Alltid Du

Här kommer lite hopp om äkta kärlek under denna snålblåstens månad. Hoppas det smakar.



Happy wanking!





———————————————————————–





Regnet piskade ner på mitt paraply i mörkret och jag skyndade mig in genom porten för att slippa vätan. Det var kallt, och det var blåsigt, och det spöregnade för tredje dagen i rad. Jag drog en hand genom mitt blöta, mörka hår och skakade sedan ur mitt paraply i trapphuset. Min jacka var dyngsur, och min väska likaså och det var med blåfrusna fingrar som jag plockade fram nyckeln till mitt postfack.



Räkningar, räkningar, reklam och räkningar. Som alltid. Jag rös när jag kände en iskall regndroppe rinna längs min nacke, och skakade till innan jag lade märke till ett nytt namn bland postfacken. En papperslapp satt fasttejpad på det översta facket tillhörande takvåningen som stått tom en tid nu. Det var dock inte lappen som fångade min uppmärksamhet, utan namnet på lappen.



L. Ebensköld.



Ebensköld. Släktnamnet tillhörde familjen som bodde granne med oss på gatan där jag växte upp. De hade flyttat in när jag var åtta år och gick i andra klass. Ena dagen hade jag delat bänk med Henrik Bertilsson, innan han plötsligt hade flyttat iväg och lämnat mig ensam vid bordet. En vecka senare stod vår fröken längst fram i klassen och presenterade en flicka med knallröda lockar och lysande blå ögon.



Linn Ebensköld.



Jag kommer aldrig att glömma hur hon stod med ryggsäcken på och kramade ett tjockt ritblock i famnen, medan hon nervöst tittade ut över sina nya klasskamrater. De stora safirblå ögonen studsade som pingisbollar från bänk till bänk, innan vår fröken frågade om Linn ville berätta om sig själv. Dum fråga till en åttaåring kan jag tycka idag, då jag tydligt minns hur Linn ryckte på axlarna innan fröken pekade på platsen bredvid mig och bad Linn sätta sig. Tyst som en mus rundade den nya tjejen våra bänkar och satte sig bredvid mig innan fröken fortsatte dagen.



”Hej”, viskade jag till henne, men fick inget svar. Istället slog hon upp en tom sida i sitt ritblock och började teckna. Jag hade tänkt att hon kanske inte var pratsugen första dagen i klassrummet, och riktade istället min uppmärksamhet mot läraren så gott jag kunde. Efter en stund kände jag hur hon petade mig i sidan med sin färgpenna, och höll upp en vackert målad bild av oss båda vid vår bänk med texten, ”hej” under i stora, granna bokstäver.



När skolan var slut den dagen gick vi hem åt samma håll, och efter det var Linn min bästa vän. Hon bodde ju bara några hus ifrån mig, och våra föräldrar kom överens nog för att Linn och jag skulle kunna spendera nästan alla våra eftermiddagar i varandras hus.



Det var någonting som blev så enkelt i att ha sin bästa vän två hus bort. Varje morgon när jag kom utanför dörren, stod Linn och väntade på mig vid vägskälet. Hennes röda hår fladdrade i höstvinden, och glittrade i vårsolen, men vilken tid på året det än var stod Linn och väntade på mig varje morgon vid vägskälet. Min bästa vän i hela världen.



Åren gick och vi växte tillsammans. När vi var tretton år gamla, fann jag mig själv i soffan med Linn en kväll. Det var en kylig sommarnatt, och vi låg med fötterna på soffbordet och såg på en film som jag aldrig kan komma ihåg titeln till. Någonting om några rånare och akvariefiskar – jag kan aldrig minnas. Det fanns ingenting ovanligt med vad vi gjorde, eftersom att vi spenderade mestadelen av vår lediga tid tillsammans.



Jag minns det väl, då övergången blev så tydlig. Som en stor röd markering på min annars färglösa livslinje. I ena sekunden satt hon bredvid mig i grå mjukisshorts och urtvättad Musse-t-shirt. I nästa sekund hade hon vänt sig mot mig.



”Har du någonsin kysst en tjej”, hade hon frågat, och jag hade bara hunnit börja skruva på mig innan Linn hade böjt sig fram och lagt sina läppar mot mina.



”Jag ville bara prova”, hade hon sagt och snabbt satt sig till rätta för att fortsätta titta på filmen. Själv satt jag förstummad med ett pojkaktigt stånd i byxorna och ett dunkande hjärta i bröstet. Det var inte sexigt, och det var inte upphetsande. Det var två barn som provade någonting de aldrig gjort förut, och efter det blev allting annorlunda.



