Dagboken

27 december 1999



Hej .. Kära dagbok.

Ligger nu i sängen och vilar, har precis hittat dig på vinden bland en massa annat bråte som mormor måste ha sparat. Ser när jag bläddrar i dig att sidorna fortfarande är tomma förutom en skriven önskan från mormor och Per-Inge. ’Till mormors lilla ängel – 1993.’



Skrämmande egentligen vad tiden gått, för det betyder ju att jag var ***** då jag satte min fot i det här huset sist. Och nu vid 17 kan ju knappast någon kalla mig en ängel 🙂



Jag har aldrig tidigare skrivit i en dagbok, ja egentligen är väl sanningen oxo att jag inte haft något att anförtro en sådan, jag har ju mina vänner som bollplank annars. Men nu. Herregud! Jag har ingen annan jag kan berätta det här för och berätta känner jag att jag bara måste få göra annars spricker jag..



Hur ska jag nu börja så det inte blir för rörigt? Bäst är väl om jag börjar från början..



Hmm.. För tre dagar sedan, på julaftonskvällen av alla kvällar, kom min mamma på mig med att sno sprit ur deras gömma. Fan vilket liv det blev. Hon blev som tokig. Hon började genast hota med den ena bestraffningen efter den andra. Dum som jag var så kastade jag ur mig att spriten inte bara var till mig, den hade jag tänkt att ta med och dricka på nyår när jag skulle iväg på min skidresa till fjällen med kompisarna.



Varför jag berättade det fattar jag inte, men det bara slank ur mig. Mammas min, fan hon stod där och flämtade som en fisk på torra land innan hon vände sig om och stormade in i syrummet och drog igen dörren efter sig. Efter en stund när jag tassade förbi hörde jag hur hon pratade med någon i telefonen. Om vad visste jag inte.. Då!



Jag hade ingen aning om vem hon pratat med eller vad det var hon planerat innan hon tidigt morgonen efter kom in på mitt rum och väckte mig genom att tända den starka lampan i taket och kasta till mig min ryggsäck

– Packa Fia!

Jag vet att jag bara stirrade på henne. Va fan liksom! Vad händer?



– Jag har ordnat nu så att du ska få lära dig lite vett och etikett. Så packa väskan!

– Jag kan inte åka nånstans nu mamma! Jag ska ju till Pernilla och planera skidres..

– Det blir ingen skidresa för dig ! Den är inställd! Packa väskan, pappa sitter redan i bilen och väntar på dig!

Vad menade hon? Ingen skidresa?

– Vad ska jag packa? Mamma? Vart ska jag åka?



Jag såg hur hon drog in ett djupt andetag och sedan efter hon sakta släppt ut luften sa hon lågt men med en röst som jag inte hört från henne tidigare. Bestämd och obeveklig

– Jag har ordnat att du ska åka till mormor.. Till Stefan och Per-inge över nyår. Där kan du inte hitta på nå satyg!

Jag bara satt där och gapade, fattade inte vad det hon menade

– Va? Men.. Va fan ska jag DIT och göra? Mormor är ju..

Mammas min blev sluten och jag fortsatte min harang tyst i mitt huvud .’.. död!’



Jag svalde hårt ned ordet och sa sedan med ett bedjande tonfall på rösten

– Men mamma vad ska jag göra där? Med mormor.. borta och själv med bara de två i det där stora läskiga huset! Vad..?

Mamma skakade på huvudet och pekade åter på min väska

– Packa! Nu!



Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag packade som i trans ned lite kläder, tog bara det första bästa jag kom åt medan min hjärna arbetade för högvarv. ’ Åka till Stefan och Per-inge. Fan vilket straff för lite sprit!’.



Stefan var min morbror, en knepig typ som fortfarande vid 40 års ålder bodde kvar hemma. Och Per-Inge.. Shit, Han hade varit mormors man och inte bara det, som jag mindes honom var han den suraste och bittraste gubbe jag någonsin träffat. En kyrkans man som min mormor stolt hade presenterat honom för oss 8 år tidigare, innan hon gått ned för altargången med honom. Jag hade bara träffat honom, ja Stefan oxo två gånger sedan dess, först den julen jag fick dig dagboken, och sedan på mormors begravning året efter, så jag kände det som jag skulle åka till främlingar. Jag kunde inte fatta att mamma tvingade mig att åka, över 20 mil ut i urskogen för att bo hos folk jag knappt kände!



