Läst 88 gånger, varav 1 gånger idag.
KAPITEL 3: BIKTEN & EREKTIONEN
Grabbarna var öppe i ottan och kletade sömnen ur ögonen. Det var en goder afton som få andra, det ända som saknades var ett Luciatåg med kåtslynor.
Plastpol ymsonen blötte ner gårdagens intorkade kaffe så att det åter blev drickbart.
De fikade med en burk citodon och en 75:a absolut vodka.
Jaget: -”Botten upp kära slasktrattar.”
Bak &frambyxan: – ”Toppen blask!”
Dassjäsarn : -”Skygga lagom va? det è bare å bälga i sig.”
Jaget: -”Ingalunda så min broder.”
Barbafars an: -”Påtår till folket!”
Insjösjuk an: -”Får jag be om största möjliga medlidande?”
Ski tsnacket flöt på som timmer från en slutavverkning, man beslöt sig för att på enklaste sätt återsammlas på lägenhetens balkong.
Så alla gick dit och kunde konstatera att idéen varit praktiskt genomförbar.
Bak&fr ambyxan bjöd en skata på snorkråkor så att den kraxade av tacksamhet.
-”Det var så lite så.” Svarade han och flinade.
De blickade ut över gården, njöt av de enfärgade vidderna av stenrik asfalt.
Ända tills de fick se Vilma Bajsson på balkongen bredvid.
Insjösjuka n: -”Jaha, nu kommer en föreläsning om ålderdommens vidsträckta anor igen.”
Han suckade bedrövat.
Vilma Bajsson: .”Min morgonbön gick till er pojkar, ja efter den lilla incidenten behövde vi alla en viss förlåtelse.”
Barba farsan: -”Incidenten? Är du besviken för att jag inte sprutade dig i munnen?
Vilma Bajsson: -”N-nej så klart inte. Hur kan du ens… Nej-nja-jo-förvisso, kanske till en viss del, åh Jesus.”
Barbafarsa n: -”Min kuk står till allmänhetens förfogande, så var aldrig rädd för att be om din del av kakan.”
Vilma Bajsson: -”Så ädelt och maskulint. Jag tror jag storknar i äggstockarna.”
Bar bafarsan: -”Fint då säger vi det, och annars då?”
Innan hon hann svara hade Bak&frambyxan smygit fram sin balle och slog en 7:a över räcket.
Det skummade organiskt om hela jävla rabatten. Blommorna fick guldkant på tillvaron och blev helt nerstänkta.
Plastpo lymsonen: -”En riktig glädjestråle.”
Blo mmorna: -”……………”
Vilma Bajsson: -”Akta mina kära lejongap, åhhh! VAAARFÖÖÖRRRR som det stod i dödsannonsen?”
Hon var enkelt uttryckt helt förtvivlad, och kollapsade inte helt omotiverat framför ögonen på våra förortshjältar.
Pri vatpersonen var onekligen av gammalt datum, men kunde hon stendö på beställning bara så där?
Det var ju visserligen oartigt att låta grabbarna vänta. Men nog förfogade de över ett anständigt stycke tålamod.
Jaget: -”Gudars skymning, där rök traktens sista helgon.”
Insjösjukan: -”Hon drog det längsta stråt, eller gjorde vi det?”
Blommorna: -”……………”
Barbafarsan var inte jätte sen med att komma till undsättning, men han var tvungen att hämta cykelpumpen i garaget först.
Med den gav han Vilma Bajsson konstgjord andning.
Undertiden runkade han sin kuk med måttligt efterhängsna ryck som den var väl förtrogen med.
Vilma Bajsson vaknade till och verkade en aning besviken, kunde det ha något med hennes låga pension att göra?
Grabbarna kunde inte med att fråga men Barbafarsan tröstade henne med ett ordentligt munknull.
Hon njöt av duschen som om det varit hennes sista, smackade belåtet med säden utan att riktigt vilja svälja den redan.
Hon fick syn på Myspysen och blev helt till sig.
Vilma Bajsson: -”V-vh-ad e-eää de-e dää-rrr för ka-tt.
Insjösjukan: -”Det är ingen katt, förresten så är det oartigt att prata med sperma i käften.”
Vilma Bajsson: -”Ee-nn ang-or-a-katt, sä-g-or du.
Insjösjukan: -”Nej, det är ingen jävla angorakatt, hör vad jag säger!”
Blommorna: -”?????????”
Me n det var ingen idée att diskutera med fossilen för gammal är äldst, livserfarenhet tål inte att trummas på.
– ”Präktigheten framför allt!” Som Vilma Bajsson själv alltid brukar säga.
Så fäst hade hon blivit i myspysen, att grabbarna inte kunde neka hennes begäran att få låna silverfisken över helgen.
Hennes siameskatt Torsten behövde en lekkamrat och visst faan skulle det bli leka av.
Innan pojkarna gick tog de Vilma Bajssons smycken som pant.
Detta för att hon inte skulle hitta på några dumheter med deras lilla pussgurka.
Sen satt de och rullade tummarna hela helgen, fy fanken vad ensamma de kände sig utan Myspysen.
Den stora dagen kom, och gänget skulle driva in sin rättmätiga egendom i form av guld eller silverfisk
Tagna på sängen blev de sannerligen, för situationen stod på sin spets.
Inte för att Vilma Bajsson hade skurit sig direkt, nej någonting mycket mer påtagligt hade ägt rum under förigående dygn.
Torsten och myspysen hade gökat!
Eller ”parat sig” som Vilma Bajsson föreslog som en mera lämplig term.
Hur som helst så låg det ägg i hela jävla lägenheten, anticimex kom dit men dom vände redan i dörren.
Motiveringe n löd: – ”Kattägg skall avlivas hos distriktets respektive veterinär, under företeelsen att katter kan lägga ägg.”
Krisen var så när ett annalkande faktum.
Försäkringsbolaget rotade bland alla sina klausuler, men det finstilta gjorde ingen gladare direkt.
Skyddsnätet ryckte inlärt på axlarna, ansvar hit och ansvar dit muttrades det.
Barbafarsan fick åter axla rollen som den kommunalt oanställde scouten.
Med bustrix och glimten i ögat kunde han bekämpa alla nolltaxerade medborgare.
Denna hängivenhet att ta tag i skiten utan silkesvantar, hade gjort honom mer älskad än stadens p-vakter!
Att han själv gick på soc var inget som störde verksamheten.
Han fånstirrade på sitt simborgarmärke i valören Guldmagistern, den var värd sin vikt i kodynga men ändå lite finfin.
Den här situationen var då allt knepigare än att jaga alkisar med mattpiska, hur skulle han gå till väga?
Barbafarsan bollade lite med frågan, och nickade sedan över den till polarna.
Plastpol ymsonen: -”T-sprit & lunta anamma en brasa. Virket det fina kan kolna med låga. Hetta bli värme å virke bli tänt.”
Förslaget var så koncist att alla genast nappade utan eftertänksamheter.
Kallsinnigt började de samla ihop alla brännbara substanser i Vilma Bajssons ägo, de knusslade inte med vätskan utan bjöd
rikligt på innehållet. Bord och stolar var genomsura, till och med Torsten fick sin beskärda skvätt.
Sedan tuttade de eld på hela rasket!
Grabbarna var öppe i ottan och kletade sömnen ur ögonen. Det var en goder afton som få andra, det ända som saknades var ett Luciatåg med kåtslynor.
Plastpol ymsonen blötte ner gårdagens intorkade kaffe så att det åter blev drickbart.
De fikade med en burk citodon och en 75:a absolut vodka.
Jaget: -”Botten upp kära slasktrattar.”
Bak &frambyxan: – ”Toppen blask!”
Dassjäsarn : -”Skygga lagom va? det è bare å bälga i sig.”
Jaget: -”Ingalunda så min broder.”
Barbafars an: -”Påtår till folket!”
Insjösjuk an: -”Får jag be om största möjliga medlidande?”
Ski tsnacket flöt på som timmer från en slutavverkning, man beslöt sig för att på enklaste sätt återsammlas på lägenhetens balkong.
Så alla gick dit och kunde konstatera att idéen varit praktiskt genomförbar.
Bak&fr ambyxan bjöd en skata på snorkråkor så att den kraxade av tacksamhet.
-”Det var så lite så.” Svarade han och flinade.
De blickade ut över gården, njöt av de enfärgade vidderna av stenrik asfalt.
Ända tills de fick se Vilma Bajsson på balkongen bredvid.
Insjösjuka n: -”Jaha, nu kommer en föreläsning om ålderdommens vidsträckta anor igen.”
Han suckade bedrövat.
Vilma Bajsson: .”Min morgonbön gick till er pojkar, ja efter den lilla incidenten behövde vi alla en viss förlåtelse.”
Barba farsan: -”Incidenten? Är du besviken för att jag inte sprutade dig i munnen?
Vilma Bajsson: -”N-nej så klart inte. Hur kan du ens… Nej-nja-jo-förvisso, kanske till en viss del, åh Jesus.”
Barbafarsa n: -”Min kuk står till allmänhetens förfogande, så var aldrig rädd för att be om din del av kakan.”
Vilma Bajsson: -”Så ädelt och maskulint. Jag tror jag storknar i äggstockarna.”
Bar bafarsan: -”Fint då säger vi det, och annars då?”
Innan hon hann svara hade Bak&frambyxan smygit fram sin balle och slog en 7:a över räcket.
Det skummade organiskt om hela jävla rabatten. Blommorna fick guldkant på tillvaron och blev helt nerstänkta.
Plastpo lymsonen: -”En riktig glädjestråle.”
Blo mmorna: -”……………”
Vilma Bajsson: -”Akta mina kära lejongap, åhhh! VAAARFÖÖÖRRRR som det stod i dödsannonsen?”
Hon var enkelt uttryckt helt förtvivlad, och kollapsade inte helt omotiverat framför ögonen på våra förortshjältar.
Pri vatpersonen var onekligen av gammalt datum, men kunde hon stendö på beställning bara så där?
Det var ju visserligen oartigt att låta grabbarna vänta. Men nog förfogade de över ett anständigt stycke tålamod.
Jaget: -”Gudars skymning, där rök traktens sista helgon.”
Insjösjukan: -”Hon drog det längsta stråt, eller gjorde vi det?”
Blommorna: -”……………”
Barbafarsan var inte jätte sen med att komma till undsättning, men han var tvungen att hämta cykelpumpen i garaget först.
Med den gav han Vilma Bajsson konstgjord andning.
Undertiden runkade han sin kuk med måttligt efterhängsna ryck som den var väl förtrogen med.
Vilma Bajsson vaknade till och verkade en aning besviken, kunde det ha något med hennes låga pension att göra?
Grabbarna kunde inte med att fråga men Barbafarsan tröstade henne med ett ordentligt munknull.
Hon njöt av duschen som om det varit hennes sista, smackade belåtet med säden utan att riktigt vilja svälja den redan.
Hon fick syn på Myspysen och blev helt till sig.
Vilma Bajsson: -”V-vh-ad e-eää de-e dää-rrr för ka-tt.
Insjösjukan: -”Det är ingen katt, förresten så är det oartigt att prata med sperma i käften.”
Vilma Bajsson: -”Ee-nn ang-or-a-katt, sä-g-or du.
Insjösjukan: -”Nej, det är ingen jävla angorakatt, hör vad jag säger!”
Blommorna: -”?????????”
Me n det var ingen idée att diskutera med fossilen för gammal är äldst, livserfarenhet tål inte att trummas på.
– ”Präktigheten framför allt!” Som Vilma Bajsson själv alltid brukar säga.
Så fäst hade hon blivit i myspysen, att grabbarna inte kunde neka hennes begäran att få låna silverfisken över helgen.
Hennes siameskatt Torsten behövde en lekkamrat och visst faan skulle det bli leka av.
Innan pojkarna gick tog de Vilma Bajssons smycken som pant.
Detta för att hon inte skulle hitta på några dumheter med deras lilla pussgurka.
Sen satt de och rullade tummarna hela helgen, fy fanken vad ensamma de kände sig utan Myspysen.
Den stora dagen kom, och gänget skulle driva in sin rättmätiga egendom i form av guld eller silverfisk
Tagna på sängen blev de sannerligen, för situationen stod på sin spets.
Inte för att Vilma Bajsson hade skurit sig direkt, nej någonting mycket mer påtagligt hade ägt rum under förigående dygn.
Torsten och myspysen hade gökat!
Eller ”parat sig” som Vilma Bajsson föreslog som en mera lämplig term.
Hur som helst så låg det ägg i hela jävla lägenheten, anticimex kom dit men dom vände redan i dörren.
Motiveringe n löd: – ”Kattägg skall avlivas hos distriktets respektive veterinär, under företeelsen att katter kan lägga ägg.”
Krisen var så när ett annalkande faktum.
Försäkringsbolaget rotade bland alla sina klausuler, men det finstilta gjorde ingen gladare direkt.
Skyddsnätet ryckte inlärt på axlarna, ansvar hit och ansvar dit muttrades det.
Barbafarsan fick åter axla rollen som den kommunalt oanställde scouten.
Med bustrix och glimten i ögat kunde han bekämpa alla nolltaxerade medborgare.
Denna hängivenhet att ta tag i skiten utan silkesvantar, hade gjort honom mer älskad än stadens p-vakter!
Att han själv gick på soc var inget som störde verksamheten.
Han fånstirrade på sitt simborgarmärke i valören Guldmagistern, den var värd sin vikt i kodynga men ändå lite finfin.
Den här situationen var då allt knepigare än att jaga alkisar med mattpiska, hur skulle han gå till väga?
Barbafarsan bollade lite med frågan, och nickade sedan över den till polarna.
Plastpol ymsonen: -”T-sprit & lunta anamma en brasa. Virket det fina kan kolna med låga. Hetta bli värme å virke bli tänt.”
Förslaget var så koncist att alla genast nappade utan eftertänksamheter.
Kallsinnigt började de samla ihop alla brännbara substanser i Vilma Bajssons ägo, de knusslade inte med vätskan utan bjöd
rikligt på innehållet. Bord och stolar var genomsura, till och med Torsten fick sin beskärda skvätt.
Sedan tuttade de eld på hela rasket!
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym