Stellas utekväll

Stellas utekväll







Stella tittade sig i spegeln och kände kallsvetten bryta fram längs ryggen. Det kändes kallt och obehagligt! Vad fan skulle hon ute och göra? Hon ångrade sig djupt, men fick en spark i röven av sitt undermedvetna. Hon skulle inte sitta hemma i kväll och titta på TV, men alldeles för onyttiga saker att äta.

Hon hade varit ensam i över ett år nu och det var dags att ta tag i saker och ting och inte bara sitta och tycka synd om sig själv. Hon ville inte sluta som en tragisk kattkvinna som oroade sig över kondensslingor och annat korkat. Hon ville leva! Hon var tvungen att gå ut!



På något sätt kom hon ut från lägenheten och gick nu längs trottoaren in mot centrum. De höga klackarna kändes ovana att gå på och strumpbyxorna gjorde inget för att värma hennes ben i den lite kalla höstkvällen. Stella var fyrtiosex år gammal, men såg enligt andra yngre ut. Själv tyckte hon att hon höll på att förfalla. Hon var inte så smal som hon hade velat vara, tuttarna hängde mer än innan och det tog tid innan hon var någorlunda nöjd med sin sminkning.

Det fick ju inte se för billigt ut, men hon ville ju inte heller likna en syntbrud från 80-talet, vilket hon nog var. Det var väl då hon senast varit ute och dansat och haft kul. Men det var ju innan Johnny! Mannen hon nu var skild från. Han hade hittat en annan kvinna! Något Stella hade haft mycket svårt att komma över. De hade ju varit i hopa i så många år! Betydde det ingenting? Allt de gjort tillsammans? Alla skratt! Alla tårar!

Borta bara så där!



Nej, skärpning nu! Nu skulle hon ut och kolla läget. Hon kände att hon fick ta det hela i små steg, för att våga. Annars skulle hon säkert bara sitta i sin lägenhet. Kanske magnetlinjer skulle få henne att möblera på ett visst sätt? Hon hoppades slippa de där sinnesrubbningarna!



Hon hade tittat ner i asfalten hela vägen, men insåg nu att hon faktiskt fick anstränga sig för att se lite ordentlig ut. Inte bara gå och tänka.

Det fanns inte jättemånga ställen att gå ut på och ett tag hade hon tänkt att det bästa kanske vore att åka de ca tio milen till närmsta storstad, men all logistik och otryggheten gjorde att hon nu faktiskt var här. Hon svalde när hon såg det tvåhundra år gamla husen löpa längs gatorna och vid en bred port lyste neonet hägrande och billigt.



Pengar hade hon och hon gick fram till entre´n, där en dörrvakt hälsade artigt åt henne och faktiskt nickade lite. Hon log osäkert och undrade vad han tänkte om henne. Såg han igenom henne och visste direkt vilken sorts gäst hon var? Tänk om han trodde att hon var billig? Sluta tänk så! Bry dig inte om vad andra tycker! Bara gå in och kolla hur det ser ut! Ta något att dricka bara, sen kan du gå ut! Stella tog ett djupt andetag och gick upp för de röda trappstegen. En garderob dök upp och efter en sekunds tvekan tog hon av sig sin jacka, som om hon skulle ha den på sig där inne?

Den unga flickan med blont hår i hästsvans tog emot jackan och hängde den vant på en galge och gav Stella en gummibricka som hon stoppade i sitt rymliga mobilfodral. Där hade hon både mobilen, kontokort och nu då en gummibricka. Hon hoppades inte bli bestulen, för det var väl mycket sådant nu för tiden?

Hon tackade flickan och tyckte inte att hon hade tittat märkligt på henne i alla fall. Vilket intryck gjorde hon? Innan hon bestämt sig för kläder, hade hon provat nästan alla hon hade och avfärdat i princip allihop.



Var de inte för omoderna, så var de för vågade. Inte för att de var vågade i ordets rätta bemärkelse, men hon ville inte ens att det skulle föreligga den minsta risk att hon skulle tas för någon som var ute efter ett snabbt knull! Men till slut hade hon tvingat sig själv att ta på en blå kort klänning som satt åt mer i midjan än hon ville visa.

