Tretton strutar vaniljglass (del 1)

Han stod där, som alla andra sommardagar,och med ett milt leende i sitt olivfärgade ansikte sålde han glass och korv till tjoande barn och stressade föräldrar som firade semester här på Orten. Så typiskt, som Charlotte tänkt första gången hon hört hans belevade röst säga Choklad eller vanilj, att jobba där fast man var över fyrtio bara för att man var född nån annanstans än här.

-Hallå Charlie, sa han lågt och mjukt när hon nådde luckan. Vanilj idag med?

– Vanilj alla dagar, svarade hon ocjh tänkte inom sig att det minsann stämde. Vanilj alla dagar. Vad hade hon här att göra. Arton år och fast med två småbröder och deras vänner. Bara för att de inte fick bo i husvagn själva, då deras föräldrar var i spanien. Nåväl, hon skulle få betalt i form av körkort.

Glassmannen sprack upp i ett leende

-Är det så trist här, Charlie?

Vad hon älskade hans röst! Hans svartlockiga hår och de grånande polisongerna. han såg ut som en gammaldags filmhjälte. Hon fösrtod att småbarnsmorsorna blev sig till. Han var inte ens påflugen eller flörtig. Innan hon rodnade skyndade hon sig att betala och gå. Hon kände hans blickar bränna i nacken.

Eller, hon hoppades att de gjorde det. Den kvällen, när hennes bröder tagit med sig fyra nya kompisar hem och en hel flak pissljummet mellanöl som de köpt av nån svenne så gick hon iväg.

Charlige vankade på stranden och drömde om hösten, om det nya som skulle börja då. Utan att tänka efter hade hon kommit till glasskiosken. Den var stängd men mannen var där, han stod och sorterade pappkartonger på baksidan.

-Hallå där, tordes hon säga.

-Hallå där, Charlie, vad gör mig den äran?

Hon svarade inte, stod bara och log mot honom. Han log åter och frågade inte om hon ville ha vanilj eller choklad. Tack och lov. Hon såg på honom som hon sett på honom varenda dag de här tolv dagarna de varit här.

Tolv strutar vaniljglass.

Och så gick hon fram. Han såg häpet på henne, och dte var därför hon vågade pressa sin kropp mot honom. Han höll fortfarande en kartong i handen. Charlie förde upp sin hand runt hans nacke och pressade hans huvud neråt och kysste honom. Hon kysste honom innan han hann fatta vad som hände, men hon kände hans gensvar. Han släppte kartongen och tryckte henne mot sig, hårt och girigt kysste han henne, tunga sökte tunga genom svullna solsältade läppar. Han luktade sommar och man. Charlie vars mod runnit av henne började darra, som nån fånig romanhjärtinna så blev hon verkligen yr. Men han visste vad han gjorde när han hårt men varsamt pressade händerna om hennes skinkos mot sina byxor, mot det där so hon kände hårdna där inne. Åh hon ville inte sluta, hon visste bara inte vart hon skulle…Han drog henne från sig och efter att sett i hennes ögon att detta vad vad hon ville tog han med henne in i glasskiosken, där han föll på knän, drog ner hennes trosor under den tunna sommarklänningen och tryckte munnen mot hennes…åh! Han kysste hennes läppar där, kysste hennes nedre mun tills hon trodde att hon glömt alla andra munnar, och så slutade han! Charlie var på väg att slå honom, hur kunde han sluta! Men han reste sig upp och lyfte hennes klänning över huvudet, och tog av sig sin skjorta och byxor.

Han var så vacker! Så manligt bred över bringa och där, nedanför det håriga bröstet en sträng ner mot sin raka och vackra kuk, med illande skärt ollon. Charlie böjde sig ner och tog den i munnen. Det smakade underbart, hon tog den för långt inne och kväljdes men han tryckte försiktigt henne åter. Här var en som visste vad han gjorde, tänkte Charlie. Hon fortsatte ändå, det smakade mycket bättre än de fördömda vaniljglassen. Hon sög och slickade tills den hårda kuken nästan fick mannen att falla. Hon tryckte ner honom på det kladdiga golvet och drog med sig ner en paket strössel.

Strösslet föll ner över dem som konfetti i det han tryckte ner henne mot sig, spetsade henne på sin ljuvliga påle. Hon flämtade och så gjorde han när han märkte att hon varit oskuld. Han tryckte och stötte, och hon klöste honom i bröstet, slickade på hans ansikte och sög i sig det salta svettet och det söta strösslet.

-Min trettonde strut! skrek hon gällt skrattande.

Så gick det för henne, och då lät han det gå för honom själv. Han tryckte upp henne och grep tag i hennes skinkor. Hon pressade sig bakåt i en båge och tog emot honom för fullt.

Och då böjde hon huvudet bakåt och de rullande ögonen såg,upp och nervänt, att dörren till glasskiosken stod öppen, och att där stod…