Klockan hade knappt slagit 9 när jag var på väg, bort från min skidresa med vännerna och mot vad jag då trodde skulle bli en fruktansvärd och långtråkig vistelse ute skogen.

Mamma hade gett mig en lista med regler som hon och Per-Inge kokat ihop kvällen innan, och till dem uppgifter jag skulle få gjorda under den veckan jag var där.

Bara att kasta ett öga på de två första punkterna av, vaddå? 30 stycken? fick mig att stöna av frustration.

1. Städa vinden

2. Rensa ur mormors garderob

Jippi vilket jullov jag hade framför mig.. Som piga!



Min pappa sa inte mycket när han släppte av mig vid tågstationen, han bara klappade mig tafatt på ena benet

– Var nu snäll och skötsam Fia. Ring hem när du kommer fram så jag får veta att resan gått bra.

Jag gav honom en nick.. Visst! Själv hoppades jag tåget skulle åka vilse!



Lite över två timmar senare rullade mitt tåg in på stationen vid världens ände.



Jag hade under de två timmar som förflutit kommit till insikt om vissa saker. Ett, jag hade glömt laddaren till min mobil hemma. Fan! Två, på jakt efter laddaren hade jag sett att jag packat helt fel kläder. Turbo fan! Vad skulle jag med min korta paljettsmyckade nyårsklänning till ute i skogen tillexempel? Och med panik hade jag sett att jag glömt packa ned nya underkläder. Hade bara det set jag hade på mig! För en hel vecka!



Jag trodde inte något kunde bli värre men när jag klev av tåget och såg mig omkring, såg en nästan öde perrong med urskogen tätt intill rös jag. Var fan hade jag hamnat egentligen?

Jag stod där och kände mig liten, ensam när jag plötsligt kände hur någon knackade mig på axeln. Förskräckt vände jag mig om och såg då rakt in i ett par leende mörkbruna ögon

– Hej.



Jag kunde bara nicka till svar. Jag kände inte igen mannen som stod framför mig

– Jaa?



Jag såg hur mannen log ett leende som fick små fjärilar att fladdra i mitt bröst. Han såg.. busig ut, på något vis. Det var svårt att utröna hans ålder då han var så påpälsad men jag trodde han kanske var runt 25-30 nånting. När han så plötsligt sträckte sig efter min ryggsäck reagerade jag genast genom att snabbt lyfta upp den och pressa den mot bröstet. Även om han var snygg, så fan att jag skulle låta honom sno min packning.



Mannen överraskade mig med att kasta huvudet bakåt och börja skratta

– Ååh en stadstjej med koll? Syrran måste ha bättre pli på dig än hon berättade i telefonen.

Jag stirrade på honom och ett ljus gick tillslut upp för mig

– Stefan? Är DU morbror Stefan?



Han fortsatte le mot mig medan han låtsades lyfta på en osynlig hatt och buga sig

– Stämmer.

– Du.. Eehh..!



Jag fick tunghäfta, visste inte hur jag skulle förklara att han såg helt annorlunda ut än som jag mindes honom.

Istället var det Stefan som efter han åter sträckt sig efter min ryggsäck sa något som fick mig att rodna.

– Du har vuxit till dig!.. Fan en riktig pojkmagnet har du blivit! Vem hade kunnat tro nå sådant?

Jag öppnade munnen för att säga ett tack eller nåt när jag såg hur han ogenerat lät sin blick glida över min av köld darrande kropp, från mina högklackade stövlar, över mina ben som jag för dagen hade iålade i ett par mycket trånga jeans. När hans blick gled över min överkropp, där mina bröst som nu skymtade bakom den öppna dunjackan nickade han mot mig och sa lågt

– En magnet, minst sagt!



