Sommarstugan,löftet och eremitenprt3

Kapitel 3

Kalle hade släppte taget om Milla så snart Helene hade kommit fram till dem och flinande hade Kalle slängt ur sig:

– Höhö. Helene gick fram till Kalle och puttade honom irriterat på axeln, varpå hon sedan vände sig mot Milla med ett medlidande leende.

– Hej! Jag heter Helene. Det här är Kalle, min låtsasbror. Han är lite konstig. Han brukar nämligen gå hit och tjuvtitta på när Matts och Maggan har sex. Det är ju ganska ofta de har det också, så många misstänker att de är nymfomaner och jag tillhör en av dem, tillade Helene med ett skratt. Hon skakade om Millas hand ordentligt, sedan tittade Helene på Milla med klarblå ögon. Trots att Milla just hade kommit ur sig det grepp Kalle hade hållit om henne, som faktiskt hade skapat viss smärta i ena armen, så kunde hon inte låta bli att le tillbaka mot Helenes klara blick. Men hon kunde inte få fram ett enda ord, för hon var fortfarande ganska tagen av hela scenariot.

Hade Kalle varit på väg att ….? Eller hade det bara varit ett sjukt skämt? Milla stirrade ner i backen ett tag och såg olycklig ut. Helene lade märke till Millas sinneställning och lade ena handen vänskapligt på hennes axel.

– Oroa dig inte, Kalle skulle aldrig ha gjort något på riktigt, han har bara riktigt sjuk humor ibland.

– O-okej… Milla visste inte riktigt vad hon skulle tro. Men hon ville helst bara gå hem till sommarstugan igen och smälta allt det som hade hänt. När Helene fattade att Milla var mer skakad än vad hon först trott så svor hon högt för sig själv. Hon vände sig ursinnigt om och blängde på Kalle, som stod en bit ifrån och försökte kasta stenar på några fåglar i de höga tallträden.

– DU! Helenes ögon sprakade till och hon tittade mördande på brodern, som nu stod tre meter ifrån henne. I samma stund som Kalle fick syn på systern så stelnade han till, uttryckte ett oroat ljud, sedan tog han till flyt och sprang därifrån. Helene fortsatte blänga efter brodern tills han var helt utomsynhåll. Sedan stirrade hon förbannat ner i marken.

– Jävla skit! Och så sparkade hon på osynligt grus på gräset. Milla hade ofrivilligt roats lite av Helenes utbrott och fnissade lite medan hon såg hur arg Helene verkade vara. När Helene äntligen hade höjde blicken och såg Millas leende, så blev hon först förvånad och sedan log hon brett själv.

– Så… Helene lade händerna på höfterna. Du är nyinflyttad eller hur var det? Milla nickade medan de båda började vandra bortåt mot vägen igen, långt bort från maggan och mats hus. Medan de tog sig ut på vägen kunde de ana några få droppar på händerna och i ansiktet och de tittade med ens stelt på varandra.

– Det kommer börja regna!, utropade de båda i kör och de började kuta längst vägen.

Och precis som väntat öste nu en störtskur ner över området och Milla och Helene sprang hela vägen hem till sommarstugan. När de väl kommit in i hallen och räddat sig från regnet som forsade ner så kom Milla på att Helene hade följt med hem till henne.

– Vart bor du?, undrade Milla. Helene förklarade att hon och Kalle bodde tillsammans med hennes föräldrar i ett flerfamiljshus vid stora vägen. Milla insåg direkt att det var det huset som hon hade lagt märkte till när hon gått till affären tidigare under dagen, så hon blev tvungen att nämna det för Helene. Helene skrattade och tyckte att det var lite coolt att Milla hade lagt märkte till just det huset, precis innan de hade träffats, till efterföljande tyst paus.

– Tja.. Jag ska väl gå hem då. Vi har ju redan skapat dig för mycket trubbel idag, påstod Helene skämtsamt och gjorde sig redo för att öppna upp ytterdörren och vandra ut i regnvädret igen.

– Nej vänta!, utropade Milla. Helene tittade förvånat över axeln mot Milla och log.

– Vad? ,undrade hon.

– Jo… Milla tänkte efter vad det var hon ville säga, men så sade hon som på automatik;

– Du vill inte stanna på en kopp te? Helene skrattade och började direkt dra av sig den blöta munkjackan hon hade på sig tills hon bara hade ett linne kvar på överkroppen.

– Visst, men då får du låna ut mig en tröja och ett bar torra underkläder. Är det okej? Milla log med hela ansiktet.

– Det klart att det är okej! Följ med mig bara! Och så gick de upp för trappen och upp på övervåningen.

Medan Milla letade efter bra kläder att låna ut i byrålådan bredvid våningsängen så tänkte hon glatt att hon var så lycklig ändå. Även om hon nu hade varit med om det skummaste någonsin idag, så var hon så glad att ha en ny vän på besök. Och Helene verkade ju både snäll och kul. Till slut höll Milla äntligen fram ett par torra underkläder samt en torr t-shirt och ett par torra strumpor till Helene. Helene, som hade haft fullt upp med att kolla runt på övervåningen, hur det såg ut där, tog nu tacksamt emot de torra kläderna och sade:

– Tack du! Jag byter om då, tillade hon och Milla nickade.

– Jag går ner och gör te!

– Vi blir ett perfekt team!, hojtade Helene efter Milla, då hon redan var halvägs nerför trappan, Milla skrattade och tittade upp mot övervåningen och mötte Helene med blicken. Hon hade precis dragit av sig byxorna och stod nu med bara linnet och trosorna på sig, Milla sänkte blicken och fortsatte ned för trappan.

Tekokaren stod på plats och hon fyllde den med rent vatten från kranen, sedan satte hon den på kokning. Hon kikade ivrigt i lådor och skåp om där fanns något gott att äta till teet, men hon hittade inte nåt riktigt mer än hårt bröd. Och hon hade inte ens några goda pålägg i huset, så hon insåg att det fick bli bara te. När Milla hade rotat klart i rummet så Anträdde Helene köket med en graciös kroppshållning.

– Tada!, uttryckte hon enkelt och visade upp sig hur hon såg ut med Millas tröja på sig.

– Den passar ju dig jätte bra!, tyckte Milla. Den passar dig nästan bättre än mig. Millas ögon fastnade på hur den vita t-shirtens tyg föll så fint över Helenes midja och bröst. Hennes bröst var fylliga och hennes midja slank, det var annat än Millas midja och bröst, hon var mest som en tvättbräda. Milla slutade glo på Helenes underbara kropp och sade istället:

– Vad vill du ha för te?

– Vad som helst som du har!, utbrast Helene och skrattade, medan hon satte sig på en av stolarna vid köksbordet. Milla hällde på varmt vatten i två muggar med en varsin earl grey-tepåse i och placerade dem sedan varsamt på bordet.

Efter två timmars skojande, skrattande, skämtande och lekande så blev plötsligt Helene allvarlig. De var nu inne på deras fjärde kopp te och Helene lutade sig nu över bordet mot Milla, som satt med koppen mot munnen och sörplade förfullt.

– Du har inte berättat än! Milla rynkade pannan oförstående och ställde ner koppen på bordet igen.

– Berättat vad?

– Ja, varför du var på Matts och Maggans tomt? Milla blev genast högröd i ansiktet och stirrade ner i golvet nervöst. Vad skulle hon svara på den frågan? Hon tittade skamset upp på Helene som bara log retfullt och sade:

– Tog du Kalles parketplats på sexshowen? Sedan skrattade Helene och log brett. Eller vad? Tillade hon och drack lite från sin kopp.

– Jag..jag.. jag ville bara smyga runt och se mig omkring. Jag har ju inte sett så mycket av det här området än. Så jag hade tråkigt och tänkte kika lite på husen som ligger här omkring, med så när jag gick närmare deras hus, då började jag höra ljud…och jag visste ju inte vad det var för något så jag…

– Så du blev tvungen att undersöka saken närmare, avslutade Helene sakligt åt Milla. Milla nickade hastigt och menade att det var precis så det var.

– Så…Såg du nåt där inne?, undrade Helene efter en stunds tystnad igen. Milla blev röd i ansiktet igen och mumlade motvilligt:

– Jo… Helene lyste direkt upp.

– Jamen, vad såg du då? Milla skruvade lite på sig.

– Ärsh…!

– Vaddå ärsh? Du måste säga! Jag vill veta!

– Jaja…, Milla gav upp och så tittade hon blygsamt på Helene. Helene tittade med sina oskuldsfulla blå ögon tillbaka och väntade intensivt på Millas svar.

– Jo, jag så… De var nakna. Och de låg på sängen. Ljuden som lät kom från henne, mest. Han tryckte in sin snopp i hennes… och hon gjorde ifrån sig stönanden och sen tvingade hon honom att slicka henne… Helene satt som om hon hållit andan under hela tiden då Milla hade pratat och nu så kunde inte ens Helene skratta, utan hon såg ut att rodna lite hon också.

– Såg du hur han gjorde?

– Hur han gjorde vad?, undrade Milla förvånat.

– Hur han slickade henne.

– Ja…, Milla tänkte efter och minnesbilden av att hon stod vid fönstret for upp för hennes inre och hon återupprepade:

– Ja, jag tror det. Det blev helt tyst nu och de både flickorna satt och funderade för sig själva. De drack upp teet i sina tekoppar och tittade ut genom fönstret. Det var ganska mörkt ute nu. Men klockan var över 12.

– Det är sent, började Milla

– Ja…, höll Helene med. Men så frågade plötsligt Milla Helene:

– Har du sett dem någon gång? Helene brast nu ut i ett stort leende och hon nickade sakta.

Milla gapade nu.

– Va! Har du också sett dem?

– Ja, men bara en gång…, erkände Helene. Milla gapade fortfarande, men kände sig ändå lite nöjd att Helene inte hade varit så oskyldig som hon verkade.

– …men jag gillade det inte, så jag ville inte se det nån mer gång, fortsatte Helene. Milla blev förvånad och funderade vad Helene menade med att hon inte gillade det.

– Vad var det du inte gillade menade du? Helene drog en lång suck och lät sedan ögonen vandra upp på väggen där köksklockan tickade.

– Jag tror jag måste gå nu. Det är sent.

– Du kan sova här om du vill?, erbjöd Milla och påpekade:

– Det regnar fortfarande ute. Helene tänkte efter en stund men så nickade hon.

– Okej! Hon skrattade till, men så tillade hon att hon dock ville sova snart, för hon var så trött. Milla höll med så de lämnade köket och började göra i ordning sig för att sova.