Hypnotisören. Eden. Del 5.

Professorn lutade sig tillbaka och läste igenom dokumentet som han precis hade skrivit färdigt på sin dator. Han sträckte han fram sin hand, krökte sitt högra pekfinger, och tryckte på skriv ut.

Han tog utskriften och stoppade ned det i bakfickan på sina byxor, och gick sedan ned i källaren och hämtade alla leksakerna som låg i kistan, och lade dem i två papperskassar.

Sin dator packade han ihop, och sina kläder stoppade han i en svart sopsäck. Toalettartiklar och div andra småprylar hamnade i en liten kartong, och sedan bar han ut alltsammans och lastade in det i sin bil.

Han gick ett sista varv i huset innan han gick ut och låste dörren, stoppade nyckeln under stenen nedanför trappan som han hade lovat flyttgubben, och körde sedan iväg till Lisa Anderssons privatmottagning.

”Hej Professorn!” sa Lisa och gav honom en stor kram när han steg in på hennes mottagning.

”Jag har saknat dig.” viskade hon i hans öra och tryckte sig mot honom. Han förde ned sina händer mot hennes ända och greppade hennes båda skinkor,

”Och jag har saknat dig!” sa han och kramade till med sina händer.

”Hon kommer snart, och hon brukar inte vara sen, så du får nog gå in i skrubben därborta och vänta som förra gången.” sa Lisa och frigjorde sig ifrån honom. Professorn gick in i skrubben och stängde dörren efter sig, och väntade otåligt.

Han hade planen klar för sig. Visste precis hur han skulle få henne dit han ville. I nästan 2 år hade hans tankar kretsat kring hur han skulle lyckas få henne att betala för sitt svek. De första månaderna hade han bara fantiserat och planerat om att helt enkelt åka hem till henne och våldta henne. Binda henne, tvinga henne, få henne att be om nåd, och till slut få henne att be om förlåtelse på sina bara knän. Inte bara bara knän förresten, utan helt bar, naken viljelös och bruten, och med hans sperma insmetat i sitt ansikte. Men efter ett tag så hade han sansat sig, och känt att det skulle vara under hans värdighet att göra på det sättet. Så en mer mogen och civiliserad plan hade börjat gro i hans huvud. Invecklad, javisst, men roligare och mer utmanande, mer i hans stil, men framförallt, för henne, ett mer utdraget sett att sona sitt svek.

Han rycktes ur sina tankar när han hörde hennes röst.

”Hej Lisa, nu är jag här.” Hans hjärta började att dunka i hans bröst och han kände hur han började svettas.

Efter ca 10 minuter, som för professorn kändes som en evighet, öppnades dörren till skrubben och Lisa sa,

”Kom nu. Hon sitter i soffan i besöksrummet. Jag låter er vara ifred. För du vill väl det denna gången också?” sa hon såg upp mot honom.

Professorns nickade bara till svar och gick mot besöksrummet.

Maria satt tillbakalutad i soffan med sina händer vilande mot sin mage. Professorn stängde dörren efter sig och låste. Han stod stilla innanför dörren en lång stund och bara tittade på henne. Hon var så vacker i sin klänning med små blåa blommor på. Han kunde nästan föreställa sig henne dansande och skrattande på en sommaräng med det långa mörka håret fladdrande i vinden. Han gick långsamt fram och satte sig försiktigt ned bredvid henne i soffan, lutade sig mot henne och luktade på hennes hår.

”mmm.” sa han tyst för sig själv, höjde sin hand och smekte henne lätt över kinden.

Maria satt helt still och stirrade rakt fram i rummet utan att röra en min. Hennes andetag var djupa och lugna, och Professorn såg på hennes hals hur en blodåder pulserade i takt med hennes hjärtslag. Den pulserade mycket långsammare än vad Professorns gjorde.

”Maria, hör du mig?” sa han viskande med sin mun tätt intill hennes öra.

”Ja.” svarade hon entonigt.

”Känner du igen min röst?” viskade han.

”Ja.” svarade hon.

”Vem är jag?”

Svaret dröjde en bråkdel av en sekund, och Professorn såg hur blodådern på hennes hals pulserade något snabbare.

”Du är Peter.” svarade hon entonigt.

”Stör det dig att jag sitter så här nära?”

”Ja.” Svaret kom direkt.

Professorn förde fram sin hand mot hennes bröst, och knäppte upp den första knappen i hennes klänning.

”Jag har längtat efter dig Maria. Längtat efter att få träffa dig igen.” sa han och knäppte upp den andra knappen.

”Ibland har jag drömt om dig. Rätt ofta faktiskt. Vill du veta vad jag drömde om?”

”Nej.” svarade hon och stirrade rakt fram.

”Jag vill att du ska veta.” sa han och knäppte upp den tredje knappen, och han skymtade hennes bh.

”I mina drömmar tvingade jag dig att göra saker.” han knäppte upp den fjärde knappen och förde in sin hand innanför hennes klänning, följde överkanten på bh:n med sitt finger och sa,

”Du ville inte, men var tvungen att göra dem ändå.” Han knäppte upp den femte knappen och tog tag i bh:n och drog den nedåt, Marias båda bröst trillade ur bh:n. Han såg hur blodådern på hennes hals pulserade snabbare nu, och märkte att hennes andning hade blivit en aning snabbare och ytligare.

”I en dröm kom du krypande mot mig på golvet, naken. Om du bara visste vad dina bröst var vackra när de hängde tungt under din kropp må du tro. Gungade i takt när du kröp fram mot mig. Och när du kom fram till mig bönade och bad du mig om att du skulle få lov att suga på min kuk.”

Professorn kupade sin hand runt hennes ena bröst och kramade det.

”Och jag var snäll och lät dig suga på min kuk.” Han släppte hennes bröst tog hennes bröstvårta mellan sin tumme och pekfinger, och klämde till. Marias panna rynkades och hon särade på sin mun.

”Och när du hade sugit en lång stund på min kuk, vet du vad du gjorde då?”

”Nej.” svarade hon. Tonen var entonig, men den lät ansträngd och blodådern på hennes hals dunkade kraftigt där innanför hennes hud. Professorn rullade hennes bröstvårta mellan sina fingrar och sa,

”Då bönade du och bad om att få satsen i ditt ansikte.” sa han och släppte hennes bröstvårta.

Marias rynkor i pannan försvann inte, och blodådern fortsatte att dunka kraftigt och hennes bröstkorg höjdes och sänktes av hennes snabba andning.

”Det var bara en av många drömmar. Vill du höra en till?”

”Nej.” svarade hon snabbt.

”Det får du ändå.” sa han och lade sin hand på hennes knä.

Han satte sin mun precis intill hennes öra och viskade,

”I denna dröm är vi inte ensamma du och jag. Vi har sällskap.” han förde sin upp för hennes lår när han sade det.

”Eller du har sällskap kanske är en mer riktig beskrivning. Jag står bredvid, och sköter min uppgift.” Hans hand nuddade nu vid hennes trosor, och han kände värmen mot sina fingrar.

”Du är naken i denna dröm med. Du står på alla fyra, och har en kuk i din mun.”

Professorn för in sina fingrar innanför troslinningen, drar trosan lite åt sidan, och för sina fingar över hennes blygdläppar.

Han ser hur Maria stänger sin mun och andas häftigt genom näsan. Hennes näsborrar utvidgar sig vid varje andetag och han kan höra hur hennes hjärta dunkar där inne i hennes bröst.

”Kuken i din mun är inte den ända kuken som är inne i dig. Du har en i din fitta också, som knullar dig bakifrån.”

Professorn för in ett finger i Marias fitta och fortsätter,

”Bakom han som du suger, och bakom han som knullar dig i fittan, står ett par till och väntar på sin tur.” Professorn för bryskt in ett finger till i Marias fitta.

”Faktiskt så står det flera stycken bakom, i kö, och vänta på att få tömma sig i dig.”

”Gillar du drömmen Maria?”

”Nej!” svarade hon entonigt men med en tydlig ogillande ton. Professorn grävde med sina fingrar i hennes fitta. Något i honom ville göra henne illa, något djurisk. Han pressade in ett tredje finger i henne och krökte dem, tänkte precis riva hennes inre med sina naglar när han åter tog kontrollen över sig själv och drog istället ut fingrarna ur henne.

”I drömmen står jag och tar betalt av dem som har tömt sig i dig.”

Rynkorna i Marias panna hade blivit djupare och munnen var som ett streck.

Professorn rättade till hennes trosor, drog upp bh:n över hennes bröst och knäppte knapparna i henne klänning.

Sedan reste han sig och gick bort till Lisas skrivbord och plockade upp utskriften han hade i bakfickan och lade det på skrivbordet. Bredvid utskriften lade han ett tomt papper och på papperet en penna, sen sa han.

”Maria. Kom fram hit.”

Maria reste sig ifrån soffan och gick fram till honom.

”Nu ska du skriva av vad som står på det det papperet.” sa han gav henne pennan. Maria böjde sig fram och började att skriva av vad som stod på Professorns utskrift.

Professorn såg på hennes välformade ända medans hon skrev och försökte minnas hur det kändes när han hade tagit henne bakifrån. Hur det hade känts när han drev sin kuk långt upp i hennes våta varma kramande fitta. Han slöt sina ögon och tvingade sig själv att andas lugnt. Han slängde en blick på papperet hon skrev på och såg att hon hade hunnit halvvägs. Han gick bort till dörren och lyssnade, men hörde inget och kollade försiktigt att dörren verkligen var låst, och gick sedan tillbaka till skrivbordet.

Maria hade precis skrivit klart när han ställde sig bredvid henne.

”Och så skriver du under med din namnteckning.” sa han, slängde ett snabbt ögonkast mot dörren, och drog sedan ned gylfen, knäppte upp knappen och drog ned sina byxor.

Maria skrev under, släppte pennan på skrivbordet och reste sig upp och stod helt stilla.

”Maria, vänd dig mot mig.” sa han och Maria vände sig mot honom och såg honom rakt in i ögonen.

”Ned på knä.” sa han barskt och Maria sjönk ned på knä och stirrade rakt på hans hårda stora kuk.

Professorn såg ned på henne där hon satt på knä framför honom och stirrade på hans kuk. Han kände hur en våg av tillfredsställelse och maktfullkomlighet sköljde över honom, och han kunde inte låta bli att skratta till.

”Sug min kuk nu. Sug Professor Peter Arvidssons kuk Maria.” sa han och greppade sin kuk och höll den framför hennes mun.

På sidan av hennes panna, nästan vid tinningen, började en svettdroppe bildas och när hon öppnade sin mun och sög in hans kuk släppte droppen och rann ned för sidan av hennes ansikte, Professorns såg det inte, han var fullt upptagen med att se hennes läppar forma sig runt hans kuk.

Marias huvud guppade fram och tillbaka och hennes tunga pressade sig mot undersidan av hans ollon, han himlade med ögonen och mumlade,

”2 år, nästan 2 år. Du stal nästan 2 år.”

Han såg ned på hennes med uppspärrade ögon, såg hur hans kukskaft glänste av hennes saliv och hur hennes kinder buktade inåt varje gång hon förde sitt huvud framåt.

”Snart är du min igen Maria. Snart är det dags för dig att börja sona ditt svek.” sa han flämtande och kände hur pungen drog sig uppåt och hur kuken svällde i hennes mun. Den pirrande känslan längst ned i kukroten talade om att nu var det snart dags, och Professorn sa hest,

”Sluta sug.” Maria slutade genast att suga och drog bort sitt huvud ifrån hans kuk. Han greppade den och började runka den framför hennes ansikte, ville spruta på henne, kladda ned henne, få henne att se ut som en riktig slampa. Men han skulle inte kunna dölja det riktigt sen för Lisa, det förstod han trots att han var desorienterad av kåthet, så istället fräste han nästan i panik när han kände hur trycket snabbt byggdes upp i kukroten,

”Gapa, ut med tungan!” Maria gapade, sträckte ut sin tunga, och Professorn sköt sin sats på hennes tunga och in i hennes mun.

Han höll kuken rakt över hennes utsträckta tunga, som nu var full av hans sperma, och klämde ut den sista droppen och lät den falla ned i resten av satsen.

”Svälj Maria. Svälj Professorn Peter Arvidssons sperma.” sa han och såg hur hon tvekade, drog in sin tunga och stängde sin mun, gjorde en grimas, och svalde.

Professorn drog upp sina byxor, tog de båda papperna och stoppade de i byxfickan och sa,

”Sätt dig i soffan igen Maria.” Maria gick och satte sig i soffan och Professorn synade henne, men kunde inte upptäcka något spår av vad som hade skett.

”Du kommer inte att minnas att jag har varit här när Doktor Lisa väcker dig. Sa han och gick för att letade efter Lisa.

Ute på parkeringen, efter att han hade sagt hej då till Lisa och lovat henne att han skulle vädra ut gäststugan åt henne, och efter att han hade smugit in igen och tagit ett par kopior på pappret som Maria hade skrivit, och innan han satte sig i sin bil för att köra ut till sitt nya hem Eden, tog han fram ett kuvert och stoppade ett av kopiorna i det tillsammans med en liten lapp där det stod, 16:00 Café Java, och klämde fast kuvertet under vindrutetorkaren på Marias bil.

”Fy. Det känns som om jag har svettats!” Utbrast Maria när Lisa väckte henne ifrån hypnosen och hon smackade men munnen,

”Har du lite vatten. Det smakar apa i munnen! Yiack.” Hon gjorde en grimas och såg ut att rysa ifrån huvudet ända ned till tårna. Lisa skrattade åt henne och sprang och hämtade ett glas med vatten.

”Här, säker en bieffekt av hypnosen.” sa Lisa och gav Maria glaset.

”Fy. Smakar som, som, kuksås. Fy fan!” sa Maria och ryste igen, gurglade sig med vattnet som var kvar i glaset och gav det tillbaka till Lisa.

”Kuksås!” utbrast Lisa förvånat och började gapskratta! Maria såg på henne och började gapskratta hon med så tårarna rann.

”Du, vad är klockan?” sa Maria och letade efter en klocka på väggen.

”Halv två, ungefär. Har du bråttom.” svarade Lisa efter att hon hade kollat på sin armbandsur.

”Ja. Måste lämna in månadens redovisning till ägarna innan imorgon, och jag har inte börjat med den ännu.” sa Maria och reste sig upp ur soffan.

”Och du ska börja packa, din nyförälskade toka!” sa hon och flinade mot Lisa, som flinade tillbaka.

Maria såg kuvertet på rutan innan hon kom fram till sin bil och tänkte,

– Reklam, här, på en privat parkering. Nu får de väl ge sig! – Hon slet tag i kuvertet, låste upp bildörren och satt sig i bilen, slängde kuvertet på passagerarstolen och startade bilen och skulle precis köra iväg när hon slängde ett öga på kuvertet och drog i handbromsen.

Hennes händer darrade så att papperet skakade när hon såg sin egen namnteckning längst ned på sida. Hon drog ett djupt andetag och läste hela texten en gång till.

– Jag orkar inte med detta längre! Mitt samvete äter upp mig inifrån.

Jag heter Maria Zorn, och jag har gjort så en oskyldig man har hamnat i fängelse.

Jag betalade ett mc-gäng för att dem skulle binda min man.

Jag tvingade honom att svälja knark och hängde en påse knark runt hans hals.

När han var knarkpåverkad fick jag honom att gå till parken, naken, och ställa sig och runka.

Jag skäms något så fruktansvärt, jag var bara svartsjuk! Han hade inte gjort något! Han var oskyldig!

Snälla Polisen, hjälp mig. Hjälp mig att slippa må så här. Hjälp mig att få sona mitt brott, så att jag kan få frid i mitt inre.

Hennes namnteckning var hennes, likaså stilen på texten. Det var hon som hade skrivit brevet, det såg hon, men kunde inte minnas det.

”Vadå samvete? Vadå oskyldig? Va fan är detta?” sa hon högt för sig själv och kände hur tårarna började att samla sig i hennes ögon när hon insåg att om Polisen fick detta så skulle hon sitta i klistret. Det var hennes skrivstil, hennes namnteckning, hon hade skrivit detta brev. Hur många mc-gäng fanns det i denna stad? Polisen skulle veta var dem skulle leta. Och gänget skulle skvallra för att rädda sig själva. Hon kom plötsligt att tänka på gullet, och tårarna började att rinna ned för hennes kinder.

– Gud, om jag åker dit, var hamnar gullet? – Hon torkade sig i ögonen och försökte låta bli att tänka på gullet. Istället plockade hon upp kuvertet och vände och vred på det, för att försöka se om det fanns något som på det som kunde tala om för henne vem som hade satt det på hennes ruta. Innerst inne visste hon, men hon ville inte att det skulle vara han, så hon blockerade de tankarna.

En lite lapp trillade ut ur kuvertet när hon vände och vred på det och landade i hennes knä. Hon behövde inte plocka upp den för att läsa vad det stod.

16:00 Café Java.

Maria såg på långt håll att han satt där på caféet. Hon visste att han skulle vara där, visste att han skulle sitta och vänta, vänta på henne. Hon ville vända sig om och springa därifrån innan han upptäckte henne, men tankarna på gullet, tankarna vad som skulle hända gullet höll henne kvar och hon gick med långsamma steg fram emot Café Java med hjärtat dunkande i bröstet.

Hon kom fram till bordet på uteserveringen som han satt vid och ställde sig först bredvid det, men satte sig sedan på stolen mitt emot honom.

”Varsågod och sitt.” sa han efter att hon hade satt sig och såg henne rakt in i ögonen. Hon försökte först hålla kvar blicken, men vek ned sig och vände blicken ut mot gatan.

”Vad vill du?” fräste honom och kämpade med att inte göra vad hon helst av allt ville, slänga sig över honom och klösa honom i de där ögonen.

”Träffa dig. Träffa min före detta fru. Träffa den som stal nästan 2 år av mitt liv.” Han lutade sig lite över bordet, Marias puls ökade och hon spände sig och var beredd på att snabbt resa sig och springa därifrån.

”Du har läst ditt brev antar jag, eller?” frågade han och fortsatte att stirra på henne.

”Ja, jag har läst. Hur fan lyckades du? Hur fan kan du påstå att du är oskyldig ditt as!” skrek hon och blängde ilsket på honom en kort sekund, för att därefter återigen stirra ut mot gatan. De andra gästerna tittade oroligt mot deras bord, men Professorn brydde sig inte.

”Jag ska inte bli långdragen. Du ska få en möjlighet. En möjlighet att välja, det fick inte jag. Men du ska få en, jag är inte som du.” han pausade och lutade sig ännu mer över bordet mot henne. Maria tryckte sig bakåt i stolen.

”I morgon kl 12:00 kan du välja att komma till den här adressen.” Han sköt över en lapp med adressen till Eden mot henne.

”Du kan behöva lite packning med dig, för det kan hända att du blir kvar där ett tag. Ta med barnet med.” Han pausade igen, bara för sakens skull, och fortsatte sedan,

”Om du väljer att inte komma, så kommer jag att kl 12:15 i morgon posta originalet av ditt brev och skicka det till Polisen. Det du fick var bara en kopia som du kanske såg.”

Maria kokade. Hennes armar skakade och hon andades häftigt, och hade svårt att få fram orden när hon frågade,

”Och vad kommer hända på den här adressen?” Hon stirrade fortfarande ut mot gatan men såg i ögonvrån hur han flinade åt henne. Ett flin hon kände igen, och ett flin som fick henne att rysa. Snabbt innan Professorn hann reagera slog hon till honom rakt på kinden med sin öppna hand och sparkade honom samtidigt hårt på hans ena ben. Hon reste sig snabbt, tog lappen med adressen ifrån bordet och gick med snabba steg därifrån.

Professorn satt och strök sig med ena handen på kinden, och den andra på smalbenet, och såg flinande efter henne när hon gick över gatan.

Det hade börjat att skymma när Professorn svängde in på vägen som gick förbi Eden. Ett par hundra meter in på vägen fick han se en kvinna som stod vid vägkanten och tittade i en postlåda. När han körde förbi henne hade hon hunnit gå en bit in på grusvägen som gick rakt in i skogen. Han hann få en skymt av henne när han körde förbi, och han såg att kvinna var rätt ung och att hon hade rött hår. I backspegeln såg han att hon tittade efter hans bil när han hade passerat henne.

– Intressant – tänkte han och körde vidare mot Eden.

Han skyndade sig att lasta ur bilen och bar alla sakerna in i huset och ställde de på golvet i hallen. I den svarta sopsäcken rotade han fram en varmare jacka och tog på sig den. Sedan gick han ut, och började gå upp mot stora vägen.

När han kom fram till postlådan som kvinnan hade tittat i läste han nyfiket på namnskylten, L Rosén. Han undrade vad L:et stod för. Linda kanske, eller Lisbeth, eller kanske Lena. Han svängde in på grusvägen som kvinnan hade gått in på och försökte komma på så många kvinnonamn han kunde som började på bokstaven L, samtidigt som han med raska steg följde grusvägen in i skogen.

Efter ca 10 minuter började han undra om han hade gått fel, om han hade missat någon väg, eller något hus. Det började bli mörkt, och här inne i skogen var mörkret mer kompakt. Han gick en bit till och tänkte för sig själv, – 100 steg till, sedan vänder jag – och sedan började han att räkna. När han kom till 69 så såg han ett upplyst fönster i ett hus, alldeles intill vägen. Han stannade en bit ifrån och lyssnade, men allt som hördes var suset ifrån träden, han gick långsamt framåt, och när han nästan kom fram till huset smög han ut i skogen och närmade sig huset ifrån baksidan.

– Tänk om det finns en hund i huset. Ingen hund, inget skällande tack. – Tänkte han och smög tyst fram till husväggen och stack försiktigt fram huvudet framför ett av fönstren, och tittade in.

Det fanns ingen i rummet. En lampa som stod bredvid en fåtölj var tänd och spred ett svagt gult sken i rummet. Framför fåtöljen stod ett bord med en bärbar dator på, och han kunde se skärmsläckarens bubblor dansa omkring på skärmen. Han tänkte precis flytta sig till ett annat fönster när kvinna kom in i rummet, iklädd bara en badlakan som hon hade virat runt sin kropp. Han vågade knappt andas och sjönk ihop lite för att så lite som möjligt av hans huvud skulle kunna synas genom rutan. Hennes röda hår var vått, så hon kom förmodligen direkt ifrån duschen eller badet. Han vädrade med näsan, ville känna hur hon doftade, förställde sig att hon luktade honung, eller viol, och sa tyst för sig själv,

”mmmm.”

20, kanske 25 år, gissade han och såg hur hon drog sina fingrar genom sitt hår. Han ville dra sina fingrar genom hennes hår och smeka hennes nacke och få henne att rysa av välbehag.

Kvinnan i rummet satte sig i fåtöljen och snurrade på den så att Professorn nästan bara såg ryggen på den. Han flyttade sig så långt åt sidan av fönstret han kunde och han såg lite av kvinnan, men inte mycket.

”Fan också.” svor han tyst för sig själv.

Han såg hur skärmsläckaren försvann och kände igen loggan som dök upp på skärmen. Han hade sett den många gånger förut, när han själv hade läst sexnoveller på nätet. Han kunde inte låta bli att flina.

”Intressant, mycket intressant!” sa han tyst för sig själv och försökte se vad det var hon läste, men texten på skärmen var för liten för att han skulle kunna läsa den genom fönsterrutan.

– Jag skulle tagit med kikaren – tänkte han och såg plötsligt hur badlakanet föll ned på sidorna om fåtöljen, och hur hon lade upp ett av sina ben på fåtöljens armstöd.

– Om hon ändå hade suttit åt andra hållet, vänd mot fönstret! – tänkte Professorn och anande att datormusen inte var den enda mus som kvinnan nu hade i sin hand.

Hon måste ha lutat sig tillbaka, för ryggstödet på fåtöljen fälldes bakåt en bit och han kunde se hennes röda hår ovanför ryggstödet, men inget mer.

Han tittade sig omkring för att försöka hitta något att stå på. Något som kunde hjälpa honom att komma upp en bit, och då kanske kunna se över ryggstödet, men hittade inget och svor tyst.

Kuken mellan hans ben var så hård som den kunde bli. En och en halv meter ifrån honom satt en vacker kvinna och onanerade, och han kunde inte komma åt henne. Frustrationen gnagde i honom och kuken nästan värkte av kåthet. Han kunde för sitt inre nästan se hur hennes fingrar rörde sig över fittan, hur de särade på läpparna, och hur det glänste emellan dem i ljuset ifrån lampan.

– Om hon bara kunde snurra på fåtöljen – tänkte han, och trodde först att han hade blivit hörsammad när fåtöljen gungade till. Men istället för att snurra på den, reste sig kvinnan upp.

Professorn spärrade upp sina ögon och hans mun gapade. Kvinnans bröst var stora och fylliga, bröstvårtorna stod rakt ut. Han började omedvetet röra sin mun, forma den till ett O och de där stora bröstvårtorna hade passat perfekt mellan hans O liknande läppar.

Kvinnan böjde sig fram, brösten hängde tungt under henne och Professorn trodde han skulle komma i byxorna när tanken på att få ha sin kuk mellan de där stora mjuka underbara brösten for genom hans huvud.

Hon plockade upp den bärbara datorn ifrån bordet. En skymt av hennes rakade venusberg fick han se innan hon vände sig om och gick mot dörren med datorn under armen. Synen av hennes rumpa, de fylliga skinkorna och de breda höfterna fick Professorn att viska drömmande,

”Som gjord för att ta emot. Som gjord för att ta emot, mycket, många , och länge.”

Kvinna försvann ut ifrån rummet och Professorn gick bort ifrån fönstret och såg hur det tändes en liten lampa i fönstret på övervåningen. Han gick runt till framsidan av huset, väntade ett par minuter, och knackade sedan på ytterdörren.

Det tog en stund innan han såg hur lampan i hallen innanför tändes och hörde hur dörren låstes upp.

”Ursäkta mig så mycket att jag stör så här sent. Men jag tror att jag har gått lite vilse.” sa Professorn leende när kvinnan öppnade dörren, iklädd en vit tjock fluffig morgonrock.

Han sträckte fram sin hand mot kvinnan och fortsatte,

”Peter Arvidsson. Jag är nyinflyttad här i trakten, och, öhh, hittar inte riktigt hem igen.”

”Linnéa Rosén. Du måste vara han som har köpt gamla Nilssons hus då, för det är det ända huset i närheten.” sa hon och skakade Professorns hand.

”Ja, just det. Jag tog en promenad och det blev mörkt, och nu vet jag inte riktigt var jag är någonstans.

Hans blick sökte sig ned i springan på morgonrocken, strax över hennes fylliga barm. Kuken rörde sig, och pressade sig mot tyget i hans byxor.

”Om du följer grusvägen ditåt, ända tills du kommer till den asfalterade vägen, och sedan svänger höger, så ligger ditt hus på vänster sida efter en knapp kilometer.” sa hon och log emot honom.

Hennes ögon log också. De blå gröna ögonen var lite glansiga och Professorn trodde sig veta varför och log inombords.

”Tack! Det lät inte så svårt, då ska jag nog hitta! Kom gärna förbi någon dag, så får jag tacka för hjälpen med en kopp kaffe, eller något.” sa han.

”Det ska jag visst göra.” sa hon och log emot honom igen, och stängde sedan dörren.

Professorn gick ut på grusvägen och började gå hemmåt.

– Linnéa. Vilket fint namn. Vilka bröst! Vilken underbar kvinna! – tänkte han och undrade vad hon hade läst för någon novell på datorn. Vad gillade hon att läsa om? Han ville veta. Först så trodde han att hon var en fin flicka, och läste om kärlek och ömhet. Men ju närmare Eden han kom, ju mer avancerade blev hans funderingar. Och när han väl kom hem trodde han att hon hade läst om aliens som rövade bort kvinnor ifrån jorden och hade dem som Fredagsnöje när arbetsveckan var slut.

Morgonen därpå kom flyttgubbarna med hans saker. Professorn stod i hallen och dirigerade, talade om var han ville att de skulle ställa möblerna.

”Den här, var vill du ha den?” frågade en av gubbarna som kom bärande på gynekologstolen.

”Längst upp, på vinden.” svarade Professorn och pekade upp för trappan.

”Kunde ge mig fan på det!” svarade flyttgubbarna och började stånkande bära upp den tunga stolen för trappan. Professorn hörde hur de mumlade på väg upp,

”Vem fan har en gynstol på vinden?”

– Jag – tänkte Professorn och log.

När flyttgubbarna var klara och åkt därifrån såg Professorn på klockan, nästan halv 12. Han satte sig på trappan, och väntade.

Klockan blev 12, den blev fem över, och den blev tio över, innan han hörde en bil komma körande på vägen.

Maria körde sakta framåt, såg det stora huset på vänster sida, och såg hur han satt på trappan och väntade. Hennes fot ville trycka gasen i botten och fort köra därifrån, men hon tvingade sig själv att köra in genom grinden. Hon såg den handskrivna skylten där det stod Eden med spretiga bokstäver och visste att det där var ett av hans påhitt. Hon parkerade bilen, tog ett djupt andetag och klev ur.

”Välkommen till Eden.” sa Professorn när han gick emot henne.

”Ett klokt val av dig att komma hit.” fortsatte han och kikade in i bilen.

”Titta en sådan liten sötnos.” sa han och såg på gullet som sov i bilen.

”Hur fan har du tänkt dig det här? Hur tror du att jag tänker stanna här, med dig? Du kan inte tvinga mig att stanna här, din sjuka fan!”

Maria kände hur hon blev argare och argare bara genom att se på honom.

Professorn flinade och sa,

”Jag tvingar ingen! Alla som kommer hit, kommer av egen fri vilja, och kan åka när de vill. Däremot kan jag skicka iväg de som inte, uppför sig. Så vill man vara här får man hålla sig till reglerna.”

Maria fräste först, och nästan skrek sedan,

”Fri vilja! Om jag inte stannar så skickar du mig i fängelse! Och gullet där hamnar gud vet var!” hon var så arg så hon kokade, och kunde inte behärska sig längre, utan tårarna började forsa ned för hennes kinder, av ilska.

”Vilka regler?” fräste hon igen.

”Såja, såja. Inte hetsa upp sig nu, inte bra för hjärtat, hjärtat. Jag är snäll och bär in dina väskor åt dig, så får du bära lillen där. Blir bäst så tror jag.” sa han och öppnade bildörren och tog ut hennes väskor, och började gå mot huset.

”Jag har gjort i ordning ett rum till er. Kanske inte riktigt klart än, men det är ert. Du kanske vill ta ett bad? Så klart du vill ta ett bad! Jag tappar upp ett bad åt dig. Inga problem.” Han gav inte Maria någon chans att svara, utan var snabbt innanför dörren med hennes väskor.

Hon stod och såg när han gick in genom dörren och hade onda aningar om vad det var för regler han pratade om.

– Jag är tillbaka i helvetet – tänkte hon och lyfte ur gullet ur bilen.

Maria stod och tittade på rummet hon fått. Tapeterna var fläckiga, taket hade inte sett färg på 100 år, och mattan, den saknades i halva rummet och golvbrädorna tycktes flina åt henne. En säng stod i ena hörnet, och en byrå i ett annat, det var allt.

”Den här glömde jag.” sa Professorn och kom in med en gammal barnsäng som han hade hittat på vinden. Han hade klipp till en madrass av skumgummi, och satt gardintyg på sidorna av sängen.

– Han har faktiskt försökt att göra den fin – tänkte hon, och lade gullet som fortfarande sov i sängen.

”Jag ska köpa ny grejer, har inte hunnit. Nu ska jag tappa upp ett bad till dig.” viskad han och gick iväg.

”Jag vill inte bada!” sa hon efter honom så högt hon vågade utan att väcka gullet. Men han pekade bara på en lapp som satt fast med häftstift på väggen vid dörren, och gick ut.

Maria gick fram och läste på lappen.

Edens Gästfrihet upphör vid brott mot följande regler.

1:Edens ägare äro mäktigast, hans ord väger tyngst.

Maria läste regeln om och om igen och kunde bara tyda den på ett sätt. Professorns bestämde och hade sista ordet. Trotsa honom, och du åker ut,

– och in i fängelse – tänkte hon.

Och nu hade han bestämt att hon skulle bada. Hon blundade, drog ett djupt andetag och kände på sig att det där badet bara var början på en väldigt jobbig dag.

När Maria kom in i badrummet satt Professorn på toalettstolen och höll på att tända ett värmeljus, som han sedan ställde på handfatet tillsamman med de andra han redan hade tänt.. I badkaret var det fullt med skum och det ångade om vattnet.

”Släck lampan.” sa han och nickade mot lysknappen. Maria släckte lampan, och badrummet blev lite dunkelt i ljusen ifrån värmeljusen.

”Mysigt va!” sa han och log.

Maria svarade inte på frågan, utan sa,

”kan du vara snäll att gå ut nu så jag kan bada.”

Professorn skakade på huvudet,

Han rörde sig inte ifrån toalettstolen och Maria insåg att han inte tänkte göra det heller. Han tänkte sitta där och se på när hon klädde av sig. Hon var tacksam för att han hade låtit henne släcka taklampan, men skenet ifrån värmeljusen var full tillräckligt för att han skulle kunna se henne ändå.

Professorn såg hur hon snabbt drog tröjan över huvudet och slängde den på golvet. Hennes händer fördes bakom hennes rygg, och strax därefter så föll även hennes bh till golvet. Han kände igen dem, hennes bröst. Lite större hade de blivit, lite mer hängande, men ändå, han kände igen dem.

”De är fortfarande vackra.” sa han.

Maria fattade att han pratade om hennes bröst, men vägrade svara honom. Hon ville bara ned i badkaret så fort som möjligt för att att kunna dölja sig i skummet. Hon började dra ned dragkedjan i byxorna.

När hon drog ned byxorna över låren och klev ur dem, och sedan snabbt dra ned sina trosor för att kliva i badet sa Professorns,

”Vänta lite.” och reste sig upp.

Maria trodde först att han skulle komma fram till henne och ta på henne. Hennes hjärta hoppade till och hon höll på att ta ett steg bakåt, men såg till sin fasa hur han började dra av sig sin tröja.

”Jag vill också bada.” sa han och knäppte upp sina byxor, drog ned dem tillsammans med kalsongerna och klev ur dem. Maria tittade snabbt ned mot hans kuk. Såg den hänga där och mindes hur stor och grov den blev när den reste sig. En rysning for genom hennes kropp när hon mindes hur det kändes att få den uppkörd i arslet.

Professorn klev i badet och sa,

”Kom, det är varmt och skönt.”

Maria klev över kanten och satte sig försiktigt i badkaret. Professorn stod fortfarande upp, hans kuk hängde bara en bit ifrån hennes ansikte, och han kände hur den började att svälla. Maria såg hur det ryckte till i den. Hon tittade bort, och Professorns satte sig ned i badet mitt emot henne och trängde ihop sina ben intill hennes. Hans beröring av henne fick henne att vilja dra bort sina ben och fötter, men det fanns ingen plats att dra bort dem till.

”Vad vill du mig egentligen?” frågade hon efter att de hade suttit tysta ett tag i det varma vattnet.

”Få dig att be om förlåtelse.” sa han direkt och lutade sitt huvud bakåt och blundade.

”Så om jag säger förlåt, kan jag åka då?” frågade hon, men hon visste redan svaret.

Professorn skrattade,

”Nej, så lätt kommer du inte undan. Du ska mena det också, och det kanske kommer ta ett tag innan du gör.” Han lade upp sina armar på badkaret sidor och drog ett djupt andetag.

”Du är medveten om att vad du håller på med är utpressning, va?” sa hon ilsket.

”Ja.” svarade han. Och fortsatte att blunda med huvudet bakåt.

Maria fnyste åt hans arogans.

”Och vad ska jag göra här har du tänkt, i detta gamla ruckel!” Hon ångrade sig direkt att hon hade frågat. Hon visste vad hon skulle göra i detta gamla ruckel. Hon skulle vara hans jävla sexleksak igen, ställa upp på hans sjuka idéer, och till råga på allt, sa hon nej, åkte hon ut. Hon ångrade att hon ställt frågan, för hon ville inte höra svaret.

”Du ska sona dit svek mot mig i detta hus du kallar ruckel. Och jag misstänker att du vet på vilket sätt.” sa han och hon kände hur hans ena fot strök sig mot insidan av hennes ena lår. Han satt ännu bakåtlutad och blundade. Hans fot fördes närmare och närmare hennes fitta och hennes kropp var på helspänd. När hans tår nuddade hennes blygdläppar blixtrade minnesbilder fram i hennes hjärna. Bilder av honom, med sadistiskt lysande ögon. Bilder av hans kuk, rakt framför hennes ögon, och en spermastråle som precis lämnar hans ollon och far genom luften. Hon mindes doften av hans sperma, och hans röst som säger – smeta in det -.

Hon känner hur hans pressar in sin stortå mellan blygdläpparna och för den upp ner emellan dem.

”Tatueringen. Den ska vara synlig, inte täckt.” hör hon honom säga samtidigt som hon känner hur han trycker in sin stortå i henne.

Han sträcker sig efter hennes hand, greppar den och trots att hon stretar emot så drar han den mot sig, ned under vattnet och sätter den mot sin kuk. Hon känner hur hård han har blivit.

”Den har saknat dig Maria. Saknat din hand, din mun, din fitta, ditt arsle. Runka den.” sa han och drog ut sin tå och förde upp den mellan hennes blygdläppar och tryckte den mot hennes klitoris.

Maria drog hans förhud upp och ned över hans ollon i snabb takt.

– Om jag kan få ha att spruta så kanske han tröttnar för stunden – tänkte hon och ökade takten ännu mer.

”Du har en skön hand Maria.” stönade han och fortsatte,

”Jag såg något riktigt ljuvligt igår. En kvinna med två stora härliga bröst. Vet du vad jag tänkte då?”

Maria skakade på huvudet, klämde hårdare runt hans kuk och svarade,

”Nej.”

”Jo, jag tänkte att de var som gjorda för att ha min kuk emellan sig. Jag ville känna hur de pressade sig runt min kuk och hur de smekte mig och fick mig att spruta.”

Han tog bort si tå ifrån hennes klitoris, rest på huvudet och såg på Maria,

”Men du har två bröst, du kan ta min kuk emellan dem.” sa han och reste sig, och ställde sig upp i badkaret.

Hans kuk stod våt och skummig rakt framför Maria. Hon ville inte rör den, men rest sig upp på knä, tog tag i sina bröst, och pressade dem runt hans hårda kuk.

”Såja Maria, skönt. Runka mig nu med brösten.” sa han och strök henne över håret.

Maria höll på sidorna av sina bröst, pressade hans kuk emellan dem och förde dem upp och ned över hans kukskaft. Hon såg hur hans ollon försvann mellan brösten varje gång hon drog dem uppåt, och hur ollonet stack fram varje gång hon drog dem nedåt.

”Så skönt, så skönt. Ojojoj.” sa han.

Maria såg öppningen i hans ollon, visste att där kommer det snart att spruta ut sperma, och den kommer att träffa hennes ansikte om hon inte lyckas gömma hans ollon mellan sina bröst när det går för honom. Hon lyssnade spänt på varje ljud han åstadkom, varje lite rörelse och varje lite ryckning i hans kuk. Hon ville inte ha hans sperma i sitt ansikte en gång till.

Hon såg hur hans ollon dök upp mellan brösten, kände hur kuken ryckte till, såg hur öppningen i ollonet vidgades och såg hur den första strålen for upp mot hennes ansikte. Hon hann inte regera.

”Ahhh.” utbrast Professorn och kom emellan hennes bröst. Han såg ned på henne och skrattade till när han så hur sperman hängde ifrån hennes nästipp. Han klev ur badet och sa,

”Nu ska du få bada ifred. Och glöm inte att göra tatueringen synlig, jag kanske vill se den sen.” sedan gick han ut ifrån badrummet och stängde dörren.

Maria satt kvar, torkade sig om näsan och såg hur kladdiga brösten var av hans sperma.

– Snälla, låt det vara en dröm. Låt det bara vara en mardröm. – tänkte hon, blinkade bort tårarna och började skölja bort hans sats ifrån sina bröst.

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige