Ön. 1.

Minna, en ung rik bortskämd societets fru råkar i sjönöd. Att önska något ogjort, eller viljan att kunna leva om dagen och välja en annan väg har vi nog alla känt någon gång. Minna känner så ofta och önskar mest av allt att vem som helst förutom Nisse hade kommit till hennes undsättning där ute i skärgården.

Trevlig läsning, hoppas jag.

Ön. 1.

”Tänker du ligga där hela dagen, som vanligt?” frågade Minnas man irriterat när han knöt slipsen framför spegeln i sovrummet.

”Mmmm.” Hummade Minna till svar under täcket, som hon hade dragit upp över huvudet för att hindra den störande solen att lysa henne i ögonen.

”Du är fan hopplös!” Utbrast han och tog på sig sin kavaj.

”Under de tre år vi varit gifta har du fan inte lyft ett finger angående någonting! Hur länge har du tänkt att leva på din pappas pengar? Bortskämd är du! Men det blir väl så när man är född med silversked i munnen!” fräste han och slog igen sovrumsdörren efter sig.

”Du har ju gift in dig rik, och det har du aldrig klagat på, skitstövel!” ropade Minna efter honom under täcket.

Irriterad slängde hon täcket åt sidan och klev ur sängen.

– Jaha, nu har du förstört den dagen, skitstövel. Vad ska jag med dig till egentligen, bara gnat och tjat. Jag gör väl för fan som jag vill! – tänkte hon medans hon drog åt skärpet i morgonrocken.

Något senare, med en rykande kopp kaffe, stod hon och tittade ut på skärgården utanför fönstret.

”Ursäkta frun, men, kan jag vänta med fönsterna tills imorgon? Min pappa är sjuk och ligger på sjukhus, och jag skulle gärna vilja hinna dit innan besökstiden är slut.”

Minna hoppade nästan till av hushållerskans plötsliga röst ifrån dörröppningen, och svara henne spydigt,

”Nej. Det går ju knappt att se ut genom fönsterna. De måste tas idag.” sedan vände hon tvärt på klacken och gick ut ifrån rummet.

– Måste ut härifrån, bara för en stund. Måste bara ut. – tänkte Minna och öppnade klädgarderoben i sovrummet.

Det första plagg hon fick syn på var seglardressen, och snabbt slet hon ut den ifrån garderoben.

– Havsluft! Det är vad jag behöver nu. – tänkte hon och slet av sig kläderna hon hade på sig och bytte om.

Med bestämda steg gick hon ned för gräsmattan, ut på den privata bryggan, och stannade tvärt.

”Segelbåten eller motorbåten.” sa hon fundersamt för sig själv, stod stilla ett tag, och hoppade sedan i motorbåten och kastade loss. Strax därefter, med skummet yrande bakom båten for hon ut i skärgården med det mörka långa håret fladdrande i vinden.

– Härligt! – tänkte hon, och gasade ännu mer. Båtens stäv reste sig och varje våg den mötte fick skrivet att darra till och den nästan studsade fram på vissa av dem.

Minna började känna hur spänningarna släppte, och hur tankarna på hennes äkta otrogna make skingrades. Här ute var hon fri. Helt ensam med naturen, långt bort ifrån societetens oskrivna regler som annars präglade hennes tillvaro.

”Mer gas!” vrålade hon, och tryckte gasen i botten. Motorn vrålade, och den stora vita motorbåten for fram över vågorna, långt ut i skärgården, som om den var ett med naturen.

”Jiha!!” vrålade Minna, och vrålade sedan,

”Ihaa!!” när båten först hårt slog i något i vattnet som fick henne att lyfta ifrån sitsen, och hur något sedan med ett brak slå i propellern.

Med andan i halsen kände Minna hur båten snabbt tappade fart. Motorn varvade fortfarande, men drevs inte framåt. Efter en kort stund låg hon och guppade stillsamt långt ut i skärgården.

Minna tittade oroligt ned i kabyssen, och såg förfärat hur vatten forsade in genom skrovet längst fram i fören.

”Satan!” skrek hon och kände paniken komma.

Fumligt började hon leta efter mobilen, men insåg till sin fasa att den låg kvar i soffan i villan.

”Satan!” skrek hon igen, och tittade återigen ned i kabyssen, och såg hur vattnet steg därinne.

Ett par snabba blickar ut över havet och de närliggande öarna, men hon såg ingen båt eller någon människa någonstans.

”Hjälp!!” ropade hon så högt hon kunde, men ingen svarade.

– Fan, här ute är det ju bara öde kobbar! – tänkte hon, och skrek,

”Satan!” och började desperat leta efter något att ösa med, samtidigt som hon återigen ropade,

”Hjälp!”

Nisse såg den stora vita motorbåten ligga och driva direkt, när han kom fram bakom den lilla ön.

Stäven låg redan en bit under ytan, och med den lilla mängd vatten som personen i båten varje gång kastade över relingen skulle kampen snart vara avgjord. Båten höll på att sjunka, och det fanns inget som kunde rädda den längre.

Nisse vred gashandtaget på sin lilla utombordare till max och styrde ekan mot den sjunkande motorbåten.

När han närmade sig hörde han kvinnans desperata ropa på hjälp och såg hur vattnet snabbare och snabbare slängdes överbord.

– Kvinnfolk ska inte vara på sjön. De passar bättre någon annanstans – tänkte han och spottade ut över relingen.

Stående i båten gled han upp jämsides med den stora motorbåten och kunde precis se upp över relingen. Det första hans blick fastnade på var Minnas ända som stack upp ifrån kabyssen, och sedan fick han ducka snabbt då hon kastade vatten ifrån öskaret åt hans håll.

”Hade jag varit du hade jag hoppat över till min båt, för din kommer snart att dyka.” sa Nisse retfullt, och borstade av vattnet Minna hade kastat ifrån sina axlar.

Minna tittade förvånat och skrämt åt hållet rösten kommit ifrån. Den väderbitna äldre mannen utanför relingen stirrade tillbaka på henne med små plirande ögon.

”Om du inte vill bada får du nog skynda dig, för hon dyker nu.” sa han samtidigt som Minnas motorbåt sjönk längre och längre ned i vattnet.

Minna klättrade fumligt över relingen och hoppade ned i Nisses båt.

”Satan!” sa hon när motorbåten försvann under ytan.

”Jag bor inne i innersta skärgården.” sa Minna och gav Nisse en hastig blick innan hon satte sig i fören.

Nisses ögonbryn höjdes knappt märkbart samtidigt som han tänkte,

– Ett tack hade suttit fint. Bara för sakens skull liksom.-

Han vred på gashandtaget och synade kvinnan framför sig.

Håret var rufsigt, kläderna dyra.

– Även dyra kläder kan tydligen bli blöta.- tänkte han och såg hur det droppade ifrån hennes byxben ned på durken.

– 30 års åldern, knappt, kanske 25. Svårt att säga. Med lite mindre utsmetad maskara är du nog riktigt vacker, fast du passar i utsmetad också. – tänkte han och lät blicken vandra ned mot Minnas bröst innan han svängde runt båten och styrde mot ön han nyss hade kommit runt.

”Vi åker åt fel håll!” utbrast Minna och spände ögonen i Nisse, men möttes först bara av hans små plirande ögon som stirrade tillbaka på henne. Hon öppnade munnen för att protestera igen, men avbröts av honom.

”För långt. Inte bensin så det räcker.” Hans plirande ögon fortsatte att stirra på henne.

– Kvinnfolk ska inte vara på sjön. De passar bättre någon annanstans. – tänkte han igen och såg hur hon demonstrativt fnyste och vände sig om.

”Vad gjorde du ute i skärgården helt ensam om jag får fråga?” frågade Nisse när de rundade den lilla ön.

”Var bara ute och åkte för att jag ville det.” svarade Minna tvärt samtidigt som hon satt och funderade på vad hon skulle säga till försäkringsbolaget.

– För nöjes skull.- tänkte Nisse och sänkte sin blick till Minnas ben som formade sig under de blöta åtsittande byxorna.

– Bara för ren nöjes skull. – tänkte han, och vred gashandtaget till max.

På andra sidan ön styrde Nisse in båten i en liten vik och lade till vid en enkel ranglig träbrygga.

”Skynda dig att hämta bensin. Jag väntar här.” sa Minna och slog armarna runt sig för att skydda sig mot vinden som låg på rakt in i viken.

Utan att svara steg Nisse ur båten och gick in bland träden, och var snart utom synhåll för Minna.

– Hur jävla lång tid ska det ta att hämta lite bensin! – tänkte Minna surt 5 minuter senare, och spanade in bland träden men såg inte skymten av någon alls.

Samtidigt i huset ett par hundra meter upp på ön drog Nisse morgonrocken runt sig och knöt skärpet. Ur byxorna som låg på sängen plockare han fram nyckeln till båtmotorn ur fickan, knöt ett snöre i den och hängde den runt sin hals.

