Prästen, kyrkoherden och konfirmanden Del 1

Konfirmandundervisningen var slut för kvällen och den relativt nyexaminerade prästen Hans-erik satt vid sitt skrivbord i salen och tittade ut genom fönstret där en solig och vacker vårkväll var synbar. Av den grupp konfirmander han undervisade var 10 tjejer och 8 killar, de flesta tjejerna var söta och sexiga (och rent privat tänkte Hans-erik att detsamma även gällde för några av killarna), men de var ju så unga; bara 14-15 år och därför bara tillgänliga som onaniobjekt på torsdagskvällen efter lektionerna.



Medan Hanserik satt försjunken i sina inte helt rumsrena tankar knackade det plötsligt på dörren. In kommer Linn en av tjejerna i gruppen, men inte någon av dem som Hanserik hade lagt speciellt mycket till. Visst söt var hon, men hon var ganska liten till växten och hennes kortklippta frisyr gav henne ett drag av en pojkflicka. I övrigt var hon rätt tystlåten och lite svårtillgänglig. Undrar varför hon kom tillbaka nu?



– Hej Linn, glömde du något?

– Nej, jag tänkte bara om jag eh kunde få prata med dig lite

– Ja, visst, vad har du på hjärtat?

– Jo, det är så att min pappa han eh misshandlar mig då och då, jag menar han slår mig.

– Det var tråkigt att höra Linn. Det är förstås oacceptabelt, men jag tror att du gör bättre i att vända dig till kuratorn på din skola. Han kan säkert hjälpa dig bättre.

– Han är så slemmig, jag vill inte prata med honom. Du skulle inte kunna göra nåt?



Linns djupa blå ögon såg bedjande på Hans-erik och den unge prästen kände sig lite smickrad. Visst han måste rycka in, de hade trots allt en del samarbete med polis och sociala myndigheter inom skolan.



– Självfallet Linn, men du vet det är också en allvarlig anklagelse du kommer med mot din far. Har du några bevis?

– Bevis? Linn tittade frågande på Hanserik

– Ja, som märken på kroppen efter slag eller så, du behöver naturligtvis inte visa dem för mig, men du måste nog göra det för polisen om du tänker anmäla.



Utan vidare diskussion ställde sig Linn med ryggen mot Hans-erik och drog upp sitt linne och blottade huden. Under bh:n fanns några röda, långsmala märken. De skulle kunna vara piskrapp eller nåt liknande. Hans-erik tittade en stund och nickade för sig själv. Flickan talade sanning och han var tvungen att agera.

– Ja…, började Hans-erik

– Jag har fler märken på rumpan oxå om du vill ha fler bevis, sa Linn

– Nej, vännen jag har sett det jag behöver se



I samma ögonblick knäppte Linn upp sina jeans och drog ned dem till knäna. Ett par vita stringtrosor blottades och en rund tonårsrumpa befann sig mindre än en halvmeter från Hans-eriks förvånade ansikte. Även på rumpan såg man en del märken, dock inte så stora som de på ryggen.



Hans-erik kände svetten rinna ner för ansiktet och landa på prästkragen. Linn stod fortfarande och visade rumpan för honom. Han ställde sig upp och gled bakom flickan och formade och lät händerna omfamna Linns skinkor och han viskade i hennes öra: Ingen ska någonsin få slå dig igen.