Sommarstugan,löftet och eremiter prt2

Kapitel 2

Milla stod och smuttade på den varma tekoppen som hon höll i ett fast grepp vid sin mun. Det regnade lite smått idag också. Vad hade hänt med den sköna sommarvärmen som har legat över landet bara förra veckan? Nu var värmen helt bortblåst, men ändå kunde Milla inte låta bli att erkänna för sig själv att det var lite mysigt med regn.

Utanför köksfönstret såg hon bara en massa träd. Skogen bredde ut sig runt omkring tomten. Hon hade funderat lite om hon borde gå ut och ta sig en promenad, bara för att lära känna området lite bättre på egenhand, förresten måste hon bli tvungen att gå förbi den gamla kvinnans hus idag, för den gamla hade lämnat huset tidigt samma morgon för lasarettet som hon skulle vara på vid klockan 12.

Milla hade ju varit på middag hemma hos den gamla kvällen innan och hon hade fått sig en trevlig pratstund med kvinnan. Hon hade visst två barnbarn och en katt. Barnbarnen bodde inte här ute på landet, men inne i storstaden. När tanten hade nämnt barnens namn, som skulle vara i samma ålder som Milla, så medgav Milla att hon inte tidigare hade hört talas om de barnen. I och med att de var i ungefär samma ålder som Milla, så tyckte tanten nog att de borde känna igen varandra, men storstäder för blir storstäder, hade tanten skrockat vid efter middagen då de drack kaffe.



Milla hade sovit bra under natten i sommarstugan och som tur var, var hon inte mörkrädd eller rädd för att vara ensam. Hon tyckte snarare att det var spännande och att det fanns så mycket frihet i att få ha ett helt hus för sig själv. Hon kunde i princip gå ut naken om hon ville det, det fanns ju knappt några grannar på kilometervis avstånd! Milla log men valde nu att ta med sig paraplyet med ut, utifall att ett nytt skyfall skulle utlösas. Men när hon kom ut på tomten och vände sig om för att låsa porten så upptäckte hon nu att det var uppehåll och det var ju skönt, sade Milla tyst för sig själv. Nu var hon redo för upptäcktsfärd.

Hon gick längst den leriga vägen, inte mot klippavsatsen utan åt andra hållet, åt det hållet dit livsmedelsbutiken skulle vara. Det fanns bara skog längst vägen. Ett och ett annat hus kunde hon skymta då och då mellan träden, men hon hade räknat sig till att det bara fanns tre andra hus på samma väg som Millas familjs sommarstuga och de låg väldolda. Milla undrade för sig själv om alla som bodde här var eremiter, för husen såg så öde ut och hon hade inte skymtat en ända människa i området förutom tanten då och en och en annan bil som hade kört förbi.



Milla fortsatte gå tills hon kom fram till ett vägskäl och vägen delades i två. Den smala vägen hon gick på nu, den fortsatte framåt, men korsandes från vänster till höger av den större vägen utbredd. Om hon svängde in till vänster och följde den stora vägen här så skulle hon tillslut hitta fram till livsmedelsbutiken, så hon valde att följa den.

Nu kunde hon se ett och annat hus som var lite mindre dolda, till och med så kunde hon se ett hus där hon till och med kunde se in till deras trägård. Det var ett stort rött hus och det verkade vara en stor familj som levde i huset, alternativt att flera familjer bodde i huset. De hade visst pool också. Milla ryckte på axlarna och fortsatte gå. Hon såg upp i himlen en stund igen, bara för att konstatera att det fortfarande var uppehåll men att himlen var minst lika grå som förut och hon ökade stegen lite.

Milla var lite besviken att hon inte sett en endaste människa ännu, men när hon äntligen kommit fram till den lilla livsmedelsbutiken som låg framför henne vid vägen, så kunde hon se både en parkering och några cyklar stå utanför den slitna byggnaden. Milla log av synen och klev lite nervöst upp för metalltrappen in i butiken. Det klingade härligt när hon stängde dörren efter sig och hon möttes av kassabiträdets blick borta i ena vrån. Det var en äldre kvinna i 50 åldern och hon verkade ha fullt upp med att snacka med en annan medelålderskvinna, med en mycket lantlig stil.