Jag kände hur jag började rodna av hans beröm och gav honom en snabb blick under luggen

– ehh jaa.. Tack!

När hans blick mötte min pressade jag samman mina läppar och drog ihop jackan om mig, jag frös inte längre, i stället hade jag börjat svettats.

Stefan såg länge på mig innan han skakade på huvudet

– Förlåt, här står du och fryser. Kom med mig så åker vi hem.



Färden varade i kanske 30-50 minuter. Jag vet inte exakt. Jag hade fullt upp med att försöka undvika att se på honom. För varje gång jag vände blicken mot honom kom jag på honom att antingen stirra ned på mina ben eller att se ut på vägen framför med ett litet leende spelande på läpparna, som om han hade en hemlighet som han satt och tänkte på.



Jag kände hur jag blev blossande röd i ansiktet. Han var min morbror, men ändå.. Hans blickar som inte var det minsta diskreta visade tydligt att han uppskattade det han såg. Detta fick mig att skruva på mig där jag satt. Hans uppmärksamhet kändes förbjuden men samtidigt gav den mig en konstig pirrade känsla i kroppen av.. Jaa av lusta. Bättre kan jag inte beskriva det. Det var som den varma luften som pumpades ut från fläkten var full av myror som började krypa över hela min kropp, på de mest dolda ställen.



Vi småpratade, ja mest var det väl Stefan som förhörde mig om min skola, mina föräldrar och sedan berättade om hur kul han tyckte det var att jag kom på besök, för det var ju så länge sedan. Jag svarade honom bara kortfattat, var fortfarande chockad över att han såg så annorlunda ut än jag mindes honom och hans sätt, hur han betedde sig på ett så flirtande vis mot mig fick mig att mer än en gång nypa mig i armen för att på minna mig om att vi var nära släkt, inte något par ute på dejt..



När vi så tillslut svängde av vägen och började följa allén med björkar mot mormors stora hus kände jag plötsligt en stor varm hand på mitt vänstra lår som fick mig att studsa till

– Oj! Så spänd du är! Slappna av Fia. Vi är framme snart. Där! Känner du igen huset?

Jag gav Stefan ett nervöst leende medan jag kikade ut genom den immiga framrutan. Såg det stora huset trona upp sig framför oss. Jag kände mig plötsligt väldigt liten, ung och lite rädd inför husets storlek. Men de känslorna glömdes snabbt när jag kände hur Stefan pressade ned sina fingrar i hullet på mitt lår medan han stannade bilen framför entrén

– Kom nu Fia. Per-inge väntar på oss.



Per-Inge! Morfar! Honom hade jag helt glömt bort! Jag öppnade min dörr och skulle just kliva ur när jag hörde Stefans röst inne från den nu upplysta bilen



– Den här veckan kommer att bli kul Fia. Jag ser verkligen fram emot att få lära känna dig bättre.

Halvvägs ute ur bilen vände jag mig om och kom då på Stefan med att lystert stirra på min stjärt. Jag svalde hårt medan tankar började fladdra i mitt huvud. ’Lära känna varandra? Hur väl?’.

… vinden . Fy så mycket damm och bråte det låg överallt.

Det kliade i min näsa och jag försökte att låta bli att nysa. Men det var kört. Jag nös till en gång, så en till

– Oj är du allergisk mot lite damm Sofia?



Per-inge, morfars mörka basröst bakom mig i skumrasket fick mig att hoppa till och med handen mot hjärtat stirra mot dörren till vindstrappan. Där stod både Stefan och morfar och såg på mig.

– Ehh ja. Nej! men det är mycket ehh damm här uppe.



Jag kunde inte låta bli att spärra upp ögonen när morfar lämnade Stefan vid dörren och klev in i skenet från den nakna glödlampan som hängde i taket. Sedan jag hälsat lite kort på honom i biblioteket 3 timmar tidigare hade han förändrats på nå vis. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var. Han var ju fortfarande klädd i sin mörka kostym och hade det silvergrå håret noga bakåtkammat. Jag försökte diskret studera honom medan han nu gick förbi mig och ställde sig och studera alla de lådor och koffertar som stod längs väggarna.



Just som han vände sig mot mig slog det mig.. Han, morfar som jag mindes som den mest buttre och sura person jag någonsin mött.. log!

– Jaa här har du att göra Sofia! Men du behöver inte jobba ihjäl dig, flytta bara bort det som står ute på golvet mot väggarna och damma av det värsta.



Jag nickade bara till svar, fortfarande smått chockad över leendet. Var hade det kommit ifrån?

Per-inge såg på mig, fortfarande leende, nickade och började gå mot dörren som ledde ut mot trappen igen. Framme vid dörren vred han på huvudet och pekade mot en röd koffert med ett stort hänglås på som stod alldeles innanför dörren

– Den här kan du bära ned till.. rummet, Stefan. Och du Sofia kan väl börja röja litet? Jag skickar upp Stefan när det är dags för middagen.



Jag såg hur Stefan genast lyfte upp kofferten medan han kastade en snabb blick mot mig, en blick som fick mig att åter tänka på de vibbar som han gett mig i bilen. Jag kände hur jag började rodna. Fan! Jag vände mig snabbt om och låtsades se över det jobb jag hade framför mig

– Ehh jovisst. Självklart.. morfar.



Han skrattade till, ett skratt som bullrade över hela vinden

– Åhh du kan allt säga Per-inge till mig Sofia. Morfar får mig att låta så.. Gammal på nå vis, tycker du inte?



Jag såg honom sedan vända sig om, fortfarande kluckande av skratt och gå ned för trappen med Stefan bärandes på den röda kofferten efter sig, även han med ett leende på läpparna.

Det var knappt en timme senare jag hittade dig Dagboken. Du låg överst i en liten låda med gamla tidningar. Direkt när jag fick syn på dig mindes jag den julen jag fick dig. Julstämningen i det här huset hade varit som hämtad ur en saga. Snön utanför fönstren vit och orörd och inomhus i den stora salen hade den största julgran jag någonsin sett tronat med stora röda kulor på.



Doften av glögg (alkoholfri självklart då både mormor och Per-inge var nykterister) och nötter och brinnande ved från den stora öppna spisen. Jag mindes hur mina ögon var stora som tefat när mormor gett mig dig, inslaget i ett guldfärgat papper. Mamma hade sagt innan vi åkte till huset att jag knappast kunde förvänta mig att tomten skulle hitta dit, för det hade den aldrig gjort när hon var liten, men ändå så fick jag ett paket med mitt namn på. Jag hade varit så glad och rusat fram för att krama om mormor och Per-inge men blicken han gett mig hade fått mig att tvärstanna och backa. Han såg så elak ut att jag under resten av julaftonen inte vågade vara ensam i samma rum som honom. När jag sedan märkt att jag glömt dig kvar i huset vågade jag inte berätta det för mamma, i rädsla att de skulle vända bilen och åka tillbaka.



Jag log för mig själv där jag satt med dig i knäet, nu flera år senare. Så liten och mesig jag hade varit. Morfar var ju inte så butter och sur av sig som jag då inbillat mig.

Jag log fortfarande när min blick gled ned i lådan som dagboken legat i. Jag spärrade upp ögonen.



Där under några lösa papper skymtade jag ett naket bröst. Med darrande fingrar flyttade jag på papperen och såg då framsidan på en porrtidning.



’Oj..’ Jag började fnittra för mig själv medan jag lät blicken glida över det blanka papperet

’Är det morbror Stefans gömma jag hittat?’ Jag såg mig lite skyldigt omkring, men vinden var självklart fortfarande tom så när på allt bråte. Så jag lyfte försiktigt upp tidningen och la den i mitt knä medan jag lät blicken syna omslaget .



Det var en tysk tidning daterad i september 1980. Jag förstod inte mycket av texten, men bilderna. Jag kom på mig själv med att skruva lite på mig när jag sedan började att bläddra i den. Jag såg den ena nakna kvinnokroppen efter den andra i de mest utmanande ställningar pryda sidorna.



När jag kom till mittuppslaget flämtade jag till och kände en kall kåre glida längs ryggraden, varför jag kände så förstod jag inte just då, men det fick jag svaret på lite senare..

Där framför mig på mittuppslagets vänstra sida fanns en bild på en ung kvinna i 20års åldern. Hon hade långt blont hår som täckte hennes ansikte, men jag kunde se att hon var ganska söt och att hon njöt där framför kameran.



Det enda hon hade på sig var en sönderriven blus och på underkroppen bruna stayups som var fästa med hyskor i en midjegördel som lämnade hennes skinkor och underliv naket. Kvinnan låg framåt lutad över ett köksbord med sina armar hopbundna och utsträckta framför sig. Bakom henne syntes delvis kroppen av en man, med sin ena hand kramade om hennes rödstimmiga skinkor. Synen av de där strimmorna fick mig att vrida lite på mig, jag viste ju inte hur hon fått dem, men i mitt huvud såg jag hur mannen måste ha smiskat henne strax innan bilden togs.



Med en växande klump i halsen lät jag min blick åter glida över kvinnan som var aningen fylligare än de som prydde dagens tidningar, såg hennes ena nakna bröst med en bröstvårta som var så styv och erigerad att det såg ut som ett stort moget hallon. Jag bet mig lite i underläppen och drog lite snabbt med min hand över mitt linne. Kände hur mina egna bröst reagerat. De kändes tunga och mina bröstvårtor kändes tydligt genom linnets tunna tyg.

När jag lät blicken glida vidare över bilden flämtade jag till. Mannen som jag kunde skymta bakom kvinnan, han var fullt påklädd men hade sin gylf neddragen och höll sin kuk riktad mot henne, precis på väg att börja knulla henne!



Det pirrade till i min kropp. Det där var en fantasi jag drömt om många gånger. Hur jag själv nästan blev påtvingad sex av en man. Inte så han skulle göra mig illa eller så, men på gränsen mellan smärta och njutning.

Jag svalde hårt och kände hur det börjat bulta innanför mina trånga jeans. Bilden på de två, fantasin de visade fick mig att bli kåt!



Jag kikade igen bort mot dörren sedan ned på tidningen igen. Tvekade litet, men kände sedan att jag bara måste..



Med snabb rörelse reste jag mig och gick bort till vindsdörren och stängde den tyst innan jag skyndade mig tillbaka. Innan jag satte mig ned knäppte jag snabbt upp knappen i mina jeans och drog ned dragkedjan. Sedan med hjärtat dunkande i halsgropen lade jag mig ned på det dammiga golvet vänd på sidan med min rygg mot vindsdörren och bredde ut tidningen framför mig.



Jag lät blicken lite febrigt se över bilden på den motsatta sidan. Överst var en närbild på kvinnans skinkor tagen ovanifrån där de röda märkena riktigt lyste mot hennes i annars vita hud. Mellan dem syntes mannens hand som greppade kuken, riktade in den mot kvinnan.

Jag svalde hårt och lät min hand snabbt glida ned innanför mina öppna gylf och vidare ned i mina trosor. Jag stönade till när jag kände hur blöt jag var. Mina trosor var alldeles klibbiga. Jag lät ett finger snabbt leta sig in mellan mina blygdläppar och pressa hårt mot min klitoris samtidigt som jag stirrade på mannens kuk i tidningen.



Jag hade aldrig sett en sådan grov och ådrig kuk tidigare. Dess ollon som nu var halvt dolt mellan kvinnans svullna blygdläppar var nästan mörkrött till färgen och så svullet att det såg ut som ett övermoget plommon.



Jag kunde nästan själv känna beröringen av det själv, min fantasi kändes så verklig att jag bara låg där på det dammiga vindsgolvet och bara flämtade medan jag lät ytterligare ett finger glida ned och göra det andra sällskap mot min klitoris. Det fanns ytterligare en bild på sidan, tagen från ett större avstånd men jag fortsatte att vila blicken på närbilden medan jag drog mina fingrar längre bak, kände mynningen till min fitta och snabbt och nästan hårt pressade upp lång- och ringfingret så långt jag kunde.



Jag stönade till högt när jag kände hur svullen jag redan var. Mina fittväggar riktigt masserade mina fingrar. Jag drog dem fram och tillbaka ett par gånger, låtsades i mitt huvud att det var mannens kuk som nu knullade mig. Ååhh så skönt! Jag flämtade allt högre i takt med de ljud som blev när mina fingrar nu kladdiga av min upphetsning pumpade i mig.



Jag vred mig så jag kom att ligga mer på rygg samtidigt som jag lät den andra handen glida över min mage och in under trosorna och genast börja cirkulera över min svullna klitoris.

Som jag nu låg kunde jag inte se tidningen längre utan jag slöt ögonen och såg i stället bilden i mitt huvud. Såg kvinnan ligga där mot köksbordet och mannen knullade henne, hårt, snabbt.

– Ååhh.. Jaaa!



Jag kände hur jag började närma mig orgasm och det snabbt! Jag skyndade mig att sätta fötterna i golvet innan jag höjde upp min underkropp så jag nästan låg i brygga medan mina fingrar som var inbäddade i in fitta pullade mig allt snabbare. Den andra handens fingrar som hittills smekt över min klitoris lät jag nu greppa tag om den mellan dem och närmast pressa, gnugga den sakta men bestämt från sida till sida.



Min kropp levde sitt eget liv när orgasmen kom. Jag kunde inte styra den alls.



Mina höfter juckade upp och ned mot min osynliga älskare. Mina fingrar i mig stannade till och pressade hårt med fingertopparna mot den främre fittväggen

– Gaaahh!.. Jaaa!



Mina ben skakade i spasmer och jag kastade okontrollerat med huvudet från sida till sida. Mina läppar vitt särade i ett tyst skrik när orgasmen kastade mig över kanten. Orgasmen var så kraftig att jag tyckte mig se blixtrar av ljus framför mina slutna ögon.

Fniss.. Det här blir ju en jäkla sexnovell ju 😉 Men det var ju inte det jag skulle berätta egentligen, utan detta..



När jag så tillslut lät kroppen sjunka ned mot golvet var jag helt slut. Jag låg där i som det kändes en evighet innan jag stönande drog mig upp till sittande igen, grimaserade mot mina kladdiga fingrar som jag försökte torka av mot mina dammiga jeans.



Jag sträckte mig sedan efter tidningen, tänkte slå ihop den för att åter gömma den bland de andra när jag som i förbifarten lät blicken glida över den sista bilden på sidan.

Jag stirrade på den någon sekund innan jag snabbt slog ihop tidningen och kastade ned den i lådan igen som om jag bränt mig.



’Gud vad var det där? Jag måste ha sett fel!’



Jag började fnittra när jag tänkte hur min hjärna spelade mig ett spratt och tog upp tidningen igen och med hjärtat dunkande hårt i bröstet åter började bläddra bland sidorna. När jag kom till mittuppslaget darrade mina händer. Nu gled den där kåren efter min ryggrad igen. Det som jag tidigare sett men inte reagerat på, velat se är kanske ett bättre ord fanns nu där framför mig, så tydligt att jag inte kunde förstå hur jag kunde missat det tidigare..



Närbilden, där mannen greppade sin kuk, syntes tydligt en tatuering i form av tre små prickar i skinnet mellan tummen och pekfingret, inget ovanligt i sig på äldre som varit på sjön, men den här mannens tatuering bestod även av två bokstäver PI.. En tatuering jag sett själv för inte allt för länge sedan, nu mer blekt men samma.. Jag hade skakat hand med den för knappt tre timmar sedan!



Jag lät min blick glida över till den sista bilden på sidan. Där man kunde se det knullande paret mer på avstånd och flämtade till!



Håret på mannen var mörkt men ansiktet var det samma!

Det var Per-inge på bilden. Ingen tvekan om saken!



Jag skakade i mitt innersta medan jag stirrade på bilden. Förstod att jag precis haft mitt livs kraftigaste orgasm till bilden av min morfars kuk!



Skriv vad ni tycker=)

Detta är inte verklighet!