JILL och EWA Del 1

JILL och EWA Del 1





Jill gav Ewa en förstulen kyss medan de sakta gick hand i hand utmed den folktomma stranden. Solen var på väg ner, sundet låg spegelblankt och världen kunde inte ha varit vackrare än den var denna ljumma sommarkväll. Det enda som bröt den paradisiska bilden, var de bekymrade uttryck som syntes i de båda kvinnornas ansikten.





Jill och Ewa hade lärt känna varandra på en fest i början av sommaren. De hade omedelbart upplevt en samhörighet som ingen av dem känt tidigare och de hade länge suttit och pratat om än det ena, än det andra. Samtalsämnena avlöste varandra på ett naturligt sätt och båda kände att de hittat sin själsfrände.

Allt mellan dem hade känts rätt från början och när Jill hade följt med Ewa hem, var det den naturligaste sak i världen att de delade säng under natten.



De hade tänt några levande ljus och sakta klätt av sig, medan de intresserat hade betraktat varandras kroppar.

Ewa var ljushårig och ganska slank, med rätt stora, fasta bröst. Hon hade ett sött ansikte och en vana att nästan alltid le.

Lika ljus som Ewa, var Jill mörk. Hon var nästan halva huvudet längre än Ewa och hennes långa slanka ben möttes vid en inbjudande mörk triangel.

Jills bröst var stora och omfångsrika och hennes mörka bröstvårtor pekade uppnosigt uppåt.

Ewa hade granskat Jills nakna kropp från topp till tå och funnit att hon var den vackraste kvinna hon någonsin träffat. Hon hade känt hur åtrå och förälskelse hade blandats till en känslomässig ”cocktail”, inom henne.

Jill hade upplevt motsvarande känslor och när Ewa hade stått naken framför henne, hade en förväntansfull ilning spridit sig i underlivet.

De hade sakta närmat sig varandra och tryckt sina kroppar mot varann. Deras läppar hade lystet mötts och tungorna utforskat varandra lite trevande.

Deras händer hade gått på upptäcktsfärd över varandras kroppar och kyssarna hade blivit allt häftigare, i takt med att lustarna hade väckts till liv i deras kroppar.

Deras första natt tillsammans hade blivit fullkomligt hämningslös och när dom med fanatisk eldighet hade slickat varandras sköten, hade deras orgasmer avlöst varandra i en strid ström.



Efter detta, deras första möte, hade Ewa och Jill träffats i stort sett varenda dag under sommaren. Båda hade känt att dom, för första gången, hade träffat den rätta att dela sina liv med. Och det blev också bestämt att Jill skulle sälja sin lägenhet och flytta hem till Ewa.





Men nu, efter att bara känt varandra i två månader, hade orosmoln hopat sig över dom.

Ewas man, som hette Bengt, var soldat och hade varit försvunnen i över ett år och trotts vara död, hade plötsligt dykt upp igen!

Som den självklaraste sak i världen, hade han bara stått där i hallen och ropat:

”Ewa – jag är hemma igen!”



Givetvis var Ewa lättad och glad övar att se att han levde. Han hade ju trotts allt varit hennes man i fyra år – och en omtänksam och snäll partner. Men läget hade förändrats dramatiskt för Ewa under se senaste månaderna och mitt i lättnaden och glädjen över att se Bengt, kände hon en irritation över att han kommit tillbaka. Nu fanns ju Jill i hennes liv och henne ville inte Ewa mista. Inte till något som helst pris.

Det hade varit en svår dag för Ewa. Bengts återkomst hade väckt upp en massa känslor och minnen till liv. Lättnade över att se att han levde. Förelskelsekänslorna hon hade upplevt under hennes och Bengts första tid tillsammans. Alla fina minnen de delat.



Men hon hade under det år som Bengt varit försvunnen, accepterat tanken på ett liv utan honom. Hon hade kommit över saknaden och hon hade träffat Jill! Jill – som hon älskade mer än hon någonsin älskat någon.

Och på kvällen när Ewa och Bengt gick till sängs, hade hon fått uppbringa all sin själsstyrka och tänkt intensivt på Jill, för att kunna ta emot Bengts styva och krävande lem.

Å Jill – hade hon tänkt för sig själv, medan Bengt hade stött allt hårdare i henne – förlåt mig för att jag gör detta mot dig.





Så det var dagen efter Bengts återkomst, som Jill och Ewa gick hand i hand längs sundet med bekymrade miner. De diskuterade vad de skulle göra åt det faktum, att Ewas man plötsligt och oväntat dykt upp.



”Vad tycker du att vi ska göra” – frågade Ewa när de satte sig bredvid varandra på ett pat stenar. ”Och du som skall flytta hem till mig i dagarna!”

”Hur mycket tycker du egentligen om honom? – frågade Jill och tittade Ewa djupt i ögonen.

”Tycker om – ja det vet jag inte riktigt!”

”Men har du fortfarande känslor för honom?”

”Nej – inte såna känslor. Jag menar – älska känslor, eller så. Nej!”

Som vän då?”

Ja jag tycker om honom som människa. Vi var ihop i fyra år och han har alltid varit snäll mot mig:”

Men du är helt säker på att du vill lämna honom?”

” O ja! Nu är det vi som gäller. För mig är Bengt ett avslutat kapitel.”

Ja, men då får vi tala om det för honom. Tror du han kommer att förstå?”

” Ja, jag vet inte – men jag tror det! När han får se oss och hur lyckliga vi är, då kommer han nog att förstå!”

”jag tycker att vi gemensamt talar om för honom hur det ligger till. Vi berättar helt enkelt att vi är ett par och älskar varandra!”

”Ja! Vi går och får det ur världen, en gång för alla!”



Slut del 1. Fortsättning följer.