Plötsligt kunde jag inte låta bli att känna doften av hennes rödflammiga hår när vi satt bredvid varandra på bussen. Plötsligt kunde jag inte rå för att titta på henne när hon solade i sin gula bikini varje gång vi hängde vid hennes föräldrars pool. Jag kunde inte sluta lägga märke till detaljer som jag aldrig tittat på tidigare. Hur hennes tröja smet åt över brösten när hon gäspade, eller hur hennes höfter vickade när hon gick. Till och med hennes ögon tycktes plötsligt oändligt djupa och fyllda med så mycket färg att jag nästan blev tårögd av att titta in i dem för länge, och plötsligt kunde jag inte möta henne vid vägskälet på morgonen utan att sakta börja drunkna ner i ett djupt hål av hormoner och känslor som jag varken kunde rå för eller förstå.



Jag ruskade om mitt våta huvud, och började gå uppför trapporna med hjärtat hamrande i bröstet. Jag hade inte sett henne på säkert fyra-fem år nu. Inte sedan första året i gymnasiet när hennes föräldrar flyttade familjen till Syrien för att arbeta med läkare utan gränser.



Vi hade hamnat i samma klass även i gymnasiet. Inte först, men Linn hade en förmåga för att få som hon ville, och lyckades efter två veckor sätta sig bredvid mig på nytt. Vi var sexton år gamla. Jag var inte speciellt lång, men stark i kroppen och konstant rufsig i håret. En osmidig och lite finnig tonåring, som ännu inte förstod hur upp över öronen förälskad jag var i den rödhåriga flickan bredvid mig.



Linn, i sin tur, hade vuxit upp till en kurvig skönhet vars rödflammiga hår var så vilt att det inte ens gick att fläta längre. Jag var inte ensam om att tråna efter henne. Skillnaden var väl att jag inte visste vad jag ville, medan våra manliga (och några kvinnliga) klasskamrater mest drömde om att få tio ensamma minuter med henne inne på skoltoaletten.



Det var en förvirrande tid för mig, och det var inte förrän jag kom på mig själv med att vakna ur en dröm där jag stått på knä bakom Linn och knullat henne. I drömmen hade hon haft på sig en kort kjol som jag kavlat upp över hennes bleka, fasta rumpa där jag sedan placerat mina händer innan jag började stöta hårt i henne. Jag hade vaknat med en känsla av obehag i huvudet. Det var som att råka tänka på ett syskon, men som det verkade höll min kropp inte med mig och jag vaknade med ett hårdare stånd än jag någonsin fått av en annan sexdröm.



Jag hade satt mig upp. Utan att tänka drog jag ned mina kalsonger för att börja runka medan Linn fortfarande fanns naken för mitt inre öga. Det tog inte lång tid. En halv minut som mest, innan jag fläckade ned mina lakan med kladdigt varm sperma. Utmattad och förvirrad sparkade jag bort det fläckiga täcket och lutade mig tillbaka mot kuddarna. Sedan låg jag still och tittade upp i taket medan jag drog djupa andetag för att lugna mitt bankande hjärta. Men det slutade inte banka. Det slutade aldrig att banka sådär när jag tänkte på Linn.



Mina skor lämnade leriga spår på den ljusa stentrappan när jag tillslut nådde min våning, och började gräva genom mina fickor efter nycklarna. Texten på brevinkastet satt som inbränd framför mina ögon.



Ebensköld.



Sista gången jag hade sett henne hade varit en kväll under det året. Klassen hade haft fest och både jag och Linn hade varit där. Jag hade skjorta och byxor, och Linn bar kjol. Vi fulgroggade på billig vodka och vi skrattade tillsammans. Främst åt de andra gästerna och åt killarnas tarvliga försök att flörta med Linn. Jag stod tyst bredvid henne med min plastmugg i handen och lyssnade på all uppmärksamheten hon fick. Jag var osynlig, men det passade mig bra eftersom att hon ändå inte lyssnade på dem.



Sanning eller konsekvens var en lek som redan då kändes korkad. Åtminstone i sällskap av skolklassen som man spenderade fem dagar i veckan med. Trots detta lät det som en alltid lika bra idé att börja spela med tillräckliga promillen i kroppen. Halvdana sanningar och korkade konsekvenser flög fram och tillbaka medan berusningen steg.



Min tur passerade. Jag fegade med sanning, men erkände ändå min intakta oskuld till mina klasskamraters retsamma förtjusning och turen gick vidare till Linn. Med ett kaxigt leende valde hon konsekvens, och blev snabbt uppmanad att kyssa vår klasskamrat, Simon. Trots att jag spenderade nästan all min vakna tid med Linn, bar jag fortfarande på en stark oförmåga att förstå mig på henne. Ibland var det som att hon alltid höll upp en barriär mellan oss, för när jag som bäst satt och väntade mig ett hånskratt, ställde sig Linn upp. Hon slätade till kjolen och strök bak håret, för att sedan gå fram till Simon och lägga sina armar om honom.



Fram till den sekunden hade jag aldrig hatat någon. I hans försvar visste jag inte heller om att jag hade älskat någon innan det, men där och då hatade jag Simon. Ända från hans slitna gymnastikskor upp till den blonda kalufsen där han stod och lät sin tunga utforska Linns mun. Simon kysste Linn. Min bästa vän. Min Linn.



Simons händer letade sig ut över hennes rygg för att sedan vandra ner över svanken mot hennes rumpa. Jag vände mig snabbt om för att slippa se spektaklet. Det gjorde ont nog som det var, och jag behövde inte se Simon ta på Linns rumpa för att göra det värre. Jag gjorde det enda som kändes vettigt och gick mot dörren.



Jag promenerade hem själv genom natten, och gjorde mitt bästa för att inte tänka på Linn eller på handen som vandrade ner mot hennes rumpa. Varje gång jag blundade såg jag hur Linn slöt sina ögon och lät sina läppar nudda Simons, och jag var på väg att slita mitt eget hår i frustration. Natten var varm och knäpptyst så när som på ljudet av mina skor mot grusvägen.



”HÖRRU”, ropade plötsligt en röst från andra sidan vägskälet när jag var på väg in på min gata, och jag tittade upp. Hennes röda hår fladdrade jämnt med hennes bestämda steg, och den svarta jeanskjolen vajade som en flagga på höfterna.



”Vad fan! Vi skulle ju gå tillsammans”, sade hon irriterat. Jag ryckte på axlarna och fortsatte in mot gatan med svidande hjärta.



”Du kunde ju gått med Simon”, sade jag drygt. Sedan ångrade jag mig när jag såg hur Linn stannade med gapande mun.



”Med Simon?!”



Jag förstår att hon blev irriterad på mitt barnsliga beteende. Jag var också ganska irriterad på mig när jag riktade stegen mot mitt hus, men hörde till min lättnad att Linn sprang ikapp mig. Varför jag plötsligt betedde mig som ett bortskämt barn visste jag inte.



”Jag gillar inte Simon! Du VET att jag inte gör det”, utbrast hon och såg både arg och ledsen ut.



”Du lät honom ta på din rumpa. Jag såg det”, gnällde jag.



”Men lägg av! Han försökte ta på min rumpa, och jag avbröt det”, förklarade hon och lät mig inte komma undan. Inte ens när jag försökte svänga in på min uppfart lät hon mig gå utan tog tag i min arm och höll mig kvar.



”Ge dig nu! Jag får kyssa vem jag vill eller låta vem jag vill ta på min rumpa! Vad fan har du att vara upprörd över?!”



Ingenting. Ingenting alls, såklart. Hon hade helt rätt.



”Du har rätt. Förlåt… Jag var dum”, sade jag snabbt för att slippa förklara mig ytterligare. Linn släppte min arm, och jag gick sakta upp mot min ytterdörr.



”JÄVLA FEGIS”, skrek hon plötsligt efter mig. Hennes röst ekade ner längs gatan och jag väntade mig minst ett tänt fönster inom den närmsta minuten. Jag vände mig mot henne igen och ryckte på axlarna.



”Säg det då. Säg vad du vill säga nu, annars går jag.”



Det blev tyst. Jag letade efter ord, men hittade inga. Linn begravde ansiktet i sina händer och skrek rakt in i handflatorna i frustration. Sedan tittade hon på mig med ögon i brand av ilska. Hade jag inte känt henne så väl hade jag trott att hon skulle slå mig när hon plötsligt gick mot mig.



Hon gjorde mig inte illa. Istället slog hon armarna om mig och kysste mig. Hon drog efter andan medan tårarna rann nerför hennes ansikte, och med en plötslig rörelse tog hon tag i min hand och placerat den med en smack på sin egen rumpa.