Hon höll undermedvetet händerna och armarna i midjehöjd och gick darrande bort till bardisken.

Redan i trappan in hade det stått folk och pratat. Inne på stället stod det ännu fler och pratade, vilket fick henne att känna sig än mer ensam. Hon fick snabba blickar av både män och kvinnor och hon visste att hon bedömdes på bråkdelen av en sekund.

Tänk om det fanns någon som kände igen henne? Hon var ju ändå lärarinna och var ju inte helt okänd, även om hon så klart inte hörde till innefolket. Det dröjde fyra-fem minuter innan hon lyckades göra sig uppmärksammad och hon fick beställa.



-En stor stark! skrek hon i det höga oväsendet, som tydligen var musik av någon form. Hon kunde se musikvideon framför sig. Finniga datanördar som trollade med sina datorer och storbystade negresser som vickade på rumpan. Inte precis Queen inte!

Stella drog sig bort mot en bänkskiva som var monterad i brösthöjd, där hon kunde ställa ifrån sig det stora glaset. Helst hade hon velat ha något annat och dricka, men oljudet gjorde att hon hade tagit det enkla före det goda. Ölen var kall, men inte speciellt god. Fast hon behövde den och drack ur det mesta, medan hon tittade sig runtomkring.



-Men, tjeeeena! hörde hon en mansröst och hon trodde för ett ögonblick att det var någon hon kände.

-Hej!

-Lääägeet? Haru´ kul?

-Ja! Jo, tack! Det är bara bra! skrek hon tillbaka och hoppades att han skulle gå sin väg. Den något kortare mannen med det tillbakaslickade håret stod och tittade oblygt på hennes bröstregion, med något dimmiga ögon. Det var verkligen ingen hon kände.

-Hur gammal e´ durå?

-Tillräckligt för att köpa öl i alla fall! sa hon och höll upp ölen. Hon ville verkligen inte tala om hur gammal hon var, speciellt när han såg ut att vara tio år yngre.

-Jaja! Ja fattar! Kärringar ska aldrig tala om ålder! De´ e´ ju klart!

-Hörru! Du kallar inte mig för kärring! Nu vill jag att du går! sa Stella ifrån och kände sig både stolt och livrädd.

-Jaja! Va´ fan! Ta inte så jävla illa upp! Skål på´rej! sa han, kall i blicken och höjde sitt glas, men väntade inte på att hon skulle höja sitt, innan han sökte sig därifrån.



Stella pustade ut! Hon kände pulsen slå i hundranittio! Vad är det med folk? Men fast besluten om att inte låta en idiot förstöra kvällen, drack hon ur glaset och gick så bort till bardisken igen och beställde en öl till.

-Tjena! hörde hon en ny mansröst. Ska du ha öl?

-Ja, jag har precis beställt!

-Schysst! Schysst! sa han och nickade. Han var mer i hennes ålder och såg rätt bra ut, med en vit skjorta och en prydligt knuten slips.

-Får jag göra dig sällskap? sa han och Stella hade svårt att komma på en ursäkt, så de ställde sig på samma ställe Stella hade stått innan.



Stella tittade sig omkring för att se om någon tittade på henne, där hon stod med den här mannen, men ingen verkade bry sig, så Stella slappnade av lite.

-Vad jobbar du med? sa han.

-Åh, inget märkvärdigt! På en skola, bara!

-Vadå, inget märkvärdigt! Du tar ju hand om framtidens människor! Ser till att de lär sig något och kan ta hand om oss när vi blir gamla!

-Jo! Hihi! Så kan man ju set det, så klart! fnittrade Stella och kände sig genast fjantig.

-Vad är du lärare i, då?

-Naturvetenskap, NO, biologi!

-Aha! Då vet du allt om blommor och bin, då?

-Jo, det hör liksom till!

-Duuu? Vad säger du om att………..typ, ge mig en liten lektion då? Hemma hos mig?

-Vaa? Vad är det du säger? Är du inte riktigt klok! Nej!



Mannen höll upp händerna och ursäktade sig.

-Men förlååååt! Jag går igång på skolfröknar bara!

-Försvinn innan jag kastar ölen över dig!

Han backade iväg, men såg inte speciellt ångerfull ut. Stella kokade nu. Kunde man inte gå ut utan att berusade män, skulle komma med oanständiga förslag? Var hon gammal, eller hade världen blivit galen och omoralisk?



Nåja! Nu visste hon hur det var ute och hon ville aldrig veta av det igen! Hon fick väl gå omkring i foliehatt och omgiven av katter, då!

Hon trängde sig snabbt ut genom alla människorna och kom till slut till garderoben och ställde sig för att ta sin jacka. Hon hade gummibrickan kvar och kände hur tårarna började bryta fram. Det var mycket känslor i det här. Kanske skam också!

Flickan med hästsvansen tittade två gånger på henne och Stella visste att hon kunde se att hon var ledsen. Hon bara tog emot jackan och gick snabbt mot utgången. När hon passerade dörrvakten, rann tårarna fritt och hon började småspringa och andades hulkande i den kalla luften.

Men så kom hon på sig och började istället gå, med huvudet nedåtböjt. Vilken jävla skitkväll! Kunde hon inte fått ha det lite trevligt! Kunde hon inte bara hitta någon trevlig att prata med? Hon hade fan inga andra krav än det!



-Stella! ropade en röst. En bil körde långsamt längs trottoaren och först så blev hon både rädd och irriterad. Hon ville vara i fred! Men hon hade blivit kallad vid namn. Genom tårarna såg hon hur en ung man i en röd Honda tittade på henne.

-Fröken? Är allt bra?

-Va? Vem?

-Det är bara jag! Ola! Du hade mig i skolan för ett par år sedan!

-Ola? Ola Björk! sa hon och försökte låta bli att snörvla och torkade sina tårar från kinderna.

-Ja! Hur är det? Behöver du hjälp? frågade han vänligt och uppriktigt oroad.

-Nä! Nejdå! Det är bra, Ola! Men tack så hemskt mycket! Jag är på väg hem, bara!

-Förlåt, men bor inte du vid Centralen?

-Jo?

-Du är på väg åt fel håll, då! sa Ola.



Stella tittade sig omkring och såg att han hade rätt. Hon hade följt gatan åt fel håll och var nu på väg ut i ett industriområde.

-Helvete! sa hon ilsket och ångrade sitt ordval inför en före detta elev.

Ola skrattade nervöst.

-Hoppa in, så kör jag dig hem, fröken!

-Ja, om du slutar kalla mig fröken! sa Stella efter att ha övervägt alternativen någon sekund. Det här var ju ändå en kille, hon kände. Någorlunda åtminstone. Hon kunde ta fram hans uppgifter så fort hon kom hem om hon ville och trodde sig inte ha något att frukta. Han verkade dessutom genuint orolig för henne.



-Så, allt är bra med dig, då?

-Jaja! Inget du behöver oroa dig över! Fin bil du har, förresten! sa hon och hoppades byta ämne.

-En Honda Civic! 07:a, med trimsats och racingdämpare och fjädrar. Jag kommer att köpa fler grejer till den, men jag måste jobba ihop pengarna först.

Han verkade mycket stolt över sin bil och körde den båda snabbt och säkert. Han verkade vara speciellt intresserad av att visa hur snabbt den kunde accelerera, utan att för den skulle skrämma henne. Stella var ingen bilmänniska, men hon var i alla fall tacksam över att hon snart inte tänkte så mycket på sin misslyckade, korta utekväll.



-När hon guidat honom rätt, stannade han på en parkering och vred av motorn, så den stannade.

-Ola! Tack så hemskt mycket! Det var inte meningen att du skulle se mig så här! Du säger väl inget?

-Nej, då! Du såg inte så värst glad ut och jag vill gärna inte att du skulle råka illa ut!

