Vart försvann du, Andrea? del. 3

”Hur kunde Andrea bara komma och gå utan att vi märkte det? Jag menar, jag sov inte särskilt tungt och hade helt klart märkt.. Asså, vi kanske bara har råkat lägga undan väskan och glömt…” stammar Sandra och försöker att tro på sig själv.

Ja, det var inte några små skuldkänslor vi hade, Sandra och jag. Vi tyckte såklart synd om Andrea med. Hur kunde vi vara så dumma? Mysa och kela med varandra i Andrea’s säng och dessutom när jag och Andrea hade gjort det samma kväll.

”Vi kommer nog ingen vart med bortförklaringar..” blir jag tvungen att erkänna. Sandra har glansiga ögon, precis som innan man gråter.

”Seriöst, hur kunde vi ens tänka tanken..?” Hon låter ganska ledsen med. Hur mycket kan hon inte ha älskat Andrea och nu strular hon till det med någon som kunnat bli Andrea’s nästa. Jag förstår att inte någon av dem borde må särskilt bra just nu. Det gör inte jag heller. Det känns som att alla dessa händelser bara kretsar runt mig. Det var mitt fel att Andrea försvann, det var jag som hade bjudit hit hennes ex och inte nog med det, tagit initiativet och kysst henne. Sen hade bara det ena lett till det andra. Hur dum kunde man vara? Mitt i allt klandrande på mig själv, måste jag låta ännu en tår krypa fram och rinna ner över min kind.



”Ska vi äta frukost?” hör jag Sandra säga, när jag för hundrade gången ställt mig frågan hur detta kunde hända. Men Sandras röst är helt klart lugnare än för en stund sen. Jag har gråt kvar i halsen och nickar bara till svars, för att inte låta för sensitiv. Vi går, endast iförda våra underkläder, ner för trappan och in i köket. Sandra kollar igenom Andrea’s kylskåp och skafferi, medan jag försöker att ta reda på om något av gårdagens tacos fortfarande kan räddas. Precis som jag trodde ger det inga större resultat, köttfärsen är torr, den inlagda majsen har ändrat färg, liksom osten och gurkan har torkat ut. Ingen drömfrukost precis, men kanske ändå värdig en sån som mig. En player som strular med sin bästa väns ex.



”Ja, branflakes funkar ju!” säger Sandra och väcker mig ännu en gång i mina onda tankar. Hon försöker ju åtminstone glömma det som hänt. Kanske jag borde göra samma sak.

”Det är ju nyttigt och man känner sig frisk när man äter det!” fortsätter Sandra som om hon just hade uppfunnit en tidsmaskin eller någonting annat storartat.

”Jo, ja, det är gott” fyller jag i, fast jag egentligen inte tycker om det särskilt mycket.

Sandra verkar veta allting om Andrea’s kök. Hon hittar hela tiden rätt skåp och rätt lådor för att plocka fram allt det vi behöver. Nästan som om köket var hennes eget.

Jag har inte några svårigheter med att äta branflakes just nu, men Sandra verkar ha det ännu lättare. Den dåliga känslan i magen har mestadels lagt sig och jag njuter av att se Sandra sleva in sina frukostflingor för full hals. Jag har tänkt det förut och jag tänker det igen, den flickan är bara så söt. Jag får en lust av att röra henne igen, jag kan helt enkelt inte behärska mig. En blick på Sandra i underkläder får mig att glömma både tid och rum. Måste röra henne igen.



När vi ätit färdigt letar Sandra desperat igenom alla hyllor en gång till för att finna någon slags efterrätt. Jag har helt svävat bort i tankarna och tänker inte på alla snacks som blev över härom kvällen. Det påminner jag både mig själv och Sandra om när jag säger: ”Kan ju vara något godis kvar sedan igår. Vi hade ju en hel del.”

Sandra tittar på mig leende och svarar:

”Och det säger du nu? du är allt bra tokig du.” Sedan håller hon upp min lugg och kysser mig i pannan. Antagligen lite skämtsamt från hennes sida, men jag tyckte om det hur mycket som helst. Gud vad Sandra kunde få mig att tänka på och göra konstiga saker.



Godspåsarna är kvar under Andrea’s säng, precis som jag hade förväntat mig. En utav dem har vält, men det var inte många godisbitar som hade trillat ut.

”En hel del ja” fyller Sandra i och reagerar både glatt och förvånat på de stora påsarna. ”Vilka gottegrisar ni verkar vara!”

Jag rycker på axlarna och det drar i mungiporna igen. Den tjejen kan verkligen få mig att skratta. Om jag någonsin skulle spendera resten av mitt liv med en person, så skulle jag utan tvekan välja Sandra. Lusten att röra henne kommer tillbaka och jag flyttar mig millimeter efter millimeter åt hennes håll. Precis när jag ska lägga min hand över hennes, reser hon sig och går bort till ett fönster.

”Det är ganska kvavt här inne, jag öppnar en stund” konstaterar Sandra och lyfter på haspen. En kylig liten vind blåser in genom rummet och det prasslar i godispåsarna. Sandra lutar sig ut genom fönstret och drar ett djupt andetag med frisk luft. Sedan kommer hon på att hon fryser och rusar tillbaka till sängen. Jag ser genom hennes bh att hennes bröstvårtor har blivit hårdare av den kalla luften, och det gör mig vansinnigt upphetsad. Jag skulle så gärna vilja nafsa eller nypa i dem, men jag håller mig helt cool.



Besviken blir jag när hon tar upp en filt och lindar omkring sig samtidigt som hon huttrar. Men jag blir allt annat än besviken när hon vecklar ut filten igen och säger:

”Men Herregud, fryser inte du? Kom in!”

Jag blir helt ifrån mig igen, men är redan för upphetsad för att inte göra som hon säger med en gång. Filten är inte särskilt stor, så våra ben får trängas rejält. Vi trasslar in oss så att mitt ena knä bara hamnar några millimeter ifrån hennes trosor. Jag försöker hela tiden att se henne i ögonen, men blicken dras automatiskt neråt. Ner till hennes bröst och mellan hennes ben. Hon kommer på mig med att sitta och stirra med öppen mun.

”Nu är du allt bra sugen va?” säger hon retsamt och gungar med sina bröst.

”Det är väl du med?” kvitterar jag och flyttar mitt knä den sista biten så att det trycker emot hennes trosor. Hon rycker till och andas in tungt en sekund, men är lika snabbt nere vid mina ben med sin hand. Hon kittlar mig med naglarna långt in på låret och jag blir bara mer och mer kåt för varje sekund som går. Jag bara måste ha henne. Jag flyttar mitt knä för att ge plats åt mina händer som tar tag i kanterna på hennes trosor och drar dem mycket sakta neråt. Men bara en liten bit till att börja med, för att inte så för fort fram. Hon lyfter ofrivilligt på höften och kvider lite tyst.

Hon måste varit minst lika kåt som jag varit under morgonen.



Sandra hade letat sig upp till mina bröst och smekte försiktigt med sitt pekfinger över det, tills mina bröstvårtor var lika styva som hennes.

”Nu är vi mer lika” fnissade hon fram och flyttade ihop våra bröst så att de rörde varandra. Hon gungade fram och tillbaka med sina bröst över mina och jag var helt snurrigt upphetsad, så jag kunde varken prata eller besvara någonting.

”Har Andrea visat dig sina filmer?” frågar Sanda när jag är som mest borta.

Jag blir störd av att vi måste stanna upp, men orkar ändå skaka på huvudet till svars. Sandra får ett överlyckligt ansiktsuttryck och springer fram till videon.

”Men dem måste vi ju nästan se!” fortsätter hon samtidigt som hon letar upp en dvd med svart fodral. Det tar en stund för henne att starta filmen, men snart är hon tillbaka vid mig igen.



Det första som dyker upp på filmen är två unga tjejer i en säng, endast iförda sina underkläder. Jag blir väldigt förvånad, eftersom det är exakt samma sak som försiggår här, i Andrea’s rum.

”Visst är det skumt!” säger Sandra och låter lika upphetsad som jag känner mig.

”Mmm..” är det enda svaret jag orkar trycka fram.

Den ena tjejen i filmen börjar massera den andra på ryggen och det dröjer inte länge förrän Sandra är på min rygg. Hon försöker massera exakt som tjejen i filmen och hon gör det ganska bra också. Det är som om vi har blivit tilldelade varsin roll och måste fullfölja dem. Gör tjejerna i filmen en rörelse, så måste vi följa den.

Som nu till exempel lägger sig tjejen som blir masserad på mage och jag gör samma sak, men med fler svårigheter. Jag tittar hela tiden på filmen och känner hur bra Sandra är på att göra exakt som de på skärmen.



Det ryser ett tu tre till i mig när tjejen på filmen knäpper upp den andras bh. Dels för att det är ett mycket hett filmklipp, men kommer Sandra att göra samma sak nu?

Svaret är självklart. Utan att tveka knäpper Sandra, med en hand upp min bh och jag lyfter överkroppen så att hon kan dra bort den helt. Jag lägger mig snabbt ner igen för att Sandra inte ska kunna se mina bröst. Inte än, med tanke på att man inte sett någonting naket på filmen än. Vi har lika intensiv andning alla fyra, jag, Sandra och tjejerna på filmen. Fast Sandra verkar otålig och börjar att dra ifrån. Hon börjar att leka med mina bröst fast tjejen på tv är långt ifrån det. Att bryta leken hade kanske förstört stämningen, men absolut inte nu. Ska jag vara ärlig kunde jag nog inte heller ge mig till tåls riktigt.



Cirka en minut till kan vi följa filmen med blicken, men sedan är vi helt upptagna med varandra. Jag har vänt mig om på rygg igen, med Sandras ansikte mellan mina bröst. Hon slickar mycket varsamt upp på ena sidan, tillbaka ner och till det andra bröstet. Jag blir snurrig igen. Det känns som om hela min kropp gungar och svävar. Det är så hett att vara helt hjälplöst förlorad till någon annan. Sandra håller i mina armar med ett stadigt tag över mitt huvud och jag kan inte röra på dem över huvud taget. Hon suger och nafsar på mina bröst, precis som jag tidigare velat göra med hennes. Men Sandra har fortfarande sin bh på och det distraherar mig mer än om hon inte hade haft det. Om jag bara kunde röra mina armar så skulle jag knäppa upp hennes bh på ett kick, precis som hon gjorde med min. Men jag är fortfarande kvar under Sandras kontroll, helt och hållet i hennes våld.



Mina bröst domnar nästan bort av alla slickningar från Sandras nu nästan torra tunga. Jag blir aningen lättad när hon släpper mig och heltokig när jag ser att hon tänker knäppa av sig sin bh. Hon tar hjälp av båda sina händer, men kan fortfarande hålla kvar mig på samma ställe med sina smala, men ändå starka ben.

Hon håller kvar bh:n över sina bröst en stund och strippar lite för mig innan hon långsamt drar av den. Jag flippar ur bara av att se hennes bröst och måste återigen hämta andan. Jag sträcker ut mina händer allt närmare och vill riktigt krama om hennes båda bröst. Men jag hinner bara nudda dem en liten, liten stund, för sedan händer någonting som ger mig kalla kårar.

Det ringer på dörren!



”Andrea’s föräldrar!” ropar jag och slänger av mig Sandra.

”Kommer de idag?” Undrar Sandra och sträcker sig efter två morgonrockar som vi hade med oss från duschen i morse. Hon räcker mig den ena.

”Ja, de skulle vara borta en natt!” svarar jag med en stämma av panik.

”Vad ska vi göra då? Vart ska vi säga att Sandra är?” undrar Sandra med samma hysteriska tonfall. Det ringer på dörren en gång till. Jag knyter för morgonrocken och börjar att springa ner för trappan samtidigt som jag säger:

”Du behöver ju inte vara här, jag tar på mig skulden!”

”Åh nej, jag kanske är orolig och så, men det är lika mycket mitt fel det som har hänt!” övertygar Sandra och det lättar mig med många tusen ton.

När vi är framme vid dörren hinner det ringa på en tredje gång och jag drar in luft och försöker att slappna av, samtidigt som jag öppnar. Den sista påringningen har inte försvunnit riktigt än och dörren gnisslar när jag långsamt öppnar den.

”Vem är det?” viskar Sandra bakom mig.

Dörren far upp helt och där står påringaren. Men det är inte Andrea’s föräldrar. Det är inte ens Andrea själv.