”Idiot”, väste hon i mitt öra innan hon bet mig på halsen och lät sina fingrar löpa genom mitt hår. Mitt hjärta slog hårdare än någonsin och jag kunde inte annat än att besvara kyssarna, smekningarna och suckarna. Jag kysste henne tillbaka och jag klämde på hennes rumpa för allt jag var värd.



Plötsligt behövde jag inte bry mig om att sköta mig längre. Jag behövde inte hindra mig från att röra vid henne. Jag kysste hennes läppar och jag tog på hennes hud. Jag lät min hand kupa hennes bröst, och jag nafsade på hennes hals till belåtna suckar i mitt öra. Jag var kär. Jag hade alltid varit kär.



”Kom”, hade Linn viskat, och tog min hand. Hon gick före och ledde mig mot sitt hus där vi smög längs grusgången, men efter tjugo hela sekunder utan att känna hennes läppar mot mina kunde jag inte hålla mig längre. Som besatt tvingade jag upp henne mot den rödmålade husväggen och kysste henne hungrigt igen. Hon slog sitt ben över min höft och kramade mig hårt medan min tunga brottades med hennes. Min kuk bultade innanför mina byxor, och av ren instinkt tvingade jag min bula mot Linns sköte.



Hon knuffade bort mig från sig. Inte av ilska, utan för att se på mig med hungrig blick innan hon bet sig själv i läppen och grep tag i min hand igen. Hon ledde mig runt huset bort mot poolen som skimrade vackert i månljuset där hon stannade på gräsplätten, och släppte min hand innan hon vände sig mot mig. Sedan lade hon sina händer på knapparna i kjolen, och började knäppa upp dem. Sju knappar fanns där på framsidan av jeanstyget, men när den tredje knappen gick upp släppte kjolen hennes höfter och föll till marken.



”Klä av dig. Snabbt!”



Iförd blå trosor och ljus topp, trampade hon ur sina skor innan hon drog toppen över huvudet och slängde den i gräset. Jag kan inte påstå att det kändes helt rätt att se flickan (som lika gärna kunde vara min syster) i en oväntad stripp, men när jag tillslut lyckats dra min fortfarande knäppta skjorta över huvudet omfamnade vi varandra under månskenet. Då kändes det rätt igen. Läppar mot läppar, hud mot hud, och med gräset som kittlade under våra fötter ledde Linn mig till familjens lyxiga solsäng. Hon kröp upp på den vita solmadrassen och knäppte av sin behå innan hon kastade den över axeln. Jag minns att jag hörde plasket när behån av misstag landade i poolen, men jag var alltför upptagen med att följa efter Linn upp på sängen för att bry mig i det ögonblicket.



Jag besteg sängen, där Linn låg på rygg med resta knän och huvudet på en av kuddarna och tittade på mig. Hennes bleka hy såg nästan lila ut i månljuset och jag kysste mig hungrigt upp längs hennes nakna kropp innan jag nådde hennes bröst.



De var de första kvinnobrösten som jag varken sett, rört eller kysst men trots min okunskap om kvinnor, sex och kärlek visste jag redan då att inga bröst någonsin skulle smaka så gott att kyssa som min Linns.



Det bästa var ändå att hon lät mig hållas. Hon skrattade inte åt mig, och hon retade mig inte. Istället låg hon med slutna ögon och fingrarna i mitt hår och lät mig smaka på hennes bröst. Med hennes bröstvårta mellan mina läppar lyssnade jag till hennes djupa andetag och lät mina händer vandra upp och ner över hennes kropp. Jag smekte hennes mage och jag klämde på hennes lår innan hon tillslut bestämde sig för att jag utforskat henne tillräckligt.



”Hörru. Kom hit och kyss mig”, viskade hon och drog lite i mitt hår. Jag lydde snabbt och kröp upp mot henne medan Linn drog en stor filt över oss. Inte för att det var kallt, men jag uppskattade att slippa ha min bleka rumpa i vädret när Linn började forcera mina kalsonger över mina höfter.



”Linn…”, började jag lite osäkert, men hon avbröt mig.



”Tyst… Jag vill ha dig i mig.”



Hon grep om min redan hårdnade kuk så fort hon kunde nå den. Hennes svala hand var liten och nätt, och började smeka mig med försiktigt trevande fingrar. Tiden stannade och jag höll mig blickstilla medan Linn försiktigt började dra min förhud fram och tillbaka.



