Som om bara himlen såg på (2)

Vattnet svalkade skönt när Milla lät kroppen sjunka ned under ytan. Bödabukten var känd för att vara långgrund men lade hon sig bara ned så gick det galant att doppa sig även i vattenbrynet. Hon höll hela tiden blicken på sin strandväska som hon lagt ifrån sig en bit bort. Med det kalla havsvattnet som omslöt henne tittade hon söderut längs Bödabukten bort mot Böda Sand. Där – en kilometer bort eller så – var det fullt med folk. Det såg nästan ut som om de krälade på varandra som myror i en stack. Men här; här var det nästan hundra meter mellan filtarna. Om inte mer.



Hon lät huvudet sjunka ned under ytan i en sekund innan hon satte sig upp ur havet. Huden knottrade sig när hon bröt ytan igen och det trots att solen sken sina heta strålar från en molnfri himmel. Hon strök bak det bruna håret och hon kände Östersjöns salta vatten på läpparna. Ett ordentligt stenkast bort såg hon ett äldre par som vandrade längs med stranden hand i hand. De var spritt språngande näck båda två.



Milla hade inte klätt av sig mer än nödvändigt. Hon satt i vattenbrynet med den vita bh:n på och nertill hade hon ett par ljusblå stringtrosor. Inte för en sekund tänkte hon klä av sig helt näck här nere på stranden. Men hon förstod att hon måste torka sig innan hon kunde fortsätta mot Byxelkrok och varför inte låta solen göra sitt jobb när hon ändå var här. Men hon ville inte ligga här mitt på stranden.



Hon reste sig ur vattnet och hela kroppen rös av den svaga varma vinden som smekte hennes havsvåta kropp. Så hon gick bort till sin strandväska och plockade med sig den i ena handen, sina kläder i den andra och vandrade raskt upp till sanddynerna. Hon hade tur och hittade direkt en avskild plats – en sandbunker – omgiven av sanddyner och utan någon insyn.



När hon lagt ut badhandduken reste hon sig och vant knäppte hon upp bh:n i ryggen. Hon såg sig omkring medan solens heta strålar och den svaga havsvinden smekte hennes kropp.



Bödabukten böjde sin vita sandstrand så långt ögat kunde nå; den markerade skogslinjen i mörkt grönt, den kuperade remsan av sanddyner vilket skapade naturliga strandrum mellan sig för den som inte ville trängas på själva stranden. Borta på Böda Campings strand myllrade det av människor – det såg ut som miljoner trängt ihop sig på en och samma plats. Milla vände blicken norrut och svepte med en över Lyckesand; här var det inte på långa vägar lika fullsmockat med folk som där borta. Stranden var i övrigt exakt lika fin som borta på Böda – ja, det var ju faktiskt samma strand. Den vita finkorniga sanden, det långgrunda havet med sitt klara kalla vatten, sanddynerna som likt förstenade vågor bröt in mot skogen med sitt strandgräs.



Av det hon såg så var det långt mellan filtarna. På vissa ställen mer än hundra meter. Hon reagerade också på att hon med jämna mellanrum kunde se siluetter av framförallt män stå uppe på sanddynerna. Men ingen i närheten av där hon var. Hon tänkte att det såg bra lustigt ut innan hon lade ifrån sig bh:n på strandväskan för torkning. Hon såg ned på sina bröst som hon var mycket nöjd med; lagom små och fasta. Rent av uppnosiga. Det var en markant skillnad i solbrännan då hon ännu inte solat topless i år, men Milla var inte främmande för det. Det hände ganska ofta att hon passade på att kasta av sig bikinitoppen då hon var ensam hemma. Nu så bröts den gyllenbruna solbrännan av där bikinitoppen skylt hennes små kullar och brösten var nästan liljevita i den heta solen. Hennes ljusrosa bröstvårtor var inte styva; det blev de bara om hon frös riktigt ordentligt. De var snarare mjukt toppiga – puffiga hade hennes före detta pojkvän kallat dem – med en liten markerad knopp längst ut.



Det hade hänt att hon solat topless borta på Böda också, men då bara om det bara var hon och hennes syster som solade tillsammans. Men det var inte längre att tänka på borta i oasen då hela hennes familj befann sig där. Och särskilt inte då Anderssons lystna blickar hela tiden tafsade på henne.



Milla böjde sig ned och plockade upp flaskan med sollotion ur strandväskan. Hon började smörja in sig med den glatta krämen. Först armarna. Sedan axlarna, magen och så brösten. Hon tog mer sollotion och kupade händerna om sina små fasta bröst. Då hon smorde in sig gled hennes bröstvårtor mellan hennes fingrar – lika mjukt toppiga som alltid men själva toppen var styv från doppet i det svalkande Östersjön. Hon tog ytterligare lite mer sollotion, böjde sig fram och smorde in de solbruna låren och så benen. Hon tyckte verkligen om sin kropp. Det var många timmar på Friskis & Svettis som lagts ned på att slimma kroppens former och göra tonårshullet fast. Fortfarande framåtböjd tog hon ännu mer lotion i händerna och smorde baksidan av låren. Upp mot de blottade skinkorna som hon arbetat så hårt med på spinningpassen. Med båda händerna smorde hon upp över skinkorna samtidigt som hon sträckte på ryggen och ställde sig upp raklång.



Hon såg sig omkring. Ingen i närheten förutom manssiluetterna längre bort som tycktes stå och spana ut över stranden. ”Undrar om dom kollar in mig…” tänkte hon men slog snabbt bort det, ”…varför skulle dom? Dom har väl sett allt redan…”



Milla satte sig ned på filten och plockade fram vattenflaskan ur strandväskan. Vattnet var nu ljummet men det svalkade ändå lite i den heta solen. Hon lade sig ned på rygg och slappnade av. Det var så gott som vindstilla i den lilla grytan där hon låg och solens strålar tog obönhörligt på hennes hud. Det var tur att hon redan solat en del innan, men extra tur var att hon tagit med sig sollotionen. Hon lyfte huvudet och tittade ned över sin kropp. Det hade redan bildats svettpärlor mellan hennes bröst. Hennes platta magen pärlade sig också. De ljusblå stringtrosorna var fortsatt våta och hon tänkte att nu när hon ändå var här på nakenstranden så kunde hon ju ta av sig dem och låta dem torka i solen. Men skulle hon våga?



Utan att fundera alltför mycket satte hon fingrarna i troslinningen, lyfte på baken och skalade av sig de våta små trosorna. Milla drog upp låren och tog så av sig stringtrosorna helt. Hon vände sig på sidan och lade dem intill den vita bh:n på strandväskan. Denna lilla manöver från Milla hade fått henne att kliva över en gigantisk tröskel. Hon kände sig pirrig i kroppen då hon lade sig tillrätta igen.



Hon vilade på armbågarna och tittade ned över sin nakna solvarma kropp. Hon kände genast solens heta strålar som brände mot hennes nakna välvda venusberg. Milla var näst intill helt slät om musen förutom en tunn strimma ljusbrunt pubishår som löpte två centimeter upp över hennes välvda muskulle från där hennes blygdläppar strålade samman. I solens strålar så var kontrasten mellan hennes nakna vita underliv och den solbrända huden markant. Milla tog åter fram sollotionen och klämde ut ett par strängar av den vita krämen i ljumskarna och två större klickar på vardera sida om den tunna ’landningsbanan’ på venusberget.



Hon lade sig ned på rygg och lät båda händerna massera in den feta krämen i huden. Först; höfterna, över de markerade höftbenen, ned längs ljumskarna. Milla arbetade med båda händerna och med låren lätt uppdragna med fötterna i sanden. Sedan; fingertopparna som fångade upp lotionen på venusberget, gned in den över kullen, särade lätt på låren och lät fingrarna smeka ned över de släta musläpparna. Det pirrade genast till i henne då fingrarna gled ned över de yttre läpparna, över rundningen och hon lät fingrarna med den glatta solkrämen även glida i musskåran. När Milla drog upp fingertopparna längs med insidan av blygdläpparna och intill hennes klitoris rös hon av välbehag och det spratt till hennes kropp.



Milla reste upp på armbågarna igen och såg ned på sin kropp igen. Inte nog med att hettan gjorde att hennes solbrända kropp glänste av svett och lotion – nu glänste också hennes mus. Några korn av den försåtliga vita sanden hade redan letat sig in i det tunna mushåret och trots att hon förde ned den ena handen för att borsta bort det så gnistrade det lätt när solens strålar träffade dem. Milla sträckte sig efter vattenflaskan, skruvade av korken och lät försiktigt vattnet strila ned över musen. Det kylde skönt samtidigt som sandkornen försvann.



I ögonvrån såg hon något som rörde sig – ”Va’ fan va’ det där då?” tänkte hon samtidigt som pulsen ökade – hon vände snabbt på huvudet med andan i halsen.



”Det kan vara klokt att kyla ned sig ibland…” hörde Milla en mansröst skratta till ”…om det blir för hett, menar jag!”



Snabbt som blixten slog hon ihop låren och satte sig upp med uppdragna ben. Hon skylde sig över bysten med högerarmen och höll handen över det vänstra bröstet. Blicken sökte sig efter röstens ursprung. Uppe på en av sanddynerna såg hon en manssiluett men då solen stod högt bakom honom kunde hon inte urskilja vem det var eller hur mannen såg ut.



”Förlåt mig, jag menade inte att skrämmas…” hördes rösten igen.



”Nä … men det gjo-jo-orde du…” stammade Milla fram samtidigt som hon försökte nå linnet med den fria vänsterhanden.



”…men det är alltid svårt att inte skrämmas när man tar kontakt här på stranden” fortsatte rösten.



Milla såg till sin initiala förskräckelse att mannen sakta rörde sig ned från toppen av sanddynen ner mot den lilla grytan där hon febrilt sökte fånga upp linnet med vänsterhanden. Efter att ha trevat runt i den finkorniga sanden så fann hon så linnet med handen och drog det till sig. Mannen som överraskat henne var nu nere ifrån sanddynen och satte sig i den mjuka sluttningen. Milla höll fortfarande armen över bysten men försökte trä på sig det gula linnet. Hela tiden med andan i halsen. För att riktigt få på sig linnet så insåg Milla att hon måste släppa bysten. Samtidigt som hon inte ville visa sig för den okände mannen så hade hon inget val.



”Går det bra för dig?” hörde hon mannen skratta.



”Mmm…inte så värst…” svarade hon generat samtidigt som hon gav upp försöken att dölja sina bröst. Hon drog på sig det gula lösa linnet – det hamnade ut-och-in – och slog sedan armarna om knäna och sökte mannen med blicken.



Han satt nu lite i skuggan från sanddynen – den lilla skugga som föll gjorde det över hans underkropp medan resten badade i den heta solens strålar. Mannen framför henne var äldre. Kanske i samma ålder som hennes pappa. Men där tog också likheterna slut. Mannen hade uppenbarligen spenderat mycket tid i solen då hans hudton gick nästan åt kopparhållet, till skillnad från Millas mjölkchokladbruna solariefuskande. Han såg välbyggd ut, ja nästan vältränad. Han hade stålgrått vågigt hår som han kammat bakåt. Milla satt med ena sidan åt hans håll men solen gjorde att det var svårt för henne att se hans ansikte.



”Har inte sett dig här tidigare…” sa han till henne med vänlig stämma ”…är det första gången du är här?”



Millas puls var hög. Hon kände sig utlämnad och generad. Men ändå ville hon inte framstå som någon nybörjare och snabbt tog hon beslutet att försöka framstå som mer erfaren än vad hon var. Kanske var det också för att kunna hävda sig lite. Visa lite skinn på näsan.



”Ja … ” svarade hon men orden stockade sig i halsen ”…jo…fast det är inte första gången jag är här. Jag … vi … kom ner idag och det här är … eeeh …det här är första da’n här på stranden.”



”Vi?” frågade mannen henne ”men du är ju själv här?”



”Nä..eller…jo…” stammade Milla ”…just nu är jag själv här men…men…jo men min kille är borta på campingen och ställer i ordning husvagnen.”



Det hettade på Millas kinder. Inte bara från solens oförlåtande strålar utan också för att hon nästan genast lyckades trassla in sig i helt vansinnigt dåligt förberedda lögner. Hon var ju inte här med någon kille. Hon hade inte ens någon kille sedan hon dumpat Mårten i början av sommaren. Dessutom så hade inte Mårten – om dom fortfarande varit tillsammans och han hade varit med ned hit till Öland – ens något körkort. Inte hon heller.



”Så pass…” svarade mannen lugnt.



Det uppstod en obekväm tystnad som endast bröts av ljudet från vågorna som slog in över stranden ett tjugotal meter bort och de alltid närvarande fiskmåsarnas skri. Milla visste inte vad hon skulle säga. Än mindre vad hon skulle göra. Den tryckande tystnaden var så påtaglig att stämningen skulle kunna ha skurits med en kniv. Hon kunde ju inte resa sig och gå därifrån för då skulle hon blotta sitt nakna underliv för mannen. Inte heller kunde hon göra det eftersom då skulle hela hennes fasad av att vara en van nakenbadare gå om intet.



