Sara Loft och vägen tillbaka!

Sara Loft och vägen tillbaka! (Endast för de som gillar grevinnan Loft och hennes äventyr)









Dr. Carlsson ryckte i hela kroppen när hans orgasm infann sig och syster Dahlgren kände hur hela hennes mun fylldes med varm, tjock sperma. Han juckade instinktivt varje gång spasmerna infann sig och sjuksköterskan fick verkligen koncentrera sig på att inte kväljas.

Av ren reflex svalde hon istället det som inte rann ut från hennes mungipor. Dr.Carlsson stönade och såg framför sig de vackraste bröst han någonsin sett under sina år som läkare. Han hade bara varit tvungen att låta den unga, brunhåriga syster Dahlgren tillfredsställa honom efter att ha undersökt den atletiska kvinnan med en gudinnas kropp.



Hon hade kommit in, ledsagad av två vänner, den ena en vacker mulatt och den andre en smal man som såg ut att sakna både vitaminer och all form av träning. De ville ha henne kontrollerad så fort som möjligt och utan någon pappersexercis överhuvudtaget.

Dr. Carlsson skulle normalt ha vägrat, men chansen att få se den undersköna kvinnan utan kläder, fick honom att göra ett undantag. Kvinnan var näst intill katatonisk och svarade endast sporadiskt på tilltal. Han såg till att hon fick av sig kläderna och mulatten, som inte ville uppge sitt eller någon annans namn var hela tiden med och hjälpte till, till doktorns förtret.



Kvinnan som hade en lång omsorgsfullt flätad hårpiska lät sig undersökas utan att reagera på att hon efter en stund var naken. Mulatten hade hävdat att det förekommit någon form av sexuellt övergrepp, så det var ju naturligt för honom att få henne naken. Han gick över hennes kropp och klämde undersökande på alla delar, medan mulatten tittade på hans undersökning.

Det skulle inte bli något onödigt tafsande här inte!



Han försökte se mycket professionell ut när han satte sig ner och försiktigt förde hennes långa ben åt sidorna. Mulatten spände ögonen i honom, men sade ingenting när han närmade sig kvinnans slätrakade kön. Han harklade sig och med sina latexbeklädda fingrar förde han isär de mjuka yttre blygdläpparna och stirrade hänfört på de släta, rosa inre läpparna som låg hopklistrade mot varandra.

Han lät fingrarna öppna henne ännu mer och började nu svettas ymnigt och kände samtidigt hur hans byxor blev allt för trånga av att han bevittnade den underbara fittan han hade framför sig. Den här kvinnan var i en klass för sig och han trodde inte att han någonsin skulle få uppleva en sådan fysisk perfektion igen.



Extremt upphetsad, avslutade han sin undersökning när mulatten harklade sig och han insåg att han nog inte fick gå för långt. Hon såg ut att kunna bli problematisk!

-Hrrmmm! Ja, hmmmm! Ja, det ser ut som om hon inte lider av något fysiskt besvär i någon större grad. Hon behöver hämta sig, det är uppenbart! Men hon har dessvärre större problem mentalt och där kan jag inte hjälpa er! Jag kan rekommendera en bra psykiatriker om ni vill?

-Nej tack, doktorn! Det behövs inte! Jag är säker på att det inte skulle hjälpa! Jag lämnar ett kuvert här med ersättning för ert……besvär! sa Martina Kretsch, Saras trogna kompanjon, som nu hade den svåra uppgiften att ta hand om den nedbrutna grevinnan, som för första gången förlorat mot den oförutsägbare Christine.



Både Yoda och Martina var glada över att Sara var i fysiskt gott skick, men desto mer oroliga över hennes mentala tillstånd. De var ju de som hade skickat i väg henne till spat, där Christine hade överraskat henne och knäckt henne. Alltså kände de sig delvis skyldiga till det som hänt. Men hur skulle de få henne att bli normal igen?

Väl hemma i den luxuösa bostaden, såg de till att Sara kom i säng och lät henne sedan sova med hjälp av ett par tabletter som de fick i henne. Hon använde sig aldrig av mediciner i vanliga fall, vilket var ett tacken på att hon inte var sitt vanliga själv. Sara sov i ett dygn innan hon vaknade, men hon visade inget större förbättring.



Hon åt knappt, hon pratade bara när hon själv ville och inget de gjorde verkade göra någon skillnad. Yoda sökte via sina kontakter på nätet men de kunde inte riktigt förklara hennes tillstånd. Det var något utöver det vanliga. Något med hennes egen personlighet, snarare än att något vanligt psykologiskt fenomen hade drabbat henne.

Martina var till och med så desperat att hon var villig att prova allt. All deras amatörpsykologi hade visat sig verkningslös, men Martina ville prova en sak till innan de sökte mer professionell hjälp.

När Sara hade gått upp till sitt stora sovrum för att vila efter maten som Yoda hade lyckat sno ihop, hade Martina tagit ett djupt andetag och följt efter. Sara märkte inte ens att Martina kom efter henne, vilket hon annars så klart skulle ha gjort. Men hon reagerade inte ens när Martina stängde dörren bakom dem till sovrummet, utan ställde sig bara på golvet och tittade på henne.



-Jag vet vad du tänker göra! sa Sara uttryckslöst.

-Jag tänker prova allt, tills du är dig själv igen! sa Martina och gick fram till Sara. Sara rörde sig inte, utan lät Martina knäppa upp den röda sidenpyjamasen och sedan ta den av henne. Hon hade inget under, utan stod nu barbröstad framför Martina. Tyskan stannade upp innan hon knöt upp snöret i linningen på de likaså röda sidenbyxorna och lät dem trilla ner till golvet. Hon hade inga trosor på sig heller, utan stod nu alldeles naken framför Martina, med fula blåmärken som började mörkna.

Tafatt höjde Martina sina hände till Saras bröst och kände hur tunga och varma de var. Bröstvårtorna var dock inte styva alls, utan alldeles släta och blanka. Martinas fingrar försökte leka med dem för att få dem att reagera, men fick ge sig.

Sara bara tittade ner på de brunhyade händerna som smekte henne. Martina tog då Sara i handen och ledde henne till sängen och hjälpte henne att lägga sig ner. Hon tog ett par djupa andetag och tog sedan av sig sin egen tröja och bh, så att hon nu också var barbröstad. Sakta lutade hon sig framåt och lät brösten hänga ner och långsamt plattas ut mot Saras ovanligt fasta tuttar.



Hon mötte Saras mun med sin egen och började kyssa sin chef i hopp om att få en respons, men det hände inget. Det var som att kyssa en förstahjälpendocka och Martina slutade efter bara ca tio sekunders försök. Kanske hon fick gå rakt på sak?

Hennes hand gled snabbt och utan procedurer ner till Saras skrev och hon kupade Saras vackra bulle med handen och började att röra sin hand fram och tillbaka för att smeka henne.

Sara särade villigt på benen, men visade inte heller nu några tecken på att bli det minsta påverkad. Martina kände paniken slå mot henne och gav sig snabbt ner mot Saras ben, som hon lyfte uppåt och åt sidorna. Martina var inte riktigt bekväm med det hon skulle göra nu, men att arbeta med Sara hade tvingat henne att vidga sina vyer och uppoffra sig själv.

Hon blundade och kysste Saras fitta, så innerligt och varmt hon kunde. Sara smakade som vanligt utmärkt och den lena huden kändes underbar mot Martinas tunga, som nu lekte fritt i springan mellan Saras ben. Hon sökte snabbt upp klittan som inte var svullen och mottaglig som vanligt. Hon lät snabbt tungan glida ner mellan läpparna och fann direkt det härliga hålet längst ner, men fann att det inte kom någon väta ifrån det, utan allt vått mellan Saras ben var nu Martinas egen saliv.

Panikslaget slickade Martina Saras fitta en stund, innan Sara klappade hennes huvud och förde det åt sidan, så att Martina kom att vältra över på rygg och hamna bredvid Sara och då också föll i gråt.



-Tack, Martina! Det kommer inte att gå!

-Men vad ska jag ta mig till? grät Martina.

Sara svarade inte, utan stirrade bara upp i taket och klappade lugnt Martinas svarta hår.



Det var Yoda som kom med förslaget. De skulle kontakta Mr. Clarke i Tyskland, dit han flyttat till sin ungdomsförälskelse och lämnat sin tjänst hos Sara, till Martinas fördel. Han var inte helt lätt att nå, men Yoda lyckades och de två fick en videoanslutning till Mr. Clarke som just nu befann sig i Indien. De berättade vad som hänt och Mr. Clarke blev givetvis mycket nedslagen och funderade en lång stund, på vad som kunde ha hänt.. Till slut kom han till orda och hade ett förslag som han trodde kunde fungera.

-Sök upp mästare Kawanischi! Han har varit Saras mentala mentor i ett antal svåra situationer och det har alltid hjälpt. Om det kommer hjälpa henne nu, det vet jag inte, men jag kan i alla fall garantera att det kommer att fungera bra mycket bättre än alla psykologer ni kan tänkas låta titta på henne. Dessutom behövs det personal som är säkerhetsklassade på ett plan som blir svårt att tillgodose.

-Så vi ska ta henne med oss till Japan? sa Yoda tveksamt.

-Alls icke, unga man! Mästare Kawanischi har sin verksamhet i Sydamerika, där han har ett ordentligt avstånd till det japanska samhället, som han anser färgar hans tankar och metoder. Han vill ha fria banor att tänka via och har tydligen funnit det i de djupa djunglerna, där naturen styr på ett annat sätt än någon annanstans.



Så de bokade en tur till Sydamerika och lyckades trots Saras tillstånd att genomföra flygturen utan några problem med flygkapningar, utmanande flygvärdinnor eller tekniska missöden som att kraschlanda, vilket hade hänt.

Mr. Clarkes uppgifter hade varit korrekta, men det tog dem tre dagar med kanot läns den mäktiga floden, innan de nådde mästare Kawanischis läger, bara för att finna att han inte var där. De fick tillbringa två dagar med urinnevånare som visade sig hjälpsamma, även om de var på sin vakt mot främlingarna. De hade inte kunna annonsera sin ankomst, utan fått satsa allt på detta kortet.

Yoda var inte i sitt rätta element, bland insekter och ormar och dessutom med högst begränsad teknik att ta hjälp av. Allt fick han göra via sin satellittelefon, vilket tog en evinnerlig tid, jämfört med vad han var van vid.



Men så anlände mästare Kawanischi och de båda satte stor tilltro till honom, bara för att bli besvikna när han knappt tittade åt Sara, som satt och stirrade framför sig.

-Hon trasig i själen! Jag kan inte mycket göra! sa han på bruten engelska.

-Men ni känner henne! Ni har tränat henne och hjälpt henne förr?

-Hon trasig! Inte går att nå henne nu! Hon måste själv! Jag ska tänka på saken! sa han och vände sig om för att visa att de inte hade mer att prata om. Martina och Yoda såg förtvivlat på varandra och hjälpte sedan Sara därifrån. De bodde i en hydda och Yoda höll Martina vaken hela natten, med sina små skräckslagna rop, varje gång han såg en spindel eller en tusenfoting. Till slut gav Martina honom en rejäl snyting på hans klena lårmuskel, så han höll tyst. Mer rädd för henne än för insekterna.



Nästa dag kom mästare Kawanischi till deras hydda med sitt kortfattade meddelande.

-Jag har tänkt! Hon måste gå till djungel och inte komma tillbaka. Först när hon är hel hon komma tillbaka. Djungel laga henne! Det än min hjälp!

-Men inte kan vi skicka ut henne i djungeln! Hon kommer gå under!

-Dö, inte dö! Djungel bestämmer! Kommer hon tillbaka, hon lagad! Nog nu! Hon gå nu, med en gång! sa han och gick sakta därifrån med ett oläsligt ansikte.

Yoda tittade förfärat på Martina och sedan tittade de på Sara som bara satt där och stirrade och inte verkade bry sig om det som sagts. De ville verkligen inte utsätta Sara för djungelns faror, men den gamle japanen var säker på sin sak. Inget annat kunde rädda henne. Men vad skulle de ta sig till om hon inte kom tillbaka? Hur skulle de kunna leva med sig själva?



De såg till att utrusta Sara med en liten ryggsäck med förnödenheter, en kort machete och hennes vanliga kläder. Vilket bestod av ett par tighta shorts, en ännu tightare t-shirt och rejäla kängor. Hon verkade knappt förstå vidden av det hela när de alla följde henne en bit på vägen och sedan som i trans fortsatte in i djungeln, med både Yoda och Martina gråtandes bakom sig. Mästare Kawanischi tittade till synes oberört på när den gröna djungeln slöt sig om grevinnan Lofts atletiska kropp.



Det blev långa timmar för Saras kompanjoner och de var mycket tysta och nedslagna när natten snabbt infann sig och de undrade båda hur Sara skulle klara sig i den ogästvänliga djungeln. Vanligtvis var hon en van friluftsmänniska och kunde klara sig i alla tänkbara miljöer, men nu var hon allt annat än sig själv.

Mycket riktigt var hon inte i form och när natten kom, hade hon inte gjort några förberedelser alls, utan kurade ihop sig under ett träd och frös efter att ha blivit genomdränkt av ett kraftigt regnfall.

Men inte ens detta kunde få henne att komma till ytan, utan hon bara existerade och såg endast de tre närmsta metrarna framför sig, där hon planlöst gick genom djungeln, utan att ha koll på i vilket väderstreck hon gick eller hur långt hon färdades. Hon skulle mycket väl kunna gå i cirklar och inte veta om det. Vilket så klart inte var likt den erfarna äventyrerskan som varit med om så mycket.



Dag två på kvällen, kände dock Sara att något var fel. Hade hon varit som vanligt hade hon så klart gjort något åt det, men nu bekom det henne inte. Det som skedde fick ske!

Hon sov fyra timmar på natten, återigen utan att göra upp eld eller ordna ett provisoriskt regnskydd. Det var nästan som om hon omedvetet försökte straffa sig själv, genom att vara vårdslös och utsätta sig för onödiga umbäranden. Hon brydde sig inte om något just nu!

Inte Yoda eller Martina! Inte sin egendom eller sina pengar! Inte sina kunskaper eller det goda hon gjort för andra människor! Hon kände sig redan död!



På morgonen ställde hon sig upp och sträckte på sina ömmande lemmar. Hon skulle gå idag igen. Hur många dagar skulle hon orka innan hon dukade under? Hon visste inte! Hon brydde sig inte! Hon skulle just fatta grepp om ryggsäcken när något rörde sig explosionsartat tre meter ifrån henne och reflexerna tog över hennes utmattade kropp. Hon hukade sig ner och rullade åt sidan, medan en varelse flög genom luften så nära henne att hon kände vinddraget mot sin nacke.

Hon tog sig snabbt upp på fötter och såg vad det var som försökt anfalla henne. Det var en stor och kraftig jaguar, som Sara visste att hon inte borde ha en chans mot. Om den fick tag på henne, skulle den krossa hennes skalle med ett hårt bett, eller kväva henne med ett bett över hennes hals. Hon såg inte fram mot något utav det.



Jaguaren gjorde ett nytt utfall, men överraskades av att Sara istället för att fly, eller hoppa bakåt, gjorde en framlänges kullerbytta så att jaguarens klor inte mötte sitt mål. Istället för en smaskig människa fick endast en klo tag i något, nämligen Saras t-shirt. Den slets upp i ryggen med ett ritschande och Sara kände att jaguaren skulle vara mer noggrann nästa försök.

Hon behövde en avledande manöver. Hon drog sin machete som hon tack och lov hade i bältet och skar snabbt i t-shirten hon hade på sig så att hon kunde slita den av sig utan att förlora ögonkontakten med jaguaren. Hennes bröst föll ut i det fria och gungade nedåt efter som hon stod framåtlutad.

Just jaguarer hade hon ingen erfarenhet av, men lejon hade hon haft en hel del med att göra och även om de stora kattdjuren var formidabla rovdjur, så var de inte oslagbara. Människan hade sin hjärna att tacka för mycket, bara man höll sig kall.



Just som jaguaren på nytt anföll, slängde Sara tröjan mot dess huvud och duckade till marken så att brösten slog mot hennes lår, innan hon lät sig själv skjuta uppåt och framåt med macheten i ett dubbelhandsgrepp. Käftarna slöts om hennes tröja och Sara kunde känna, snarare än se, hur macheten fann en tung kropp och gled in till fästet.

Hon insåg också att det inte var direkt dödande, utan att om hon lät jaguaren vara, så skulle den vända och säkerligen hinna döda henne, innan den själv dukade under. Så Sara flög på jaguaren och tog ett grepp bakifrån och låste händerna bakom kattdjurets nacke.

Rovdjuret väste och skrek, försökte komma åt sin motståndare med sina klor, vilket den var mycket nära att göra, men Sara lyckade omfördela sin kroppsvikt så att den hela tiden missade. Hon hade fått in en bra träff och hon gissade på ena lungan. Det var alltså bara en fråga om tid innan djuret förblödde, men skulle hon kunna orka hålla besten till dess?



Hon tog i för allt hon var värd och kunde under långa minutrar känna hur livet sakta sipprade ut från kroppen, för att till slut få djuret att lägga sig ner och flämta, utmattad och besegrad. Sara höll så länge hon fann det behövligt, men släppte sedan. Hon sprang inte därifrån, utan satte sig bredvid jaguaren stora huvud och klappade det. Jaguaren tittade på henne och gav ifrån sig en liten morrning längst ner i halsen. Sara kysste jaguaren på huvudet och klappade den när ögon till slut slocknade och den drog sitt sista andetag.



-Tack, min vän, för att du lät mig leva idag! Jag ber dig om ursäkt för att jag var tvungen att göra det här, men jag är inte klar här!

Det var med sann sorg hon tog hand om jaguaren och såg till att den var ren och fin, innan hon gjorde ett bål senare på kvällen, där hon brände kroppen enligt de gamla naturfolkens seder. Hon stod där. Rak i ryggen med sammanbiten min. Hennes armar låg längs hennes sidor, som om hon stod i givakt för att hedra rovdjuret och brösten stod ut på hennes bröstkorg och elden lyste upp dem och lät skuggorna leka över hennes ståtliga kropp.

