Sommarstugan, löftet och eremiter prt4

Kapitel 4

Medan Helene hade låst in sig på husets enda toalett, så stod Milla i sovrummet på övervåningen, fullt upptagen med att bädda de två madrasserna i våningsängen med lakan. Det var ett himla arbete med att få på örngotten ordentligt, men ändå var Milla ganska skicklig och snart var de klara. Helene hade precis kommit upp för trappan för att meddela att hon var klar på toaletten, om nu Milla ville göra sig i ordning, och lite svettig, men tacksamt, nickade Milla mot Helene som svar, torkade pannan med baksidan av handen och styrde stegen mot trappen. Hon skuttade ner för den medan Helene stod och funderade på vilken bädd hon skulle sova i; den övre eller undre.

Milla stod vid den sprutande kranen ner i badrummet och skvätte vatten i ansiktet. Hon hade precis varit på toa, spolat och borsta tänderna. Hon skulle precis lämna toan och bege sig uppåt mot sängkammaren då hon tittade upp lite på sin egen spegelbild. Hon blev stående, en aning likgiltigt och uttråkat och stirrade på sig själv. Minnen från den gånga dagen öste över henne, så hon vände på klacken och stängde badrumsdörren. Nu ville hon bara fokusera på att Helene var där upp och kanske kunde de fortsätta deras roliga diskussioner tills de båda skulle somna. Det var kul med sällskap när man skulle sova, så Milla skyndade på stegen, checkade så att ytterdörren var låst i hallen, sedan sprang hon upp för trappen igen.

Helene hade lagt sig i den övre bädden och nu låg hon med benen sträckta upp mot taket, hon trampade runt med sina bara fötter på takpanelen och skrattade till då hon såg att Milla hade kommit tillbaka upp i rummet.

– Åh! Hej!, fnittrade Helene varpå Milla skrattade tillbaka. Jag tog den övre bädden!

– Inget problem. Jag brukar sova underst, samtyckte Milla och ställde sig vid ljusknappen vid dörrkarmen.

– Ska jag släcka?, undrade Milla.

– Okej!

Och det blev mörkt. Milla skyndade sig snabbt till sängen och den enda ljuskällan som fanns i rummet var den lilla lampan som hängde vid fönstret på väggen.

– Tystnad…, viskade Helene med spänning i rösten och sedan fnittrade de båda två.

– Ja, nu blev det tyst… mumlade Milla tillsvar medan hon log barnsligt upp i mörkret.

– Vad synd att sängarna inte var i samma höjd, då kunde vi se varandra medan vi talade, tyckte Helene plötsligt.

– Ja, erkände Milla och kliade sig i håret där hon låg i den undre bädden. Men så kom hon på en idé:

– Vi skulle kunna lägga ner madrasserna på golvet bredvid varandra, men det skulle väl kanske bi lite för mycket jobb… Helene svarade inte på en stund, så Milla reste sig upp från bädden.

– Eller vill du det?, frågade Milla och såg upp mot Helene, som hon nu kunde skymta hänga över sängkanten däruppe.

– Vi gör det!, tyckte Helene plötsligt och entusiastiskt började hon klättrade ner för sängstegen. Milla förblev lite återhållsam, låg kvar medan hon såg Helene stiga ner på vart trästeg. Hon kunde skymta Helenes kropp där i mörkret, med t-shirten på sig som räckte henne ner till lite nedanför höften. Då Milla råkade blicka mot Helenes nakna ben och då skymtade hennes trosor så vände Milla hastigt blicken mot lampan i fönstret. När Helene äntligen stod med benen på golvet så reste sig Milla upp, besvarade Helenes flinande leende och så drog de busigt ut hela madrassen ut från sängen och sköt ut den, med lakanet och täcket fortfarande ovanpå madrassen, ner på golvet. Då de fått ner den så gjorde de också samma sak med Helenes madrass.



Fem minuter senare låg de där på madrasserna, gömda under täckena. De hade nämligen byggt en gemensam koja och Milla hade dragit fram en ficklampa som hon funnit i rummet.

-Woho! Helene höll lampan mot ansiktet och gjorde spöklika ansiktsuttryck i mörkret. När lampskenet mötte hennes ansikte skuggade det läskiga skuggor inuti kojan. Milla skrattade och försökte ta lampan ifrån Helene.

– Sluta! Helene tog ett stadigare tag om lampan och fortsatte skapa sina spökljud.

– Buuhuu!

– Äh!, få hit den. Milla lyckades äntligen få tag i lampan och nu höll hon den stadigt i hennes händer. Helene tittade busigt på och väntade på vad Milla nu skulle kunna tänkas göra med lampan. Milla visste att Helene förväntade sig något kul, men Milla hade ingen aning om vad hon skulle göra med lampskenet, så hon drog tag i hennes nattlinne och lyste med lampan under nattlinnetyget. Helene blev tyst en stund.

