Simon och Sofia, del 25

Simon och Sofia, del 25

Simon och Sofia fick en klump i magen när de såg Fridas namn på displayen. Om allt hade gått som det skulle hade Frida och Mikael varit fullt upptagna av varandra nu. Visst skulle Frida ringt sin syster och berättat i efterhand, men det var för tidigt, alldeles för tidigt. De utväxlade en orolig blick innan Sofia svarade. Simon kunde svagt höra Fridas röst i telefonen. Den lät ledsen, förtvivlad. Det lät som Frida hade gråtit. Klumpen växte i Simons mage och han blev inte lugnare när han såg Sofias ansiktsuttryck.



”Älsklingsfridisen, du pratar så snabbt. Kom hit till oss… Jo, kom hit. Du ska inte skämmas!”



Sofia bytte några ord till med sin syster men det blev ett kort samtal. När hon lade ner telefonen kunde hon inte redogöra för så mycket mer än Simon redan visste, att mötet med Mikael hade varit en katastrof. Frida hade pratat jättesnabbt och hennes röst han svikt henne flera gånger men..



”Jag tror hon sa att hon hade.. du vet.. gjort på sig.. och att hon hade sprungit mellan träd och gömt sig så ingen skulle se henne.”



Simon rynkade pannan. Han bet sig underläppen. De visste inte vad de skulle säga utan väntade i tystnad på Fridas ankomst. Sofia låste upp dörren och öppnade den på vid gavel. Hon ville inte att Frida skulle mötas av en stängd dörr när hon kom. De visste inte om det tog tio minuter eller en timme innan de till slut såg Fridas blonda hårsvall hänga ner och dölja hennes ansikte. Hon gick med nedåtböjd huvud, hopkrupen. När hon väl kom innanför dörren kunde Simon och Sofia känna på lukten att Sofia hade hört rätt i telefon. Men det bekom de inte nu. Frida var helt förstörd, när hon till slut lyfte sitt huvud så var hennes ögon röda av att ha gråtit. Sofia sprang emot henne och tog hennes i sin kärleksfulla famn, och Simon var inte långt efter. När Frida såg Simon blev hon högröd i ansiktet och tårar bröt fram igen.



Där stod han, fina Simon, syrrans pojkvän som hon själv också var tok-kär i. Fina Simon som hade tagit hennes oskuld, på bästa möjliga sätt. Och nu fick han se henne så här! Hon kröp hop i Sofias famn, gömde huvudet bakom sin systers axel som för att gömma sig från Simon. Men Simon kom upp bakom Frida och omfamnade henne bakifrån. Det fick Frida att gråta ännu mer, men långsam långsamt sipprade värmen och kärleken från Sofias och Simons omfamningar in i Fridas kropp. Tårarna slutade rinna och hon kunde samla sig tillräckligt för att kunna berätta.



Frida var nervös när hon stod och väntade på Mikael. De hade bestämt att de skulle träffas vid en viss butik och sedan gå tillsammans till honom. Hon hade varit bestämd när hon hade sagt till Sofia att hon skulle träffa Mikael oavsett vad hon eller någon annan tyckte. Hon hade till och med halvt om halvt skrutit för en kompis i klassen om att Mikael ville träffa henne, just henne, och inte någon äldre tjej. Hon hade hört av de andra tjejerna vad Mikael gillade, undergivna tjejer och ”kinky” sex. Hon visste inte säkert vad de kinky sakerna skulle vara, men hon hade ändå bestämt sig för att inte banga, inte fega ur. De andra tjejerna hade sagt att det var jättehäftigt och sjukt upphetsande att vara undergiven, ja till och med att bli förnedrad om man bara gick in för det till 100%. Gjorde man det halvhjärtat skulle det inte funka. Hon hade lyssnat och sagt samma sak till de som till sin syster, fick hon chansen skulle hon inte banga.



Men när hon stod där ensam och väntade så gjorde hennes ängslan sig påmind. Hennes ängslan som hon hade lyckats trycka tillbaka tidigare, men nu… Hon märkte att hennes händer darrade lite. När Mikael kom fick hon en klump i magen, men hon ansträngde sig för att inte visa det och lyckades ganska bra. De bytte bara några få ord innan de började gå. Mikael gick snabbt och Frida fick ibland nästan springa några steg för att hålla jämna steg med honom. När hon hamnade lite framför honom sträckte han ut en hand och nöp henne hårt i stjärten samtidigt som han flinade förtjust. Frida försökte skratta tillbaks men hon hörde hur ansträngt det lät.