Men så hörde Sara ett svagt ljud en bit ifrån henne och genast blev hon på helspänn. Hon tog sin rengjorda machete och sökte sig bort mot ljudet, som visade sig komma från ett tätt buskage. På något vis förstod hon att det inte var något att vara rädd för och förde sakta isär grenarna för att nästan genast få syn på det som hade låtit.

Det var en jaguarunge! Sara hade dödat dess mamma, som var på jakt efter mat till sin unge. Sara visste inte om det hade legat fler ungar där, eller om den var ensam, men hon kunde inte låta den gå under. Det var illa nog att hon dödat dess mor, så Sara sträckte sig fram och lyfte upp den väsande lilla jaguarungen. Hon fick se sig för så att hon inte blev klöst, men hon fick ändå två-tre rivmärken på ena armen och ena bröstet.

Nu hade hon ytterligare ett syfte med att leva insåg hon!

Sara Loft hade återvänt!



Den fjärde dagen var Martina och Yoda övertygade om att det var över. Några indianer ansåg att en gudinna av naturen hade uppenbarat sig och att något högst besynnerligt hade utspelat sig i djungeln, men de kunde inte säga vad. Som de förstod det, så var djurlivet i obalans just nu och något stort var på väg att hända. Om två dagar var de tvungna att ta sig tillbaka, men de hade i princip redan nu gett upp hoppet och hade svårt att inte anklaga mästare Kawanischi för Saras död i djungeln.

Men så kom en grupp med indianbarn springandes, skrikandes och viftandes. ”Gudinnan kommer”!!!



Yoda och Martina kunde inte låta bli att följa med ut för att se vad som försiggick, utan de följde barnens pekande fingrar och tittade in mot djungeln. Så fort grenarna fördes åt sidan och en varelse uppenbarade sig, sprang de fort därifrån och deras vuxna släktingar följde direkt efter. En del gömde sig och en del hoppade i sina kanoter för att ro för brinnande livet.

Mäster Kawanischi stod still och log ett litet belåtet leende.



Ut kom en halvnaken kvinna och det var ingen tvekan om att det var Saras kropp, med de kurvorna och stora brösten. Hon var smutsig och såg hungrig ut, men visst var det Sara. Aldrig hade Yoda sprungit så fort och han hann före Martina och slog sina armar om den långa kvinnan han trodde var förlorad. Martina anslöt sig direkt och de kramades utan hämningar och Yoda försökte inte ens komma åt att tafsa på hennes tuttar. Bara det!!!

Det dröjde innan de såg att hon dessutom hade en liten krabat med sig, som hon hade låtit krypa ner i hennes ryggsäck, där den nu sov gott.



De grät alla tre och stod snart på knä med allt fler indianer som samlade sig runt dem. På något vis visste de att Sara hade besegrat en jaguar, fast hon inte sade ett ord om det och hon inte visat dem den lilla ungen. De hyllade henne som den gudinna de trodde hon var och mästare Kawanischi lät dem hållas. Nu var Yodas och Martina tacksamhet mot den gamle japanen väldigt uppenbar och han började snart visa sig en smula irriterad på de pussar han fick. Speciellt av Yoda!



Sara ägnade sig i två dagar åt att äta, vila och berätta för sina vänner vad som hänt och de fick berätta för henne vad de hade gjort, för det hade hon nästan ingen koll på. Hon pratade en hel del med sin gamle mästare och det märktes att Sara kom tillbaka allt mer och till och med blev starkare än innan. Enligt mästare Kawanischi hade Sara behövt det här stora nederlaget, för att kunna resa sig starkare än innan och det var med ett gott självförtroende Sara och hennes vänner begav sig tillbaka mot civilisationen!



På flyget hem hade de det bra i första klass. De åt och drack gott och kunde knappt släppa varandra ur syne. När Sara gick på toa passade hon dock på att byta några ord med en vacker blond flygvärdinna, som köpte varje ord av det som Sara berättade. Hon log och var tårögd när Sara var klar. När Sara var tillbaka och hade lagt sig tillrätta under en filt i sin bekväma fåtölj, kom flygvärdinnan och lade en lätt hand på Yodas axel.



-Ursäkta? Jag undrar i fall ni vill komma med mig en kort sekund?

Yoda tittade förvånat på den unga, vackra flygvärdinnan, men reste sig och nickade dumt.

Hon gick först och de passerade in i nästa avdelning, där passagerarna satt packade och kämpade för att hitta en bra ställning att sitta i. Vart skulle hon föra honom? Han anade inget oråd, men kunde inte heller förstå varför han behövdes. Var det något med hans bagage?

När de kom till flygplanets akter, öppnade hon en smal dörr som ledde till ett pyttelitet rum med två uppfällbara britsar. Hon såg till att stänga dörren, vilket gjorde att Yoda nu stod så nära henne att hans bröstkorg nästan vidrörde hennes.

-Jag vet vad du har gjort och jag vill bara tacka dig av hela mitt hjärta!

-Öhh? Va?

-En liten fågel viskade i mitt öra! kvittrade hon och log varmt och då förstod Yoda vem som varit framme.

-Är det något jag älskar så är det en modern Robin Hood! Jag visste väl att du var en data-nisse när jag såg dig, men att du hackat dig in i världens storbanker och lagt in ett dolt system som får en väldig mängd småpengar att obemärkt finna sin väg till de stora välgörenhetsorganisationerna, är bara så genialiskt. Ingen saknar ju de pengarna!

-Öhhh! Visst?

-Åhh, vad jag är glad över att få träffa dig! Var inte orolig! Din hemlighet är säker hos mig! Jag är bara ledsen att du inte kan få ett välförtjänt erkännande för det! Du borde hyllas som en hjälte!

-Äsch, vad du………

Men längre än så hann inte Yoda förrän flygvärdinnan Nicole böjde sig fram och började kyssa Yoda med en brinnande iver och lust. Yoda kunde och ville inte annat än att möta hennes kyss och slog sina smala armar om henne, tacksam för Saras omtänksamhet. Nicole knäppte snabbt upp knapparna i den vita blusen med namnskylten på och fick den av sig. Hon hade en vacker ljusblå bh, som dock åkte av snabbare än han hann säga ”Wow!”



Han tittade ner på de fasta brösten och såg hur de pressades mot honom och hon tog tag om hans huvud och förde det mot dem. Han sög tacksamt in bröstvårtorna i munnen, en i taget och sög på dem. Hon lät honom inte hållas särskilt länge, innan hon satte sig ner och drog ner hans byxor till golvet och fick sedan fram hans kuk från kalsongerna. Med en hungrig blick gapade hon och tog hans redan hårda kuk i munnen och började suga honom utan att skämmas.

Yoda flämtade när han märkte att hon kunde ta hela hans längd utan problem. Hon stannade bara upp när han kom till hennes svalg och tryckte sig sedan framåt så att hela kuken gled in i hennes mun och hals.



Flämtande drog hon ut hans kuk efter några minuter sugande och reste på sig. Hon drog upp kjolen och lirkade snabbt av sig sina likaså ljusblåa trosor, innan hon satte upp ena benet på britskanten och Yoda kunde se att hon endast hade en tunn sträng med blont fitthår på venusberget. Han tog tillfället i akt och styrde utan vidare dröjsmål in sin kuk i hennes redan våta fitta.

Nicole stönade högt och tryckte sig mot honom, medan Yoda började att knulla henne så snabbt han kunde, redan galen av kåthet och lust! Det gick nästan inte att tappa balansen i det trånga utrymmet och Yoda tog spjärn mot väggen när han stötte sig in i henne, gång på gång.

Hon lät ordentligt, men det höga ljudet från flygplanet gjorde att de inte hördes. Nicole kysste honom flera gånger, men det var inte helt lätt eftersom han stötte sig så hårt i henne. Efter ett litet tag tryckte hon honom från sig och Yodas kuk svajade, hård och sugen på mer. Nicole fick honom att sätta sig ner på britsen och ställde sig sedan bredbent över hans ben. Han såg hur hon drog upp kjolen och dansade lite för honom, medan hon sänkte sig allt längre ner.



Hennes ben var vältränade och solbrända, han höll andan när hon kom ner till hans kuk och slutligen lät ollonet finna sin väg in mellan hennes blygdläppar igen. Hon stönade återigen och blundade när hon lät sin kropp sjunka ner och känna den upphetsade staken fylla hennes inre. Hon red honom och smekte samtidigt sina bröst, till Yodas stora glädje.

Han bara satt och tog emot nu, betagen av hennes skönhet och hur hennes kropp omslöt honom. Yoda var ju vanligen lite mer intresserad av en smula mer extrema sexsituationer, men den här flygvärdinnan tog verkligen priset och han var fullt tillfreds med hennes ritt.

När han kom, gjorde han det med besked. Hon red honom och han använde sig av oanad muskelstyrka och knullade samtidigt i samma takt, så att deras kroppar slogs i hopa hårt gång på gång och hans sperma flödade till slut in i flygvärdinnan som villigt tog emot den. Hon satt kvar en stund efteråt och lät honom slakna inuti sig och hämta andan.

-Tack, min hjälte! viskade hon.

-Det är jag som ska tacka! sa han och avsåg också tacka Sara för den lilla oetiska men trevliga överraskningen.



Yoda kom tillbaka med ett stort leende och satte sig avslappnat ner och föll nästan i sömn med en gång. Sara blundade, men hörde honom sätta sig ner och kunde för sitt inre se hur nöjd han var nu, den gottegrisen. Hon visste att han inte skulle kunna stå emot den blonda flygvärdinnan.

Då var det bara Martina kvar!



Hon var inte lika lättpåverkad, men Sara hade försökt komma på ett sätt att få henne att släppa loss, hon med. Strax efter att Yoda kommit tillbaka och utan att Martina hade förstått vad som hänt, kom så en av piloterna gåendes och stannade till som av en ren händelse vid Martinas stol och frågade om allt var till belåtenhet. Martina svarade ärligt och sade att hon var rätt trött, men att servicen ombord var allt hon kunde önska sig.

Piloten erbjöd sig att hämta en drink till henne, vilket hon artigt tacka nej till.

-Men en snabbtitt i cockpit, kanske?

-Jag trodde det var helförbjudet nu för tiden? svarade hon.

-För en sådan vacker dam, går det alltid att göra undantag! sa han och log ett stort leende.

Martina kunde inte undgå att bli smickrad och tackade för erbjudandet och reste sig, efter att ha tittat på Sara och Yoda, som verkade sova gott. En snabb titt, skulle väl inte skada. Hon var ju ändå astronautaspirant en gång i tiden!



När de kom till dörren som ledde till cockpit, tog piloten, som hette John, fram sin inpasseringstagg och dörren öppnades. Han lät Martina gå in först i den ganska stora cockpiten, men sina myriader av mätare och strömbrytare.

-Men det är ju ingen här? utbrast hon förvånat.

-Det behövs ju inte! Vi har autopilot! Men det var ju obemannat här när du var där inne i kabinen?

-Lugn, min sköna! Autopiloten gör ett bättre jobb än vad jag någonsin kommer att kunna göra. Flygplanet är idiotsäkert!

-Men du har väl en andrepilot?

-Det är jag som är det! Min kollega ligger just nu och sover!

-Så vi är helt i flygplanets händer?

-Ja! Och om du ställer dig här och tittar ut genom vindrutan så kan du försöka föreställa dig hur du just nu står allra längst fram i nosen på ett många ton tungt föremål som färdas på elvatusen meters höjd i över niohundra kilometer i timmen genom atmosfären. Minsta lilla brist i flygplanets konstruktion kan innebära en omedelbar katastrof och vi skulle förmodligen inte ens hinna märka vad som skedde innan vi slets i bitar!



Martina kunde inte låta bli att bli överväldigad av det som John sade. Hans röst var behaglig och varm. Han menade inte att skrämma henne, utan bara att dela med sig av något han fann betydelsefullt. Han luktade dessutom gott och Martina kände sig trygg hos honom, även om han for fram lite väl uppenbart.

Hon vände sig mot honom och mötte hans blick. Den var vänlig, men dolde inte vad han ville.

-Vad väntar du på Biggles? sa hon mjukt och log mot honom.



John tog två steg fram och de möttes i en het kyss som kändes extra underbar, när man tänkte på det som John nyss hade sagt. Martina kände hur hon levde, hur hon längtade efter att släppa loss här och nu! Med snabba fingra knäppte hon upp sina byxor och drog ner dem, medan John också började slita i slipsen och skjortknapparna.

När John bara hade kalsongerna kvar och Martina hade bh´n runt midjan och trosorna runt ena ankeln, möttes de återigen i en lika eldig kyss och lät sina händer glida runt och leta sig till de erogena zonerna.

Martina smekte hans styva kuk med hårda tag och hans händer lekte med de chokladbruna brösten och dess styva knoppar. De var båda extremt upphetsade och kunde inte låta bli varandra, utan flåsade nu ikapp och John nästan lyfte Martina till den ena stolen, som var bakåtskjuten så att de fick plats.

Han tog tag i hennes ben och gav sig direkt ner med huvudet mellan hennes slanka ben och slickade ivrigt den redan våta fittan.



-Kom in i mig! Jag vill ha dig i mig med en gång! flämtade hon och särade villigt och brett på benen så att John kunde se hur hennes fitta öppnades och bjöd in honom i hettan. Han styrde sig mot hennes fitta och lät kuken glida in i hennes våta hål. Martina morrade djupt nere i halsen av den sköna känslan och slog benen om honom. Han höll sig i armstöden när han stötte sig i henne och de kysstes då och då, helt upptagna av varandra, längst fram i det stora passagerarflygplanet som färdades i över niohundra kilometer i timmen.



John var visserligen uthållig, men den vackra mulatten var så sexig och skön, att han inte kunde stå ut så länge som han hade velat. Han körde på och knullade henne allt han kunde, när han insåg att det inte gick att förhindra länge och hans stönanden gick nästan att höra ut i kabinen, när han tömde sig i Martina. Martina själv hade smugit ner sin hand och smekte sig snabbt över klittan, så att hon hade den stora turen att få komma tillsammans med John och hennes stönanden och skri var inte heller så lågmälda! Utmattade och tömd, sjönk John ner över Martina och de fick båda hämta andan innan de kunde börja att återställa sin klädsel och sina frisyrer.

De pratade ömt till varandra och gav varandra komplimanger, det skulle bli tråkigt att skiljas, men det var vad båda antog skulle ske nu. De kramades och gav varandra en lång kyss, innan John släppte ut Martina som gick till sin stol med vingliga steg.

Sara hörde tydligt hur Martina pustade ut och snabbt föll i sömn hon med. Tydligt tillfredsställd och Sara kände sig nöjd med sina små provisoriska manipulationer och somnade hon med, fast med lite oro över hur Mick Jagger hade det i sin plastbur i lastutrymmet.

Mick Jagger hade hon döpt den lilla jaguarungen till, efter sångaren med det stora gapet och dessutom hade indianbarnen kallat honom för Mick, utan att veta vem han var. Tydligen var det deras motsvarighet till Misse, hade mästare Kawanischi sagt. Så Mick Jagger fick det bli!



Resten av flygresan gick som en dröm och de pratade glatt om allt som hänt, men ingen av dem nämnde någonting om Christine. Det var tabu och Sara verkade bli mörkögd, om man bara så mycket som kom i närheten av ämnet, så de avvaktade!



När de kom tillbaka till Sverige och kunde andas ut i sitt hem, samlade Sara dem senare på kvällen och såg strikt på dem och nu visste de att det gällde allvar.

-Yoda! Du tar reda på vart hon är! Martina! Du tar därefter reda på hur hon rör sig och när jag kan komma åt henne ensam! Rapportera till mig närt det är klart och jag struntar i om det tar tre månader, bara få det gjort!

De lovade att göra sitt allra bästa och satte sedan fart med att spåra Christine, som nog nu befann sig i klistret ordentligt. Det var nästan att de tyckte synd om henne, efter att ha sett Saras mörka blick. De undrade hur hon skulle hämnas, men kanske de inte hade fantasi nog för att föreställa sig vad Christine skulle bli utsatt för?



Det tog tre veckor innan Yoda hade spårat Christine från spat, där Sara hade blivit överfallen. Hon hade försökt sopa igen sina spår, men inte tillräckligt väl för att Yoda inte skulle lyckas spåra henne. Den äldre och hämndlystna kvinnan bodde i ett korsvirkeshus längst nere i Skåne och allt stod på ett företag som Yoda lyckades spåra i flera led till det ställe som Christine oturligen hade besökt.

Att komma henne inpå livet var dock inte lätt, eftersom hon omgav sig med livvakter numera och var ständigt bevakad dygnet runt. Nattetid var personalstyrkan som minst, men då hade hon ett avancerat larm som skulle vara svårforcerat med så kort varsel som Sara ville ha.

Alltså bestämde sig Sara för att gå in mitt på dagen, när hon ansåg att Christine skulle vara minst beredd. Det skulle då finnas ca sex livvakter, men dessa ansåg Sara att hon lättare skulle kunna ta hand om, speciellt om de befann sig på olika ställen då hon satte sin plan i verket.



Yoda och Martina presenterade sina resultat och de gick tillsammans genom alltihopa, men Sara avslöjade inte sina avsikter vad beträffande Christine, så de frågade inte heller. Resan ner till målet tog bättre delen av lördagen och de inkvarterade sig i en liten oansenlig stuga som Martina hade hyrt i förväg. Den låg otillgängligt men ändå nära nog för att de skulle kunna ta sig till målet till fots. På söndagen såg de till att all utrustning fungerade som avsett och att Yoda hade bra förbindelse med både Sara och Martina, så att han kunde förse dem med information fortlöpande.



De båda kvinnorna försåg sig med kamouflerade dräkter och tog sig sedan till vars en plats där de kunde observera målet under några timmar för att se om det fanns något som de inte förutsett, eller Yoda kunnat ta reda på. Men det verkade lugnt och de kunde konstatera att både byggnaden och vakterna följde den information de redan hade.

