En vit jul 1

Det här med klimatförändringar kan verkligen vara till problem. Global uppvärmning som får politiker att darra nervöst med underläppen och lova dyrt och heligt att göra något åt det där. Jo då, det ska bli bättre och vi är visst medvetna låter det från deras håll. Men i vardagen så märks det ju inte direkt någon skillnad, om man inte menar i det dassiga vintervädret som vi fått söder om norrlandsgränsen. Extra tydligt blir det ju  i december då längtan efter en vit jul gör sig som mest påmind med nostalgiska återblickar till juletid i barndomen då snön låg tung, det gnistrade i de bara trädgrenarna och vinden ven mellan istapparna i taknocken. Allt var bättre förr när man ställs inför det faktum att december numera mest känns som ett kylslaget oktober med regn och rusk. I alla fall om man som den här berättelsens huvudperson heter Hans och är född på det sena fyrtiotalet.



Hasse, som han kallades på byn, är en aktad man i det lilla samhälle som han bor i med sin familj. Handlare i den lokala ICA-butiken, medlem av Lions, aktiv i idrottsföreningen och sjunger i kyrkokören. En lagom tjock och tunnhårig man i tidiga sextioårsåldern med utflugna barn och en hustru som älskar honom ännu. Har alltid senaste årsmodellen på Volvon och är tjenis med alla och envar i det lilla samhället utanför den medelstora mellansvenska staden strax söder om Dalälven. En man som lever livet, tjänar gott och samlar på sig goodwill var han än medverkar i det sociala spelet som alltid står att finna i samhällen av detta slag. I alla fall på ytan.



Egentligen så har Hasse samlat på sig försyndelser som om de uppdagades skulle resultera i både social och personlig tragedi. Nja, kanske inte tragedi men i alla fall så skulle det bli riktigt jobbigt för vår huvudperson. Inte nog med att han under många år sysslat med mer eller mindre laglig skatteplanering så har han i sin affärsverksamhet betalat svarta löner, fuskat med datummärkningen på köttfärsen och haft ett par utomäktenskapliga snedsteg med både extrapersonal i butiken och med damer han träffat på krogen. Att datorn där hemma är full av porr och länkar till detsamma är en annan hemlighet som han helst inte skulle vilja se uppdagad för familj, vänner och bekanta.



Som en drivande medlem i Lions så har Hasse ett ansvar för bland annat Luciafirandet i samhället. Varje år så går man ut i lokalpressen och bjuder kommuninvånarna att rösta fram den som ska bära den vita särken och ljuskronan vid firandet den stämningsfulla högtiden. Detta är något som Hasse brinner för. Han har hittills elva år av felfria firanden där snön legat gnistrande vit och kylan har ramat in högtiden efter klassisk tradition. Men detta år så slog klimatförändringarna till och sopade bort snön till förmån för regn, rusk och grådassigt väder. Detta grämde verkligen Hasse som sett framför sig ytterligare ett framgångsrikt år, och särskilt i år då valet av Lucia hade fallit ut på ett så fantastiskt bra vis.



Det hade förstås funnits gott om kandidater till den bland tjejerna på byn så åtråvärda hedersposten, men i år hade valet varit extra gott då grannens dotter Elina hade fått äran att klä sig i vitt och bära ljuskronan. Elina var en mycket näpen och söt tjej som gick andra året på estetisk linje på gymnasiet. Hon hade även lyckats gå vidare till Stockholmsfinalen i det här årets Idoltävling på TV4 men snubblat i sista uttagningen. En skönhet i vardande med en dansares kropp, långt lockigt rågblont hår och ljusblå ögon. Han hade många gånger stått och kikat på henne från sovrumsfönstret på övervåningen då hon om somrarna brukade sola på altanen hos grannen och det var inte helt ovanligt att hon dök upp framför näthinnan då han sent om kvällarna dolde sitt porrsurfande med undanflykter om kassaplanering och inköpslistor för butiken. Elina var inte bara lockigt blond med en slank och vältrimmad kropp, hon var också en bystig tjej med ett par rejäla bröst som spände under de tajta kläder hon envisades med att bära. Midjan var smal och baken – oj oj oj, den baken – var rund och härlig och bara tanken på henne liggandes där i solen om sommaren på altanen fick det att resa sig innanför Hasses byxor. Nu hade hon äntligen blivit till Lucia och det gladde honom. Dels då Hasse relation till hennes far varit lite knackig sedan sommarens bråk om sophämtningen i samfälligheten men också då han faktiskt såg det som en möjlighet för samhället att få lite välbehövlig press i tidningen. Om det var något som slogs upp stort så var det feelgood-historier som Luciafirandet och om Hasse kunde synas på bild med en sån här skönhet så skulle det nog ge lite till hans affärsverksamhet också.



Nu stod han i alla fall där i regnblåsten utanför församlingsgården och väntade in Luciatåget som nyligen lämnat ålderdomshemmet. Det hade han fått per sms från en annan Lions-broder som varit där på plats. Församlingsgården var fullsatt och tidningen hade skickat en reporter och en fotograf för att följa upp denna händelse. Regnet hade tilltagit och han insåg att han skulle ha fixat transport till flickorna i tåget men att det var försent nu. Vinden friskade i och regnet slog mot rutorna. Måtte de inte bli bortblåsta nu, tänkte han. Just i den tanken såg han hur en grupp vitklädda tjejer kom hopkurade längs med cykelvägen som ledde fram till församlingsgården. Han öppnade dörren så att den vita massan kunde smita in i värmen och göra sig redo för uppvisningen inför samhälle och press. Väl därinne så kunde han så urskilja den huttrande gruppen äntligen. Visst var de medtagna men det verkade inte som om de tagit allt för mycket stryk av de usla väderförhållandena. Blicken gick som en missil till kvällens stjärna som trots det blöta och kalla strålade som en Lucia skulle göra. Hjälpredorna hade redan börjat fixa till tjejerna och medan de turades om att ordna till de tilltufsade frisyrerna så gick han fram till Elina som togs om hand av Hasse egen hustru Annette.



”Så där ja, det där var ju inte så farligt änd兔 trevade han och log mot Elina.



”Nä, det va väl okej…” svarade hon och såg sig i spegeln ”…men synd att det ska regna ute när det borde va’ snö”.



”Jo, men tänk inte på det nu … tidningen är därinne med fotograf och allt…lokalen är fullsatt…” försökte han släta över det hela ”…och du strålar ju som vanligt Elina”.



För det gjorde hon verkligen. Hennes lockiga hår var förvisso lite fuktigt men hennes solbränt näpna ansikte ramades vackert in av det gyllengula hårsvallet och den lilla uppnäsan som pryddes av söta fräknar var lika söt som alltid. Elina log mot honom och skrattgroparna i hennes kinder fick det att slå hårdare i bröstet på honom. Hon var verkligen för söt för sitt eget bästa tänkte han. Då lade han märke till något som fick honom lätt ur balans. I det svaga ljuset från ljusen i det nedsläckta förrummet till församlingslokalen såg han att den vita särken hon bar blivit ordentligt våt av regnet och att det lilla livet dagen till ära hade låtit bli att sätta på sig någon bh under denna. Den vita Luciaklänningen smet tätt om hennes av naturen svällande byst och fukten som impregnerat tyget gjorde så att han tydligt kunde se hennes styva bröstvårtor mot det stramande tyget. Det var nästan så att en flämtning smet över Hasses läppar då hans blick för en sekund registrerade att de styva bröstvårtornas exakt återgavs med sina knottriga vårtgårdar, den ljusrosa rundningen med de stretande geléhallonens form genom den sakrala särken. Han fick panik, men insåg att det redan var försent att göra något åt detta då Elina redan var på väg att ställa sig i fören på Luciatåget som strax skulle äntra scenen framför i stort sett hela samhället och pressen.



”Önska mig lycka till nu…” skrattade Elina över axeln med tindrande ögon samtidigt som ljuskronan på hennes huvud rättades till.



”…ehh…lycka till…” fick Hasse ur sig fast blicken följde hennes rullande höfter snarare än att vara fokuserad på vad som komma skulle. Hennes bakdel fyllde läckert ut Luciaklänningen och han tackade Gud att hon inte satt på sig ett par stringtrosor under för visserligen såg man de vita boxertrosorna genom tyget om man ansträngde sig, men det hade varit katastrof om hennes lockande stjärthalvor hade accentuerats med endast ett tunt snöre.



Till den stämningsfulla melodin av Luciasången såg han så hur tåget försvann in i lokalen och han stod så ensam kvar i förrummet med hjärtat i halsgropen redo på en skandal som säkert skulle få hans position att sjunka under det kommande året.