-Tack! Det var väldigt omtänksamt av dig! sa Stella och klappade honom på låret och gick ur bilen.

Ola gick också ur bilen och Stella tittade på honom.

-Jag vill bara att du kommer hem säkert!

-Tack, jag klarar mig!

-Jag tänkte……….att man ibland behöver någon att prata med! När man inte mår bra! sa han trevande. Brydde han sig verkligen så mycket om henne? Hon såg inte ett spår av att han inte menade allvar och kände en värme inom sig, som hon gärna inte ville kasta bort. Dessutom vore det kanske smärtsamt för honom att erbjuda sin hjälp och sedan inte få hjälpa henne.

Kanske det rent av var de båda ölen som gjorde hennes omdöme något sämre?



-Visst! Vill du kanske ha en läsk, eller så? Stella kände sig fånig som erbjöd honom en läsk. Som om han var tretton år? Fast han körde ju, så något starkt kunde han ju inte dricka.

-Ja! Det blir bra! sa han och låste bilen med fjärrkontroll.



På väg in genom porten och sedan i trappan, hoppades Stella att ingen skulle se dem. Vad skulle folk tro? Det bästa hade nog varit om han stannat där nere, men nu var det som det var.

När de kom in genom dörren, pustade hon ut och tog av sig jackan. Återigen blev hon orolig huruvida hennes klädsel skulle tolkas, men Ola verkade inte ens se henne, utan tittade sig omkring i lägenheten på eget initiativ.

-Jag har inte städat! ropade hon från köket, där hon stod och försökte få liv i fötterna igen, efter att ha haft dem nedstoppade i de trånga skorna.

-Ha! Du har du inte sett min lägenhet! skrattade han.

Bodde han i egen lägenhet? Ja, just det! Han var ju inte femton längre. Han var ju faktiskt nitton. Han kanske rent av hade barn, vilket inte hon hade. Stella hittade ingen läsk, men tog det närmsta hon kunde komma.



-Förlåt! Jag hade ingen läsk! Det här var det närmsta jag kunde komma! sa hon och gav honom en burk med mineralvatten. Hon skrattade när han såg misstänksamt på den, men han öppnade den och tog en klunk.

-Yueerk! Fy bubblan! Hur fan kan mam gilla det här? sa han, varpå Sella skrattade gott igen. Åh ,vad skönt det var att få skratta, efter den här kvällen. Stella sträckte ut sig på soffan och hörde hur det nästan pep i öronen efter den korta tiden hon varit på utestället. Hur mådde de som var där hela natten?



-Vad gör du nu då, Ola? Jobb? Familj?

-Ähh! Jag jobbar lite nere på macken där jag bor, men jag vet inte riktigt vad jag vill göra! Kanske resa! Familj har jag inte! Ja, förutom mamma, pappa och brorsan förstås! Inte så många tjejer som delar mitt intresse om jag säger så! Fast jag gillar ju inte hästar och sånt, så jag är väl inte bättre! sa han och tog en klunk till och frynte.

-Vad gjorde du på industriområdet?

-Jag kör dit ibland och kör lite! Man får akta sig för polisen, bara!

-Men Ola! Du hittar väl inte på dumheter? sa Stella och var återigen tjattanten från skolan.

-Närå! Det är kul att bränna lite gummi ibland! Inget märkvärdigt!



Stella tyckte att det blev lite stelt, så hon satte igång lite musik. Det var säkert inte någon vidare musik i hans öron, men hon hoppades ändå att han skulle gilla några av de låtar hon fann vara klassiker. Någon i alla fall!



-Det är några år sedan du gick i skolan nu!

-Ja! Är Bengan kvar? Och Snor-Gittan?

-Bengt, ja! Är Gun-Git, Snor-Gittan?

-Höhö! Ja! Hon brukade sitta och äta snorkråkor, när hon trodde ingen såg henne!

-Men, usch! Gjorde hon?

-Shit, vad äcklig hon var! skrattade Ola och skakade på huvudet.



