Farliga Män och Farligare Flickor

Jag hölstrade pistolen, och plockade upp kniven från golvet. Den var blodig och jag strök av den på gubbens skjorta innan jag stoppade undan den också. Jobbet hade varit enkelt, och jag tog av mig mina svarta gummihandskar och släppte de på golvet innan jag rättade till min kavaj, vände på klacken och gick ut.



Huset var riktigt vackert utifrån. Blek sandsten och vita detaljer. Enkelt och smakfullt. På insidan hade gubben bott. Ett riktigt svin. Den sortens svin som inte bodde få leva – och i egenskap av yrkesman hade jag sett till att han inte längre gjorde det.



Min bil stod parkerad direkt vid uppfarten. En svart mercedes som jag kört i ett par år nu. Jag tog plats vid förarsätet, tog fram min mobiltelefon och ringde kortnummer ett.



”Städning på platsen, tack”, sade jag kort.



”Kommer direkt”, svarade en röst med grov brytning. Allt var klart. I passagerarsätet låg två tjocka kuvert, och jag satte direkt kurs mot min uppdragsgivare. Ingen mindre än gubbjävelns dotter. Hon höll för tillfället till på ett motell en liten bit utanför stan. Ett smart drag under omständigheterna.



Folk tror att den här sortens arbete ska göras under nattetid. Det är helt fel. Mitt i natten ligger vanligt folk och sover. Går du in och skjuter i ett hus mitt i natten är grannarna där på nolltid medan vakthundar och tjuvlarm väcker halva kvarteret. Istället bör du se till att målet är hemma mitt på dagen. Förslagsvis direkt efter lunch när även sjusovarna garanterat har gått upp. Även om folk är vakna under dagtid, väsnas städer så pass mycket att ingen märker av ett skott eller skrik.



Det enda som inte är fördelaktigt med att göra mitt arbete under dagtid, är trafiken. Det tog mig nästan en halvtimme att korsa stan, innan jag lyckades leta mig ut till motellet som klienten bodde på för tillfället.



Jag parkerade och klev ur bilen med kuverten under armen. Jag tittade mig snabbt i backspegeln för att försäkra mig om att jag inte hade något blod i ansiktet. En man som nu var närmare fyrtio än trettio, tittade tillbaka med skarpa, grå ögon. Det bruna håret höll jag kortklippt. Jag skulle vilja säga att det bara berodde på jobbet. Att en lång frisyr är lättare att ta tag i under ett slagsmål, och att längre hårstrån lämnar tydligare spår. Tyvärr hade det nog lika mycket med mitt numera höga hårfäste att göra. Annars var jag en lång och grovhuggen man med ett råbarkat yttre och just nu, ett mindre blodstänk tvärs över min kind som jag torkade bort med en våtservett. Regel nummer ett: var redo – det passar fler än pojkscouterna.



Motellet verkade vara ett mindre trevligt ställe då allting tycktes slitet. Trapporna knarrade intensivt när jag gick upp till andra våningen, och till och med dörren till rummet tycktes knaka när jag knackade på. Jag hade ännu inte haft något möte med klienten. Oftast var det enklare om jag löste deras problem innan jag stämde möte.



Som instruktionerna hade låtit hade det varit en ung kvinna som anlitat vår firma, men framför mig stod en flicka. Hon kan inte ha varit mycket äldre än femton, sexton.



”Vad?” frågade hon otrevligt. ”Jag väntar på någon.” Hon tittade drygt på mig med ett par stora bruna ögon. Det blonda håret var bundet i en bulle på huvudet och de solbrända kinderna var lätt fräkniga.



”På mig”, svarade jag och klev förbi henne in i rummet. Hon stängde dörren efter mig, och vände sig mot mig. Hon var klädd i ett tunt urringat linne som blottade detaljerna till en röd behå, och en jeanskjol som slutade bara en bit ned på låret. Benen var brunbrända och fötterna var barfota. Hon var väldigt vacker, och till hennes fördel såg jag inte en enda likhet mellan henne och hennes farsa.



”Det är du alltså?!”



Hon såg plötsligt mycket gladare ut och log stort. Jag nickade mot henne, och lade kuverten på rummets rangliga skrivbord.



”Där har du pengarna. Där har du pappren på huset”, sade jag kort och pekade först på det ena kuvertet och sedan på det andra. Flickan lade händerna på huvudet och tycktes inte kunna stå still när hon förstod läget.



”Jag kan inte fatta att det är sant! Gubben är alltså död?!”



Jag nickade igen varpå hon rusade mot mig. Hon slog sina armar om mig och kramade mig hårt där jag stod. Jag var minst två hela huvuden längre än hon, och stod bara tyst och väntade på att kramen skulle ta slut. Undrar hur ofta folk blir så här lyckliga när de får höra att deras föräldrar har dött.



”Shh”, väste jag åt henne i hopp om att hon skulle förstå att det var oklokt att tala högt om det.



”TACK! TACK! TACK! TACK”, tjöt hon in i min skjorta. Jag svarade inte, utan började istället tråckla mig ur kramen.



”Du är min hjälte”, sade hon när jag tillslut kom loss ur hennes armar. Hon tittade upp på mig med de stora ögonen. Jag ryckte på axlarna som svar, och gick mot dörren.



”Vänta! Vad heter du?” utbrast hon och sprang ikapp mig. Hon gled under min arm och ställde sig i vägen för dörren, och log mot mig.



”Inga namn”, svarade jag lågt och lade min hand på dörrhandtaget. Hon klamrade sig snabbt om min arm för att stoppa mig. Jag kände på hennes grepp att jag nog inte skulle behöva mer än en arm för att flytta på henne.



”Jag måste veta! Du räddade mitt liv”, sade hon. Jag suckade och himlade med ögonen. Det var inte ovanligt att klienter blev förvirrade och fästa vid en efter ett sådant här uppdrag. Unga flickor med tveksamma fadersfigurer, var inga undantag. Hon log fortfarande mot mig med glansiga ögon, och kramade om min arm för att hindra mig från att gå.



”Julie, som månaden”, sade hon och räckte fram en hand. Jag suckade igen, och räckte henne min hand.



”Dastan. Flytta på dig nu.”



”Vad gör du annars?” frågade hon och tittade mot mig med ett lurigt leende. Jag hade inget som helst intresse att stanna kvar, och det faktum att hon var så störigt sockersöt retade mig.



”Annars flyttar jag på dig”, svarade jag och undvek hennes bedårande blick. Trotsigt grep hon hårdare om min arm och skrattade åt mig.



Det fick räcka. Jobbet var klart, och jag hade redan brutit en regel i att ge henne mitt namn. Varför jag gjort det, visste jag inte. Istället tog jag om hennes arm med min lediga och lyfte henne rakt upp från golvet med knapp ansträngning. Jag vände mig och gick fram till sängen, där jag snabbt släppte henne.



Hon landade på sängen med en studs. Själv vände jag mig och gick direkt mot dörren.



”Nej, vänta!” ropade hon. Jag skulle ha fortsatt, men någonting i mig sade åt mig att stanna. Jag vände mig om.



”Vad?” frågade jag i samma ton som hon använt när hon först släppt in mig. Hon tittade på mig där hon satt på den tilltufsade bädden med korsade ben.



”Du glömde din bonus”, sade hon och drog sitt linne över huvudet. Jag kunde inte hjälpa att jag lade märke till klyftan som nu blottades i den röda behån.



”Tack, men jag får bra betalt”, sade jag, och vände mig mot dörren igen.



”Kom igen! Stanna! Jag ser ju att du tittar”, försökte hon igen. Med en hand på dörrhandtaget vände jag mig åt henne igen.



”Tjejen, du är för ung för att ge sådana bonusar.”



Hon tittade surt på mig.



”Jag är sjutton, och myndigförklarad”, väste hon. Jag hörde henne, men låtsades inte om det. Istället gick jag ut från rummet och stängde dörren efter mig. Jag gick rakt mot min bil och klev in och satte mig vid ratten.



Min telefon surrade till.



”Huset rent”, läste jag i ett sms från ett hemligt nummer. Bra, tänkte jag. Min kollega gick alltid att lita på. Jag visste vad jag skulle göra. Jag visste precis vart jag skulle och vad som låg framför mig. Trots det kunde jag inte komma till skott att starta bilen.



Jag hade stånd. Min kuk bultade i byxorna, och allt jag såg i mitt sinnes öga var flickan på sängen. Hur hon bet sig i läppen, och drog linnet över huvudet för att locka mig till henne. Jag skulle till kontoret, men jag ville gå tillbaka upp ditt och kasta ned henne på sängen igen.



Jag drog flera djupa andetag och startade sedan bilen, och körde mot kontoret. Flera gånger fick jag skaka liv i mitt huvud som ständigt drog sig tillbaka mot Julie. Julie. Jävla Julie. Jag ruskade på mitt huvud igen.



”Skärp dig”, röt jag åt mig själv. Jag fortsatte färden framåt och stannade vid ett rödljus när jag hörde hur telefonen surrade igen. Jag passade på medan jag fortfarande stod still och öppnade meddelandet.



”Till min hjälte”, läste meddelandet, som ackompanjerade en bild på Julie som stod framför motellrummets spegel och blottade ett par vackra, runda bröst för telefonens kamerablixt. Jag satt still och tittade på bilden i min telefon med dimmiga ögon, ända till att jag hörde hur bilen bakom tutade åt mig.



Än en gång fick jag ruska liv i mitt huvud, innan jag snabbt tryckte på radera-knappen och släppte telefonen i passagerarsätet. Jag fortsatte snabbt köra med hög puls och utspridda tankar. Jävla Julie.



Jag svängde in i garaget under byggnaden där jag hade mitt kontor och parkerade slarvigt. Jag visste knappt var jag skulle ta vägen, och lämnade telefonen i bilen i förvirringen. Lika så väl tänkte jag, när jag gick rakt förbi min trogna receptionist, Bianca, och in på mitt kontor där jag tog plats i min skrivbordsstol. Snabbt öppnade jag min skrivbordslåda och tog fram en flaska Jameson och ett glas.



Jag tog mig först en snabb sup, och hällde sedan upp ett stort glas till. Sedan drog jag för mina gardiner och tog fram och började rengöra den nyligen använda pistolen som jag burit i ett hölster under armen. Vad som helst för att få tankarna på annat håll än den där satans jeanskjolen.



Mitt stånd lade sig efter en stund, och jag lyckades spendera en timme med att underhålla min utrustning. Jävla Julie, tänkte jag igen. Hon var för ung, och uppenbarligen förvirrad. Jag hade ju för fan skjutit hennes pappa i morse. Hon vet inte vad hon sysslar med.



Min interkom ringde plötsligt, och jag hörde Biancas röst.



”Mr. Roderick. Har du bokat ett möte nu för eftermiddagen?”



Jag tittade upp från mina egna händer och tog en stor klunk ur glaset innan jag tryckte på knappen.



”Det vet du bättre än jag”, svarade jag och väntade.



”Hon säger att ni har ett bokat möte, men att det bestämdes nu under dagen. Kan det stämma?”



Rösten försvann lika plötsligt som den hade kommit. Jag anade onåd, men svarade ändå.



”Skicka in henne.”



Jag satt kvar i stolen och beredde mig på det värsta. Efter ett ögonblick gick dörren upp, och Julie klev in. Jävla Julie OCH jävla Lester. Lester var en av de konfidenter som brukade ge mitt nummer åt folk som var i behov av mina tjänster. Den här gången hade tydligen både nummer och adress gått ut. Jag lade snabbt till skjut Lester i min att-göra-lista, innan jag ställde mig upp.



Hon hade bytt om till en kort och urringad, blå sommarklänning. Håret var uppsatt i en svans, och på fötterna bar hon klackade sandaler. Somrigt, flickigt och berusande vackert. Hon tittade rakt på mig och klev in.



”Du har huset och pengarna och ingen farsa. Vi är färdiga. Åk hem”, sade jag snabbt. Jag slet blicken från de slanka benen innan jag vände mig om och låtsades vara upptagen med att bläddra efter något i min bokhylla.



”Jag åker ingenstans”, sade hon och satte sig i min besöksstol med korsade ben och satte ner en liten handväska på golvet. Jag suckade.



”Vad vill du?”



Hon ställde sig upp och rundade mitt skrivbord innan hon gick fram till mig. Jag var vänd bort, men hon kramade runt mig och grävde bestämt in sin hand mellan mina lår och klämde på min hårda kuk. Instinktivt knuffade jag bort henne från mig.



”Sluta”, sade jag men visste att hon redan känt hur hård jag var.



”Jag kände den”, viskade hon och fnittrade innan hon backade mot mitt skrivbord och satte sig på kanten. ”Kom hit. Jag har inga trosor på mig.”



Jag såg hur Julie började kavla upp sin klänning över de vältränade låren, men jag vände snabbt bort huvudet och gick mot dörren.



”Du ska vara borta när jag är tillbaka. Glöm mitt nummer”, sade jag och stormade ut. Jag drog rakt förbi Bianca igen och gjorde allt jag kunde för att trycka ut Julie ur huvudet. En kopp kaffe och en smörgås senare återvände jag till kontoret och hoppades att hon gjort det kloka och gett sig av.



”Värst vad du har bråttom idag?” sade Bianca när jag gick in igen. Jag svarade inte, men stannade och lade pannan mot hennes skrivbord för att uttrycka min utmattning.



”Hon såg lite ung ut för dig”, sade hon och skrattade åt mig. Hon strök sitt svarta hår bakom öret, och riktade uppmärksamheten tillbaka till sin skärm.



”Hon är sjutton. Myndigförklarad”, svarade jag, fortfarande med pannan mot hennes skrivbord.



”Sjutton? Skitungar förtjänar inte att se så bra ut”, suckade Bianca och jag grymtade instämmande.



”Jaja, hon stack för en liten stund sedan”, avslutade hon. ”Du har ett möte imorgon vid tiotiden.”



Jag tackade Bianca så mycket, och gick in på mitt kontor igen. Sedan jag var sjutton år gammal hade jag skjutit minst en person i månaden. Jag var van vid biljakter och slagsmål, droger och galningar, men jag kände mig helt utmattad efter att ha flytt undan en hormonstinn sjuttonåring i snart tre timmar. Jag damp ner som en säck potatis i min stol igen, och tog en stor klunk ur mitt glas innan jag fick syn på skrivbordet. Ett papper låg där.



”Du vet var jag bor”, stod det på lappen och under var den signerad med ett tydligt rödrosa läppavtryck. Jag knycklade snabbt ihop pappret och slängde det i papperskorgen. Jävla Julie, tänkte jag igen.



Jag spenderade en så lång kväll på kontoret jag kunde, innan jag gav mig hemåt i bilen. Jag tog upp min mobiltelefon för första gången den eftermiddagen och öppnade den för att upptäcka elva nya meddelanden.



”Kom hit.”



”Jag vill ha dig.”



”Tänker på dina starka armar.”



”Lester gav mig din adress. Är på väg.”



”Vart stack du?”



”Kom tillbaka. Sitter naken i din stol.”



”Måste sticka nu… Möt mig ikväll?”



”Snälla?”



”Kan inte sluta tänka på dig.”



”Du får mig precis hur du vill.”



”Så våt”, läste det sista. Med det elfte meddelandet följde en bild som jag misslyckades med att inte öppna, och föreställde Julie från naveln och neråt där hon låg på en säng, med vänsterhanden över sitt nakna sköte. Jag kände hur ståndet bultade ända upp i huvudet på mig innan jag körde hemåt.



Det hade hunnit bli mörkt när jag korsade stadsdelen och sedan svängde upp mot min gata. Jag parkerade, gick genom porten och tog hissen upp till min våning. Jag var mentalt utmattad, och kunde inte tänka på annat än Julies mjuka kropp medan våningarna tickade uppåt.



Med ett pling stannade hissen vid byggnadens översta våning och jag klev ur. Endast min lägenhet låg på översta våningen och korridoren var kort, och väl upplyst. På golvet bredvid min röda ytterdörr satt hon, och log brett när hon fick syn på mig.



”Men för i helvete…” utbrast jag när jag fick syn på henne.



”Hej”, sade hon lugnt och ställde sig upp. Hon hade på sig samma blå klänning som innan och samma svarta klackar.



”Hur hittade du hit?” väste jag och gick förbi henne.



”Jag lät Lester se mina bröst. Han är inte speciellt svårövertalad”, förklarade hon glatt och gick efter mig mot dörren.



”Du är sjutton. Du borde inte gå runt och visa brösten för folk till höger och vänster”, sade jag och letade genom mina fickor efter min dörrnyckel. Julie ställde sig tätt intill mig, och lutade huvudet mot min arm.



”När ska du förstå att jag bara gör precis vad jag vill?”



Det tvivlade jag förvisso inte på. Det handlade mer om att jag inte litade på att hon inte skulle ångra sig efteråt.



”Vad är det du vill, då?” frågade jag och låste upp dörren och öppnade. Jag klev över tröskeln och vände mig mot Julie i hallen. Hon ryckte på axlarna nonchalant.



”Jag vill att du knullar mig”, viskade hon och bet sig i läppen. Jag vägrar tro på att det är ett naturligt beteende, tänkte jag och kände hur kuken växte för säkert tionde gången idag.



”Det kommer jag inte att göra”, svarade jag, och började stänga dörren men hon satte foten i vägen.



”Herregud… Du är verkligen…”, försökte hon men fick inte fram fler ord. ”Sådär tyst och mystisk. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv när jag tittar på dig.”



I ärlighetens namn visste jag knappt vad hon pratade om. Det var bara lättare att göra mitt jobb om man inte snackade så mycket hela tiden.



”Åk hem, är mitt bästa tips”, sade jag och började försiktigt peta bort hennes fot från min dörr med min egen. Hon suckade och plutade barnsligt med läppen.



”Okej då! Men kan jag inte få sova här hos dig inatt?” försökte hon på nytt. Jag skakade på huvudet, och föste bort hennes fot innan jag drog igen dörren med en dunk.



”GÅ HEM”, ropade jag genom dörren.



”Snälla! Låt mig sova här! Du vill väl inte tvinga mig att gå genom stan själv”, ropade hon tillbaka.



”Jag skjuter folk dagligen! Tror du inte att jag struntar i om du är ute sent om kvällen”, ropade jag tillbaka. Jag lutade mig mot dörren och försökte andas lugnt.



”Jag tror inte det”, svarade hon. Det blev tyst en stund. Jag släpper aldrig in klienter i min lägenhet, och jag hade inte tänkt börja med det ikväll.



”Snälla? Du har väl en soffa?” försökte hon igen. Jag svarade inte, utan stod kvar och vägde mina möjligheter.



Sedan öppnade jag dörren.



”Du sover på soffan, och du drar imorgon bitti. Sedan vill jag inte veta av dig mer”, sade jag snabbt. Hon plutade med läppen igen, innan hon gav mig en blixtsnabb kyss på kinden och gick förbi mig.



”Tack”, kvittrade hon. Jag suckade. Jag hade nu gått i snart åtta timmar och försökt undvika flickan, och för första gången i mitt liv hade jag misslyckats totalt. Jag stängde dörren efter henne och följde henne ut i vardagsrummet.



”Herre-JÄVLAR vilket ställe du har”, utbrast hon så att det ekade mot taket. Jag ignorerade henne och pekade på soffan.



”Soffan är där. Filt har du på armstödet”, sade jag och gick mot köket. Jag plockade fram en flaska starkt ur ett skåp och tog ett glas åt mig. Medan jag hällde upp såg jag hur Julie klev ur sina klackar och sedan drog klänningen över huvudet. Hon hade sannerligen inga trosor på sig, och i ögonvrån såg jag den runda rumpan blottad ovanför soffans kant. Den röda behån tog hon av sig och släppte på golvet, men innan hon kunde vända sig om riktade jag blicken ned mot glaset som jag hade överfyllt.



”Helvete”, väste jag och grep efter en trasa att torka med. Julie skrattade från soffan där hon satt och tittade mot mig. Soffan var riktad bort från köket, men av någon anledning kände jag mig besviken när jag insåg att soffryggen skyllde henne där hon satt.



”Du fascinerar mig”, sade hon från soffan. Jag försökte att inte titta på henne, och grymtade till svar.



”Alla andra killar jag träffat är i mig på ett par minuter om jag flörtar”, sade hon och log mot mig.



”Men inte du”, fortsatte hon. Jag försökte att inte lyssna på henne medan jag torkade upp den spillda spriten från min köksbänk.



”Hur kommer det sig? Jag har ju sett att du tittar…”



Hon ställde sig upp och gick runt soffan mot köket. Hon var helt naken så när som på hårsnodden och en sten i naveln. På lätta fötter gick hon ut i köket bredvid mig.



”Min tränare såg mig naken en gång… Han försökte också säga nej, men klarade sig bara i kanske tio minuter,” berättade hon och gick mot köksbänken där jag stod. Hon hoppade vigt upp och satte sig på bänken bredvid mig.



”Se på mig och säg att du inte vill ha mig. Då lovar jag att gå.”



Äntligen, tänkte jag. Jag tog ett djupt andetag och tittade upp mot henne.



Där satt hon. Blond, brunögd, solbränd och lite fräknig, och helt naken. Jag insåg nästan direkt att jag tagit mig vatten över huvudet. Flickan visste definitivt vad hon sysslade med när hon förförde mig, för plötsligt var jag fast. Jag kände hur det där sista förnuftet försvann ur min kropp då jag stod så nära att jag kunde se mönstren i hennes bruna iris.



”Ge mig din hand”, viskade hon och som att jag inte själv hade någon kontroll längre höjde jag min vänsterhand mot henne. Hennes tunna händer grep om min, och lade den över hennes vänstra bröst. Jag kunde känna den mjuka huden och det fylliga bröstet över det hårt bultande hjärtat.



”Det är du som får det att bulta sådär”, viskade hon. Jag såg fläckar framför ögonen och var nästan nära att svimma nu.



”Ta mig”, väste hon och kramade om min hand.



Bägaren rann över. Mina ögon svartnade och jag kysste henne. Jag lade mina händer på hennes kropp, och hon stönade och besvarade min kyss.



”Gå in i sovrummet”, frustade jag tillslut. Hon skakade på huvudet och log retsamt.



”Nej! Här. På bänken”, svarade hon och började dra i mina byxor. Det var inte första gången hon knäppte upp en livrem, och på bara ett par sekunder hade hon plockat fram min hårda kuk och började runka den med en van hand.



”Gå in i sovrummet”, sade jag igen.



”Nej”, svarade hon, och slog sina ben runt min midja. Hon började snabbt arbeta på att få mig närmare hennes sköte, och rätt vad det var hade hon klättrat upp på min kropp och prickade min kuk mot sin plaskvåta fitta. Med ett förvridet ansiktsuttryck sjönk hon ner över den och lade sedan sina armar om min nacke innan hon började studsa upp och ner över min stenhårda mandom med höga gälla stön.



”Äntligen”, kved hon och roterade sina höfter medan hon kramade om mig.



”Får du alltid som du vill”, frågade jag och lade mina händer om hennes rumpa för att hjälpa henne på traven. Jag satte ner henne på diskbänken och började stöta hårt i henne medan hon tjöt av njutning.



”Alltid…!”



Jag lade mina händer på hennes höfter och tryckte mig djupare och djupare in i hennes nakna sköte.



”Ta in mig i sovrummet”, sade hon och skuttade upp i famnen på mig igen. Jag höll henne i famnen och bar den fjäderlätta flickan från mitt kök och in i mitt sovrum, allt medan hon stötte sina höfter mot mig.



Jag kastade ner henne på min stora säng när vi klev in i sovrummet. Hon landade med ett gällt stön och vände sig direkt till rygg och särade på benen.



”Kom hit!” sade hon med glittrande ögon, men jag skakade på huvudet.



”På mage”, sade jag och pekade på henne. Hon log mot mig, och vände sig på magen. Jag gick till min byrålåda och tog fram två handfängsel, och medan jag klädde av mig klumpigt med ena handen fängslade jag hennes händer i vardera hörn av min sängkarm, med den andra.



”Snuskigt”, flämtade hon när hennes armar sträcktes åt varsitt håll. Jag brydde mig inte längre om att försöka hålla mig. Jag gränslade hennes späda kropp och satte mig precis under hennes rumpa.



”Kom igen då. KNULLA MIG”, sade hon sammanbitet. Jag riktade min hårda kuk ner mellan hennes skinkor och letade mig in i hennes blöta öppning. Julie skrek rakt ner i kudden när jag våldsamt bottnade henne och jag smiskade till hennes rumpa medan jag började knulla henne igen. Hon stönade högt men kvävde det i mina kuddar och så ofta hon lyckades komma upp för luft, skrek hon efter mer. Jag beundrade hennes kropp och dök ner och nafsade och bet över hennes nacke medan jag pressade mig in i henne.



”Hårdare”, skrek Julie ut när jag smiskade hennes stjärt igen. Jag grep ett hårt tag om hennes blonda hästsvans och slog till hennes rumpa på nytt, och hårdare den här gången. Hon ylade av smärtan, men fortsatt att stöta sin rumpa upp mot mig.



”Knulla min rumpa. Snälla, knulla min jävla rumpa!”



Jag var inte sen att lyda, och placerade en rejäl klick saliv i handen. Medan jag fortsatte glida in och ut ur henne, började jag försiktigt penetrera hennes bak med min tumme. För varje gång jag stötte i henne lät jag min tumme gå djupare in i hennes söta rumpa.



”INGA JÄVLA FINGRAR! KNULLA MIN RUMPA, SÄGER JAG!”



Jag drog mig ur henne, och satte mitt kukhuvud mot hennes rumpa istället. Till Julies höga stön började jag pressa mig in i henne. Det gick förvånansvärt enkelt med både saliv, försats och Julies egna safter som hjälpmedel, och efter flera försiktiga försök började jag sakta men stadigt knulla henne bakifrån.



Hon skrek och tjöt, men för varje gång jag stannade upp hotade hon att skjuta mig om jag inte fortsatte. Jag tog i hårdare och hårdare ända till att hon skrek för fullt hals och jag var helt säker på att hon inte skulle kunna gå imorgon.



”HÅRDARE! HÅRDARE!” fortsatte Julie att vråla, ända till att hon plötsligt kom i en orgasm som fick hela hennes kropp att skaka. Hon krampade spastiskt medan jag drog mig ur henne, och runkade ut min sats över hennes rygg. Jag stönade högt när jag sprutade våg efter våg av varm sperma över hennes kropp, ända till att jag damp ner, utmattad bredvid henne.



”Släpp loss mig”, viskade hon tillslut, och jag tog fram nyckeln till bojorna och befriade henne. Hon satte sig försiktigt upp på sängen och släppte ut sitt hår.



”Wow…” suckade hon och ställde sig försiktigt upp på darriga ben.



”Nu ska jag duscha. Beställ något att äta är du snäll.”



”Skulle inte du gå nu?”



”Gå? Jag kom ju precis…”