Hallelujah

Klockan var omkring 11.00 när jag klev av bussen i Alvesta en förmiddag i januari där jag gick tredje året på musiklinjen. Det var runt -10 och solen sken. Vintern hade slagit till hastigt efter lång väntan och på marken och träden i parken hade det bildats ett lager glimrande frost. Jag var varm och sömnig efter bussresan och huttrade hela den kilometerlånga vägen till skolan från hållplatsen. När jag gick in i den rymliga, ljusa rast- och fikahallen gick jag förbi ett bord med klasskamrater och hälsade flyktigt i förbifarten. Jag hade ingen ork till övers att stanna och umgås. Jag var trött och frusen och ville helst av allt åka hem och mysa med en film och lyckades stå emot frestelsen att åka med bussen tillbaka till Alvesta som gick om en kvart.



Förbi skolkande elever genom i övrigt ödsliga korridorer gick jag mot skåpen för att lämna jackan och väskan i skåpet. Hela grejen kändes värdelös: ta sig in till Alvesta för att ha två ”lektioner” med lunch däremellan varav den ena var ett klassråd där man gick igenom veckans händelser, eller snarare – avsaknaden av händelser.

På väg till klassrådet såg jag Anna, min sånglärare. Enligt mig var hon vacker utan like hennes ålder till trots. Hon var en 38-årig brunett med naturligt lockigt och vilt hår till en bit nedanför axlarna. Hon sminkade sig smakfullt med lite eyeliner och hon började få vackra, komplimerande rynkor vid och under ögonen och några som la sig i veck på kinderna när hon log. Hon brukade alltid ha jeans på sig; det ena paret tajtare än det andra och hon växlade oftast mellan långärmade plagg med sparsam urringning. Just idag hade hon på sig en svart collegetröja med ett par tämligen sexiga och tajta jeans. Jag fick syn på henne bakifrån när jag kom runt ett hörn. Jag tvekade, blyg och osäker som jag är, men ökade tempot en aning och kom snart ikapp henne. Hennes jeans var så tajta att man såg varenda liten millimeter av hennes underkropp. Hennes lår var så muskulösa och fylliga att de såg ut att kunna spräcka jeansen när som helst; hennes rumpa likaså. Hennes rumpa var nog ganska tränad, men stor och fyllig med fin rund form. Om hon hade på sig trosor så var det ett par väldigt subtila string, annars brukade man kunna se konturerna av dem mycket väl. (Man kan fråga sig hur ledningen kunde tycka att det var okej… men jag klagade inte!)



”Hej!”, sa jag förväntansfullt, nästan nervöst, men glatt när jag hade hunnit ifatt henne. ”Hej!”, sa hon. ”Är du utvilad och laddad inför sånglektionen efter lunch?” frågade hon och spände sina intensiva ögon i mina. ”Jajamän…!”, sa jag. ”Var helgen bra?”, frågade jag. Hon flackade med blicken när hon svarade: ”bra…!”. Det märktes ganska tydligt att något var fel även om jag inte skulle anmärka på det just då. Hon var alltid glad och log och tittade alltid på en med intensiv blick rakt in i ögonen och man blev alltid lika upphetsad. ”Din då?”, frågade hon och la sig till med ett leende. ”Jo, den var helt okej…”, sa jag jakande. ”Här ska jag till höger”, sa hon. ”Jag ska till vänster”, sa jag, ”Ses sen!”.

Den nästkommande halvtimmen satt jag och sov med öppna ögon genom klassrådet.