-Men du, Ola! Vad sa ni elever om mig då? sa Stella och undrade faktiskt hur hon framstod hos de elever hon haft. Det var min själ inte lätt att veta.

-Njaa! började han. Det var väl inga större grejer! Du var alltid schysst och så!

-Men? sa hon och vände sig på sidan mot Ola. Det fanns tydligen mer!



-Njaaa! började han igen. Det var inget elakt, eller så!

-Men ut med det då! Vad sade ni om mig? var jag för sträng? Det var bara för ert eget bästa, jag hoppas ni förstod det!

-Nej! Du var inte sträng! Det var mest att vi killar brukade tycka att din gubbe, nog hade haft världens tur!



Stella reste sig lite. Vadå, tur? Tur med vad?

-Vad skulle Johnny haft tur med?

-Dig, så klart!

Stella fattade fortfarande inte.



-Nu får du förklara för mig! Klockan är nog för mycket! Vad var det som gjorde honom till en turgubbe?

-Men, duh! Alltså, ta inte illa upp nu, va?

-Nej, då!



Ola såg ut att tveka, men fortsatte sedan.

-Jo, alltså! Vi killar hade väl ett gott öga till dig! På lektionerna alltså! Du såg ju bra ut!

-Såg?

-Ähh! Ser bra ut, då!

-Ja, jag tänkte väl det! skrattade Stella. Hon blev överraskad av detta och kände direkt en hur hennes självkänsla fick sig en boost, hon så väl behövde.



Hon reste sig och gick ut i köket. Hon kände för vin och av en ren händelse hade hon en box med rosévin i kylen. Hon tog den och gick in till Ola igen. Han var nog lite röd i ansiktet, tyckte hon.

-Så! Då får du berätta vad de sa! Vill du ha lite vin, förresten?

Ola såg forskande på Stella.

-Ja, vafan! Det där går ju inte att dricka! Jag kan låta bilen stå här, det är inte jättelångt hem! sa han och pekade på mineralvattnet.

Stella hämtade snabbt ett glas till och hällde upp till dem båda.



-Så! Vad sa de om mig, då?

-Ameh, du vet hur det är! Tänk dig själv! Tolv-tretton hormonstinna fjortonåringar som sitter och lyssnar på när du pratade om samlag, penisar, vaginor, bröst, sperma och lust! Och så ser du ut sådär! Alla fick så klart stolle under de lektionerna! sa Ola och tog snabbt en stor klunk av vinet.

-Men det var ju i läroplanen? Ni var ju tvungna att lära er!

-Allvarligt! Vi hade nog sett allt på internet och en hel del saker som inte hade fullt så mycket med själva fortplantningen att göra, om du förstår!

-Fick du ocks充………stånd?

Stella tittade forskande på Ola. Han tittade ner i glaset.

-Klart! sa han efter en stund.

-Men vad gjorde ni åt det då? Ni kunde väl inte gå omkring på det viset?

-Man fick väl dölja det, tills det gick över! Kanske ta hand om det senare på kvällen!



Stella gapade.

-Satt ni och onanerade åt mig?

-Ja, det tror jag de flesta gjorde!

-Du med, Ola?

-Tjaa! Ola tog en klunk till. Stella kände själv hur hennes kinder brände och hur både generad och skamsen hon kände sig, men ändå fortfarande obegripligt smickrad.

-Hur……….Hur ofta………?

-Jag kan ju inte tala för de andra!



Stella svalde.

-Okej! Hur ofta tänkte du på mig, när du smekte dig?

-Vet inte! Rätt ofta!

-Men en gång i månaden, eller vadå?

-Nej, fan! Typ fyra-fem gånger i veckan, eller så!

-Och då satt du i din säng och fantiserade om mig?

-Ungefär så, ja! Förlåt, Stella!



Stella satte handen för munnen. Tystnaden var obehaglig och de var inne på allvarliga saker nu!

-Ola………!

-Mmmm?

Men Stella kom inte på något att säga! Vad fanns det att säga?

-Jag kanske ska gå! Tack och förlåt, Stella! sa Ola och reste sig upp.