”Är det… skönt?” viskade hon hastigt. Jag försökte svara, men tror i efterhand att jag bara lyckades grymta jakande i hennes öra. Jag minns att hon fnissade och fortsatte medan vi kysstes igen.



Min lägenhet var mörk när jag öppnade dörren och gick in. Jag hängde av mig min plaskblöta jacka och tog en handduk ur badrummet som jag började torka mitt hår med. Som i en dimma gick jag ut och slog mig ner i soffan med min älskade Linns sextonåriga ansikte framför mina ögon. Om hon var här våningen ovanför…



”Jag vill vara överst”, hade hon viskat och tittat på mig med hungriga ögon. Jag nickade, och rullade försiktigt på solbäddens högljutt knarrande madrass. En vecka tidigare hade hennes kropp mot min varit otänkbart, men nu kändes det bra, vackert och rätt. Med händerna på min bringa gned hon sitt våta sköte läng mitt skaft med sammanbiten min, och i efterhand förstår jag nog att hon behövde minst lika mycket förberedelse som jag.



“Är det första…”, försökte jag, men blev avbruten när Linn lade sin hand över min mun. Hon tittade på mig, och nickade hastigt, och med handen för min mun, rörde hon sig sedan försiktigt och använde sin lediga hand för att rikta min pulserande kuk mot sin våta öppning.



Tiden frös. Värmen som spreds mellan våra sammanslingrade kroppar var bättre än något jag känt i mitt liv. Med att fokuserad min och ansträngd andning sjönk hon djupare och djupare ned över min kuk, och för varje centimeter jag trängde in i henne kände jag hur extasen bygges upp mer och mer. Tillslut var jag i henne. Linn satt över mig, och hennes sköte kramade om min dittills oanvända men bultande mandom.



Jag lyckades frigöra mitt ansikte från hennes hand.



“Är du okej…”, frågade jag, och såg henne i de blanka ögonen. Hon nickade.



“Gör det ont”, fortsatte jag, och vågade inte röra mig en millimeter med risk för att göra henne illa.



“Lite”, svarade hon med ett djupt andetag, och satte sina händer på mitt bröst igen. Jag lade mina händer på hennes.



“Vi kan… Vi måste int…”



Hon skakade på huvudet. “Jag vill”, protesterade hon bestämt, och när Linn har bestämt sig för något, var det så. Försiktigt, och med rörelser man aldrig skulle uppfatta om man inte faktiskt var inuti henne, började hon röra sig. Fram och tillbaka, och upp och ned testade hon sig fram. Jag lade min händer på hennes höfter, och försökte guida henne så långt min kunskap räckte, och efter flera minuter av försiktiga rörelser hörde jag hur hennes andetag blev tyngre och tyngre.



“Fortsätt…”, väste hon, när vi tillslut började hitta en passande takt, och jag gjorde mitt bästa för att hjälpa henne hålla den. Hon red mig. Linn knullade mig. Under bar himmel, till ljuden av vinden genom trädgårdens äppelträd, red hon mig som att vi aldrig hade gjort annat.



Jag hade alltid hört att första gången skulle vara svår. Klumpig, pinsam och göra ont, men det här gjorde inte ont. Inte ens nästan. Det var skönt. Det enda som dittills kramat om min kuk var min egen hand, men det här var något helt annat. Det var Linn. Min Linn som ökade farten ännu mer och red för allt hon var värd.



“Är… Är du okej”, stönade jag fram mellan stötarna.



“Tyst”, var allt hon svarade mellan sammanbitna tänder, och ökade farten ytterligare. Känslan blev alltmer intensiv, och jag var redan nära att komma.



“Linn! Jag…”, var allt jag fick ur mig, innan Linn nästan slängde sig av mig.



“Vi… har… inget… skydd”, pustade hon och lade sig bredvid mig. “Gud… mina ben är slut. Det är mycket jobbigare än vad jag trodde.” Jag skrattade och vände mig osmidigt mot henne, med min kuk fortfarande bultande petade jag den mot henne som en flaggstång.



“Lugn, jag ska avsluta det”, viskade hon och satte sig upp, innan hon tog tag om min plötsligt mindre oskuldsfulla kuk och började runka av mig. Jag insåg snart att det absolut inte kunde varit första gången hon gjorde det där åtminstone, men jag tvingade snabbt bort tanken. Hennes hand rörde sig fort, och hon slickade saliv på sina fingrar innan hon bytte hand och fortsatte. Inte ens en minut behövde hon hålla på, innan jag stönade ut våg efter våg av njutning medan min sats sprutade rakt upp i vädret. Hon fick en fläck över brösten, och en över knät. Lite hamnade på madrassen, och resten över hennes hand och ned över mitt skrev.



