Utlånad – del 2

En smäll väckte mig abrupt ur min oroliga säng. Jag försökte sätta mig men mindes snart att mina händer fortfarande var bakbundna och med ett stön sjönk jag tillbaka i sängen. Ögonbindeln hindrade mig från att se vad som hände så jag lyssnade intensivt efter ljud som tydde på att någon var i rummet. Tystnaden var total och jag började så smått slappna av igen. Förgäves försökte jag hitta en något sånär bekväm ställning men hela kroppen värkte och ömmade. Plötsligt bröts tystnaden och jag ryckte till av förvåning, tydligen hade han varit där hela tiden och observerat mig. ”Godmorgon slav” Jag svarade något ohörbart och ångrade denna arrogans redan innan jag hörde det vinande ljudet av piskan. Rappen träffade hårt och kraftigt över ryggen och jag kved högljutt till. ”God morgon herrn” flämtade jag och bad till högre makter att det var det svar han ville ha.



Hans bestämda steg kom närmre sängen och min kropp spändes direkt som en fjäder. Jag ryckte till av beröringen men det var med varsamma händer han befriade mig från handbojorna och ögonbindeln. Ostadigt satte jag mig upp på den knarrande tältsängen och blinkade upprepade gånger på grund av det skarpa ljuset. Ögonen vande sig sakta vid det plötsliga ljuset och jag började se mig omkring. Rummet var ganska stort och väldigt spartanskt inrett. Förutom sängen jag sovit på fanns ett litet bord och en stol. I ena hörnet fanns en stor bur med vackert formade stålgaller. I hörnet mittemot stod en enkel duschkarbin med ett genomskinligt duschdraperi av plast, bredvid stod en toalettstol som även den verkade ha sett bättre dagar. För övrigt fanns bara ett stort ekskåp med ett kraftigt hänglås på och även diverse krokar och öglor längs med väggar och tak. Jag gissade på att jag befann mig i något slags garage eller liknande, golv och väggar av betong ingav en skrämmande och kall känsla i kroppen. Små avlånga fönster högst upp i taket var allt som släppte in ljus och dessa var rymningssäkra med kraftiga galler utanför.



Ett högt skrapande fick mig att hoppa till och vända blicken åt hans håll, han drog fram den enda stolen och placerade den mitt i rummet. ”Klä av dig och sitt” hans kommando var kort och bestämt och jag gjorde snabbt som han sa även om hela kroppen skrek av smärta. Väl sittande på stolen drog han fram tjocka läderband från det stora ekskåpet där ena dörren nu stod på glänt. Jag försökte försiktigt kika in för att se vad som mer gömdes därinne men han smällde snabbt igen dörren efter sig. Benen band han ihop på var sin sida om stolen och armarna bakom ryggstödet. Återigen var jag fastbunden och jag längtade så efter att få röra mig fritt och riktigt få sträcka ut mina ömma muskler och leder. Jag höjde blicken och betraktade först nu mannen som höll mig fången. Han var lång och ganska gänglig. Kort, välfriserat hår och propert klädd. Aldrig skulle man kunna gissa vad han sysslade med på sin fritid. Jag fantiserade ihop en liten historia om där han jobbade på ett kontor och en vacker dag skulle jag stoltsera in där och högljutt berätta för alla som ville lyssna. En vacker dag… när skulle det bli? Hur länge skulle han hålla mig inlåst här? Hur kunde master tillåta att detta hände? Vad i hela världen kunde jag ha gjort så fel som förtjänade detta? Kände tårarna bränna igen bakom ögonlocken och jag stängde dem hastigt. Ville verkligen inte visa mer svaghet inför denne man. Ha, mindre svaghet? Ekade en röst i mitt inre. I vilken situation skulle du kunna vara mer svag i, än i den du befinner dig i just nu? Jag tog ett par snabba djupa andetag för att hålla paniken borta och fäste blicken i marken.



”Vet du varför du är här slav?” Jag skakade uppgivet på huvudet. Återigen ven piskan genom luften och jag förberedde mig på ännu ett slag, men det kom aldrig. Däremot landade pisksnärten med en skarp smäll på golvet. Jag drog efter andan. ”När jag tilltalar dig slav skall du svara högt och tydligt och alltid avsluta med herrn. Är det förstått din eländiga slyna?” ”Ja, herrn” Jag såg för en sekund in i hans kalla blick när jag svarade och sänkte därefter blicken snabbt igen. ”Så, vet du varför du är här slav?” ”Nej, herrn” svarade jag nästan innan han hunnit avsluta meningen. ”Du befinner dig i mitt våld för att du har misslyckats med att uppföra dig som den slav du är. Inte förrän jag anser att du har lärt dig det som du redan borde kunna, får du komma hem till din master igen. Man kan säga att du är på slavträning” Hans sista ord ekade om och om igen i mitt huvud, slavträning? Vad innebar det? Vaddå stanna kvar tills han ansåg att jag va klar, hur länge kunde det ta? Tusen frågor som krävde att få svar, jag kände mig illamående.



”Så, det första vi ska lära dig är att tala endast när du blir tilltalad. Dessutom ska du svara högt och tydligt och alltid avsluta meningen med herrn. Redan nu verkar du ju ha problem med det mest enkla av uppgifter som slav. Jag förstår verkligen att du är i behov av träning, gör inte du det slav?” I hopp om att vinna lite poäng svarade jag snabbt och i rasande fart. ”Jo, herrn! Tack för att du ger mig denna möjlighet att bli en duktig slav, jag lovar att…” ”Tyst slav!” Han avbröt mig tvärt och jag tittade förvånat upp på honom. ”Ett enkelt ja eller nej hade räckt slav. Hade jag velat en essä på ämnet hade jag sagt det.” Han svängde ideligen fram och tillbaka med piskan och hela min kropp var på helspänn. ”Förlåt, herrn” jag böjde ner huvudet igen, nu skämdes jag ordentligt. Hur skulle detta gå när jag inte ens kunde svara på frågor rätt? Jag skulle få va kvar här för alltid. ”Det andra du ska lära dig är att lyda order! Jag vill att du utför din order utan tvekan och på ett noggrant och tillfredställande sätt. Är det uppfattat?” ”Ja, herrn”

”Det tredje och sista du skall kunna innan du överlämnas till din master igen är att kunna hantera en bestraffning. Du genomför din bestraffning som en snäll och duktig slav utan protester eller försök att undkomma. Efteråt tackar du och ber om förlåtelse för det du gjort fel.” Det blev en stunds tystnad, jag var på väg att svara honom att jag förstått men kunde inte minnas att han frågat om det. Jag nickade istället och tittade försiktigt upp emot honom för att se om piskan var på väg mot mig igen. Det var den inte, istället kunde jag nästan urskilja en belåten min på hans läppar. Hade han försökt lura mig till att prata utan tillsägelse? Hade jag i så fall klarat mitt första test?



Långsamt gick han fram till mig och band upp lädret som höll mig fast i stolen. Jag grimaserade lätt när jag försiktigt masserade mina handleder och vrister. ”Ställ dig i duschen!” Jag lydde snabbt, drog undan duschdraperiet och steg in. Han lyfte ner duschmunstycket och riktade det mot min nakna kropp innan han slog på vattnet. En enorm kyla chockade min kropp och jag tjöt till, i nästa stund var vattnet skållande hett för att därefter åter bli kallt. Vattnet stängdes av och jag föll flämtande ihop på golvet. ”Känslig för temperaturskillnader märker jag, det kan vara användbart.” Han lämnade mig där på golvet, skakande och huttrande. Jag hörde dörren öppnas och stängas och försiktigt reste jag mig upp. Jag såg mig om efter mina kläder men upptäckte att de var borta, däremot låg en något framlagt på sängen som inte varit där tidigare. Jag gick dit och upptäckte att det var en liten handduk och en kort grå bomullsklänning. Jag torkade mig så gott det gick med den lilla handduken och drog sedan klänningen över huvudet. Det var inte direkt obekväm men det kändes ändå olustigt att inte ha något på sig under den, men jag glad ändå över att jag fått något överhuvudtaget att klä på mig med. En lucka i dörren öppnades och en kvinnohand föste in en bricka med mat, hastigt innan jag ens hunnit fram till dörren var luckan åter förseglad. Jag åt de båda smörgåsar som jag fått och drack girigt i mig all juice som fanns i tillbringaren. Under tiden funderade jag på kvinnan som gett mig maten. Vem var hon och visste hon vem jag var? Visste hon varför jag var här och i så fall varför lät hon mig sitta kvar? Jag skakade trött på huvudet, fler frågor. När skulle jag få några svar?



Jag gick bort till sängen och sträckte ut varenda värkande lem, sneglade bort mot buren i hörnet och hoppades att jag skulle slippa få uppleva den. Jag måste ha slumrat till för jag vaknade av att luckan öppnades på nytt. Det var kväll eller i alla fall sen eftermiddag för rummet var nästan helt mörkt nu bortsett från en svag lampa som hade tänts i taket. Ny mat föstes in genom luckan och stängdes om möjligt ännu snabbare denna gång. Jag suckade, hur skulle jag kunna ta kontakt med henne om hon stängde så snabbt efter sig? Fast jag inte var särskilt hungrig så åt jag upp allt på tallriken och vankade därefter av och an i rummet. Herrn borde snart komma tillbaka för nya prov till mig, tänkte jag och försökte ruska av mig den nervositet som kröp längs med ryggraden. Jag hatade verkligen tanken på att jag inte hade något som helst aning om vad som skulle kunna hända eller när för den delen. Jag ville hem, krypa ner hos min master i sängen få en puss på pannan och sedan somna tryggt i hans famn. Dagdrömmandet om master avbröts alldeles för tidigt, dörren öppnades sakta och där stod han nu igen. Herrn som nu hade hela mitt liv i sina händer…