-Vänta! Du behöver inte gå! Det var inte meningen att…………Sätt dig, Ola!

Ola satte sig ner och tog glaset i händerna.

-Det är bara lite oväntat att någon upplevde mig på det viset! Och dessutom så har inte min ”gubbe” sådan tur längre, för vi har gått skilda vägar!



-Oj! Förlåt! Jag menade inte att………

Han tystnade.

-Nej! Nu skiter vi i alla sårade känslor och andra bekymmer! Drick upp så får du lite mer!

Ola drack lydigt upp och satte sedan ner glaset. När Stella böjde sig fram, kunde han inter låta bli att titta i Stellas urringning, som nu bara var någon meter från honom och lät honom se de stora brösten, tätt hopklämda i klänningen.

Stella kom på honom och han tittade omedelbart bort.



-Ni män har det inte lätt, va? sa hon och satte sig tillbakalutad med glaset i höger hand och benen korslagda.

-Nej! Det är inte lätt!

-Är du……….påverkad? frågade Stella plötsligt och häpnade över sin egen fräckhet.

Ola tittade upp och nickade nästan omärkligt. Sedan drack han återigen av vinet, som om det skulle avleda tankarna.

-Oj! sa Stella och visste just inte hur hon skulle fortsätta.



-Frö……Stella? Kan jag inte få se dem? sade han svagt och blygt.

”Hmppfff” Stella höll på att sätta i halsen.

-Va? Men Ola, då! sa hon och torkade sig generat om munnen.

-Men jag lovar att aldrig säga nåt! Det blir vår hemlis, jag lovar! sa han och såg vädjande på Stella.

Stella satt och tittade på Ola, med häpenhet. Vad skulle hon ta sig till? Det hade uppenbarligen varit ett misstag att låta honom följa med upp, men så fort den tanken lagt sig, kände hon att han faktiskt hade fått henne att skratta och dessutom känna sig attraktiv, även om det hade varit lite småmärkligt att höra om tonårspojkarnas fantasier om henne.

Men inte kunde hon väl låta detta gå för långt?



-En gång bara! Sen går jag och låter dig vara och jag säger ingenting!

Stella satt fortfarande tyst. Blodet brände under hennes hud och så kom hon på att hon själv suttit och blivit upphetsed! Alkoholen hade alldeles säkert gjort sitt, men det var ingen ursäkt! Fast varför skulle inte hon kunna ha roligt? Vem bestämde över henne? Ola gick inte på skolan längre och han hade åldern inne! Fan också! Hon fick väl göra vad hon ville och ingen skulle väl bli sårad eller skadad?



-Okej! Jag fattar! Det var fel av mig att säga så! Jag……….

-Sitt ner din idiot! sa Stella och reste på sig. Ola följde henne häpen med blicken och såg hur Stella drog ner blixtlåset på klänningens ena sida. Hon log mot honom, där han satt. Smal och nervös. Han darrade och satte ifrån sig glaset med ett lätt klinkljud när det mötte soffbordets glasskiva.

Det kändes som om hon stod i rummets ena hörna och såg sig själv krångla ut armarna och därefter dra ner klänningen till höfterna.

Hennes mage var inte trådsmal, men hon visste att hon hade en snygg figur. Ola tittade lustfyllt på hennes byst, som ännu var instängd i en svart vadderad bh, som tryckte upp brösten en aning. Skulle han bli besviken? Skulle han rentav skratta åt henne?

Nej! Det var inte troligt! Tystnaden i rummet var total. Allt oväsentligt filtrerades bort och de hörde båda två endast ljudet av tyg och den lilla hyskan som lossades bakom Stellas rygg.



Hon höll fast bh´n med händerna.

-Du säger väl inget om det här, Ola?

-Nejnejnej! Det vet du! Oh, shiiit! fick han ivrigt ur sig och lutade sig framåt i soffan.



Hon blundade och släppte bh´n, som föll ner på golvet och de frisläppta brösten reagerade direkt mot den friska luften och bröstvårtorna drog snabbt ihop sig och blev stenhårda.

