Pig 1

Fröken Katarina var klädd i en kvinnlig blå kavaj och kjol när hon klev av taxin. Hon kontrollerade adressen, det var en dyr men inte överdådig villa i en fin del av stan. Taxin hade behövt passera ett staket med vaktkur. Trädgården var stor, men ännu ett stängsel verkade ändå onödigt, tänkte Fröken Katarina. Hon tryckte på port telefonen och presenterade sig på franska. En musikalisk mansröst välkomnade henne, och grinden öppnades. Fröken Katarina hade gott om tid på sig att beundra den välskötta men lummiga trädgården när hon gick uppför gången. Det var en labyrint av planteringar, häckar och träd, ingen kunde se in utifrån.



Mannen som svarat mötte henne i dörren. Han var lång och stilig, klädd i tweed kavaj.



”Mitt varmaste välkommen, Mademoiselle Katarina! Vill ni lämnar er packning i hallen? Madame och Philippine är på baksidan.”



”Tack så mycket, Mssr. Tessier. Jag lämnar gärna packningen.”



Fröken Katarina ställde in sin lilla resväska. Hon skulle bara stanna några dagar, och packat lätt. De gick runt huset, och småpratade om hur resan varit. På gräsmattan bakom huset satt Madame Tessier i en bekväm vilstol. Hon var en strålande vacker kvinna, en sån skönhet som Fröken Katarina bara kunde avundas, även om hon inte tyckte hon var så tokig hon själv. Madame Tessier blev inte ett spår mindre strålande av det faktum att hon var tydligt gravid. Hennes fötter vilade på en liten pall, och på knä vid hennes fötter satt flickan Philippine. Hon betjänade sin Madames fötter, så Fröken Katarina såg inte hennes ansikte, men såg ändå att Philippine var en strålande skönhet hon också. Hon hade svallande lockigt brunt hår. De här kvinnorna var verkligen orättvist vackra, tänkte Fröken Katarina för sig själv. Mssr. Tessier, som ju också såg bra ut, var en lyckligt lottad karl.



Philippine var naken. Hennes hud var blek, kroppen timglasformad, med hälsosamt mycket hull och kurvor. Den enda skönhetsfläcken, tänkte Fröken Katarina, var att hennes fötter var mycket mindre välformade än sin Madames. Å andra sidan fick de säkert inte samma ömma omvårdnad. Fröken Katarina presenterade sig, och Madame svarade avmätt utan att resa sig. Philippine koncentrerade sig på det hon gjorde.



”Låt inte mig störa”, sa Fröken Katarina. ”Vi kan bli presenterade senare.”



Madame Tessier skrattade.



”Jag ska inte vara så oartig! Pig, det här är Mademoiselle Katarina från Sverige. Hälsa på henne, och hämta sedan en stol och förfriskningar!”



Philippine reste sig snabbt men inte särskilt graciöst. Fröken Katarina fick nu se hennes ansikte när hon neg. Philippine var söt med ärliga drag. Hon log försiktigt. Sen skyndade hon iväg och kom först tillbaka med en stol, och sen med en bricka med vin. Fröken Katarina satte sig och blev serverad. Philippine satte sig vid Madames fötter med händerna i sitt knä. Mssr Tessier hade ställt sig bakom sin hustrus stol och lagt händerna på hennes axlar. Hon tog till orda,



”Från vår sida finns det inte så mycket mer vi vill diskutera. Som ni ser på mitt tillstånd, så har vi knappt tre månader kvar innan barnet kommer. Vi vill att Philippine ska vara i goda händer innan dess. Efter all korrespondens och när ni kommit hit så är vi övertygade om att ni kan ta hand om henne. Vi är beredda att svara ifall ni har några frågor.”



”Jag har egentligen heller inget. Annars skulle jag inte kommit för att besöka er. Jag ville bara träffa flickan personligen, och få prata med henne i enrum. Det enda jag vill fråga er är ifall ni vill att hon ska följa med mig nu, eller komma själv senare.”



”Pig, det får du avgöra.”



Philippine tänkte efter ett ögonblick, sen log hon.



”Jag följer med genast, om jag inte är till besvär. Jag ser fram emot att åka dit Madame och Mssr vill.”