Jag gick till matsalen och slog mig ner vid ett ledigt bord och åt min lunch. Jag var klar på en kvart och bestämde mig för att strosa runt i riktning mot Annas lektionsrum. Jag köpte mig en kaffe i kafeterian och smuttade förstrött på den medan jag långsamt vandrade trapporna upp mot lektionsrummet. Jag bestämde mig till slut för att lägga på ett kål och gå upp och kolla om hon var där så jag kunde hinna med den tidiga bussen hem. När jag kom upp för trapporna och runt hörnet hör jag en arg röst, ”…för jävla dåligt! Jag sa att det inte dög som ursäkt för att gå hem och att hon var i uppenbart tillräckligt skick för undervisning. Det är ju inte som att hon är dödssjuk!”. Det var rektorn som stog och skällde ilsket utanför Annas lektionsrum. Han gav sig när han fick syn på mig och han och hans kollegor gav sig av. Jag gick fram till dörren där det satt en lapp med texten ”ALLA DAGENS LEKTIONER INSTÄLLDA” i spretig stil och förmodligen hastigt nedhafsad. Jag blev genast arg och svor en ramsa som överträffade rektorns. Jag hade dykt upp till skolan en dag när jag inte hade behövt!? Jag stormade ner för trapporna, ner till skåpen, ryckte till mig min väska och jacka och gick ut i vintersolen. Jag började gå i riktning mot hållplatsen. Jag tänkte att jag skulle ta och ringa henne och fråga VARFÖR i hela världen hon hade ställt in lektionen när jag sett henne bara någon timme tidigare. Signalerna gick fram med jämna intervall och till slut hamnade jag hos röstbrevlådan. Jag tänkte över det och bestämde mig för att vända om.



Klockan var förmodligen 13.00 när jag bestämde mig för att gå till hennes lägenhet med ipoden spelandes i öronen. På den tiden var musik det jag brydde mig mest om av allt och sånglektionerna jag såg fram emot mest. Jag var driven och hade stora ambitioner och Bob Dylan var det jag uppskattade mest. Musiken kändes ärlig och genuin och var filosofiskt lagd. Jag älskade låtar som ’Knocking On Heavens Door’ och ’Blowing In The Wind’. Anna gillade också Bob Dylan och det var hon som fick mig att lyssna på honom. Ända sedan jag började i Alvesta hade vi utvecklat en ganska nära relation och det var egentligen den största anledningen till att jag gick hem till henne för att leta efter henne, även om jag sa att det var för att jag var arg för att jag behövt åka in till Alvesta för en inställd lektion. Jag funderade över vad det var som hade hänt. Hon hade –vad jag vet- inga barn men hon bodde tydligen tillsammans med en kille som var roten till en viss svartsjuka hos mig. Hon bodde någon kilometer från skolan i motsatt riktning från busshållsplatsen. Väl framme vid det stigmatiserande 70-tals-hyreshuset klev jag in genom porten ”3C”. Jag klättrade två trappor upp och ringde på dörren närmast. ”Anna Dyring & Patrik Persson”, stog det på dörren. Patrik var tydligen han som var roten till min svartsjuka under mina tre år i Alvesta. Jag stog och väntade en stund och ringde sedan igen. Ingen öppnade och jag uppfattade inga tecken på rörelse genom dörren. Det slog mig aldrig att ringa på hennes mobiltelefon igen, men det hade kanske varit värdelöst. Jag tittade på klockan och insåg att jag missat bussen. Nu skulle jag bli tvungen att vänta till klockan fem då nästa buss gick och en våg av ilska svepte över mig. Jag tog några djupa andetag och fick för mig att känna på dörren utan att egentligen tänka på vad jag gjorde. Den var upplåst. Jag tvekade lite, men bestämde mig för att gå in. Hallen var beiget tapetserad och lite stökig, men väldigt hemtrevlig och ljus. ”Hallå?”, ropade jag, men fick inget svar. Jag insåg att det var konstigt att gå in i lägenheten sådär, speciellt nu när det var uppenbart att ingen var där, men jag bestämde mig ändå att smyga in och ta mig en titt och kolla så att allt var okej.



Till höger närmast dörren fanns köket som var likvärdigt stökigt. Till vänster längst ner fanns ett sovrum där det stog en dubbelsäng i ett ljust, lätt ljusblått rum. Längst ner i hallen fanns toaletten och till höger vardagsrummet. Jag tog några kliv in och tittade närmare på rummet som var tapetserat med vit bakgrund och guldglimrande 70-talsinpirerade medaljonger där väggarna inte var fyllda med bokhyllor fyllda med böcker. Det fanns en tv, en soffa och ett soffbord i en naturlig komposition och i hörnet stog en stereo. Lägenheten var som en motsats till hyreshusets hemska yttre. Det var ljust, fräscht och hemtrevligt, om än stökigt.



Plötsligt hörde jag att någon var vid dörren och fumlade med nycklarna i låset. Jag frös fast och kunde inte röra mig. Jag tänkte suddigt och visste inte vad jag skulle ta mig till, men kom till sist fram till att jag inte kunde göra något åt det. Jag hade blivit ertappad. Jag stog kvar men vände mig mot hallen och bad för att det åtminstone inte skulle var Patrik som kom hem. Det rasslade när han eller hon tog av sig ytterkläderna. Jag hörde fotsteg som närmade sig och fick sen syn på Anna med collegetröjan runt halsen i färd att ta av sig den. Hon hade just fått den över huvudet när hon stannade upp och såg mig. Hon frös till en sekund med armarna i vädret. Under collegetröjan hade hon ett vitt, åtsittande linne utan bh. Hennes bröstvårtor var styva och syntes väl genom tyget. Det slog mig att jag faktiskt aldrig sett henne såhär. Hon bar alltid sexiga, avslöjande plagg på underkroppen, men jag hade aldrig sett hennes överkropp såhär förr. Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om bröst –hur många män gör det egentligen?-, men de var fina och nog tillräckliga för att jag skulle kunna väga dem lite lätt i handen. De såg ut att ha naturligt häng. Hon var inte smal, precis som jag väntat mig, utan fyllig och proportionerlig. Linnet var instoppat i jeansen och smälte samman sexigt med ett skärp i läder med ett stort, runt spänne.



”Vafan!?”, sa hon när hon funnit sig i situationen. ”Vad fan gör du här?!”, sa hon och blängde förvånat på mig. Jag var stum, nervös och nu också upphetsad av synen av hennes kropp och kände att jag började svettas och rodna. Jag märkte hur hettan i ansiktet smög sig på, blev ännu mer stressad när jag försökte lugna mig och snart var jag röd som en tomat. Min blick flög mellan hennes kropp och ögon och till slut var jag tvungen att titta bort. Hon hade upptäckt att jag tittade och höll upp collegetröjan framför kroppen. Vi stog tysta en stund, sen frågade hon igen: ”Vad i helvete gör du här?”. Jag harklade mig och försökte förklara. Jag förklarade hela historien som utspelat sig efter lunch och förvirringen och frustrationen över att ha missat bussen. Jag bad om ursäkt och bekände till sist att jag var orolig för henne, även om det tog emot. Jag hade varit attraherad av henne länge men hade lyckats dölja det väl trots alla de gånger jag varit ensam med henne i sångrummet och stått emot impulsen att gå fram emot henne och trycka henne mot mig med högra handen på hennes rumpa och den vänstra bakom hennes rygg och kyssa henne.



”…så du var orolig?”, sa hon och jag kunde inte avgöra om hon log en aning eller ej.

”Nej”, sa jag, ”Jag var arg och gick hit”.

”Jaha…?”, sa hon, ”Och vad tänkte du göra? Skälla ut mig?”.

”Nej…”, sa jag.

”Nej?”, sa hon.

Jag stog tyst en stund och undvek hennes blick. ”Jag ska gå”, sa jag.

”Vart då?”, sa hon, ”Du sa ju att du missade bussen… p.g.a. mig.”

”Jag vet inte”, svarade jag. Hon suckade. ”Slå dig ner i soffan”, sa hon.

Hon gick ut i köket och satte på kaffe och kom tillbaka med två muggar.

”Här.”, sa hon när hon böjde sig fram för att ställa ner muggarna. Jag satt tyst och undvek ögonkontakt, men kunde inte låta bli att titta på hennes bröst när hon böjde sig framåt framför mig. Hon såg det och blev arg. ”Herregud! Ska jag bli tvungen att sätta på mig tröja och ytterkläder igen!?” Sa hon argt. ”Nej… förlåt…”, mumlade jag högröd i ansiktet igen. Hon började skratta. ”Tycker du att jag är sexig?”, sa hon och log retligt. Jag tittade bort och sa ingenting. ”Tycker du det?”, frågade hon igen, ”Jag är ju gammal nog att kunna vara din mamma!” Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Hur hade det blivit såhär egentligen? Var i kedjan av händelser spårade det ur såhär lavinartat? Anna var definitionen av sexig. Om det vore ett substantiv skulle det vara hon.



Jag såg henne i ögonen, men sa ingenting. Hon slutade le och tittade tillbaka med sin intensiva blick. Situationen blev gradvis påtagligt seriös och jag blev riktigt upphetsad. Man hörde en kran som droppade med långsamma intervaller långt bort, någon granne som trampade runt på övervåningen ibland, men i övrigt var det tyst… så tyst…

Jag försökte inte dölja min upphetsning, utan satt kvar och stirrade in i hennes intensivt grön-bruna ögon. Utan att säga ett ord reste hon sig och gick fram till stereon i hörnet och satte på en skiva. Jag kände igen det en minuter långa gitarrintrot som sattes igång. Hon stog en stund och tittade bort innan hon började röra sig långsamt mot mig. Hon stannade framför mig och jag tittade generat på henne när hon sträckte ut sin slappa hand med översidan mot mig. Jag tvekade, men tog försiktigt hennes hand i mina. De var mindre än mina och mjuka men kalla. Jag böjde mig framåt och kysste hennes hand försiktigt medan jag slöt ögonen. Jag satte näsan mot hennes hy och drog djupa andetag. Hon tog handen ur mina och förde den sakta mot ansiktet och smekte den mot min kind. Hon tog sina händer och la dem på mina axlar och lutade mig bakåt innan hon gränslade mig i soffan. Jag var nervös och skakade som om jag skulle frysa. Hon satte sig precis över mitt skrev och min redan så hårda kuk. Jag tog tag om hennes rumpa som jag drömt om så långe och hon kysste mig. ”…and from your lips she drew the hallelujah”, sjöng Jeff Buckley i bakgrunden. Hon gned sig mot mig och förde sina fingrar genom min hårbotten och jag var nära att komma. Jag hade aldrig kysst någon tidigare så det tog lite tid innan jag förstog hur man gjorde och kunde slappna av. Hon stannade upp och tog mina händer och la dem på hennes höfter. Jag förde dem sakta upp med linnet och förde det över hennes huvud. Hennes bröst var fantastiska. Jag förde min hand mot hennes högra bröst och lät det fylla min hand när jag kysste henne. Först på munnen, sen halsen när jag förde min hand tillbaka mot hennes höft. Hon kysste mig medan hon knäppte upp min skjorta. Hon tog av den och tryckte sin kropp mot min medan vi omfamnade varandra. Hon reste sig och jag knäppte upp hennes skärp och byxor och tog av dem. Hon hade inga trosor på sig och stog nu framför mig naken från topp till tå och jag kunde inte annat än tänka hur vacker hon var. Hon sträckte ut sin hand. Jag tog den och reste mig och hon ledde mig in i sovrummet. Hon la sig på rygg på sängen avslappnat och inbjudande och såg på medan jag tog av mig byxorna. Jag har alltid skämts för min kropp, trots att det inte är några större fel på den, men nu brydde jag mig inte. Jag satte upp knäna på sängen och böjde mig ner mot hennes sköte. Jag kysste insidan av hennes underbara lår och hon rös när jag närmade mig hennes skrev. Jag kysste hennes blygdläppar och började slicka henne med mycket saliv och mjuk tunga i långsamma små rörelser. Jag vilade mina händer på hennes mage och hon tog tag i dem och höll dem ömt och sedan hårdare. Hon började skaka och gny och jag upptäckte att jag fått henne att komma. Jag klättrade upp mot hennes ansikte och kysste henne. Jag stog på alla fyra och hon började smeka insidan av skrevet med sin hand medan vi kysstes. Hon smekte min pung och min kuk ömt innan jag la mig ner över henne och förde in den. Till en början försökte jag hålla emot lite, men efter ett tag blev det så tungt att jag var tvungen att lägga nästan hela min tyngt över henne och kände hela hennes kropp mot min. Jag juckade till en början långsamt, men ökade intervallerna och fick snart mjölksyra. Nu blev jag varse varför man motionerar. Jag drog mig ur henne och la mig bredvid henne. Hon smekte min mage och bröstkorg medan hon kysste mig innan hon satte sig över mig. Hon lutade sig framåt och kysste mig medan hon juckade och gned sig mot mig. Jag var nära att komma och det var uppenbarligen även hon. Hon började stöna allt häftigare när jag gjorde allt kraftigare motjuck. Jag hade tag om hennes rygg och ena handen på hennes rumpa när jag kom. Jag tryckte henne hårt mot min kropp och hon mot mitt skrev när vi kom tillsammans. ”And every breath we took was hallelujah”.



Jag låg där på rygg utmattad, blottad, vemodig men tillfredsställd och såg henne i ögonen när jag sa, ”Du är inte sexig… du är fantastisk och vacker.” Sen somnade jag med henne ovanpå mig.