Ola kunde inte tro sina ögon! Stella kände det som om hon stod halvnaken framför honom i tio minuter, innan hon öppnade ögonen och såg på honom. Hans mun var öppen och han kunde verkligen inte slita ögonen från brösten.

-De är nog inte som du fantiserat om! De är nog inte så fina!

-Sko…….skojar du? Du är så vacker! Åhh, vad fin du är! utbrast han.

Stella blev så glad och smickrad över de orden, att hon inte längre kände skam över det hon gjorde.

-Menar du det?

-Om jag gör? De är vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig! Så underbara!



Stella fnittrade glatt och svängde en aning på överkroppen så att brösten med en viss fördröjning, gungade från sida till sida. Nu satte Ola händerna mellan benen!

-Oj! Blir du så glad! skrattade hon och tänkte att det kanske var dags att ta på sig igen.

-Du gör mig så vansinnigt upphetsad, Stella! flämtade Ola och så fort han sagt det, slog det henne att hennes kropp också reagerat, fast utan att hon märkt det. När hon skiftade vikt på fötterna kände hon tydligt hur hennes blygdläppar var alldeles hala och gled mot varandra. Hur vått trostyget var och hur det burrade i hennes inre.



Stella gick nu på autopilot och tog två steg fram mot Ola, som gapande tittade upp och såg de mogna brösten underifrån.

-Wow!

-Fan också! sa Stella och kastade sig nästan ner på honom och började kyssa honom. Ola föll bakåt och försökte besvara kyssarna, samtidigt som hans händer trevade efter de mjuka tuttarna.

Deras kyssar blev allt intimare och det var ingen tvekan om att det var Stella som styrde, men han klagade då inte! Under tiden de kysstes, hjälpte Stella honom att få ner sina byxor och hon drog omilt upp hans våta och hårda kuk från kalsongerna. Sedan ställde hon sig upp och drog upp klänningen så att hon kunde dra ner trosorna.



Ola stirrade på henne, där han låg med sin långa, lite lätt böjda kuk, pekandes snett upp mot taket. När hon fått av sig trosorna, gled hon snabbt ur klänningen och hade nu bara de svarta strumpbyxorna på sig, när hon klev upp i soffan ovanpå Ola.

Hon väntade inte på något, utan tog tag om hans kuk, grenslade honom och sjönk ner med ett nöjt litet skrik. Ola stönade högt och verkade inte tro sina ögon. Åhh, vad hans kuk kändes skön inuti henne! Shit, vad hon behövde det här! Hon log brett under tiden hon lade all sin vikt på hans höfter och kände hur den styva staken tog upp plats inuti henne.

Så började hon att röra sin rumpa och höfter. Hon red honom upp och ner, upp och ner. Ola stönade fortsatt högt och grimaserade sedan hårt.



-Faaan! Jag…………..

-Det gör inget, raring! Bara kom du! Jag är inte klar med dig än!

Hans ögon kneps ihop och hela hans kropp skakade när han fick en ordentlig orgasm och sprutade sin sperma upp i hennes våta hål!

-Såja! Kom igen bara! Fyll mig! sa hon hest och Ola slog nu bakåt med huvudet, när de sista spasmerna skälvde i hans kropp. Stella kunde tydligt känna hur det blev än mer vått i hennes fitta, av hans tydligen frikostiga sats. Hon satt kvar och såg hur han andades fort.

När han öppnade ögonen log hon mot honom.



-Det var inte skönt, va? Är du redo för lite till? sa hon och lutade sig fram, så att han kunde ta hennes hängande bröst med munnen. Han sög ivrigt in hennes känsliga bröstvårta och verkade verkligen trivas med sin tillvaro. De indiskreta ryckningarna i hans kuk, talade sitt tydliga språk.

Han var redan på väg att bli hård igen och Stella fortsatte att milt rotera med höfterna och kände hur kuken nu rörde sig helt friktionsfritt inuti henne. Lite sperma rann ur henne och ner hans ljusa könshår.



-Du är verkligen underbar! sa han.

-Tack! Du är verkligen snäll! Jag gillar att ha dig i mig! Kunde du föreställa dig detta, där på lektionen?

-Ha! Nej! Det här är bättre än allt jag kunna föreställa mig!

-Är du oskuld, Ola?

-Nej! Men jag har aldrig upplevt en sådan här brinnande lust! Det känns som om hela jag brinner och jag tror inte att jag någonsin kommer vilja sluta!

-Jaja! Vi kör väl på en gång till i alla fall! sa Stella och satte sedan igång att rida honom för allt hon var värd. Hennes stora bleka tuttar studsade omkring, när han inte försökte hålla dem i sina händer och hennes lår dallrade när hon slängde sig ner och lät sig penetreras gång på gång av den unga mannen, hennes före detta elev.



Han hade varit rätt tuff ibland, men nu var han som en kattunge i hennes händer och hon passade på att få det hon ville. När hon var nöjd med att rida honom, klev hon av och kände nu hur hans sperma och hennes väta, blivit till ett tunt skum, mellan hennes ben.

Hon lade sig på rygg och Ola var snabbt uppe och stod någon sekund och beundrade henne, innan han lade sig över henne, lät kukhuvudet möta hennes mörkt rosa, utslagna och våta läppar. Leta sig in mellan dem och långsamt, långsamt glida ner och in i Stella, hans gamla fröken och fantasiobjekt.



Stella njöt i fulla drag av att känna kuken sakta fylla henne. Hon slog till sista benen om honom och tvingade honom i sig, tills han inte kunde vara längre in i henne. Då började hans smala kropp att jobba och Stella lät sin högerhand glida ner till den endast bikiniansade musen. Hon fann sin klitta snabbt och smekte den i snabb hastighet, medan han pumpade henne gång på gång.

Deras stönanden var höga och tack och lov var inget fönster öppet, utan de fick älska i fred. Det fanns just nu inget som ålder, tidigare lärar-elevrelationer, eller något anna som hindrade dem från att njuta av varandras kroppar.

Det var verkligen ren och skär njutning nu!



Ingen av dem hade kolla på tiden, utan till slut fick så Ola sin andra kraftiga orgasm och krökte ryggen när hans kropp spändes som en fiolsträng och han sprutade sin säd upp i Stellas fitta. Hon drog ut på orgasmen och satte fart just som han kom, vilket gjorde att de båda skrek och stönade av extas samtidigt. DE av svett blanka kropparna skakade och skälvde.

Könen var sammankopplade med hetsiga rörelser och om det fanns något som hade givit dem mer njutning än det här, så visste de inte vad det skulle vara!



Ola föll ner på Stella, vars bröst trycktes mot hans smala bröstkorg. Hans huvud låg bredvid hennes och de hörde varandra flämta andfått. DE låg så ett par minuter, till de båda kände hur hans kuk skrumpnade ihop och till slut föll ut ur hennes våta värme.

Stella började röra sig och Ola reste sig och satte sig på soffan bredvid henne. Han hade fortfarande t-shirten på sig och sina kalsonger runt ena ankeln. Hon hade endast strumpbyxorna, varav den ena hade rullats ner på benet. Bådas frisyrer var rufsiga och svettiga.



De tittade på varandra och brast sedan ut i ett stort skratt, vid åsynen av varandra. Osökt föreställde de sig hur folk hade reagerat om de hade sett dem nu. Nyknullade och svettiga.

-Tack, Ola! Tack för att du räddade min skitkväll! Det var verkligen underbart!

-Tack, själv, fröken! sa han retfullt. Det här var det bästa och finaste jag någonsin varit med om!

-Vad händer nu?

-Tjaa! Jag får väl gå hem! Även om det bär emot! Jag vågar inte köra!

-Ola! Stanna här hos mig i natt! Jag vet inte om det blir läge att göra så här någonsin igen! Men jag vill att den här natten blir vår! Vill du?



Ola tittade nästan tårögt på sin före detta, vackra fröken och log med hela ansiktet.