”Så jävla sexig liten röv! Gissa om jag tänker knulla den!”, sa Mikael med ett allt större belåtet leende på läpparna.



Frida tänkte på vad Sofia sagt, att hon inte kunde låta Mikael ta henne analt eftersom hon var så trång. Men hur skulle kunna säga det till Mikael? Hon skulle ju vara undergiven, det skulle ju vara han som bestämde vad han skulle göra med henne. Fridas klump i magen växte och hon ansträngde sig för att dölja det genom att försöka spela teater. Hon försökte spela flera roller samtidigt. Hon försökte spela äldre, för att Mikael inte skulle tycka att hon var en barnunge. Men samtidigt liten och flickaktig för att passa in i den undergivna rollen.



”Det gillar du va? Bli ordentligt rövknullad?”

Frida svalde, gick in i rollen och sa; ”Ja, jag är en riktig rövslyna…”, med ljus röst.

Mikael skrattade. ”Fan vilket luder du är!”



Han snabbade på stegen och rättade samtidigt till byxorna. Frida såg bulan i de, den såg stor ut och Frida svalde igen. I hennes byxor hade de inte hänt något. Hon kände efter hur det kändes mellan hennes ben och konstaterade att hennes trosor nog aldrig hade varit så torra.



Väl innanför dörren ville Mikael inte spilla en sekund. En kontrollfråga, ett litet ord, sedan skulle söta lilla Frida vara i hans våld, vara hans knulldocka för resten av kvällen.



”Kåt?”



Frida var inte kåt. Hon var rädd. Men hur skulle kunna säga nej utan att lämna rollen? Och utan att bli till åtlöje i skolan på måndag?



”Ja”, svarade Frida och hoppades på ett under. Hon hoppades att hon plötsligt skulle börja tända på situationen, som de andra tjejerna hade gjort. Att hon plötsligt skulle bli våt och redo. Men det blev hon naturligtvis inte. Mikael föste henne framför sig, nöjd med hennes svar. Väl inne i hans sovrum kommenderade han henne bestämt att ställa sig på alla fyra. Här var det inga kyssar och smekningar som gällde, det förstod hon. Mikael brydde sig inte heller att ta av hennes topp först utan gick direkt på byxorna. När han drog ner de såg han till att trosorna följde med. Sedan fick han bråttom att ta av sig sin egna byxor. Snart kände Frida ett stort ollon tryckas mot sina små blygdläppar. Men bara ett par sekunder, sedan börja Mikael skrika ilsket.



”Men vad fan! Du är ju torr som fnöske! Ska jag knulla en jävla frigolitfitta?”



”Förlåt!”, gnydde Frida ynkligt. Mikael suckade.



”Fan ta dig om det inte går att köra dig i röven!”, sa Mikael med bestämd röst, innan han otåligt började trycka ollonet mot Fridas lilla skrynkliga bakre öppning. Frida var rädd och knep ihop hårt. Som tur var märkte Mikael snabbt att det var kört och han lämnade Fridas båda hål innan han hunnit skada henne fysiskt.



”Fan i helvete! Du sa ju att du skulle gilla det!”



Mikael slängde irriterat Fridas kläder till henne. Hon klädde på sig under tystnad med hjärtat bultande hårt i bröstet. Vad skulle det här innebära? Vad skulle tjejerna säga? Och killarna? Hon kunde höra röster i huvudet som härmade henne och sa ”Jag är så kåt, jag är en sån rövslyna, men jag kan inte ta kuk för jag är en liten barnrumpa.”



Mikael nöjde sig med med att ta på sig sina kalsonger. När Frida fått på sig trosor och byxor kom Mikael på att han behövde gå på toaletten. Och Frida skulle följa med, bestämde han. Tydligen var det straffet för att han inte skulle kunna använda henne som knulldocka. Åter blev Frida beordrad att stå på alla fyra, den här gången på badrumsmattan med rumpan mot Mikael och ansiktet vänt från honom. Frida hörde hur Mikael gjorde sina behov och hon funderade desperat på om det fanns något hon kunde göra för att rädda henne från total katastrof. Något som skulle få Mikael att inte tycka att hon var den mest patetiska tjejen han någonsin varit med. Hon hörde Mikael kissa och tänkte på allt prat om att han gillade kinky saker.



”Vill du att jag k…. ki… kissar?”, hörde hon sig själv säga.

”I byxorna?”, svarade Mikael roat. Och avsaknaden av irritation i hans röst gav Frida en strimma hopp.

”Ja.. eller hur du vill!”



Mikael flinade igen. ”Ja, det skulle fan vara hett!”, sa han.



Att Frida inte ville kissa i byxorna förträngde hon. Likaså att hon inte hade något ombyte med sig. Det fick bli ett senare problem. Frida kände att hon faktiskt var kissnödig, hon skulle kunna göra det. Det tog ett tag att sätta igång processen under de minst sagt ansträngda omständigheter men efter en stund strilade det. Trosorna blev blöta och sedan mer av byxorna, ända ner till knäna. Mikael flinade och när Frida tittade bakåt kunde hon se Mikael sitta och leka med sin kuk.



En del av Frida förstod att hon nu lät sig förnedras grovt för att tillfredsställa ett svin, visst var det så, men den dominerande tanken i Fridas huvud var fortfarande att ”inte banga”. Hon kunde göra alla kinky saker som de andra tjejerna gjorde. Hon var yngre, men inte sämre. Hon var ingen barnunge.



Samtidigt kände hon sig som en barnunge med sina blöta byxor. Som en liten flicka som inte visste när det var dags att gå på toaletten. De båda tankarna brottades i hennes hjärna och försökte intala sig att det här var vuxenlekar och inget som har med småbarn att göra.



Mikael flinade igen. ”Fint Frida, nu kan du gå hem med de där byxorna!”



Frida fick en klump i magen. Hade han lurat henne?



”Vill du.. att jag gör något… något annat?” Frida tyckte att hon stammade.



”Nej”, sa Mikael kort och likgiltigt. ”Skit på dig.”



När Mikael sa ”Skit på dig” så menade han, dra åt helvete, och kom inte tillbaks. Frida misstänkte att det var det han menade, men samtidigt var hon desperat att rädda situationen.



”Ska jag göra det?” Hon chockades av orden som kom över hennes läppar”



”Vad då?”, sa Mikael, och lät uppriktigt undrande.



Frida bet sig i underläppen. ”Sk.. skita…”



Mikaels skratt bubblade upp igen. ”Ja!”, sa han. ”Gör det! Men gör det ordentligt i så fall”



Och Frida gjorde det. Aldrig hade hon känt sig så förnedrad som när hon stod på alla fyra med sina stinkande byxor. Och när hon inte kunde pressa ur sig mer så förklarade Mikael att hon var en patetiskt idiot som trodde han skulle tända på något sådant. Förnedringen som Frida utsatt sig själv för var bara Mikaels straff för att han inte fick tillträde till Fridas tränga hål. Som kronan på verket kallade han henne för en liten barnrumpa, just det Frida ville undvika till varje pris.



Frida var i ett töcken när hon rusade ut från Mikaels hus och den mardröm som utspelat sig där. Men mardrömmen var inte över. Nu skulle hon behöva ta sig hem, men ingen fick se henne så här, det fick bara inte hända. Eller kunde hon ens ta sig hem? Till sina föräldrar och behöva berätta vad som hänt? Nej, det var uteslutet det också. Hon rusade panikslaget mellan olika gömställen, träd, buskar, träplank, allt som hon kunde gömma sig bakom så hon inte skulle bli sedd. Sedan kom tårarna. Vad skulle hon göra? Vart skulle hon ta vägen? Till slut tog hon upp mobilen och slog sn systers nummer…



Allt detta berättade inte Frida för Simon och Sofia. Hon utelämnade att hon inte hade sagt ifrån när Mikael försökte tränga in i hennes stjärt. Men det hon berättade, och hennes belägenhet, fick henne att vilja sjunka genom golvet. Och Simon stod ju där!



Sofia tog sin syster lite avsides och de växlade några ord som Simon inte hörde. Sedan kom Sofia tillbaks till Simon och såg rakt in i hans ögon.



”Simon.. du är den finaste och mest kärleksfulla människan jag träffat på den här planeten….”



Simon visste inte hur han skulle svara på det. Han gav sin flickvän en frågande blick.



”Simon.. Frida behöver din kärlek nu..”



Simon bet sig i läppen. Han visste ju vad som hade hänt förra gången Sofia hade bett honom att ge sin kärlek till Frida. Han hade tagit hennes oskuld. Simon kände att det ända raka var att fråga om Sofia menade…



”Älskling, förra gången du sa så..”

”Ja.. och jag menade det då, och jag menar det nu.”

”Menar du att jag och Frida ska..??”

”Jag menar att du ska lyssna på hennes signaler, och ge henne det hon behöver. Oavsett vad..”



Simon kände sig omtumlad av Sofias ord. Men Frida var helt förstörd och Sofia ville att han skulle ge henne den tröst och den kärlek hon behövde. Och han kände att han skulle svika henne om han sa nej.



Simon gick fram till Frida och ledde henne varsamt till badrummet. Han höll om henne. Frida kröp ihop igen, skämdes. Men Simon smekte henne tålmodigt om och om igen över hennes vackra hår och ner över ryggen, tills hon andades lite lugnare. Han hjälpte henne av med toppen. Sedan drog han ner hennes byxor och trosor. Då kröp Frida ihop igen.



”Ånej vad det stinker!..”, pep hon ynkligt. Men Simon lade lugnt och metodiskt de nedsolkade kläderna i tvättmaskinen. Han ledde in Frida i duschen och lät sig ledas som i trance. Simon kände noggrant på vattnet så det skulle vara lagom när han lät det strila nerför Fridas rygg. Han fortsatte smeka henne uppifrån och ner gång på gång. Det skvätte lite på hans egna kläder men det bekom honom inte. Men när han sköljt bort så mycket han kunde med duschstrålen så tog han av sig sina kläder. Han tog en tvättsvamp och lät den löpa längs Fridas rygg. Sedan ångrade han sig. Han skulle använda sina bara händer. När Frida kände händerna och insåg vart de var på väg tjöt hon till.



”Nej Simon, du får det på hän…” Hennes röst sprack. Hon kurade ihop sig igen, gjorde sig liten. Hennes ansikte tryckte mot Simons bröstkorg. Medans Simon tvättade Frida ren med sina smekande händer mötte han plötsligt Sofias blick. Badrumsdörren hade glidit upp och i springan kunde han se Sofias tårögda ansikte. Sedan försvann det.



Sofia kände att hon hade tänkt rätt. Simon hade så mycket kärlek att ge både henne och hennes syster, och det var precis vad Frida behövde nu. Hon lyssnade på vattnet som strilade. Simon och Frida var kvar länge i duschen kunde hon konstatera. När hennes nyfikenhet tvingade henne tillbaka till dörrspringan var Frida ren och fin och deras nakna kroppar var nu tätt omslingrade. Hennes blick följde deras kroppar ner mot deras underliv, och när hon kom dit förstod hon. Deras kroppar var förenade. Hade inte Sofia litat så fullständigt på Simon så hade hon fått en stor klump i magen. Men hon visste att det var ok, Simon skulle aldrig göra det utan att förvissa sig om att det var just det Frida behövde. De älskade inte. De stod helt stilla, lät sina kroppar förenas och bara existerade.



Ändå kände Sofia att det här var ett ögonblick av rannsakan. Visst hon hade själv bett Simon ta Fridas oskuld den där gången. Men nu såg hon deras kroppar förenade mitt framför sig. Vad kände hon? Hon kände efter allt hon kunde. Svaret som hennes hjärna och hennes kropp gav henne gjorde henne varm inombords. Hon öppnade dörren till badrummet och rusade rakt mot sin älsklingar med kläderna på. Hon sträckte ut armarna och omfamnade de, och blev helt blöt på kuppen, men vad gjorde det?



Simon och Frida vinglade till. ”Åh! Ah!”, skrek Simon till.

”Vad händer?”, frågade Sofia.

”Jag.. kommer!” Svarade Simon. Han hade inte stött sin styva lem i Fridas inre, inte ens älskat mjukt med henne. Men han hade varit inne i henne länge nu och de små de oundvikligen hade gjort hade tagit honom närmare och närmare.

Sofia tryckte sina läppar mot hans öra.



”Kom i henne älskling. Spruta henne full”, sa hon. Och han kom. Med kuken i Frida, armarna runt henne och Sofias armar runt sig och Frida.



Ingen av de visste hur länge de stod så. Men till slut fick Frida lite rosor på kinderna när hon tillkännagav att hon måste kissa, igen..



”Jag måste också gå”, sa Simon

”Okej gå före mig”, sa Frida

”Nej, vi gör det samtidigt”



Fridas tittade förvirrat både på Simon och Sofia. Sofia förstod hur Simon tänkte och nickade.



”Sätt dig på toaletten Frida”, sa hon. Frida lydde, om än med viss tvekan. När hon till slut förmådde sig att kissa kom Simon fram och riktade in sin lem mellan hennes ben och började kissa han också. Frida började fnissa och skrattet smittade av sig på de andra.



När alla behov var avklarade och de fått på sig kläder så tog Sofia med sig sin lilla syster in i Linas sovrum. Simon satt i vardagsrumssoffan och tänkte igenom det som just hänt. Till slut fick han komma in i sovrummet där båda systrarna satt i fotändan av sängen. Han satte sig i andra änden, vänd mot de. Sofia tog till orda.



”Simon… älskar du mig?” Simon höjde ögonbrynen. Var hon osäker på det?

”Ja!, det vet du väl?” Sofia log.

”Och vad tycker du om den här sockertoppen?” Hon strök med handen över Fridas kind. Frida rodnade lite, för femtielfte gången idag.

”Jag tycker om Frida också, det vet du ju…”

”Mmm.. men kan du älska två systrar?”



Simon öppnade munnen och stängde den igen. Vad menade Sofia? Hans puls ökade och bultade i hans tinningar.



”Menar du..?”

Sofia såg honom i ögonen.

”Vi älskar dig. Älskar du oss?”



Simon svalde. Han tittade på Frida. På Sofia. På Frida, På Sofia igen. Till slut kom han på sig med att nicka.



”Ja.. jag älskar er.”



Flickorna såg på varandra och log. Sedan kastade de sig över honom. Han visste inte vilken syster nöp honom i rumpan, vilken som mumsade på hans örsnibb, vilken som fingrade lite lätt på hans pung… Han var helt överrumplad av situationen. Till slut satte sig flickorna till rätta igen. De tittade nöjt på Simons rufsiga och lätt chockerade uppsyn. Simon kom på sig med att mumla ett ord som plötsligt dök upp i hans huvud.



”Vad sa du?”, sa Frida

”Kärlekssäng”, upprepade Simon. Flickorna skrattade.

”Vad gör man i en sån?”, sa Frida. Simon visste inte vad han skulle säga. Ordet dök ju bara upp i hans huvud.

”Jag tycker det låter som att man älskar”, a Sofia.

”Mmm”, instämde Frida.

”Är du sugen Simon”, sa Sofia busigt.

”Mmm”, hörde Simon sig själv säga

”På vem då?”, sa Sofia.

Simons blick flackade mellan systrarna. Han kände sig lite panikslagen. Men Sofia lugnade honom.

”Lugn sötis, du behöver inte välja mellan oss. Vi har en idé.”



Sofia hoppade ur sängen och tog fram ett sällskapsspel som hon fått syn på i en bokhylla tidigare. Simons ögon blev stora. Hade de planerat allt detta? Ur spelet tog Sofia en stor bricka där det stod ”S” på ena sidan och ”F” på den andra. Sofia förklarade att egentligen stod det för ”Sant” och ”Falskt”, men ikväll står det för ”Sofia” och ”Frida”. Sofia förklarade hur hon tänkte sig leken.



”Först säger du vad du vill göra med en av oss. Om vi är med på det så singlar du brickan och så får vi se vem du ska göra det med! Och sen går vi laget runt!”



Simon hjärta bankade. Trots allt han hade haft för sig med både systrarna så kände han sig blyg i den här nya situationen. Så han började trevande.



”Jag vill…