Milla nickade blygt tillbaka då expediten hälsat och tog sig en korg från högen bredvid ytterdörren och började trava in genom butikshyllorna. Det fanns ändå en del att välja på, men det var inte ett allt för stort sortiment i butiken och mycket var närodlat.



Efter att hon hade plockat på sig allt hon behövde och besviket hade upptäckt att de alla andra som befann sig inne i butiken var minst 40, så bestämde hon sig bara för att betala och gå hem igen. När hon lagt upp alla varor på kassan så frågade expediten nyfiket om hon var nyinflyttad och när Milla förklarade att hennes pappa hade köpt en sommarstuga i närheten, så skrattade kvinnan bakom disken och log.

– Ja, välkommen hit till området då! Milla tackade tillbaka och kände sig faktiskt lite gladare när hon stegade ut ur butiken. Men av någon konstig anledning så, trots att hon för fem minuter sedan lett, så kände hon sig nere. På vägen tillbaka mot sommarstugan så insåg Milla för sig själv att det här vädret var en av orsakerna till att hon inte var på tipptopp humör, men en annan sak som gjorde henne nere var att hon kände sig lite ensam. Hade hon gjort ett misstag i att komma hit? Milla försökte tränga bort tanken och påminde sig själv om att hon ville ju vara ensam, det var ju därför hon vill stanna på landet. Så nu fick hon gaska upp sig. Ja, nu skulle hon hem och laga mat!



Lite senare på kvällen så gjorde hon sig redo för att gå över till tantens hus. Hon hade ju redan varit där så hon visste var det låg. Det var inte speciellt långt, men hon behövde gå längst lervägen mot motsatta håll från livsmedelsbutiken. Fem minuter tog det och så var hon hemma hos tanten. Hon låste upp det gula husets ytterdörr och klampade in. En katt började direkt stryka sig smickrande mot hennes ben och hon vände stegen raka vägen mot köket. Där var det lika hemtrevligt och gulligt som sist och hon öppnade kylen för att öppna en påse kattmatt. Hon fyllde matskålen med ny mat och klappade på katten som utlöste burrandeljud varpå den festade loss på maten. Sedan fyllde hon på vatten i den andra skålen.

Millas blickar fastnade på fotografierna som hängde i vardagsrummet på hus ägarens släktingar. Där kunde hon se en bild på en vacker kvinna, ett porträtt, och hon log ståtligt mot Milla. Milla kunde inte låta bli att tycka kvinnan på fotot var vacker så hon tog sig ett steg närmare. Samma kvinna fanns med på ett annat fotografi men ståendes och på det kunde man se hela hennes kropp. Hon hade en fin figur och Milla kunde inte undgå att acceptera att hon var en attraherande kvinna. Frågan var vem det var på kortet? Milla hade ingen aning, men hon kände nu på sig att hon borde gå. Hon upplevde det kännas konstigt att gå runt i en främlingshem. Hon ville inte klampa in för mycket på denna persons integritet.



Så hon lämnade katten mätt och belåten bakom sig och gick ut ur huset och låste ordentligt efter sig. På vägen tillbaka hem så gick hon förbi ett av de där husen som låg lite avsides från vägen. Milla hade haft sina tankar uppe i det blå och hade funderat på massa världsliga saker, då hon plötsligt fick en ide.

Det var fortfarande helt ljust ute och hon hade ju ändå inget speciellt för sig. Hon kanske skulle kunna titta lite närmare på de här husen omkring. Milla upplevde ett rus av spänning inom sig, men sade sedan till sig själv att det var väl helt naturligt att hon ville se sig om lite, längst vägen fanns ju inget att se? Så hon valde att svänga av vägen och springa in i skogen mot huset. Hon sprang mellan buskar och grenar och snart var hon framme vid byggnaden.

Huset var stort och rött. Det behövdes nog egentligen målas om, men det såg ändå hemtrevligt ut med den stora gräsmattan runt omkring. Milla befann sig nu på tomten och valde att smyga bakom ett skjul på gården, för att vara lite diskret. Hon kunde se in genom några av fönstren, men så plötsligt så stelnade hon till.

Ett av fönstren på husets kortsida stod på glänt och därinifrån hördes höga flämtanden och andetag. Milla blev nu mer och mer blev säker på att det här rummet måste vara ett av husets sovrum och Milla tittade sig nervöst omkring efter människor. Efter att ha kontrollerat att ingen såg henne så gick hon lite närmare det öppna fönstret.



Nu kunde hon till och med se möbleringen inne i rummet och ovanpå sängen kunde hon ana två gestalter som verkade vara källorna till de där konstiga oljuden. Ljuden, som ekade i takt med gnisslanden från metallstängerna på sängen, ökade och Milla frös till is, samtidigt som hon inte kunde undgå att lägga märke till hur hennes underliv började bli varmt och svälla. Milla svalde och pressade hårt benen mot varandra som om hon vore kissnödig. Hon fortsatte kika in i sovrummet, för nu kunde hon klarare se konturerna av en kvinna och en man därinne.

De stönande ljuden kom från kvinnokroppen och uttrycktes i samband med att mannen körde in sin styva penis i henne. Kvinnan hade armarna utsträckta ovanför huvudet och verkade vagga med huvudet från sida till sida medan hon jämrade sig, flämtade och stönade. Hennes bara bröst gungade till och hennes bröstvårtor var så styva. Mannen höll ett stadigt grepp om kvinnans höfter medan han medvetet juckade sin penis in och ut i hennes våta vagina. Plötsligt avbröt sig kvinnan med sina ljud och reste sig upp. Hon drog tag i mannens huvud och utan att titta på honom tjöt hon:

– Slicka mig! Hon så gott som tryckte ner mannens huvud med våld ner mot hennes underliv och efter en viss förvirring, så började han genast att slicka henne tills hon började njuta högt.

– Mm, mm….!! Kvinnan uttryckte läten som knappt gick att beskrivas i ord, men Millas underliv svarade på varje ljud med att bränna av värme och hon började läcka vätska ner i trosorna. Milla hade aldrig sett något liknande, hon hade helt tappat greppet och bara fortsatt att stirra, som hypnotiserad, på paret framför henne.

Men så plötsligt, i en bråkdelsekund fick hon en obehaglig ilning längst ryggraden. Hon kände sig iakttagen. Milla vände sig hastigt om och slängde skräckslagna blicka omkring sig. Men mellan trädstammarna omkring sig i den öde skogen så såg hon ingen. Så hon misstänkte att hon antagligen bara hade inbillat sig och lät därför blicken automatiskt dras tillbaka till kvinnan som nu njöt så mycket att hon skrek att hon ville ha mer kuk. Medan hon tittade på de svettiga kropparna innanför fönstret så förde Milla sakta ner handen mot underlivet. Hon strök först på bullen därnere utanpå kläderna, men så svalde hon och tillät fingrarna in under underkläderna. Hon strök med fingrarna ned under trosorna, men så…

– Tycker du att det är intressant, det där de sysslar med? Är det så?, väste en röst i raskstämma, tydligt och nära Millas öra. Innan hon ens hann reagera så kände hon att någon hade greppat tag i hennes båda armar och nu höll denna någon hennes armar i ett stadigt grepp bakom ryggen. Hon kunde känna närvaron av en man bakom sig och snart hörde hon rösten vid örat igen. Hon kunde känna hur mannens andetag drog likt en vindpust mot hennes öra och förskräckt försökte hon göra motstånd. Men hon satt fast.

– Vill du också bli knullad? Är det det du vill? Jag ska nog se till att du blir nöjd… Hon kunde nu höra hur personen bakom sig skrattade elakt, men också lite nervöst och Milla, som stod med händerna bakomryggen, visste inte om hon skulle skrika, eller vad hon skulle göra. Hon kunde känna hur nära den där människan stod bakom henne och hon blev både äcklad och tänd på samma gång av denna kusliga persons framträdande.

Men mest blev hon skrämd. Vem var det som stod där? Och vad skulle denna göra med henne? Förvirrad och förargad försökte Milla dra sig ur greppet, men utan någon större framgång så fick hon ge upp. Nu kunde hon känna hur denna någon började ta för sig, genom att stryka handen längs hennes rumpa och lår och Milla svalde medan hon kvävde gråt i halsen.

Men så hördes en ytterligare röst bakom henne. En gäll kvinnoröst.

– Kalle! Vad håller du på med?!