Jag pustade och stönade genom hela min orgasm, och när jag tillslut återfick medvetandet såg jag upp mot Linn som fortfarande runkade mig, men sakta och mjukt medan hon log ett stolt leende från kind till kind.



“Wow…”, sade hon lugnt och tittade ned på fläckarna som klädde hennes bleka hud. “Jag trodde inte att det skulle bli så mycket.”

“Tro mig – inte jag heller”, pustade jag till svar, och Linn skrattade.



Jag ångrade mig. Jag klev i skorna igen, och lämnade min lägenhet. Jag hade ingenting där att göra. Om där fanns ens en liten chans att hon var några våningar upp, hade jag ingenting hemma att göra innan jag tagit reda på om hon fanns där eller inte. Jag tog trapporna upp och klev åtminstone tre-fyra trappsteg i taget.



“Fick du…”, började jag försiktigt, och Linn tittade på mig. “Fick jag vadå”, frågade hon.



“Fick du… k-komma?” stammade jag fram, och hon fnissade tyst.



“Nej, jag kom inte”, svarade hon, och jag kände snabbt hur jag skämdes. Att jag inte kunde tillfredsställa min älskade Linn sved något ohyggligt, men hon måste sett min skam på mitt ansikte för snart böjde hon sig fram och kysste mig på kinden.



“Men det var underbart ändå”, viskade hon och petade mig sedan på nästippen med ett spermakladdigt finger och skrattade hjärtligt.



“Hörru”, utbrast jag av ren reflex och torkade mig snabbt om näsan, under höga skratt.



“Vad?! Du kladdade ju ner mig”, skrattade Linn.



“Ja, men det var ju inte med flit!”



Vi låg kvar på madrassen i säkert en timme till. Vi kysstes och vi pratade, och vi höll om varandra. Jag tog på hennes kropp, och hon visade mig hur jag skulle röra vid hennes underliv som hon gjorde. En stund fick jag stånd igen, och vi försökte ha sex på nytt men trötthet, sprit och den starkaste orgasmen i mitt korta liv gjorde att jag inte kunde fortsätta. Hon fick fortfarande inte komma, men tycktes inte besviken eller sur. Hon bara log.



När jag var påväg att somna, tog hon tag i saken och tvingade mig av madrassen. Hon gick in, och jag gick krypavståndet hem till mitt och somnade med ett lyckligt, bankande hjärta.



Morgonen efter vaknade jag med det bredaste leendet en ung kille kan bära, och det förvandlades snabbt till veckor och månader av hjärtesorg när min mamma berättade för mig att familjen Ebensköld rest iväg samma morgon. Nya viktiga jobb – i ett nytt land. Jag fick inget brev, och jag fick inget farväl. Ingenting.



Trapporna gick för långsamt. Jag studsade upp för stegen och gick ut i rätt korridor. L. Ebensköld. Hur många kunde det finnas i landet? Åtta år. Hon kanske inte kände igen mig, eller ens ville se mig. Hon kanske hade sällskap? Pojkvän? Sambo?



Jag gick långsamma steg fram mot dörren där bokstäverna brann på postinkastet. L. Ebensköld. Linn. Hon kanske inte ens bodde där? Det kan ju finnas fler. Jag ringde på dörren i vilket fall, för jag skulle inte kunna lägga mig eller ens lugna mig innan jag visste vilket. Så fort mitt finger träffade ringklockan började jag förbereda mig på att ursäkta en gammal farbror som skulle undra varför en stroppig pojkvasker kom och ringde på hans dörr så sent.



“Ja?”



Genomblött rött hår. Safirblå ögon. Blek hy, täckt i stort av en blå badrock. Som förstenad stirrade jag på henne.



“Linn?”, klämde jag tillslut fram.



“Förlåt, känner vi varandra”, frågade hon, innan tystnaden lade sig igen. Jag visste inte vad jag skulle säga, men plötsligt såg jag det på henne. Hennes ögon växte och munnen gapade.



“DU?!”



Jag kunde inget annat än att le, och kände hur mina ögon tårades medan jag nickade.



Vi behövde inga fler ord.



Och jag gick inte ned för trapporna igen den kvällen.