Vakterna var stora och muskulösa. Sara tyckte hon kände igen en av dem från deras senaste sammanstötning och hon kände då hur ilskan kom till ytan igen, men lugnade sig snabbt som det proffs hon var. Hon fick inte misslyckas denna gången!



När klockan blev tolv och vakterna skulle hålla lunch, vilket var det tillfälle då styrkan var som minst, var det dags!

-Martina!

-Kom!

-Jag går in själv! Du aktiverar din alternativplan och håller dig snett bakom det gula sidohusets västra hörna, beredd att gå in om jag behöver dig!

-Men……

-Yoda!

-Kom!

-Du rapporterar som vanligt, men se till att Martina får all information hon behöver!

-Uppfattat! svarade han.

-Martina?

-Uppfattat! svarade hon surmulet och försökte inte ens dölja sitt missnöje över Saras beslut.

-Bra! Då kör vi!



Sara började röra sig framåt ca tio centimeter i taget, mitt över den öppna gräsbevuxna ytan intill huset. Det var mitt på dagen och solen kastade så lite skugga som möjligt och tack vare hennes långsamma framfart, var det ingen som märkte henne, trots både kameraövervakning och ronderande väktare. Den öppna ytan var nog de sista de hade planerat ett besök ifrån.

En halvtimme senare var Sara framme vid ett plank, där hon gjorde en justering på en liten platta på dräktens ärm. Den gröna färgen tonades ner och blev nu gråare och fick ett finkornigare mönster som var identiskt med grusplanen på den öppna gårdsplanen. Sara ålade försiktigt vidare och hon såg minst två vakter under tiden som tittade åt hennes håll, men utan att upptäcka den lilla avvikelsen i gruset.



När hon kom fram till husets sidoentre´, satte hon sig upp mot väggen och krånglade snabbt av sig den avancerade kamouflagedräkten hon hade haft på sig. Den var fantastisk! Om man rörde sig tillräckligt långsamt och såg till att dräkten var anpassad till väderlek, sol, underlag, skuggor osv så var man nästan omöjlig att upptäcka och nu hade Sara tagit sig fram på den mest otänkbara framryckningsvägen.

När hon fått av sig dräkten, placerade hon den bakom en stor kruka i gjutjärn och kollade snabbt att hennes utrustning satt bra och gick att nå snabbt. Hon hade kängor, svarta tighta byxor och ett svart linne som pressade ihop hennes stora bröst så att de inte skulle vara i vägen eller fara omkring för mycket om hon behövde röra sig snabbt. Resultatet blev att det blev en rejäl klyfta i urringningen.



Hon meddelade snabbt Yoda och Martina att hon var framme och att hon skulle ta sig in nu. De båda önskade henne lycka till och vad Sara inte visste var att Yoda samtidigt öppnade den trådlösa förbindelsen med hennes headset, som var försett med kamera som Sara kunde använda sig av vid behov. Yoda var mycket nyfiken på vad Sara tänkte göra med Christine efter att ha blivit behandlad på det vis hon hade blivit.

Bilden dök upp på hans monitor och visade allting som Sara såg med olika data infällda, som kompassriktning, temperatur, avstånd och annan viktig information. Han hoppades att Sara inte skulle få reda på det dock. Uppenbarligen var hennes vendetta mot Christine för grym för att hon skulle låta sina kollegor få se vad hon tänkte göra!



Martina hade intagit sin position på samma smygande sätt och satt nu en bit ifrån det större boningshuset, med full kontroll över den enda vägen in och uppsyn över de fyra vakter som gick omkring utomhus och verkade uttråkade. Inte en chans att någon skulle slå till mitt på dagen, eftersom det var fri sikt överallt.

Det burrade till i hennes telefon och hon fick upp bilden från Saras kamera och en liten smiley från Yoda. Att han vågade! Men hon tittade ivrigt på den lilla högupplösta skärmen och såg hur Sara fick upp dörren utan något larm eller väsen i övrigt och sedan ljudlöst smög sig in.



De höll andan och följde henne genom två rum, innan Sara stannade upp och tog fram något. Det var bedövningspistolen! Sara intog en ställning lite närmre fram och just som vakten vände sig mot henne, sköt hon en liten pil mot hans hals, där det snabbt skulle sprida sig upp mot huvudet.

Hon flög fram och omfamnade hans överkropp, vilket fick vakten att tappa balansen och tungt rasa till golvet. Det dröjde innan medlet fick honom medvetslös, så för att ha båda händerna fria, lät hon hans huvud pressas in mellan hennes båda bröst, så att han inte kunde skrika efter hjälp innan han tuppade av efter åtta långa sekunder. Sara reste sig snabbt och spanade av resten av rummet, men det var tomt. Den andre vakten måste vara någon annanstans i huset.



Yoda och Martina hade följt den snabba kampen och andades nu ut till viss del. En vakt kvar nu! Smidigt som en katt gled Sara längs väggar och ivern över att få fatt i Christine fick henne att brinna, men hon höll sig lugn! Hon skulle bibehålla kontrollen! På andra våningen hörde Sara hur någon spolade på toaletten och av resten av ljuden att döma så var det en man. Alltså inte Christine! Sara ville gärna ha den andra vakten oskadliggjord innan hon gick på sitt prioriterade mål och smög snabbt upp för trapporna med den lilla pistolen framför sig. Mannen kom ut med en k-pist på magen och hann just ropa till av förvåning när han såg den svartklädda amazonen avancera mot honom och sedan sved det till i hans mage, där en liten pil nu satt. Kvinnan hoppade fram och han kände hur hans ansikte möttes av ett par mjuka, varma bröst och han fick svårt att andas. Men vilket sätt att bli överfallen!

Sara släppte ner hans slappa kropp femton sekunder senare och spanade snabbt av det hon kunde se av den övre våningen. Hon fann snabbt att den var tom, men att Christines sovrum var beläget där. Skulle hon vänta?

Nej! Hon måste få tag på henne innan hon märkte att två av hennes vakter var borta ur leken, så hon fortsatte bort till en annan trappa som ledde nedåt. Att ta sig fram i det gamla vackra huset var inte lätt, då golvet lätt knarrade och för att komma ner för trapporna, hoppade Sara upp med fötterna på räcket och tog sig ner som en spindel med huvudet nedåt, intensivt lyssnande och spanande efter sin måltavla.



På sina respektive platser, tittade Saras kollegor imponerat på det som skett och undrade också när Christine skulle dyka upp. En lugn musik kom från husets östra del och Sara avancerade försiktigt ditåt. När hon kom bort till husets ände, hördes musiken tydligt från det sista rummet. Sara tittade in på bråkdelen av en sekund och kunde se att Christine stod där, klädd i en vit luftig klänning och målade på en tavla, med ryggen mot dörren.

Sara tittade försiktigt in igen för att få lite fler detaljer och såg då att Christine var ledigt klädd och var barfota. Hon som annars alltid hade skor med höga klackar. Hon var vacker i motljuset från de stora fönstren och Sara kunde se att det var en person hon målade, men inte mycket mer. Grevinnan rörde sig nu extremt långsamt och provade golvet ordentligt innan hon lade kroppsvikten bakom, när hon smidigt tog sig in i rummet på alla fyra, för att sprida vikten.

Pistolen satt i hölstret och skulle stanna där, för Sara ville ha henne vid medvetande. Yoda och Martina följde det hela med andan i halsen. Vad skulle Sara göra med Christine?



När Sara var framme precis bakom Christine reste hon sig ljudlöst och stod bakom Christine och tittade över hennes axel. Hon blev chockad av att det var hon själv som blev avmålad. Hon låg på rygg och lyfte upp bröstkorgen så att hennes bröst nästan vidrörde hennes haka. Hennes högra hand var intrasslat i hennes frigjorda hår och den andra handen befann sig mellan hennes ben, där fingrarna glidit in i hennes hål.

Synen överraskade henne och hon tog ett ofrivilligt andetag, vilket fick Christine att vända sig om och ge ifrån sig ett gällt skrik av rädsla. Hon backade bakåt med händerna för ansiktet och höll på att välta staffliet. Sedan stannade hon upp, fortfarande med händerna för ansiktet och stirrade på Sara med stora ögon.



-Hur……? Sara! Vad……?

-Christine! Förvånad att se mig?

-Sara! Jag……..Hur kom du in?

-Trodde du verkligen inte att jag skulle kunna komma in? Jag som tagit mig in de hemligaste och mest välbevakade ställena som finns?

-Sara! Skada mig inte! Jag trodde jag knäckt dig! Hur klarade du att komma tillbaka? Jag har sett journalerna och du borde inte kunna vara i form igen!

-Tacka Mick Jaggers mamma för det, du!

-Vaa? Mick Jaggers mamma? Känner du henne?

-Oroa dig inte för det, du!

-Vad kommer du göra med mig? Jag har vakter här!

-De båda pojkarna här inne sover gott och de som är där ute kommer Martina ta hand om ifall de försöker sig på någonting. Det är bara du och jag nu och du vet att du inte har en chans!

-Kommer du tortera mig? Rycka mina fingernaglar? Kommer du att skada mig? frågade hon oroligt och såg oväntat sårbar ut i den tunna klänningen som gjorde vad den kunde för att dölja Christines kurviga kropp, som Sara flera gånger hade haft närkontakt med.

Borta var just nu den dominanta och överlägsna kvinna som Sara nu flera gånger tvingats slåss emot, för att ibland istället haft sex med. Det korta bruna håret var vackert friserat och hon såg nästan späd och fridfull ut i det som förmodligen var hennes atelje´.



Yoda och Martina visste att det var nu det gällde! Skulle Sara anfalla nu och brutalt misshandla Christine? Kanske hon skulle vanställa hennes ansikte eller någon annan del av hennes kropp? Alla var spända och väntade. Det var Saras drag nu!



-Du kommer att önska att jag ska tortera dig! Det du gjort mot mig var både grymt och orättvist! Jag har ingen anledning att visa dig någon pardon! Du är helt i mitt våld nu och du inser säkert att du inte kommer kunna hindra mig!

-Snälla, Sara! Vad kommer du göra? fick Christine ur sig och grät nästan.

-Jag ska göra det du fruktar mest! Det som kommer att skada dig mer än något annat just nu! Jag är trött på det här evinnerliga kriget! Jag tänker avsluta det hela här och nu!

-Tän…..tänker du döda mig! viskade Christine och kröp ihop.

Alla iblandade höll andan och väntade på Saras svar, men hon sade ingenting, utan gick istället fram till Christine som panikartat följde henne med blicken. Sara sträckte fram sina händer och tog tag i klänningen och slet plötsligt till. Det kom ett rivljud och Christines klänning slets upp på framsidan. Sara tog ett nytt grepp och slet till så att klänningen slets itu ända ner och nu bara hängde på hennes skakande axlar. Hon slog armarna om sig och började gråta, men Sara slet bort armarna och drog ner klänningen till golvet.



Martina höll andan och Yoda drog ner sina byxor, när den läckra kroppen blottades, nu endast iförd en stadig bh och ett par minimala trosor i samma färg. Christine var som tagen från en gammal pinupkalender, där hon stod och skylde sig. Men sedan tog Sara av sig sitt headset och både Martina och Yoda såg hur bilden snurrade runt och hur ett grodperspektiv uppenbarade sig, för att sedan blockeras av någonting som gjorde bilden svart. Yoda svor högt med sitt stånd i handen, uppretad över att missa när Christine höll på att kläs av naken och sedan bli misshandlad.



-Jag vet att ni hör mig! Jag har tagit av mig headsetet och täckt över det, för allas skull! Håll ställningarna och stör oss inte! Jag har full koll på läget! sa Sara och vände sig om.

Men då stötte hon tydligen till det föremål hon lagt framför headsetets kamera och plötsligt fick de bild igen och de såg Saras fötter som gick bort mot Christine. När hon kom fram till den äldre kvinnan, såg de att hon tydligen var på väg att hämta sig från chocken av att Sara kommit på oanmält besök. Hon slog mot Sara, som blixtsnabbt böjde sig bak och åt sidan.

Varken Yoda eller Martina såg grevinnans handflata vina genom luften, men väl konsekvenserna. Christines huvud och överkropp vreds plötsligt åt sidan med en ljudlig klatsch och hon sjönk snabbt ner till golvet med det ena stora bröstet hängande utanför bh´n. Hon flämtade och gnydde, medan Sara stod bredbent med händerna på höfterna och tittade på vraket till kvinna som sakta lyfte huvudet mot sin plågoande.



-Kom igen! Gör slut på mig! Jag erkänner att du är den starkare kvinnan av oss! Gör det snabbt! sade Christine med hes röst, som brast av känslor.

De både tjuvtittarna höll andan på vars ett håll och Yoda slutade att smeka sig, ivrigt avvaktande på vad Sara skulle ta sig till med Christine som plågat henne så länge och till slut verkligen försökt förgöra Sara en gång för alla.



Sara Loft gick fram till Christine och drog snabbt upp den kortare kvinnan på fötter. Hon hängde med huvudet när Sara började gå runt henne i sakta mak. Hon rättade inte till bröstet eller sitt tilltufsade hår. Hon torkade inte bort den lilla droppe blod som nu visade sig i ena mungipan heller.

-Jag har verkligen försökt ta hand om dig, Christine! Du har bott i mitt hem, jag har försökt att hjälpa dig på alla sätt, men du bara fortsätter att försöka bekämpa mig! Detta är ingen tävling för mig! Du kommer att sluta nu, så är det bara! Jag vet inte varför jag har visat dig så oerhört stort tålamod! Kanske det är för att du är så stark, som jag ändå trott att du skulle lyckas fixa det till slut? Men nu ser jag ingen annan lösning än att avsluta det hela, en gång för alla!



Martina drog efter andan. Sara tänkte verkligen döda henne och ville inte att de skulle se det. Hon vände bort telefonen, för hon ville inte se dådet, delvis för att hon var besviken på Sara över att hon kunde göra en sådan här sak. Yoda däremot tittade nu ännu mer noggrant, men hade släppt sin kuk, som nu hängde slak.

Inte skulle väl Sara……….?



Christines huvud hängde ner mot golvet och hon mumlade osammanhängande.

-Sara!………..Jag……jag vill inte! Jag ger mig!

-Ber du mig om nåd?

-Nej! kom det svagt från Christine efter någon sekunds tvekan.

-Va? Vad ska jag göra med dig, Christine? sa Sara uppgivet och allvarligt, men Christine svarade inte. Hon slog armarna om sig, men lyckades inte dölja det som syntes, det var nog mer en reflex.

Sara fortsatte runt och stannade till slut bakom Christines rygg. Christine hörde på fotstegen var Sara var och höll andan. Skulle hon skära av hennes hals? skulle hon vrida nacken på henne? Skulle hon ta ett strypgrepp och kväva henne?

Hon andades plötsligt flämtande ut och bestämde sig för att ta vad som än skulle komma, bara det gick snabbt, hoppades hon.



Sara agerade och Christine skrek till av förvåning över den hastiga rörelsen och rycket i hennes kropp när Sara slet i bh´n så att den gick sönder och slets av hennes kropp. Bägge tuttarna dallrade till ordentligt och Christine tappade nästan balansen. Sara grep tag i troskanten på höften och drog till så hårt att de först skar in i Christines mjuka hull och sedan också de slets sönder.

Yoda log nu stort och kände hur det började pulsera i kuken igen!



Christine kände sig ännu mer sårbar nu, när hon var helt naken och satte sina ena hand framför skötet, för att invänta nådastöten. Men Sara slet bara tag i hennes armar och förde dem bakom hennes rygg, där hon snabbt drog ett buntband om hennes handleder och sedan tryckte bort Christine mot det stora panoramafönstret så att tuttarna till slut pressades mot det svala glaset. Hade nu någon stått utanför just då, hade de definitivt satt i halsen av åsynen av de stora vita brösten med de rosa bröstvårtorna som plattades ut mot glaset.

Christines fötter sparkades omilt åt sidorna och nu vilade hennes vikt mot glaset via ansiktet och tuttarna.

-Stå sådär och rör dig inte! beordrade Sara och släppte henne. Christine kunde inte annat och flåsade mot glaset så att saliv snart började rinna ner längs det från hennes mun. På sina respektive bildskärmar såg sedan de andra hur Sara backade ett par meter och först betraktade den kurviga kvinnan i motljuset. Sedan började Sara att ta av sig sina kläder, ljudlöst så att Christine inte märkte det. Yodas hand började att röra sig allt snabbare och Martina höjde förvånat på ögonbrynen över det som just nu skedde.



När Sara var helt naken och stod rakt bakom Christine med sin hårfläta hängandes ner längs ryggen och ner över klyftan mellan de runda skinkorna, var spänningen olidlig för alla inblandade. Sara gick smidigt fram mot den nu skakande Christine som började få svårt att kontrollera sina ansträngda muskler.

-Gör det nu, Sara! Låt mig inte behöva vänta på det oundvikliga! nästan snyftade Christine fram.

Men Sara tog bara tag i Christines båda axlar och drog henne upprätt, så att hon kunde stå själv. Sedan omfamnade hon Christine bakifrån och gav henne en lätt kyss på hennes vänstra axel.

-Va? Vad gör du?

-Schhhh!

Sara kysste den andra axeln och började röra sina händer på framsidan av Christines kortare kropp. Från magen och ner mot höfterna, sedan uppåt igen. Magen, midjan, revbenen och slutligen upp mot de väldiga pattarna. Christine försökte då slita sig loss, men Sara höll fast henne.

-Släpp mig! Du får inte göra så här! Allt annat men inte det här! skrek hon.

-Jag vet hur du känner det och jag tänker se till att göra mitt bästa för att inte göra dig till lags, Christine! Du ska få för det du gjort mig och mina kollegor! Dessutom kommer du aldrig mer efter detta att besvära oss igen! Återigen-Du har ingenting att sätta emot!

-Neeej! Släpp mig! Släpp mig!



Men Sara höll den slingrande kvinnan med brösten vilt hoppandes och munnen svärandes. Så fort hon kunde, smekte Sara de underbara brösten och via headsetet följdes de båda kvinnornas orättvisa kamp. Yoda höll nu nästan på att få kåtslag av att se hur deras kroppar pressades mot varandra och hur Sara tvingade sig på deras gamla nemesis. Tänk den som fick vara mitt emellan de båda kvinnorna!



Till slut kunde inte Christine hålla sig på fötter längre, utan snubblade till och föll hårt ner på sidan, utan att kunna ta emot med annat än sin axel. Sara var omedelbart över henne och höll henne nere på golvet. Hon greppade om de hårda bröstvårtorna med tumme och långfinger och vred dem tills Christine skrek högt och slutade att göra motstånd.

Så fort hon lugnat sig, smekte Sara bröstvårtorna försiktigt som om för att säga förlåt. Christine stirrade rakt ut över golvet och var tvungen att låta Sara göra som hon ville.

-Hur känns det, bitch? väste Sara och klämde ihop Christines behag så att de böljade som hudfärgade vattenballonger.

-Du får inte göra detta mot mig! Allt annat, men inte detta! Låt mig varaaaa!

-Såja, raring! Jag är inte färdig med ig än på långa vägar! sa Sara och välte över Christine på rygg och kunde givetvis inte låta bli att imponeras av hur brösten levde sitt eget liv och föll ut åt sidorna och rörde sig dallrande vid hennes minsta rörelse. Christine tittade upp mot Sara och såg panikslagen ut. Sara brydde sig inte, utan satte sig ner över den andra kvinnans höfter och lade sina händer på Christines tuttar och klöste henne långsamt med naglarna.

Benen sprattlade i protest, men Sara lät inget hindra henne, utan fortsatte att smeka Christine så att långa ljusröda märken uppstod på den vita huden. Yodas hand gick nu som en pistong och han kunde knappt tro sin tur. Martina, som nu tittade igen, höll handen för pannan och undrade hur hon kunde varit dum nog att tro något annat än att det hela skulle sluta på det här viset.

Hon höjde sin uppmärksamhet och såg en av vakterna närma sig husets entre´, men han gick inte in, utan fortsatte bortåt, vilket gjorde att Martina suckade av lättnad. Med headsetet av så skulle Sara inte höra hennes anrop.



-Neeeeeeej! Sara! Slutaaaaa! Inte detta! Slå mig! Sparka mig! Gör vad som helst, men du får inte göra det här! skrek Christine, som om Sara vidrörde henne med en glödgad eldgaffel. Förmodligen hade hon nog föredragit detta, vilket i sig var ett tecken på hur det stod till med Christines mentala tillstånd.

-Nu ska du bara slappna av, så gör jag jobbet! Vill du vara så snäll att sära på dina ben? frågade Sara i en snäll och vänlig ton.

-Aldrig! Aldrig! Du rör mig inte!

-Det skulle du tänkt på innan, gumman! sa Sara och lät sig falla ner på Christines ena sida och tog snabbt ett grepp med både armar och ben, så att Christines ben särades och så att hon samtidigt fick ett stenhårt grepp, trots att hennes högra hand var fri att användas.

Christine väste och protesterade, när hon märkte vad som hade hänt och försökte förgäves ta sig loss. Sara log bakom Christines rygg och kände hur den andra kvinnan kämpade när hon lekte runt med sin fria hand på Christines mage för att visa att hon hade handen fri till att kunna göra vad hon ville.



-Nej, nej, nej! Låt mig vara!

Men Sara förde långsamt ner handen mellan Christines skakande ben och kände hur hon passerade venusberget med sin bruna lilla triangel av mjukt hår och sedan fann den mjuka huden i hennes skrev. Christine vred sig allt hon kunde, men hon var ingen match för Sara. Hon kunde låta sin hand glida fram och tillbaka längs Christines sköte och njöt av varje sekund. Ju närmre Sara kom med fingrarna, desto mer gnydde Christine, men hon kunde inte hindra att de började söka längs den hårlösa springan och till slut glida in mellan Christines fittläppar.



-Åhhhh, Sara! Du är bara bäst! stönade Yoda fram, när han nu runkade allt han kunde till bilden av hur Sara höll fast Christine på golvet och nu hade låtit två fingrar glida in mellan hennes bulliga yttre läppar. Han älskade att se kampen och de båda vackra, kurviga kvinnornas kroppar mot varandra.

Sara höll inte på särskilt länge, men det behövdes inte heller, för Christines kropp förrådde henne. Vilket Sara märkte efter några minuter, då hennes fingrar plötsligt gled allt lättare, eftersom Christines fitta började att bli allt våtare mot hennes vilja. Christine grät och försökte vrida sig ur Saras grepp igen, men inget annat hände än att de stora mjuka brösten dallrade och gungade upphetsande.

-Sara! Sluuuutaaaaaa! Snälla du, rör mig inte! grät hon, men Sara var obeveklig och smekte Christines fitta tills hon var alldeles plaskblöt av fittsafter. Då penetrerade Sara hennes fitta med två fingrar och kände hur Christine spände hela kroppen när hon kände intrånget, men van som Sara var, så hittade hon genast g-punkten och började omedelbart att gnugga fingertopparna mot den, så att Christines motstånd blev alltmer svagt och sporadiskt. Hon till och med slutade att protestera och stönade nu endast.



Sara märkte att hon kunde släppa på greppet en aning och med sin andra hand började hon nu att smeka Christenes bröst, men var beredd att återigen ta sitt grepp om det behövdes. Christine låg på sidan och verkade ha gett upp kampen. Saras hand hade ett bra grepp om underlivet och fingrarna smekte hennes inre alltjämt, medan Christine andades hastigt och gnyende av att ha förlorat kampen. Hon förbannade sin egen svaghet, både fysiskt och mentalt. Det här var verkligen inte vad hon hade velat. Att Sara skulle ge sig på henne hade hon väntat sig och till och med förberett sig på, men att hon skulle få henne att reagera som hon gjorde nu, var alltför mycket för Christine.



-Du är våt, lilla gumman! Din fitta gillar vad jag gör och du kan inte göra något åt det! sa Sara och träffade spiken mitt på huvudet. Christine svarade inte, utan grät bara tyst av skam.

Saras fingrar gled nu alldeles bekymmersfritt i det våta hålet och det dröjde inte länge förrän hon kände att det var dags att skifta fokus. De gled ur henne med ett vått ljud och nu satte Sara de hala fingertopparna mot Christines klitta och började sakta cirkla med dem runt den styva och känsliga zonen. Christine flämtade nu kraftigt och försökte dra ihop benen, men det gick inte på grund av Saras ben som höll dem i ett hårt grepp.

Christines kropp började rycka och tecknen på den kommande orgasmen var övertydliga. De två fingrarna gjorde ett exemplariskt jobb och smekte Christine på exakt rätt ställe vid exakt rätt tidpunkt, vilket fick henne att komma i en kraftig orgasm, där hon vilt skrek ut sina svordomar mot Sara och hennes förfäder.



Martina kunde knappt tro sina ögon och försökte låta bli att se det som utspelade sig, men det var svårt. Yoda däremot var svettig och ett nöjt leende fanns på hans läppar, där han satt och tränade högerarmen. Det var verkligen ingen dålig vinkel kameran hade fått. Han kunde tydligt se hur Saras blanka fingrar gled runt Christines klitta. Bildkvaliteten var verkligen suverän!



När Sara smekt Christine färdigt, släppte hon taget om henne. Christine lade sig i fosterställning och slog armarna om knäna. Snabbt slet Sara till sig sin ryggsäck och tog fram ett föremål som fick Martina att flämta till. Sara spände snabbt på sig ett bälte med en stor blå gummikuk och hon såg väldigt målmedveten ut, när hon knuffade Christine så att hon kom att ligga på mage.

-Nej! Jag vill inte mer! skrek hon, men Sara fick ner henne i den position hon ville och satte sig ner på knä, mellan hennes ben, innan hon lutade sig framåt. Hon höll i kuken med ena handen och så fort hon bedömde att hon befann sig på rätt ställe, tryckte hon sig framåt och nedåt. Christine kände genast att något var på väg att finna sin väg in i henne och skrek till, samtidigt som hon vred sig utan resultat.



Sara hade prickat rätt och gummikuken sökte sig snabbt in i hennes inre. Hon fick jucka några gånger i den vilt sprattlande kvinnan, innan hon hade spetsat henne fullkomligt mot golvet. På grund av Saras styrka och kroppsvikt blev det inte mer än sprattel och skrik, dock. Hon var ohjälpligen fast!

Sara började att jucka sig mer rytmiskt i Christine nu och såg till att använde sig av hela kukens längd. Det var skönt för Sara, men inte på det sexuella sättet. Det var mer känslan av att allt mer få kontroll på läget. Att få tillbaka lite av det Christine tagit från henne!



-Snälla, Sara! Sluutaaaaa! Döda mig om du ska! Jag står inte ut!

-Ligg bara still, så fixar jag det här! svarade hon och stötte sig extra hårt in i Christines fitta, så att hon skrek till. Hon var helt slapp i kroppen nu och gungade framåt på golvet i takt med Saras stötar. Sara grymtade och slutade inte knulla Christine förrän hon tyckte att hon fått nog och att hon själv fått det hon var ute efter. Det hade tagit ca tio minuter och Martina satt med andan i halsen och svor över att det tog så lång tid. Det var bara en fråga om tid och tur innan vakterna upptäckte vad som stod på och de såg inte alls vänliga ut.

Yoda var alldeles svettig och gladde sig enormt åt showen, där han såg hur Saras vackra rumpa guppade upp och ner och hur den kraftiga gummikuken kördes in i den slagna brunetten som kved på golvet. Han fick en kick av Saras dominans och fick koncentrera sig på att inte spruta för tidigt.

När Sara var klar välte hon över Christine på rygg och hon gjorde ingenting för att hindra henne. Hon satte armarna framför ansiktet, men lät brösten och sin fitta vara fullt synliga och tillgängliga för Sara.

-Kom igen, Sara! Gör vad du ska! Stoppa näven i fittan på mig. Pissa på mig! Slå mig! Plåga mig till döds, men se till att göra det fort!

-Christine! Christine! Du är en stor idiot och det skulle vara ett nöje för mig att plåga dig länge och väl, men jag tror du får vad du förtjänar nu! Det här är slutet för dig som Domina! Vi avslutar det hela här och nu, vare sig du vill det eller ej! Jag har för mycket att stå i och för mycket att förlora, för att slåss med dig, Christine! Du är en fantastiskt stark kvinna och vacker som en gudinna! Du har verkligen berört mig på alla sätt och vis, längs hela spektrat!



Christine började nu gråta så att brösten hoppade och hon snörvlade högt bakom sina armar. Sara som inte kände något direkt medlidande, smekte Christines ena ben, tills hon kom till det delvis rakade könet. Hennes fittläppar var redan hala av väta och alldeles rosa av upphetsning. Saras fingrar lekte vant längs läpparna och fann Christines känsligaste punkter utan problem. Hon smekte instinktivt Christine i samma takt som hennes hjärta slog, en gammal asiatisk teknik Sara hade lärt sig för många år sedan.

Högt gråtandes nu särade Christine på sina ben och lät Sara göra vad hon ville! Hon brann upp av kåthet och skam! Känslorna var henne övermäktiga och det gick inte på något vis att dölja hur hennes fitta nu producerade fittsaft så att det rann ner mellan hennes skinkor.

Saras fingrar rörde sig målmedvetet och hon slutade inte förrän Christine började lyfta underlivet uppåt och stöna vilt. Då dök Sara ner och satte munnen mot fittan, för att slicka henne där hon var som hetast. Smaken var välbekant, men fick Sara att själv uppleva hur det pirrade i hennes mus. Hon satte handen mot fittan och tryckte hårt mot klittan, samtidigt som hon gjorde det skönt för Christine.

De båda kvinnorna kom samtidigt i en högljudd orgasm och nu slog Christine ut med armarna som för att hålla balansen, trots att hon låg utspridd på golvet. Sara hade fullständig kontroll på sin tunga mot Christines klitta, trots hennes egen stimulans av sin hårda och känsliga klitta.



När de var färdiga, lade sig Sara på rygg bredvid Christine och Yoda kunde inte längre hålla emot när han nu såg en bild på skärmen, där de båda kvinnornas fittor framträdde klart och tydligt. Han ökade takten något och tillät sig att komma. Satsen sprutade vilt ur ollonet och landade på hans klena mage och bröstkorg. Hela kuken och handen blev dessutom nerkladdade, men han brydde sig inte. Han bara njöt av stunden! Martina tittade bort och bestämde sig för att hon faktiskt var tvungen att göra något nu. Utan att tveka, sprang hon mot huset där hennes chef befann sig.

När hon kom till husets hörna, höll hon nästan på att springa in i en av vakterna, som förvånat stirrade på något som närmast såg ut som en projektion av marken, fast i någon form av människoskepnad. Martina fick nästan panik och insåg att hon inte skulle hinna dra sitt vapen innan han skulle förstå vad som hände. Hon insåg inte själv vad hon gjorde, men tydligen hade Sara haft en stor påverkan på henne, för hon slet upp dräkten och sedan drog hon upp den olivgröna tunna tröjan hon hade inunder så att hennes perfekta bruna bröst syntes.

Vakten blev oerhört häpen över den plötsliga uppenbarelsen och stirrade som förhäxat på de underbara tuttarna som plötsligt dykt upp i det som han nästan trodde var någon form av hägring. Hans skyddsreflexer satte inte igång, utan han bara antog rent instinktivt att han blivit knäpp och hann sedan inte tänka så mycket mer innan han föll till marken efter en hård välriktad spark mot hans huvud.

Martina drog snabbt ner tröjan och tog sig sedan snabbt in i huset, dock inte lika ljudlöst som Sara hade gjort.



När hon kom in, sprang hon allt vad hon kunde till det rum där Sara skulle befinna sig och när hon såg de båda kvinnorna liggandes på rygg, lyfte Sara på huvudet och såg på Martina. Men verkade inte generad över sin nakenhet eller det faktum att hon fortfarande hade gummikuken fastspänd.

-För i Irlands alla småjävlar och ölhelgon! Kom nu Sara!!!

Sara reste sig upp mer hjälp av Martina, men tog det lugnt och log trött.

-Hon är inte farlig längre, Martina! Hon är oskadliggjord och vi kommer inte behöva frukta något från hennes sida igen! jag vet inte ens om hon någonsin kommer kunna hämta sig igen!

Martina tittade på Christine som låg blek och stilla. Hon såg nästan död ut om det inte hade varit för bröstkorgen som långsamt hävde sig. Hon hade aldrig sett ett sådant vrak till människa om man bortsåg från Saras tillstånd när Christine varit på henne i förra bataljen. Christine var slut! Finito!

En vacker och fascinerande kvinna, med ett märkligt psyke. Hon skulle nog bli poppis bland läkarna som skulle ta hand om henne. Martina slog armarna om Sara och reagerade inte ens på att gummikuken trycktes mot hennes mage. Sara nästan föll ihop i hennes armar, men hon lyckades på något sätt få på Sara hennes kläder och mer eller mindre släpade ut henne från huset.



-Yoda! Kom hit med bilen! beordrade Martina i radion.

-Öhh! Visst! Öhh, jag kommer! Vänta bara en stund!

-Nej! Nu! beordrade Martina ännu strängare.

Yoda svor och drog snabbt på sig sin tröja och kände hur hans sperma sögs in i tyget. Han torkade snabbt handen på ena benet innan han hoppade ut till bilen och startade den.

När Martina och Sara kom ut ur byggnaden, möttes de av en pipa som riktades mot dem. En av vakterna hade till slut reagerat på det som hände och siktade nu på de båda kvinnorna som inte hade sina dräkter aktiverade.



-Hörru, lägg av! Det är över nu! Din chef ligger därinne! Se till att någon kommer och tar hand om henne!

Vakten stirrade misstroget på dem, men när de bara fortsatte och inte brydde sig det minsta om honom, fattade han att det var sant. Han sänkte pipan utan ett ord och lät dem gå. De blev snabbt upphämtade av en bil som kom körandes så att dammet yrde.

Vakten gick förvirrat in genom dörren, medan bilen gjorde en rivstart i gruset så fort de båda kvinnorna klivit in.



-Yoda! Martina! Jag är ledsen för allt som skett tack vare Christine! Jag är till viss del skyldig till mycket av det! Men nu är det slut! Nu kan jag vila! Kör mig hem och låt mig sedan sova och vila! Jag kommer att vara försjunken i trans och försöka analysera allt som hänt! Jag kommer att bli bra igen! Men nu vill jag hem till Jagger, min nya kompis!

Saras kompanjoner sade ingenting, utan log bara och Martina fällde en tår, innan hon lade märke till hur kladdig Yoda var och hur han luktade. Hon såg förgrymmat på honom, men lät det sedan bero. Nu var ju allt över!



Vakten gick sakta genom huset och fann till slut Christine liggandes som Sara och Martina hade lämnat henne. Först var han på väg att försöka skaka liv i henne, men sedan märkte han att hon var helt borta. Hon bara stirrade rakt upp i taket med intorkade spår av tårar längs kinderna. Han rörde snabbt vid hennes mage. Ingen reaktion!

Han lät sedan sin hand sakta röra sig mot de fantastiska brösten. De var så tunga och varma, hennes bröstvårtor hårdnade när han vidrörde dem och det var allt han behövde. Vakten spände snabbt upp sitt bälte, drog ner byxor och kalsonger, för att sedan lägga sig ner över sin före detta chef och inhämta lite av den lön, han visste att han nu aldrig skulle få.



Christina märkte ingenting. Hon var helt inne i sin egen värld, där hon nu var fri, men ändå fast på något vis. Hon kände en märklig lättnad, men kunde inte förklara för sig själv varför!

När hon tänkte närmre efter var hon inte ens säker på vad hon hette, eller var hon befann sig, men bortsett från den nyvunna friheten, kände hon någonstans i bakhuvudet en stor saknad, men efter vad visste hon inte. Christine var borta!