”Bra. Då får vi gott om tid att talas vid på vägen.”







Under resan krävde Fröken Katarina ingen större disciplin av Philippine, som var artig och respektfull helt utan uppmaning. Allt sådant fick vänta tills de kom hem till huset. Istället ägnade hon tiden åt atHon tog Cissis högerhand, och fäste en liten manchett med en knapp runt hennes tumme.



”Men du ska ha den här på dig hela tiden. Den är en liten sändare. Så fort du vill bryta, tryck på knappen. Pröva. Kom igen, pröva!”



Knappen satt på sidan av tummen och hon kunde nå den med alla andra fingrar. Hon tryckte, och en ton hördes i korridoren.



”Så fort du ringer i den kommer jag och hämtar dig och tar dig hit. Så får du vila dig och bestämma ifall du vill fortsätta eller åka hem. Du kan få prata med Anders. Och han har lovat att komma och hämta dig om du vill. Du kan ta av den när du tvättar dig och så, men sätt genast på den igen.”



Hon klappade på Cissis hand.



”Du ska alltid kunna nå den. I nödfall. Har du förstått?”

t lära känna Philippine lite grand, och bestämma sig för hur hon skulle lägga upp träningen. För det var fråga om träning, inte bara förvaring. Det var planerat att Philippine skulle bo hos henne och de andra Fröknarna i flera år, medan paret Tessiers ägnade hela sin tid åt att vara föräldrar. Under tiden skulle Philippine, eller Pig som hon kallades, lära sig en lista användbara färdigheter.



På flyget bläddrade hon i sin antecknings bok, där hon skrivit upp information om Philippine, hennes tidigare träning och liv. Texten var på svenska, och skriven i Fröken Katarinas prydliga men mycket täta skriv stil, hon behövde inte bekymra sig om att Philippine skulle läsa över axeln. Det försökte den väl uppfostrade flickan inte heller, i alla fall inte när Katarina såg. När de andra Fröknarna gjorde samma sak skulle de suttit med lap top i knät och samlat bilder och mail konversationer, men Fröken Katarina föredrog det traditionella sättet. Hon kunde visst använda en dator, om hon behövde, men privata anteckningar passade bäst i en svart skriv bok i hennes väska, tackar som frågar. När Philippine somnat i sätet bredvid henne, öppnade hon det brev hon fått av Madame Tessier, som hon senare skulle visa för Philippine.



Efter flyget sov de på hotell i Göteborg och tog igen sig efter resan mellan tidszonerna. Att komma till Fröknarnas hus skulle bli en omställning för Philippine, som hade haft en väldigt lugn och idyllisk tillvaro hos paret Tessier. Men om hon skulle leva upp till deras önskemål nu skulle hon behöva jobba, Fröken Katarina också. Men Philippine verkade vara en äventyrlig och modig ung kvinna. Fröken Katarina bestämde sig för att börja med att vara strikt.



De satt i Fröken Katarians bil, någon timme från huset när Fröken Katarina pratade franska med Philippine för sista gången.



”Du kommer bo hos mig och två andra Mademoiselles. De pratar inte franska, så från och med nu är det engelska som gäller.”



”Yes, Miss. I’m sorry I don’t speak english very good.”



Hon fattade snabbt. Fröken Katarina log.



”Det är ingen fara. Du kommer inte behöva prata särskilt mycket. Jag kommer lära dig regler och etikett efter hand. Men än så länge räcker det att du förstår det här. Du ska lyda precis som du är van, utan att fråga, oavsett vem av oss det är som befaller. Du svarar på tilltal, men aldrig prata annars. Förstår du?”



”Yes, Miss.”



Philippine såg inte det minsta orolig eller rädd ut.







När de kom fram till huset förde Fröken Katarina henne direkt uppför trappan, och till hennes rum. Det var enkelt inrett med en säng, en byrå, och en pall. Framför sängen fanns ett svart metall galler med en grind vid huvud änden att öppna, och krypa in genom.



Fröken Katarina drog fram pallen, och Philippine fick sätta sig. Fröken Katarina såg hur hon sneglade mot gallret för sängen.



”Give me your right hand.”



Hon fäste en manschett med kardborre band och en knapp om tummen.



”You will wear this at all times, for safety. Push it to stop what is happening, if it’s too much for you. It has a small transmitter on it, and I will get the signal, and come care for you. Don’t be afraid to use it, but don’t misuse it either. Do you understand?”



Philippine nickade.



”Yes.”



”So tell me what it is for?”



”I will push it if the treatment is too much for me.”



”Good girl. Also, this cage here”, hon knackade på gallret för sängen. ”I will lock you in when you go to bed. For all normal purposes, it’s locked. But if there’s a fire or anything in the night, you can push down this switch on the lock,”, hon visade, ”and it will open. Doing so for any other reason than a real emergency is disobedience. Understood?”



”Yes.”



”Good. Everything will begin tomorrow. But now you should be getting some rest. I will bring you something small to eat before bed.”







Det var en underbar försommar morgon, solen sken, fåglar sjöng och lövträden lämnade långa svala skuggor. Philippine gick först, endast iklädd strumpor och gympaskor.



”Don’t look behind you, girl” hade Fröken Katarina sagt.



Philippine var lydig, men hon hörde flera par steg bakom sig, och förstod att kvinnorna i huset gick efter henne. Hon kände sig utsatt när solen sken på hennes bara hud. Men de verkade inte gå någonstans där det var risk att hon skulle bli sedd. Huset låg ju mitt ute i ingenstans. Fröken Katarina gav henne instruktioner, och hon gick uppför en lång backe, och följde en stig genom snår av hassel och ek, tills hon kom till en dunge med mjukt grönt gräs.



”Stop here. And put your hands behind your head. Mirjam, vill du hälsa?”



Hon förstod att det sista var riktat till någon av de andra kvinnorna, hon hörde något falla i gräset, först något lättare, sen nåt tungt som klingade av metall. En kvinna kom in i hennes synfält. Hon var kortare än Philippine, hade svart hår i en hästsvans, och bar en korsett och ett par byxor i latex. Dräkten glänste rött och svart, och hon hade svarta handskar. Hon log farligt.



”That’s Miss Mirjam to you, Piggy.”



”Yes, Miss. Pleased to meet you.”



Fröken Mirjam log och klappade henne på kinden. Philippine kände den svagt bekanta doften av latex.



”Oh. You’re polite for a dirty pig. I like that. I’ll go easy on you.”



Hennes leende och tonen i hennes röst var inte på något sätt tryggande.



”Kom hit nu!”



En kvinna kom krypande. Hon hade bara på sig ett par svarta trosor, som egentligen bara var en triangel av tyg i skrevet, och lämnade hennes stjärt öppen. Hennes frisyr var delvis rakad, och delvis långt morotsfärgat hår. Hon hade ringar i öronen, näsan och läppen, och en stor tatuering på ryggen. Den bestod av svarta fält, som rutorna på ett böjt och vridet schackbräde, som gav intrycket av en optisk illusion. Hon hade bojor av metall om händer och fötter, fastsatta med kedjor som gjorde att hon fick krypa försiktigt för att inte hindras av dem.



”This is Jenny. Jenny, this is Pig. You will have the opportunity to touch each other later.”



Jennys min avslöjade inget när hon satte sig vid Fröken Mirjams fötter. Två kvinnor till visade sig för henne, en som gick och en som kröp. Den gående kvinnan presenterade dem.



”And I’m Miss Sandra. This is the Bitch. Hyndan. That’s what she’s called, and it’s what she is. Now you’ve met all of us.”



”Nice to meet you, Miss.”



”I wouldn’t say that just yet, dear”



Fröken Sandras leende var mildare än Fröken Mirjams. Hon var klädd i läderbyxor och en enkel vit blus. Hon ledde Hyndan i ett koppel och halsband om halsen. Hyndan hade långt brunt hår som var stripigt och tovigt. Hennes min var skygg. Hon var naken förutom likadana trosor som Jenny hade. Medan Jenny var kraftigt sminkad på ett sätt som framhävde hennes mun och ögon var Hyndan till synes helt osminkad, utom naglarna som var röda.



De två Fröknarna lämnade sina slavinnor och gick för att hämta någonting. Samtidigt gick Fröken Katarina upp bakom Philippine och viskade i hennes öra. Den kalla sakligheten i Fröken Katarinas röst fick henne att rysa.



”I want to see how much you can take, so I’m going to tie you down and let Miss Mirjam have at you. It will hurt, but don’t be afraid to scream. No one will hear us.”



Utan att vänta på någon reaktion tog hon upp hand och fot bojor av läder som hon spände fast först om fotlederna och sen om handlederna, en i taget.



”Lay down. On your belly.”



Philippine lydde snabbt, nästan kastade sig i marken.



”Calm down, will you.”



Hon hörde ljudet av en klubba mot metall, Fröknarna slog ner metall stänger i marken. Sedan fäste de rep i öglorna i hennes bojor, sträckte hennes armar och ben, och band fast dem. Fröken Sandra gick bort och ställde sig hos Hyndan, som stod kvar på alla fyra, och tittade ner i marken. Fröken Sandra lindade kopplet kring handen, och sträckte det.



Fröken Katarina kontrollerade repen som höll Philippine på plats. Sen gick hon utom synhåll. Vad Philippine inte såg var att hon gick bort till den video kamera som stod på ett stativ, och som skulle dokumentera bestraffningen åt paret Tessier. Det var som om det var Fröken Mirjams signal. Hon hämtade något från gräset bakom Philippine, och stegade snabbt fram till hennes huvud. Hon tog tag i håret och vände Philippines ansikte uppåt. Hennes leende visade tänderna, som lyste vita mot hennes rödmålade läppar. I andra handen hade hon en ihoprullad piska, en svart single tail piska av läder, den strök hon över Philippines ansikte.



”I promised to be gentle. You’ll soon see that everything is relative.”



Hon släppte Philippines hår och lät henne ligga med ansiktet i gräset. Hon släppte ut piskan, och svängde den i luften.



Fröken Mirjam var en konstnär med piskan, och hon gav det lite extra för kameran, stegade runt sitt offer, hukade, och svängde runt med piskan för syns skull. Hon arbetade metodiskt, fyra till fem rapp i taget. Sen tog hon ett ögonblicks paus, flyttade sig, eller bytte piska. Jenny stod på knä vid sidan, tog emot piskorna och kröp bort för att hämta nästa. Först single tail piskan, sen den niosvansade katten, en läderpiska med nio snärtar, sen ett långt dressyrspö, sen en läderpiska med många korta remmar. Hon koncentrerade sig på Philippines rumpa, och spred ut rappen över hennes skinkor, och insidan av hennes lår. Några slag lät hon falla över Philippines ljumskar och fitta. En stund satte hon sig på knä bredvid Philippine, och smiskade henne med handen.



För Philippine var bestraffningen som en resa, som en berg och dal bana. Först var det uthärdligt, hon hade blivit piskad förr, och det var inte värre än då. Men det slutade inte. Smärtan fick henne snart att flämta vid varje slag, sen skrika till. Hon kände en stunds desperation, drog i repen för att försöka komma undan, men de rörde sig inte en centimeter, önskade att det skulle sluta, och hon började gråta. När gråten kom var det som om en damm öppnades. Hon tjöt, och tårarna forsade, sen lugnade hon sig, gav upp kampen.



Hon tittade upp på åskådarna genom tårarna. Fröken Sandra såg oberörd ut, Hyndan tittade storögt och medlidsamt på henne, sökte hennes blick, men Philippine tittade inte tillbaka. Fröken Katarina syntes inte till, men Philippine hoppades att hon såg på, väntade på att hennes röst skulle stoppa Fröken Mirjam, för hon kunde inte föreställa sig att Fröken skulle sluta självmant.



Värme spred sig i hennes kropp, hon grät, och skrek ohämmat. Men Fröken Mirjam lät sig inte bevekas av några ljud från sitt offer, utan fortsatte i samma långsamma obönhörliga takt.



Fröken Mirjam hade just släppt den niosvansade katten, och bytt tillbaka till single tail piskan, när Fröken Katarina gick fram till Philippine,



”Det räcker, Mirjam.”



”Regardez-moi!”



