En kärleks histeria – del 14

Jack

Paniken som uppstod när Inom mig när Sara tittade på mig i hallen och uttalade orden: ”vattnet har gått.” Var obeskrivlig. Jag började nästan hyperventilera. Hon bara stod där ett tag innan hon gick in i sovrummet.

Mjölken låg på golvet och jag sprang efter Sara och det visade sig att hon börjat få värkar.

Jag började hämta saker från kylen och packa ner i en väska tillsammans med lite av Sara’s kläder och några små, små strumpor till bebisen.

Resten av bebisens kläder och lite smågrejer.

Jag skulle packat innan men jag trodde att jag hade en månad på mig. Jag kände mig så ovetande om allting.

Jag försöker fråga Sara om det är någonting hon behöver men hon skakar bara på huvudet och blundar.

Jag ringer en taxi och det känns som en evighet innan vi är på BB.

Sara säger inte så mycket men jag märker att hon har ont. Jag vill hjälpa henne men jag kan inte.

Vi tilldelas ett rum. Sara får lägga sig och jag får sitta bredvid.

Jag uppfattar inte någonting om vad personerna i rummet säger. Jag ser bara Sara och att hon får bedövning, att hon får lustgas och att hon säger saker som i vilken annan situation som helst skulle varit roliga.

Jag håller hennes hand och känner att hon klämmer hårdare när det gör som ondast. Hon börjar gråta och försöker andas djupt.

Snälla låt det vara över snart

Men tillsist så låg det en liten, liten kille på hennes mage. Det var den sötaste saken som jag någonsin sätt. Och Sara verkade inte ha ont längre.

Sara somnade och bebisen fick kläder på sig efter att dom undersökt att allt var som det skulle. Jag fick hålla honom och han var så liten.



Allt var bra med Sara och bebisen så vi åkte hem efter någon dag. Sara klev ur taxin med bebisen i famnen och tillsammans gick vi upp till våran lägenhet. Sara öppnade dörren och gick in. Och när kon kom in i sovrummet så sa hon: ”välkommen hem lilla Hugo.”