Sofia del 1 – Hantverkare

Jaha, det var väl ändå min vanliga otur.

Där sprack min dag all världens väg.

Just när jag har fått en dag när jag skall få jobba hemifrån, då jag inte behöver vara snygg eller trevlig eller ens påklädd, när jag kan sitta med innetofflor och sidenkimono vid datorn utan att någon blir störd. Den här enda fucking dagen på hela hösten när jag kan vara hemma, just den här dagen skall bostadsrättsföreningen komma och justera elementen.



Just kimonon är det som jag är mest besviken över. Flickorna frågade i telefonen igår om jag hade använt den, deras dyra present sist de var hemma. Jag ljög och sa att jag använde den varje dag, men nu hänger den äntligen på kroken och den andra gamla fula är förpassad till sopskåpet.



Och då skall de fixa elementen. Jamen heja.



Jag stirrar ilsket på pappret som ligger på hallmattan. Jag tar det mellan fingertopparna som att det bränns och lägger det bland soporna. Hur fasiken kan man komma med ett meddelande med så kort varsel?



Jag suckar och går in i duschen. Det varma vattnet strilar och jag står stilla och njuter av massagen. Veckan har varit hektisk. Ja egentligen har hela hösten varit det, med jobb i det oändliga och långa dagar. Jag börjar med håret. Schampot löddrar skönt och jag gnuggar hårbotten som frissan har lärt mig, tätt vid hårbottnen, med snabba rörelser.



Jag skulle behöva något annorlunda, något som bröt vardagen. En dag på ett spa kanske? Eller en weekendresa till något trevligt ställe, en dansk kro med räkor och smörrebröd? Jag sköljer ur schampot och börjar tvåla in mig. Eller kanske skulle jag bara hyra en stuga vid havet några dagar, gå promenader och ha det lugnt? Kanske finns det en snygg granne vid stugan eller i baren på ett hotell som jag kunde prata med, bjuda på en öl och flirta lite? Det har inte blivit så mycket flirtande sen… nej, inte tänka på det nu.



Tvål över brösten, magen… Ena handen söker sig till bröstet. Jodå. Brösten är det inget fel på. Välformade. Fortfarande lite uppnosiga. Och som nån sa – mer än en handfull vore slöseri.

Mina händer når mitt sköte. Jag känner hur det liksom plingar till i mig. Det blir lite si och så med sexlivet när man bor ensam. Åh, det börjar verkligen bli dags att träffa någon nu. Någon att krama, lägga armarna om, nån som andas i mitt öra och som låter sina fingrar gå safari över min kropp. Med seniga armar, en svag doft av rakvatten, lite skäggstubb mot min kind…



Jag väcks ur mina dagdrömmar av signalen från dörrklockan.

Ajfasen, vaktmästaren. Aschok skulle ju fixa elementen.

Jag stänger snabbt av vattnet, sveper om mig handduken och tar de få stegen från badrummet till ytterdörren.

Mannen (killen?) som står där utanför är inte vår vanliga vaktmästare. Den här har visserligen arbetskläder på sig, men jag hade nog inte riktigt väntat mig att det skulle vara en så ung kille som skulle komma.



Det är hans ögon jag ser. Glada, pigga, med en förvånad glimt. Ögon som skulle gå att förlora sig i. Djupa, uttrycksfulla. Kloka kanske? Sådana ögon som man lägger märke till och som man kommer ihåg.



– Jag skulle justera elementen, säger han och byter fot.

Jag inser att jag står och stirrar på honom. Jag blir väldigt medveten om mitt våta hår, handduken som kanske är lite väl liten, mina bara fötter och den lilla rännilen som går från badrummet och hit. En medelålders kvinna, med lite häng här och var och runda former som nog inte handduken döljer särskilt mycket av. Opassande, skulle Berit i lägenheten bredvid säga, och snörpa ihop munnen. (Trevligt, skulle Kent, Berits man, säga om han vågade).

Med en ansträngning skärper jag mig och tar ett steg tillbaka. Han kommer in och stänger dörren om sig.

– Jag kanske inte skall börja med badrummet eller ditt sovrum, säger han. Det ser ut som att du behöver lite egentid innan jag kommer dit.



Han stryker mig över armen och fångar en rännil som mitt blöta hår har skapat. Hans leende börjar vid mungiporna, sprider sig över ansiktet och jag kommer på mig själv med att le tillbaka. Åh, vilket leende. Vita, lite ojämna tänder, som att de inte riktigt hade tid att ställa sig rakt. Han luktar gott av ett rakvatten som jag inte vet vad det heter. Han går med självklarhet in i köket och börjar jobba.



Jag går tillbaka in i badrummet och stänger om mig.



Vad har det tagit åt mig? Har jag blivit alldeles tokig? Han är jämnårig med flickorna, herregud, jag kunde vara hans mamma. Men ändå har något tänt en gnista. Min arm minns känslan av hans fingrar mot min hud, välbehaget som det skickade genom mig. Jag frotterar håret och börjar ta på kimonon men ångrar mig. Jag letar upp hudkrämen som står längst in i badrumsskåpet. Jag kollar så att benen och armhålorna är rakade och smörjer in mig med den lyxiga hudkrämen. Mitt sköte är nyvaxat och lent och jag ler åt mig själv för att jag gör mig ett sånt omak bara för att det råkar vara en hantverkare i lägenheten. Och så lite lätt makeup på det. Bara så att det anas, Sådär, nu är jag klar. Jag sveper om mig min kimono. Den glider sval och behaglig mot min kropp.



Jag lämnar badrummet och gör mig ett ärende till köket. Han tittar upp när jag kommer in.

– Det är en stor lägenhet att bo själv i.

Jag nickar. Jag är på vippen att berätta om flickorna och att de alldeles nyss har flyttat ut och att jag söker efter en lite mindre lägenhet eller kanske en inneboende, men jag ångrar mig. Varför skulle han vilja veta? Och tanken slår mig.



– Hur visste du att jag bor själv?

– Tja… Det var bara dina skor i hallen, svarar han enkelt. Men du, jag behöver mer utrymme framför elementet, annars kan jag inte jobba.



Ja naturligtvis. Det lilla bordet med kristallkaraffen och kan ju inte stå där när han ska häkta ner elementet. Frasandet från min fina kimono är det enda som hörs när jag går genom rummet. Han sitter på huk och väger på hälarna vid elementet. Jag är väldigt medveten om honom, hans närhet och hans blickar när jag kommer närmare. Avsiktligt rör jag mig så att glipan i urringningen skall bli större, att han skall skymta min hud, mina bröst, min kropp. När jag skall skjuta undan bordet fastnar skärpet. Jag stannar snabbt och börjar knyta det, plötsligt blyg och lite generad.



– Ska jag hjälpa dig? säger han bakom mig.

Jag hörde inte honom resa sig och rycker till. Jag flyttar mig för att han skall nå bordet, men han står kvar bakom mig. Jag stannar mitt i rörelsen och står stilla. Så känner jag hans händer på mina axlar. Den brännande värmen, hettan som hans kropp utstrålar, hans andetag som är nära mitt öra nu. Hans händer ligger stilla. Kanske väntar han på min reaktion, om jag skall protestera. Jag lutar mig mot honom, visar med min kropp att jag är med. Att jag är här. Att jag är beredd.



Han lossar skärpet och min kimono glider isär. Hans händer stryker sakta över min kropp, söker bröstens rundning och jag andas häftigare när han försiktigt masserar dem. Hans andedräkt i mitt öra avslöjar hans egen upphetsning, en tillbakahållen, lugn åtrå. Han tar tag i mina axlar igen, vänder på mig och håller mig en liten bit ifrån sig. Jag är plötsligt blyg och känner mig väldigt naken och väldigt medelålders och väldigt obekväm. Med en ansträngning lyfter jag blicken och ser honom i ögonen.



Han är så ung. Herregud, han är jämnårig med… Nej, det är inte lämpligt. Att jag. Att han. Att vi.

Han har så uttrycksfulla ögon. Ett djup och en glöd. Och hans händer, nu börjar han smeka mig, längs nyckelbenen, över brösten, mot magen, neråt, nu når han snart mitt sköte….



Ja jag vill.

Jag vill ha dig.

Här. Nu.



– Du är så sexig, säger han, nästan viskande. Jag vill röra vid hela dig.

Han leder mig fram till matbordet. Han lägger mig baklänges över det och irrationellt tänker jag att det var ju tur att jag bytte mitt gamla rangliga bord mot det här ekbordet i våras. Mina fötter vilar mot bordskanten. Och sakta sakta börjar han smeka mig. Hans tummar som sakta vandrar från anklarna, centimeter för centimeter, tills de når mina ljumskar. Där stannar han. Trycker mot senorna, får mitt underliv att pulsera av längtan och förväntan. Han låter händerna vandra vidare, mot min mage, mina bröst, sidorna, skinkorna… Han tar tag i mina ben, lägger dem över sina skuldror.



Så böjer han sig fram, kysser mig över klitoris, en lätt, blöt, ganska hastig kyss. Så tittar han upp, ser mig djupt i ögonen, låter fingrarna närma sig, leta sig in i mig, i min fitta, känna mina safter. Sakta smeker han mig. Har han en eller två fingrar inne? Det vet jag inte, jag bara känner hur varsamt han smeker. Och så kysser han igen, lätt, mjukt. Och fortsätter smeka med fingrarna mellan varje kyss. Ingen har kysst mig så tidigare, det är underbart och skönt och eggande. Jag stönar, jag kan inte låta bli, det är så oändligt långsamt och kåtheten växer allt mer i mig.



Jag vrider mig under hans händer. Jag vill att han skall fortsätta på samma sätt, samtidigt som en annan del av min kropp längtar efter att han skall gå vidare, höja min puls mer, smeka mig hårdare, knulla mig.



Ja, jag vill att han skall knulla mig.

Han tittar upp på mig med hetta i blicken. Kanske sa jag det högt, det jag trodde att jag bara tänkte. Han tar ett steg tillbaka. Ur bakfickan tar han fram sin plånbok.

(Tar han verkligen fram plånboken?)

Han letar lite i den och tar sedan fram en kondom.

(Åh. På det viset.)

Han fumlar lite med papperet. Jag sätter mig upp, tar tag i hans byxlinning. Öppnar upp livremmen. Knäpper upp knappen. Drar ner dragkedjan i byxorna. Grå rörmokarbyxor. Drar upp hans tshirt för att komma åt bättre. Hans mage är hårig, en mörk hårsträng som försvinner ner i kalsongerna. Mina händer innanför hans tshirt och så smeker jag av honom byxor och kalsonger i samma drag. Han kliver ut dem, jag ser hans kuk, som fick fritt spelrum när den befriades från kläderna. Den svänger upp, blir större, pekar snett uppåt, ivrig, villig, blodfylld.



Jag smeker hans kuk, känner den vibrera, nästan ystert under mina händer. Jag går ner från bordet, ställer mig på knä framför honom. Min tunga leker med hans ollon, han smakar salt av försats och jag hör honom stöna svagt. En liten bit i taget tar jag in hans kuk i munnen. Jag smeker hans höfter, fasta, sköna höfter, han är vältränad, skinkorna känns som på en amerikansk sprinter. Jag tar in så mycket jag förmår av kuken i munnen, leker med tungan, smeker med fingrarna runt kukroten och pungen. Sakta börjar jag röra mig lite, låter kuken glida ut och in i min mun, långsamt, allt snabbare. Han stönar, andas tungt, viskar hur skönt det är.



Så tar han tag i mina armar. Han reser mig upp, lutar tillbaka mig över bordet. Med snabba fingrar trär han på kondomen, så tar han tag i mina fötter, lägger dem på sina axlar… Och med en snabb stöt är han inne i mig. Vi stönar båda av välbehag och kåthet. Han juckar sakta, låter fingrarna smeka min klitoris under tiden. Jag känner den varma vågen, den som börjar långt nere i kroppen, i det mörkaste hemliga rummet i min kropp, sakta stiger den till ytan och när han ökar takten, smeker lite hårdare och stöter djupare, så kan jag inte hålla tillbaka längre. Jag sköljs med i orgasmen, känner vågorna i mig, sammandragningarna, utloppet. Jag stönar högt när orgasmen når sitt klimax.



Samtidigt känner jag hur han stöter snabbare, stönar högt och med ett hårt grepp om mina lår stöter djupt in i mig när han når sin utlösning. Så sjunker han ner på min mage. Hans huvud vilar mot mitt bröst och jag smeker sakta hans hår.



Lite senare, när vi har trasslat oss upp, när jag har fått på mig kimonon igen och han har letat upp sina kläder som hamnade framför diskmaskinen, sitter vi vid bordet med en kopp te. Jag ser honom ta fram mobiltelefonen och knappa in ett telefonnummer.



– Johan här, säger han. Du, i lägenhet sjutton, du vet, vindslägenheten, där räcker det inte med elementen. Jag måste byta en del av rören också, så här tar det rätt lång tid innan jag är klar.