Sommarstugan löftet och eremiter prt5

Kapitel 5

Milla tittade med en tom blick ner på täcket framför sig. Hennes nyfunna vän, som skulle ha sovit över hos henne, hade precis lämnat huset, mitt i natten. Milla suckade och reste hon sig upp på ostadiga ben på den mjuka madrassen och började med tunga fötter gå ner för trappan mot nedervåningen.



Hon gick mot köket och drog tag i första bästa glas hon kunde finna där i köksskåpet över skänken. Strålen från vattenkranen fräste då vattnet forsade ner i diskhon för att spårlöst försvinna ner i avloppet. Milla hade druckit ett helt glas vatten på en kort stund och förde nu tillbaka glaset mot vattenstrålen för att fylla på ytterligare ett. Vattnet smakade himmelskt och det kändes som att hennes blick blev klarare och också hennes tankar i takt med vätskeintaget. I samma ögonblick som hon låtit vätskan rinna ner för strupen utstötte hon ett högt och uppfriskat ”ah!”, varpå hon ställde avslutningsvis glaset på diskbänken. Redo för bädden.



Då Milla skulle till att lämna köket så kom hon på att hon nog borde gå och låsa ytterdörren igen, så hon stegade med de bara små fötterna vidare mot hallen. Innan hon valde att vrida om låset på dörren, så öppnade hon den på glänt, bara för att nyfiket kika ut och känna av den fuktiga, men svala, sommarluften mot sina nakna ben och ungdomliga ansikte.



Det var alldeles stilla där utanför dörren och faktiskt så verkade himlen redan ljusna borta i horisonten i en blå gul grön nyans bakom de massvis med träd som dock stod i vägen för sikten. Det hade slutat regna och Milla slöt automatiskt ögonen medan hon drog in ett djupt andetag. Ett sista andetag med frisk luft innan hon skulle bege sig uppåt mot sängen för att sova.



Men medan hon stod där med slutna ögon och fyllde lungorna med den friska luften, så anade hon plötsligt ett ljud till höger om sig. Milla blev tvungen att öppna ögonlocken och blicka bort dit hon misstänkte sig höra ljudet komma ifrån. Överraskad fick hon syn på en blöt Helene, sittande där ensam längst husväggen, endast iklädd Millas t-shirt och de utlånade trosorna på det våta gräset.



Helene satt med armarna lite slött omslutna om knäna, med ögonen slutna och huvudet högt. Det såg nästan ut som att hon mediterade. Milla tittade sig lite om innan hon ljudlöst puttade igen dörren bakom sig och styrde fötterna ut på gräset. Hon försökte gå så tyst att Helene inte skulle märka henne, men det var försent. För trots att Helene faktiskt såg ut som att hon hade hamnat i en sorts dvala, så var fallet inte så. För Helene hade redan öppnat ögonlocken och hon stirrade på Milla med en hemsk grimas. Milla låtsades inte om den främmande blicken, hon gladdes fortfarande av den komiska synen av Helene halvnaken och tjurig, sittande i Millas trädgård och Milla satte sig därför bara bekymmersfritt bredvid sin vän, rakt ner på gräset och lutade även sin rygg mot husväggen.

– Jag kom på att jag inte hade några byxor på mig…, snörvlade Helene surt och drog handen vid näsan för att stryka bord rinnande snor som kommit som en extra effekt med tårarna. Helene tittade upp på Milla som drog lite på munnen. Snart smittades hon också av Millas motvilliga leende, så Helenes mungipor tvingade sig uppåt i en rejäl böj. Plötsligt bröt Milla ut i skratt och Helene också. De tittade fånigt på varandra och de kunde knappt sluta fnissa.

– Att du kom så långt…, retades Milla lite elakt mellan skrattattackerna. Men det skulle hon ångra att hon sagt, för snart där på hon fick en kraftig putt rakt ner i gräset av Helene och hon hamnade raklång bland grässtråna. Men Milla bara fortsatte skratta.

– Hihi! Men! Du måste ju förstå att det är lite var lite komiskt att hitta dig här i trädgården, efter det där dramatiska farvälet jag fick däruppe!, försökte Milla med kvävd röst, men Helene hade ingen medmänsklighet, utan kastade sig på henne och började hon kittla henne under revbenen och på magen tills Milla storknade. Hon vände och vred sig som en ål i gräset, med Helene över sig och utstötte stundvis panikartade tjut mellan de okontrollerbara skrattattackerna.

– S-s-s-sluta… Helene fortsatte sätta klorna i Millas midja med ett sammanbitet flin på läpparna, varpå nya fniss bubblade ut ur Millas kropp. Men så fick hon plötsligt en allvarlig glimt i ögonen och Milla spände upp sig.

– Sluta!, röt Milla och utan en blinkning släppte Helene greppet om henne och lät henne bli fri. Helene bar ett skrämt uttryck på ansiktet.

– Förlåt, ursäktade Helene och funderade om hon hade gått för långt. Milla svarade inte utan reste sig bara upp från liggande position till sittande upp på gräset. Helene vände ryggen åt Milla och tittade ner i gräset. Milla ställde sig upp på fötterna, trippade omkring lite och tittade runt i den öde natten med hängande armar. Bara blåsten smekte runt i kvarteret på den här tiden av dygnet. Luften var mjuk och förförande och eftersom att det inte fanns några gatlampor längs vägen så var det bara lampljusen inifrån huset som lyste upp trädgården.



Milla vände sig om och började gå fram mot Helene. Hon böjde sig ner, tätt bakom Helenes rygg och lade sina händer på hennes axlar. Snart började hon gungade henne lite fram och tillbaka, där hon satt i sin skräddarställning. Helene bara log passivt och gungade med. Sedan lade hon sina händer över Millas, på axlarna, samtidigt som hon fortsatte låta sig gungas fram och tillbaka av Milla.



Milla fick plötsligt en stark impuls av att knuffa ner Helene på gräset. Så hon snurrade runt Helene och puttade ner henne, så att hon hamnade raklång ner på marken. Helene låg blixtstilla och med blicken fäst rakt upp i nattskyn.



Kattligt svepte Milla över Helenes vilande kropp och hon dök fram, från fötterna och upp över magen, till dess att hon höll sitt huvud precis över Helenes – bara så hon kunde penetrera Helenes ögon med sin intensiva blick. Hon greppade tag om Helenas båda handleder och utan att släppa ögonkontakten med henne och tryckte hon upp dem i nivå med Helenes axlar. Hon höll hårda grepp om handlederna mot gräset. Nästan lite för hårda grepp.



Milla studerade Helene, som knappt kunde andas. Hon tittade fascinerat in i de djupa klarblå ögonen som tittade så nyfiket tillbaka och följde Helenes ansiktsdrag med blicken; linjerna som utformade munnen, den söta lilla näsan och så de perfekt formade ögonbrynen. Milla sänkte sitt huvud så Helene kunde känna hennes andedräkt mot sin egen mun, men hon släppte inte taget om handlederna även om Helene började röra dem i rebelliska rörelser. Hon satt fast, Helene måste acceptera det. Men hon skulle snart slappna av, för Milla sänkte sig så djupt att hon denna gång kunde kyssa Helenes fylliga kvinnoläppar utan avbrott.



Helene kvävde en hög suck av njutning. Milla dröjde sig kvar ett tag, men sedan höjde hon bara sitt huvud igen, lika sakta och enkelt, och började återigen studerade Helenes ögon, samt pillade med sina fingrar i henne lugg. Hon kikade på Helenes mun och fick för sig att kyssa hennes överläpp, nafsa lite i den, eller suga på den? Möjligheterna var många. Så hon bestämde sig för att kyssa hennes överläpp den här gången, mjukt och sensuellt.



Helene började ge respons. För hon hade slutat försöka ta sig loss från de grepp Milla fortsatt hade kring hennes handleder och faktum var att greppen ändå inte kändes lika hårda längre. Milla hade mjuknat till, men ville fortfarande inte släppa taget helt. Tänk om Helene skulle springa iväg igen?

Medan hon fortsatte kyssa Helene, som längtansfullt började gensvara kyssen med försiktiga läpprörelser och trevande försök att nå Millas läppar bättre från sin nedtryckta position, så tvingade nu Milla upp Helenes armar upp över huvudet.



De började tungkyssas djupt, andas i kors och när Helenes armar var uppe över huvudet, så släppte Milla taget om handlederna och förde dem istället ner längst Helenes ända klädplagg på överkroppen. Smidigt drog hon av Helene t-shirten över huvudet och slängde den en bit bort medan hon kysste hennes hela hals och kinder.

Helene låg med sin nakna överkropp mot stjärnhimlen i det blöta gräset och Milla strök sensuella drag med händerna över hennes styva bröstvårtor och längst hennes mage och midja, hals och nyckelben. Fascinerat nafsade hon i bröstvårtorna och de blev till hennes glädje ännu styvare och Helene andades djupare och djupare. Hon började röra på sig otåligt men njutningsfullt och verkade signalera hur kåt hon var. Milla tittade upp mot Helene medan hon kysste hennes sexiga bröst och studerade njutningsfullt hur hennes kropp och sinne började bli mer och mer upphetsade i mörkret.

Helene andades högre. Men så avbröt hon sig och öppnade sina ögon som hon nyss hållit slutna.

– Milla…m. M-milla..? Är du säker på det här? Milla, som var fullt upptagen med att stryka Helene längst hennes långa ben, tittade henne rakt i ögonen. Sedan flyttade hon sig lite längre upp så hon kom i bättre kontakt mer Helenes ansikte och så strök hon handen längst Helenes kind.

– Jag har aldrig berättat för någon… Jag har inte velat acceptera det för mig själv. Men idag… du fick mig att längta efter att acceptera det för mig själv… Hon pillade längst Helens ansikte som hon fortfarande studerade emellanåt att se henne i ögonen och så pussade hon henne åter igen på munnen. Helene förblev tyst och såg undrande tillbaka på Milla.

– Är du verkligen också kåt på kvinnor?

– Ja. Helene log med livsglädje strålande ur ögonen och överlyckligt kysste hon Milla tillbaka i en lång tungkyss. Hon fattade tag om Milla och så kramade de om varandra där de vaggade runt på gräset. Helene drog sina hände längst Millas kropp och sköt snart upp hennes händer innanför klädnaden för att smeka Millas bara hud. Milla rös, men lyssnade då Helene mumlade:

– Minns du hur han gjorde?

Nu fattade Milla vad Helene menade och hon kvävde en fnissning, men sedan nickade hon och kysste henne hungrigt.

– Ja. Jag minns hur han gjorde…

– Bra, flinade Helene.