Bortförklaringar

ag träffade en gammal vän igår på Skybar, vi skulle prata kampanjer och sådana viktigheter.



När vi slagit oss ner vid ett av borden synade han mig uppifrån och ner och frågade hur i hela världen det kom sig att jag hade blåmärken i ansiktet.



Jag log och lyfte fingrarna till kinden (kunde nästan känna din beröring), mindes hur jag legat på mage i din soffa, tittat på True Romance och druckit Coca Cola. Hur du ungefär samtidigt som det börjades skjutas alldeles hemskt mycket på skärmen hade kommit in och lagt dig ovanpå mig (känslan av din tyngd som pressade mig mot tyget och mönstrade min hud), hur du kysst min nacke, hur jag försökt vända mig om, din hand runt min hals, fingrar som drog upp min klänning (och när du trängde in i mig regnade dun från sönderskjutna kuddar över hela tv-rutan)

När du sträckte dig efter skärpet, kvävdes mina protester av dina fingrar i min mun, sedan, slagen, mina ögon som tårades, din hand mot min svanskota (och jag kunde inte röra mig en millimeter), och du var inne i mig, tv-bilden blev suddig, (bara konturer av människor som föll till marken) då, när smärtan var så intensiv, njutningen så överväldigande, och jag tänkte att, nu, nu, nu, klarar jag inte en sekund till, stannade du upp, vände mig försiktigt, som att jag var gjord av glas, kysste mina ögonlock, lekte med fingertopparna längst mina höfter, och viskade ord mot mina bröst.



Sen, hur du ryckte tag i mitt hår, blottade min hals, satte dig över mina axlar, smaken av dig, känslan av dig långt ner i min hals, kvävda ljud som kom över mina läppar, hur du färgade mina kinder röda med din handflata när jag försökte vända bort huvudet, mascara som rann, och ljudet från en bil som ilstartade på tv:n.



Sen, kyssar över mitt ansikte och hur du återigen var inne i mig, dina händer som fick min kropp att skälva av njutning, min röst som var alldeles hes när jag sa, ett (tio, jag minns inte riktigt) ”jag kommer”, mina ben som krampade över dina höfter, och hur du var i min mun igen och när du kommit drog jag tungan längst med läpparna för att fånga varenda droppe av din smak.



Efteråt kysste du min röda hud, spolade tillbaka filmen, hällde upp mer Cola i mitt glas, gick ut ur rummet, och snart hörde jag ljudet av dina fingrar som knackade mot tangenter.

Min vän ryckte tillbaka mig till verkligheten genom att dra handen framför mitt ansikte. Jag bet mig i läppen, tittade på honom, sa något om en lite för het kväll på Cafét, om att han visste hur jag blev när jag fått i mig lite för många glas. Han suckade, skakade på huvudet och slog upp ett anteckningsblock.



Jag sträckte mig efter en av pennorna som låg på bordet, sen skrev jag ”You are so cool” på min servett, fotade den med mobiltelefonen och skickade till dig.