Minna satt och huttrade ett par minuter till innan hon ilsket klättrade upp på bryggan, för att sedan muttrande ta samma väg upp bland träden som hon hade sett Nisse göra.

Efter ett tag fick hon syn på ett litet rött hus med vita knutar uppe på en kulle. Minna ökade takten på stegen och var snart uppe vid huset.

”Hallå!” ropade hon, men fick inget svar.

Hon bankade på dörren och väntade, men ingen öppnade.

Minna tog tag i dörrhandtaget och tryckte det nedåt, dörren gled upp.

”Hallå!” ropade hon igen.

”Kom in.” svarade Nisse inifrån huset.

Minna höll på att tappa hakan när hon hittade Nisse sittandes i soffan i morgonrock med fjärrkontrollen till tv:n i handen.

”Bara skit på burken så här dags. Bara massa skit.” sa han och zappade vidare.

”Bensinen! Hur gick det med bensinen! Du ska ju köra mig tillbaka!” snäste Minna och kände hur hon höll på att explodera.

Nisse fortsatte att zappa mellan kanalerna, och svarade till slut,

”Det kostar.”

Minna stirrade på honom med ilsken blick, och fräste sedan,

”Kostar! Jag har råkat ut för en olycka och du vill ha betalt för att hjälpa mig! Fy fan! Var har du telefonen!”

Minna började se sig om efter en telefon, men slutade leta när Nisse sa,

”Finns ingen telefon, och ja, jag gör inget gratis. Fan, bara skit på burken så här dags på dagen!”

Minna kände hur hon kokade inombords, men lyckades behärska sig tillräckligt för att fråga,

”Ok, hur mycket?”

”Tja.” sa Nisse och slängde fjärrkontrollen på bordet framför sig,

”Du kan ju börja med att suga av mig, för det är du säkert bättre på än att köra båt.” fortsatte han sedan och såg på henne med sina plirande ögon.

Minna bara gapade förvånat, tog ett steg bakåt och vände sedan på klacken och rusade ut ifrån huset.

– Jävla snuskgubbe! – tänkte hon när hon sprang ned mot bryggan.

– Vad fan tror han! Skulle jag vilja ta hans jävla gubbkuk i munnen! Vilket äckel! Vilket svin!-

Hon vände sig oroligt om flera gånger på väg ned mot bryggan för att se om han kom efter, men hon såg honom inte.

Nere vid bryggan hoppade hon snabbt i båten och började dra i motorns startsnöre, men den ville inte puttra igång. Efter en bra stund, och många oroliga blickar upp mot träden upptäckte hon att nyckeln till motorn saknades.

”Satan!” skrek hon och sparkade till motorn, fick båten i gungning och tappade balansen. Ett tag trodde hon att hon skulle lyckas hålla balansen, men i nästa stund föll hon över bord och landade i vattnet med ett plask.

Spottande och svärande vadade hon upp ur vattnet och huttrade till när vinden ifrån havet blåste in i viken.

Med armarna runt sin blöta kropp följde hon stranden i jakt på en annan båt.

– Han kan väl inte vara ensam på denna ö eller? – tänkte hon, men blev mer och mer orolig över att han var just det ju längre hon gick. Ingen annan brygga dök upp, och ingen annan båt heller. Bara klippor, strand och träd. Inga hus alls.

Solen började gå ned, och Minna frös så hon skakade när hon anande konturerna av en brygga längre fram och hon ökade på stegen. Men tvärstannade när hon insåg att det var samma brygga och vid den, samma båt som hon många timmar tidigare hade lämnat bakom sig.

– Jag har gått runt ön. Det finns ingen annan här.- tänkte hon och svalde klumpen i halsen.

När solens sista strålar sjönk ned i havet gick Minna huttrande och skakande upp mot huset igen.

Hon stannade på gräsmattan framför huset. Det lyste i fönsterna och det såg varmt och mysigt ut.

– Får försöka köpa honom med pengar.- tänkte hon och gick upp för trappan och knackade på.

Nisse öppnade, fortfarande iklädd sin morgonrock. Innan han hann säga något sa Minna med hackande tänder,

” Fem tusen. Du får fem tusen om du kör mig hem!”

Utan en min svarade han,

”Du vet vad det kostar.” och stängde sedan dörren. Minna hörde hur han låste dörren.

”Ditt svin!” skrek Minna mot den stängda dörren och sjönk sedan ned på trappan utanför.

– Suga av dig. Jag suger ju inte av min man än gång. – tänkte hon och kröp ihop utanför dörren.

” Tio tusen! Du får tio tusen!” ropade hon, men hörde inget svar inifrån huset.

Mörkret lade sig tungt över ön, och Minna hörde hur vinden tog i och hur havet brusade. Små stänk av regn träffade henne i ansiktet.

” Femtio tusen! ” skrek hon och torkade bort tårar ur ögonen. Inget hördes inifrån huset.

Ett par timmar senare reste sig Minna trött upp på ostadiga ben, och knackade försiktigt på dörren. Medans hon spänt väntade på att dörren skulle öppnas kunde hon inte längre hindra tårarna från att trilla ned för kinderna.

Nisse tog ett djupt andetag innan han lade handen på dörrhandtaget.

Han hade hört henne där utanför hela kvällen. Hört hur hon hade försökt komma undan genom att erbjuda honom pengar.

Det hade bara gjort honom irriterad. Rika bortskämda skärgårdsbor var inget som stod högt i kurs hos Nisse, tvärtom. De bredde ut sig, tog stor plats och struntade i om platsen inte var deras eller inte. I hans ögon var de bara skärgårdsparasiter.

Han vred om låset och tryckte ned handtaget. Utanför stod Minna med något sänkt huvud, skakandes med armarna hårt runt sin kropp och med svarta ränder av maskara under sina ögon, och det långa mörka håret var så långt ifrån en frisyr det kunde komma.

Nisse stod tyst och tittade ned på henne. Han var huvudet längre.

”Jag gör det. Bara låt mig komma in i värmen.” huttrade Minna.

”Gör vadå?” svarade Nisse retfullt och det ryckte både i hans mungipor och i hans kuk.

Han såg minen på henne, hur hon nästan grimaserade när hon tvingade sig själv att säga,

”suger av dig.”

Nisse tog ett steg åt sidan och höll upp dörren för henne. Minna tvekade, men kände den varma luften strömma ut genom dörren och träffa hennes iskalla våta kinder. Långsamt gick hon in genom dörren. Bakom henne hörde hon hur dörren stängdes, och hur han vred om låset. Minna rös, men inte av kylan den här gången.

Nisse lämnade henne i hallen och gick och satte sig i soffan framför tv:n.

Minna stod först kvar, men gick sedan långsamt efter honom in i tv rummet, men stannade strax innanför dörren och såg tyst på när han bläddrade mellan kanalerna på tv:n.

– Över 50. Det måste han vara. Läderhud i ansiktet av vinden till sjös, och grova starka händer. – tänkte hon.

”Kan jag få låna lite torra kläder?” frågade hon försiktigt, och såg hur han sträckte sig efter en rutig skjorta som låg i ena soffhörnet och hur han sedan slängde den till henne utan att släppa tv:n med blicken.

”Har du något mer? Byxor kanske?” frågade hon med en så snäll röst hon kunde, men såg att allt han gjorde var att sitta still och bläddra bland kanalerna, utan att säga något.

Minna svalde, och såg på skjortan i sin hand.

– Den är i alla fall stor. – tänkte hon och gick ut ifrån rummet för att kunna byta om.

Minna hängde upp sina blöta kläder på stolarna i köket för att de skulle kunna torka.

Hela tiden hade hon ett vakande öra mot tv rummet för att höra ifall han kom smygande medans hon bytte om, men hon hörde inget annat än tv:n, och vinden utanför som tjöt runt knuten och regnet som hade börjat att falla mot fönsterrutorna.

Skjortan var tillräckligt lång för att gå ned över hennes bara ända, och hon knäppte den ända upp till halsen.

Innan hon med suck gick tillbaka in till honom igen, drog hon i skjortan för att försöka göra den ännu längre, och när hon kom in i tv rummet igen såg hon att han hade flyttat fram bordet framför sig.

– För att jag ska få plats. – tänkte hon och svalde.

Utan att tänka på det drog hon i skjortan medans hon tvingade sig själv att gå fram till honom, och långsamt sjunka ned mellan hans särade ben framför soffan.

”Finns det inte” Minna avbröt sig själv innan hon hade försökt fråga om det inte fanns något annat sätt att betala på när hon såg hur han lyfte sitt finger, som en varning, och med något darrande händer knöt hon istället resignerat upp skärpet runt hans morgonrock.

När hon drog isär morgonrocken fastnade hennes blick direkt på Nisses hårda kuk som ståtligt pekade upp mot hans mage.

Det blålila ollonet var helt blottat och längst fram på toppen syntes en klar droppe försats.

Minna gjorde en lätt grimas, och tvekade, men kände strax därefter Nisses hand, som med ett fast grepp om hennes nacke pressade henne mot kuken, och sa bestämt,

”När kvinnfolk får en kuk framför ansiktet gapar de. Det är gott uppförande.”

Greppet om nacken hårdnade och Nisse drog ollonet över hennes läppar.

”Gapa och sug nu. Det är ju en få saker ni kvinnfolk är bra att ha till.”

Hans hand runt nacken hårdnade ännu mer, och det började göra ont. Minna blinkade bort tårarna ur ögonen och särade på sina läppar.

Nisse pressade snabbt in kuken i munnen på henne och släppte greppet om hennes nacke, och lutade sig tillbaka.

”Gör vad du ska nu.” sa han, och såg hur Minnas rufsiga huvud långsamt och lite ryckigt började att röra sig mellan benen.

Han smakade lite salt, men mindre äckligt än vad hon hade trott. Trots det fick hon tvinga sig själv att inte dra bort huvudet ifrån hans kuk.

– Hur kunde det bli så här? – tänkte hon och förbannade sig själv att över att hon hade kört så fort med båten.

– Detta är så jävla förnedrande, och äckligt! – svor hon tyst för sig själv, men avbröts av Nisses hand som plötsligt greppade henne om nacken igen och drog bort henne ifrån kuken, och Minna drog överraskat efter andan när en spottloska träffade henne rakt i ansiktet.

”Suga kuk betyder suga kuk, inte suga halv kuk. Sug kuken!” tonen var hård, greppet om nacken likaså när Minna trycktes mot Nisses kuk igen. Med stora ögon såg hur hans mage kom närmare och närmare, och kände hur kuken gled djupare och djupare in i munnen.

Minna satte sina händer mot soffkanten för att spjärna emot, men Nisse var för stark för henne och hon kände paniken komma när ollonet gled ned i halsen.

”Hump, hump.” var allt hon kunde få fram med läpparna runt kukroten och näsan pressad mot hans mage, och medans tårarna började att trilla ned för kinderna hörde hon honom stönande säga,

”Precis så. Mycket mindre bekymmer om man gör rätt från början.”

Hoppet tändes en aning för Minna när hon kände greppet om nacken minska och hon kunde pressa sig tillbaka en bit, men släcktes snabbt när Nisse återigen tryckte henne mot sin mage, och höll henne kvar.

”Åhhh.” stönade han, och Minna kände hur kuken först svällde en aning, och sedan hur den ryckte till.

– Jävlar, han kommer att” – längre hann hon inte tänka innan hon hostande tog emot sperman långt ned i sin hals, och kände hur den långsamt rann nedåt.

”Nästa gång suger du kuk ordentligt med en gång.” sa Nisse och sträckte sig efter fjärrkontrollen.

Minna, som satt hopsjunken på golvet, hostande och hulkande, tittade upp mot honom.

”Vadå nästa gång? Du ska köra mig hem nu! Glöm att jag tänker ta din slemmiga gubbkuk i min mun en gång till!” fräste hon hest, och hostade igen.

”Fotboll! Äntligen!” utbrast Nisse och släppte fjärren, och fortsatte sedan,

”Köra hem? Nu? Nä, tror inte det. För det första är det för mörkt, för det andra är det för dåligt väder, och för det tredje skulle det vara trevligt med lite kvinnfolk i huset, så jag tror jag behåller dig.”

”Du, jag skiter i om det så är orkan och jordbävning på samma gång! Du ska köra mig hem nu!” skrek Minna, och reste sig snabbt ifrån golvet och stirrade på honom med kolsvart blick.

Snabbt tog Nisse tag i hennes arm och drog henne mot sig. Sekunden senare låg Minna över hans ena knä, med benen fastlåsta mellan hans lår. När hon försökte resa sig satte han en hand mellan hennes skulderblad och pressade henne ned mot golvet.

”Släpp mig! Släpp mig säger jag!” skrek hon, men stelnade till ett kort ögonblick när hon kände hur han drog upp skjortan över hennes rygg och blottade hennes nakna skinkor.

”En riktig vildkatt!” sa han och smekte Minna över skinkorna med sin sträva hand.

”Släpp mig!” skrek Minna igen, och kände hur klumpen i halsen växte.

– Vad tänker han göra? – Undrade hon oroligt och försökte slita loss benen ifrån hans, men lyckades inte alls.

”Men jag ska nog tämja dig till en riktigt tam kisse till slut.” sa han, och höjde sin hand.

”Aj!” skrek Minna till när handen träffade skinkan, och hon förde instinktivt sin hand bak mot ändan för att skydda den. Nisse grep tag i den, och förde upp den mot hennes rygg och smiskade till den andra skinkan i samma stund.

”Aj! För helvete!” skrek Minna och försökte slita sig loss med hjälp av sin andra hand, vilket resulterade i att hon snart låg med båda händerna på ryggen, med Nisses hand hårt hållen runt handlederna, och när nästa handflata träffade rumpan skrek hon snyftande,

”Aj! Satan!”

”Jag heter Nisse förresten, vad heter du” frågade han roat, och lät handen i jämn takt träffa Minnas båda skinkor om vart annat.

Minna svarade honom inte, utan skrek till och börja med aj varje gång hans hand träffade, men ju mer påtaglig svedan blev, desto mer byttes aj ut mot aaaaj, och sedan mot aiiiij, och till slut när skinkorna lyste ilsket rött och svetten började att forma sig och droppa ifrån hennes panna hördes mest snyftningar när Nisses hand fick skinkorna att dallra, och det mesta av hennes försök att slita sig loss hade upphört.

Nisse lyfte sin hand, men förde inte ned den mot Minnas skinkor utan upp mot sin panna, där han med baksidan torkade bort svetten ifrån sin panna.

”Jag heter Nisse, vad heter du?” frågade han lite andfått.

Han såg hur Minna häftigt låg och drog efter andan, och knappt hörbart snyftandes svara,

”Minna.”

Nisse höll henne kvar över sitt knä medans han såg klart på fotbollen. Hans ena hand smekte oavbrutet de röda skinkorna, och han hade lite svårt att koncentrera sig på fotbollen. Blicken ville ideligen söka sig till de välformade röda skinkorna som låg i hans knä.

– Så fasta och fina. Perfekt rundade höfter. Mmm. – tänkte han och kände hur det ryckte till i kuken.

Utan att släppa taget om Minnas handleder bakom hennes rygg reste han sig och föste henne sedan framför sig ut ifrån tv rummet och in i sovrummet.

Minna försökte streta emot, men hennes krafter höll på att ta slut efter dagens händelser, och hon kände sig väldigt trött.

”Snälla du.” sa hon bedjande, men blev nedslängd på rygg i sängen, och innan hon hann reagera var hennes båda händer fastbundna i den ena sängstolpen.

Med skrämd blick såg hon hur Nisse tog av sig morgonrocken och hur den föll mot golvet. Hans kuk hängde halvstyv mellan hans ben och Minna svalde och skakade på sitt huvud.

”Nej, inte mer nu, snälla.” sa hon och drog sig bort ifrån honom så långt sängen tillät när han klättrade upp i den.

”Mer eller inte är inte upp till dig, det är helt upp till mig.” svarade han stelt och lade sig bredvid henne, och började knäppa upp den översta knappen i Minnas skjorta.

Minna vred sig bort ifrån honom, men ryckte först till av rädsla när han istället för att knäppa upp knappen slet till och alla knapparna lossnade ifrån skjortan, och skrek sedan,

”Aii!” när han nöp hårt i hennes ena bröstvårta.

”Vildkatt igen. Lärde du dig inget nyss?” frågade han med barsk ton, och nöp hårdare i vårtan.

”Aii, jojo.” snyftade Minna och vände sig motvilligt tillbaka på rygg, och kände hur greppet om bröstvårtan minskade och försvann.

Blundande och snyftande kände hon hans hand runt sitt bröst, hur den kramade och smekte. Hur den gled över till hennes andra bröst och följde vårtgårdens kant med ett finger.

– Herregud så fasta och fina. Precis lagom stora för mina händer. – tänkte Nisse och slöt sin hand runt bröstet, och kramade åt.

Minna gnydde till, men låg helt still, och kände snart hur han släppte bröstet och förde ned handen över magen, och ned mot hennes venusberg.

Minna pressade ihop sina ben och kände hur hans fingrar gled över venusberget och stannade där hennes sammanpressade lår möttes.

Hans hand låg först helt still, som om den bara väntade. Minna höll andan.

– Nej, vill inte, kommer inte. – tänkte hon och mindes hans halvstyva kuk som hängde mellan hans ben, och pressade ihop benen ännu mer.

Vigt hoppade Nisse över henne i sängen och landade på golvet bredvid. Med ett ryck hade han lossat repet ifrån sängstolpen och slitit upp henne ifrån sängen.

Likt en mask försökte Minna vrida sig bort ifrån honom, men hennes båda armar lyftes i repet runt handlederna och snart stod hon med armarna hårt uppsträckta mot taket med repet fastbundet i en krok.

”Du kan inte, får inte gör så här!” skrek hon åt honom när han gick bakom henne, men skrek till ännu högre när han nöp henne hårt i ena skinkan.

”I med tån.”

”Va?” sa hon förvånat och tittade ned är hon kände hans hand runt sin fotled och hur han föste hennes fot framåt. Metallbygeln som satt i golvet gled över hennes stortå och innan hon hann dra tillbaka foten hörde hon ett knäppande ljud när han tryckte ned bygeln och låste fast stortån.

”Och den andra.” Minna kände hans hand runt fotleden och försökte sparka sig loss. Nisse fick hålla fast foten med båda händerna, men snart satt även den stortån fast under en bygel.

”Upp på tå!” sa han hårt med irriterad röst, och nöp hårdare i hennes skinka.

”Aj aj!” gnydde Minna till och tvingade sig till slut upp på tå.

”Mer eller inte är inte upp till dig, det är helt upp till mig. Vill jag ha dig ska du låta mig ta dig. Denna planka med häftstift kanske kan lära dig gott uppförande!” sa han, och placerade plankan under hennes fötter.

”Mycket mindre bekymmer om man gör rätt ifrån början. Får se hur länge du klarar av att stå på tå.” sa han och smekte Minnas ena bröst med sina fingrar innan han gick iväg och lämnade henne ensam.

Trots att det inte hade gått så lång tid så kändes det redan i vaderna.

Minna tittade ned och såg plankan under fötterna. Den var full med häftstift som skulle tränga in i fötterna så fort hon inte orkade stå på tå längre.

Hon flyttade vikten ifrån ena foten till den andra, och sedan efter en stund när det kändes som om vaden skulle krampa tillbaka igen.

”Du får inte göra så här! Släpp mig!” ropade hon, men fick inget svar trots att hon hörde honom stöka runt i köket och helt säkert hörde henne.

Hon drog sig upp i repet som höll hennes händer sträckta mot taket för att för en stund minska belastningen på vaderna, men efter en kort stund började armarna att skaka och hon orkade inte hålla sig uppe utan sjönk ned igen och kände direkt hur vaderna protesterade.

”Hallå! Släpp loss mig! Hör du mig! Släpp loss mig!” Minna hörde själv hur desperat hon lät.

Vaderna skakade och axlarna värkte.

– Jag orkar inte mycket längre. –

Millimeter för millimeter sjönk fötterna ned mot plankan när kraften i vaderna började ta slut.

Först snyftandes, sedan hulkande och gråtandes ropade hon till honom med panik i rösten,

”Snälla, ta bort plankan, snälla! Jag orka inte längre!”

Det första häftstiftet nuddade hennes högra häl och Minna drog sig upp i repet med armarna samtidigt som hon skrek,

”Aj!”

Darrande och skakande i kroppen kände hon hur kraften inte räckte till, utan hon långsamt, trots att hon försökte hålla emot, sjönk ned mot plankan igen.

”Snälla! Jag har lärt mig! Snälla!” Ropade hon med tårarna rinnande och såg skrämt ned på plankan under sina fötter som kom närmare och närmare.

”Hallå! Jag förstår! Snälla du! Hjälp!”

Nisse kom lagom in i sovrummet igen för att se hur Minna, först med en gräslig grimas, och sedan med ett illtjut satte ned sin ena fot tillräckligt mycket för att häftstiften skulle sticka henne.

”Så du förstår?” Frågade han torrt.

”Ja, ja!” svarade Minna och nickade häftigt på huvudet samtidigt som hon försökte dra sig upp i repet.

Nisse såg hur stora hennes ögon var. Hur paniken lyste i dem och hur svetten blänkte i hennes mörka hårfäste.

Hela hennes kropp skakade där hon kämpade med att hålla sig uppe med hjälp av armarna.

”Förstår vadå?” frågade han lika torrt, och möttes av hennes uppspärrade skrämda ögon. Han riktigt såg hur hon kämpade med sig själv där inne i huvudet. Hur tankarna snurrade runt, och att svaret hon behövde erkänna för sig själv var emot allt hon egentligen ville och var.

Först ett dovt skrik, följt av en utdragen snyftning, och till slut en knappt hörbar viskning,

”Att du vill att jag ska uppföra mig!”

”Att det är bättre att göra rätt ifrån början. Mindre bekymmer då.” sa Nisse lika torr.

”Ja, ja! Mindre bekymmer.” hulkade Minna och gnydde till hon kände häftstiften nudda hälarna.

Med en arm runt hennes midja lyfte han upp henne tillräckligt för att sparka bort plankan, och därefter lossa byglarna som höll fast hennes stortår.

Minna skakade fortfarande i kroppen av utmattning och kände sig nästan tacksam mot honom när han lossade repet ifrån taket så hon kunde låta de värkande armarna sjunka ned framför sig.

”Tack.” viskade hon och snyftade.

Nisse svarade henne inte, utan drog henne med sig i repet runt hennes handleder mot sängen och knöt fast det i den ena sängstolpen igen.

Därefter klättrade han upp i sängen och lade sig på samma plats han hade legat tidigare utan att säga något.

Minna satte sig motvilligt ned på sängkanten, hulkade, snyftade, och lade sig sedan på rygg bredvid honom.

Hans hand var direkt vid hennes bröst, smekande, kramande. Ibland mjukt, ibland hårt.

I ögonvrån såg Minna hur hans kuk långsamt växte mellan hans ben, och hon tittade snabbt bort för att sedan helt stänga sina ögon.

– Hur blev det så här? – tänkte hon, och snyftade till igen.

Hennes andning blev snabbare när hon kände hur hans hand gled ned över magen och ned mot venusberget, där han höll den still.

– Låt honom, så kanske han släpper mig. – försökte hon övertala och intala sig själv, och istället för att pressa ihop benen särade Minna något på dem, så hans hand kunde fortsätta in mellan hennes ben.

Hon kände hur hans grova sträva fingrar gled mellan blygdläpparna, hur de särade på dem, blottade henne. Minna kunde inte hindra underläppen ifrån att darra. Hon ville föra ihop sina ben, resa sig, springa därifrån, aldrig komma tillbaka, men istället kände hon hur han förde in sina fingrar i henne, grävde sig in, töjde och trängde sig längre och längre in, intog henne.

– Använder mig. – tänkte hon, och märkte hur han reste sig.

Skrämt öppnade hon sina ögon och såg hur han stod på knä och runkade sin styva kuk.

Han drog ut fingrarna ifrån fittan och petade till henne på insidan av låret.

Med blicken fäst på den styva kuken i hans hand skakade hon knappt märkbart på huvudet, snyftade ljudlöst och särade på sina ben som hon förstod att han ville att hon skulle göra.

Som i slowmotion såg hon honom klättra in mellan de särade benen, hur han sedan lade sig över henne. Minna slöt sina ögon och höll andan, men spärrade upp både dem och munnen och drog häftigt efter andan, för att i nästa ögonblicklig bita sig i underläppen och gny till högt när han med två stötar begravde kuken uppe i hennes fitta.

”Ah, så härligt trång.” utbrast han och började föra sin kuk in och ut i henne.

Tungt lade han sig på henne och fick sängen att gunga under dem varje gång kuken pressade sig in i henne.

”Bara för dig att vänja dig. Kommer ta dig när som helst och var som helst och hur som helst när jag har lust.” flåsade han i hennes öra.

”Och du kommer uppföra dig och villigt ta emot mig.”

Nisse ökade takten, flåsade och frustade. Minna vred bort sitt öra ifrån hans mun, men han följde efter.

”Så skön slyna.” väste han och spände sig.

Minna kände tydligt hur kuken ryckte inne i fittan, hur den pulserade och tömde sig.

Nisse sjönk ihop över henne, nästan så hon fick svårt att andas under hans tyngd.

Hon vågade inte röra sig, utan låg stilla och kände hur han långsamt slaknade inne i henne och till slut gled ur.

– Över nu. – tänkte hon när Nisse reste sig ifrån henne, men stelnade till när han gränslade hennes bröst och lät sin kuk hänga framför hennes ansikte.

Minna såg hur den slaka kuken glänste, hur det på ollonet hängde en lång seg droppe av sperma som envist höll sig kvar.

Minna mindes motvilligt hans ord,

– När kvinnfolk får en kuk framför ansiktet gapar de. –

Med en äcklad grimas särade Minna ryckigt sina läppar och hulkade när hon tog den kladdiga kuken i sin mun.

”Sug och slicka rent.” sa Nisse hest, och Minna kände hur det småryckte i kuken när hennes tunga strök sig mot ollonet.

Ett par minuter senare låg Nisse bredvid henne i sängen och snarkade.

Minna låg, trots att hon var helt utmattad klarvaken och stirrade i taket.

Skam, förnedring, smutsig, billig,utnyttjad, känslorna i hennes kropp var ett enda stort virrvarr.

Hon hade svårt att få tänka klart. Nisses hand som han hade somnat med mellan hennes ben, tungt vilande på fittan gjorde inte saken bättre, men ett ord som som inte ville försvinna ifrån hennes huvud, trots att hon försökte var,

– Använd. –

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige