Hur kan man sakna någon så mycket?

Jag låg i min säng och tänkte på min flickvän. Vi hade varit tillsammans i en månad efter att ha känt varandra i flera år.

Jag scrollade igenom Facebook och såg hennes senaste uppdatering som var en ny profilbild. Hon var söt, blåögd och hon log alltid. Det var svårt att inte sakna henne även om vi träffats i förrgår.

Det värkte i bröstet och jag började tugga på underläppen innan jag kollade hur mycket klockan var. Den var nära elva på kvällen.

Jag skickade ett sms till henne där jag undrade om hon sov. Hon svarade efter två minuter: ’varför skulle jag göra det?’

Jag reste mig upp och tog på mig ett par jeans och en svart tröja. Förhoppningsvis sov mina föräldrar och våran gamla hund men för att vara på den säkra sidan så smög jag så tyst jag kunde ut genom ytterdörren.

Min moped stod och väntade i garaget och när jag rullat ut den så kom jag på att jag glömt nyckeln i hallen.

Jag svor tyst för mig själv och gick sedan mot dörren för att hämta nycklarna. Men innan jag hann gå ut så kom hunden lufsande mot mig och jag klappade det gamla djuret på huvudet för att han skulle vara tyst.

Jag öppnade försiktigt dörren igen och gick ut i ett ända långt steg. Den gled tyst igen men innan jag hunnit ner för trappan så hördes det första skallet inifrån huset.

”Fan också!”

Jag rusade mot mopeden och startade den för att komma iväg så fort som möjligt. Det tändes i mina föräldrars sovrumsfönster. Förut hade jag tänkt rulla den någon hundra meter innan jag startade den så att ljudet inte skulle väcka dom, med det spelar ingen roll nu.

Jag körde iväg och efter ett tag så förstod jag att jag glömt hjälmen i garaget. Men jag brydde mig inte nu. Det ända viktiga var att jag var på väg till Emmie.

Jag körde i ett par minuter och när jag inte var så långt ifrån hennes hus så såg jag en människa gå på trottoaren. Jag reflekterade inte speciellt mycket över det innan strålkastarna slog mot henne och jag såg vem det var.

”Alma!”, hon ropade på mig för att få mig att stanna, men jag hade redan bromsat in så hastigt att jag höll på att flyga av.

Jag hoppade av mopeden och fällde ner stödet.

”Hej.”, sa hon och landade i min famn.

Jag kysste henne på kinden. Vi var lika gamla men hon var en halv decimeter kortare än jag.

”Tänkte du gå till mig?”, frågade jag häpet. Det var ungefär en halv mil emellan våra hus.

”Jaa… Jag antar det.” Hon skrattade lite och hennes läppar nuddade vi mina. Jag lutade mig lätt framåt så att hon trycktes hårdare mot mig. Vi var inte långt ifrån hennes hus men vi satte oss på en äng i det torra gräset. Inte för att jag visste varför…

Hon lutade sig mot mig och la sitt huvud på min axel. Himlen lystes upp av tusentals stjärnor och jag tänkte på en rad i någon låt jag hört i veckan.

Efter ett tag drog hon ner mig i gräset och började kyssa mig igen. Hon låg bredvid mig och jag lindade mina armar runt henne.

Hon drog av sin tröja och innan jag visste ordet av det så låg dom flesta av våra kläder bredvid oss i gräset…..



Del 2?