– Nej, tyckte hon och förde handen mot Millas mage, för att dra lampan ur hennes hand. Hon sköt upp handen under Millas nattlinne och höll ett kraftigt tag om lampan, dock ovanpå Millas grepp.

I samma stund som de känt varandras hud mot varandra, blev deras grepp om lampan mjukare och Helene undvek att klämma sönder Millas hand, för istället förde Milla Lampan, samt Helenes grepp, ut under ifrån nattlinnets tunna tyg, så att de nu tillsammans höll lampan på ett jämt avstånd mellan dem under täcket. Milla släppte tillslut taget om lampan och lät Helene få ansvara för ljuset. Milla vände sig om så att hon låg på rygg i kojan medan Helene lyste med lampan i taket, eller i täcket, ovanför deras huvud.

– Vill du veta varför jag inte gillade att se Maggan och Matts knulla?, undrade Helene plötsligt och Milla ryckte till, oberedd. Hon tittade lite hastigt över ena axeln och slängde en blick mot Helene.

Men hon svarade inte ens på frågan, för Helene hade nu fortsatt prata ändå.

– Jag tänder inte på det där. Det är därför.

Milla rynkade pannan lite, men vände på ansiktet för att Helene inte skulle kunna avslöja i Millas ansikte att hon inte förstod vad Helene menade. Men Helene hade redan hunnit analysera Milla och hon log mot henne och skrattade.

– Du förstår visst inte vad jag menar, konstaterade hon. Milla blickade osäkert mot henne utan att säga något. Helene suckade. Sedan släckte hon lampan.

Det blev nu helt kolmörkt under täcket och det enda Milla kunde bara höra var sina egna och Helenes andetag. Milla kände sig lite stel och spänd. Det var lite dåligt med luft undertäcket och det började bli varmt. Hon visste inte vad det var, men någonting med Helene gjorde att hon kände sig skärpt och kanske lite nervös. Hon försökte kika mot Helene där undertäcket, men hon såg ingenting, så det var ingen ide. Snart hörde hon Helene ta till orda igen, den här gången lät hon lite besvärad på rösten till en början, men allt eftersom blev hon säkrare och mer konkret:

– Det blev så tydligt då när jag råkade se Maggan och Matts knulla varandra ute i trädgården förra sommaren. Jag och Kalle var på promenad som vanligt och när vi upptäckte vad de höll på med, så blev Kalle alldeles till sig och sprang närmare. Jag visste vad som hände, jag insåg det snabbare en Kalle. Men jag behövde inte springa närmare. För… jag påmindes igen om likgiltigheten som jag, konstigt nog, känner för sex mellan man och kvinna. Helene pausade sig och trots att det fortfarande var mörkt under täcket kunde Milla känna Helenes blick penetrera henne. Milla svalde och fortsatte lyssna intensivt.

– När jag ser en man knulla en kvinna, så känner jag ingenting. Men när jag ser en kvinna njuta, så blir jag kåt och vill att det ska vara jag som får henne att komma. Jag vet inte vad jag det ska bli av mig…

Plötsligt tändes lampan igen och Milla kunde nu möta Helene med blicken.

– Har du någonsin funderat på om du gillar kvinnor? Milla blev tyst och stirrade ner på sina händer. Hon knep ihop munnen och tittade sedan skrämt upp mot Helene. Hon såg dock bara lika avslappnad ut som vanligt och Helene nickade när Milla återigen valde att förbli tyst.

– Skojar du med mig?, undrade Helene efter en skrattattack. Milla rynkade ögonbrynen. Helene vände sig om och skrattade ihålligt igen. Hon vände för första gången ryggen mot Milla och började mumla oförståliga ord för sig själv. Milla försökte förstå vad Helene sade, men kunde inte tyda det ett enda ord. Helene hade nu krupit ihop i fosterställning och kramade armarna omkring sina ben. Milla kände sig vid det här laget helt oförmögen att säga någonting, det ända hon kunde komma på att göra var att räcka fram ena handen och nudda vid Helenes axel.

– Helene…

– Ja, vad är det?, fräste Helene tillbaka.

– Kan du inte vända dig om igen.

– Varför då, du måste ju tro att jag är äcklig, precis som alla andra.

– Helene…

– Men säg det då! Helene vände sig om och nu stirrade hon ursinnigt mot Milla. När Milla skymtat Helenes ursinniga ansikte kunde hon knappt undgå att sänka blicken.

– Jag skulle aldrig ha berättat något, du är inte som jag. Jag borde ha vetat det. Jag borde inte ha sagt något. Nu kommer du också gå, som alla andra…, jämrade sig Helene och i ett ögonblick hade hon dragit bort täcket och i samma stund förstört den koja som de byggt tillsammans. På några hundradels sekunder hade Helene farit upp från madrassen, lämnat Milla bakom sig och sprungit ner för trappen. Milla kunde höra ytterdörren slå igen i ett högt brak och förbannat slog hon förgäves med knytnävarna i bädden.

– Fuck, Fuck, Fuck, Fuck!!