Milla sträckte sig efter strandväskan och plockade fram cigarettpaketet och tändaren. Med darriga fingrar fick hon fram en cigarett och tände den direkt. Tobaksröken fyllde lungorna och hon kände ett visst lugn sprida sig i kroppen.



”Bjuder du på en cigg?”



Milla hann knappt svara innan mannen rest sig upp och kom emot henne. Hon sträckte upp ciggpaketet och tändaren åt hans håll samtidigt som hon såg på honom på allvar för första gången. Utan att kunna hejda sig så smet en flämtning över hennes läppar då hennes blick mötte mannens kropp. Eller rättare sagt mannens nakna kropp. Hon kunde inte slita undan blicken tillräckligt snabbt från det som gungade fram mot henne. Mannen stannade intill Milla. Högst en halvmeter ifrån henne. Alldeles ogenerat stod han där med sitt nakna kön ungefär i höjd med hennes kastanjebruna huvud. Mannen sträckte fram handen och tog emot cigarettpaketet.



Milla var ingen oskuld. Inte alls. Hon hade haft pojkvänner sedan början av högstadiet och nu till hösten då hon skulle börja andra året på gymnasiet så hade hon hunnit med både förhållanden och one-night-stands. Hon förde till och med statistik; i sin laptop hade hon ett dokument där hon skrev upp namn, plats och datum på dom som hon ’varit med’. Hon skrev dessutom upp ett litet omdöme och ibland vad de gjort. Hon skulle förstås aldrig nämna det för någon – inte ens för hennes bästis Elin. Det skulle bara vara sååå pinsamt. Hittills hade Milla legat med åtta killar. Alltså haft sex ‘hela vägen’, som hon kallade det. Av dessa åtta hade hon haft förhållanden med tre, så de resterande fem hade varit tillfälliga förbindelser. Sedan hade hon också fört in i dokumentet alla gånger som hon kanske bara haft oralsex eller petting. Där fanns förstås alla de där åtta killarna med men därtill tillkom fem killar till. Allt som allt hade Milla – enligt henne själv – alltså ’varit med‘ tretton killar. Så någon oskuld var hon verkligen inte; men ändå var det en sådan överraskning för henne att se mannens kön så nära henne här på stranden.



Mannen var helt renrakad. Inte ett hårstrå fanns att finna på det nakna könet. Mannens kön hade samma kopparton från solens framfart som resten av hans kropp. Han var inte styv men hans lem hängde inte heller rakt ned utan var fylligt tjock med en böj som gjorde att den halvstyv strävade en smula åt vänster. Det Milla reagerade mest på var att mannens ollon var helt blottat då förhuden rullat helt tillbaka. Ollonet var stort, hade en lilaaktig ton och glänste i solen. Mannens pung var lika slät som resten av hans underliv och alldeles stinn.



”Den där kan vara trygg att hålla i när det blåser…” skrattade mannen bullrigt samtidigt som han sträckte över ciggpaketet och tändaren till Milla.



Milla såg upp på mannen som log tillbaks mot henne. Hon kom på sig själv med att hennes läppar var särade. Hon knep ihop dem samtidigt som hennes blick skiftade tillbaks till mannens kön igen. Hon tyckte att den svält en aning. Längst ut på ollonet glimrade en klar droppe till då solens strålar träffade mannens lem.



”Du får känna på den…om du vill…” sa mannen med lägre stämma ”…och om din kille tillåter, förstås…”



Milla ryckte till och kom ur det tranceliknande tillstånd som hon befunnit sig i de senaste tio minuterna. Hon slog ned blicken och kände hur rodnaden brände på kinderna.



”Ha ha…” skrattade mannen hjärtligt ”…nä, jag skojar bara”. Sedan rörde han sig bort mot sanddynen igen och halvvägs upp vände han sig om.



”Tack för ciggen…” han vinkade med vänsterhanden åt henne ”…vi kanske ses här igen?”



”Mmm…” hummade Milla och försökte se stursk ut.



”Göransson var namnet…” log han till henne ”…och du heter?”



”…jag…jag heter…” hon blev tyst då hennes blick återigen sjönk ned mot mannens könsorgan. Nu stod han – Göransson – med sidan åt henne och hon kunde se att hans lem i siluett mot solen. Det ryckte i den. ”…jag heter Milla…”



”Va’ fint…” han smakade på hennes namn ”…Milla… mycket sött!”



”…jag lovar att hålla utkik efter dig vackra Milla…” han höjde handen till en vinkning och försvann sedan bakom sanddynens krön.



Milla var så ensam i solen igen.