Fröken Mirjam lät det sista rappet falla, och piskan fick vila på Philippines rygg och ben. Philippine var hemskt medveten om läder snärtens beröring, men den förblev still. Fröken Katarina la handen under hennes haka, och vände hennes ansikte uppåt. Hon var snorig, och med tårar på kinderna.



”Do you think you’ve had enough, girl?”



Philippine snörvlade, och darrade på rösten. Fröken Katarina lät fortfarande lika saklig, men hon hade lite av ömhet i blicken.



”Yes, Miss.”



”Mirjam, ett par till, är du snäll.”



Hennes röst var så alldaglig att Philippine inte kunde gissa vad orden betydde. Innan Philippine hann hämta andan slog Fröken Mirjam tre rapp, med single tail piskan i snabb följd, det sista var snett över henne fitta, och fick Philippine att skrika in i Fröken Katarinas hand. Fröken Katarina torkade handen i Philippines hår.



”Så flickor, var så goda.”



Fröken Sandra knäppte loss Hyndans koppel, och gestikulerade åt henne. Hyndan kröp fram till Philippine, och satte sig vid hennes sida. Philippine kände lukten av svett. Hyndan la sina händer, som kändes mjuka och svala, på Philippines rygg och skinkor, och smekte henne försiktigt. Samtidigt kom Jenny krypande med en sax.



Philippine blundade och rös när Jenny grep tag i hennes hår, och klippte, snabba, ojämna, klipp nära hårbotten. Hon lät håret falla i gräset framför Philippines ansikte. Sen kröp hon, något lite hindrad av sina kedjor, bort, och kom tillbaka med en rakhyvel, en flaska vatten, och raklödder. Med vana händer, och utan att säga ett ord, rakade hon Philippines huvud, omsorgsfullt. Philippine grät tyst medan hennes vackra hår försvann. Jenny torkade sedan av hennes rakade skalle, och blöta ansikte, med våtservetter.



Sen lossade Jenny hennes händer och fötter och lät henne rulla över på rygg. Hyndan kröp upp till hennes huvud, lät händerna glida över hennes axlar och bröst. Det distraherade inte Philippine från att förstå att Jenny skulle raka av hennes pubes hår. Hon gjorde det skickligt, utan att skrapa eller slinta. Men blotta tanken var obekväm, Philippine tittade ner mellan sina ben, men sikten skymdes av Hyndans armar, och stripiga hår, Jenny torkade hennes fitta med servetter också.



Sen sjasade hon bort hyndan och hjälpte Philippine att resa sig upp. En stund behövde hon stöd för att kunna stå rakt, benen ville bara vika sig. Jenny själv reste sig förvånans värt lätt trots kedjorna, men hon de höll henne tillbaka så hon fick stå med ryggen krökt, och kunde inte ta långa steg.



Fröken Katarina kom fram till Philippine, med ett svart läder halsband i handen. Philippine rörde sig inte när Fröken Katarina spände på henne halsbandet. Det kändes ovant, och metall spännet och nitarna som höll fast ringen under hakan kändes kall.



”Look me in the eye, girl. Always look me in the eye.”



Philippine tittade upp.



”Now bend forwards.”



När Philippine kände en hand som rörde vid hennes rumpa ville hon vända sig om, men Fröken Katarinas blick naglade fast henne, och hon kunde inte titta bort. Ett par händer, det var nog Jennys, öppnade hennes anal, och smörjde in henne. Sen fördes ett föremål in i henne. Känslan var obekant, men det gjorde bara lite ont, och hon förstod att det måste vara en anal plugg. Hon fick lyfta på fötterna, en i taget, när Jenny sen satte på henne ett par lätta minimala trosor.



Fröken Katarina la handen under hakan på henne, och fick henne att sträcka på sig. Anal pluggen spände vid minsta rörelse, men den satt där den satt. Fröken Katarina log svalt och klappade henne på kinden.



”You’re a brave and pretty girl, Pig. I’m sure you will do great on your training. But if you disobey me, I will hand you over to Miss Mirjam, and you will be sorry.”



Två motstridiga känslor tävlade nu inom Philippine. Från rumpan upp längs med ryggen gick en rysning av obehag, samtidigt som en skön värme spred sig från hennes mage. Hon kände sig duktig, hon skulle göra Madame och Fröken Katarina stolta över henne.