha någon anställd här som sänker arbetsmoralen för andra anställda!



– Ursäkta Dr Strandqvist! Avbröt Robert.

Det är sant att vi betedde oss inkorrekt i morse, men jag kan inte stödja ditt påstående att Amanda sänker min arbetsmoral.

Hon är en tjej som fick mig att känna mig några år yngre, och jag är säker på att du som psykolog kan hålla med om att det inte finns nån skada i det?

Angående vårat ej acceptabla beteende på arbetsplattsen så kan jag försäkra dig om att det inte ska ske igen.



Dr Strandqvist tittade ett par sekunder på Robert som stod säker och aldrig bröt ögonkontakt.



– Du är den överlägset klokaste vaktmästare jag någonsin har haft! haha!

Okej. Vi är klara med varandra.



Robert och Amanda började röra sig emot dörren.



– Hallå där…!



De båda stannade upp.



– Jag sa att jag och Robert var klara med varandra! Jag vill fortfarande byta några ord med dig Amanda.



Amanda tittade bedjande på Robert och tänkte på vad docktorn gjort med henne dagen innan.

Robert la sin hand på Amandas axel och log varmt emot henne.



– Det är ingen fara…



Sen gick han och stängde dörren efter sig. Amanda hade följt Robert med blicken och tvingades nu vända sig om emot docktorn ännu en gång.

Han satt lutad på båda sina armbågar över skrivbordet och Amanda kunde se hur hans blick vandrade över hennes kropp.



– Kom och sätt dig, stumpan!



Där var det igen! Stumpan! Amanda samlade upp lite mod och gick självsäkert emot honom. Dr Strandqvist log.

Precis när Amanda var framme vid skrivbordet reste han sig hastigt!



– Sätt dig ner, stumpan!



– Det är faktiskt något jag själv… Började Amanda, men blev snabbt avbruten av docktorn.



– Så här ligger det till…! Du tycks tro att du kan göra vad du vill här?



– Va? Nej, det är inte…



– Du står här, inne i din chefs kontor, och tror att du kan bestämma! Sa han medan han rörde sig runt skrivbordet och mot Amanda.

Jag har sagt åt dig! Sätt dig ner!



Så la han sin grova hand på Amandas späda lilla nacke och pressade ner henne i stolen mot Amandas vilja.

Docktorn lät sin hand vila kvar på Amandas nacke och han stod tätt intill henne, Amandas hjärta slog så hårt nu så hon trodde det skulle tvinga sig upp ur hennes hals, samtidigt så var hon mer rädd att det var något annat som skulle tvingas ner i hennes hals.



– Amanda, vet du varför jag anställde dig?



Amanda skakade på huvudet.



– Kom igen nu. Gissa.



– För att du och min far hade en gemensam vän?



– Hahaha! Nej nej, det var så vi kom i kontakt med varandra. Men det var inte därför jag anställde dig…



Amanda vred lite på huvudet, men docktorns grepp var fast och oförhandlingsbart, hon svalde, och började slutligen viska fram:



– För att du tycker jag är snygg…?



– Nästan stumpan! Nästan!

Du kan få en ledtråd… I vårat kontrakt vi skrev igår så står det att jag kan dra tillbaka din anställning om du inte skött dig korrekt.



– Vad vill du mig… Viskade Amanda fram.



– Jag anställde dig för att jag testade dig igår. Mins du?



Amanda nickade.



– Du var otrevlig emot mig och ville se om jag skulle ge dig servis ändå?



– Korrekt! Du ser stumpan, jag anställde dig för att du gör vad som krävs för att ha kvar ditt jobb.



Docktorn släppte tagen om hennes nacke och klappade Amanda på huvudet.

Han gick tillbaka till sin fåtölj och satte sig.



– Så stumpan, jag vill inte se några mer problem ifrån dig framöver, är det förstått?



– Ja…



– ja, vadå!?



– Det är förstått Dr Strandqvist.



– Jag går hem för dagen nu. Sa han med hård ton.

vi ses imorgon!



Dagen fortsatte i långsamt tempo och Amanda spenderade större delen av dagen till att läsa, det var väldigt avslappnande efter dagens påfrestningar.