Studenten och oskulden

”Fanerad”. Ja, att livet kan spela ett lustigt spel med en och att det delar sina kort till oss som det vill var nånting jag ofta funderade på de där vibrerande månaderna när sommar blev till höst och när jag gick från att vara ungdom och beroende till att bli vuxen och min egen. Hade det inte varit för att jag en gång slötittat på ”Antikrundan” hade jag inte lärt mig vad ”fanerad” betydde, hade jag inte vetat det hade jag inte fått 31 på ORD-delen och 1,3 på högskoleprovet, hade jag inte fått 1,3 på högskoleprovet hade jag inte kommit in på PA-programmet i Uppsala, och då hade jag kanske varit kvar i den lilla håla i norra Västmanland som jag varit så fast besluten att lämna så fort jag kunde. Men nu var jag i Uppsala.



Nu var jag i Uppsala, och jag skulle bli tvungen att gå med i nånting som kallades för ”nationer”, och som jag inte hade nån aning om vad det var. Så jag valde Västmanlands-Dala nation, V-Dala, helt enkelt för att det motsvarade det område som jag kom från, och jag gick in i det geniala misslyckande som utgjorde Alvar Aaltos nationsbyggnad och skrev in mig och fick reda på att alla nya studenter kallades för ”reccar” och förväntades gå på ”reccegasque” om några veckor. Jag skrev upp mig utan att tänka mycket mer på det.



Jag kom till Uppsala med en del förväntningar, utan att egentligen veta vad jag kunde förvänta mig. Jag hade känt mig ganska främmande och alienerad inför den lilla värld som min hemort utgjorde, jag hade ofta känt att Pulp hade sjungit om mina klasskamrater i ”Common People”, när de sjöng om dom som ”dance and drink and screw, ’cause there’s nothing else to do”. Så jag hade skitit i skolan, skitit i dom andra och mest bara gejmat bort en ganska stor del av mina första två år på gymnasiet. Jag hade ryckt upp mig i tid för proven och fått G, men mina snittbetyg var inte lysande. Till slut förstod jag att den enda vägen bort och till ett bättre liv var att åka nån annanstans och plugga nånting, och då blev högskoleprovet min enklaste utväg. Nu skulle jag leva ett riktigt liv med människor som förstod mig. Nu skulle jag dessutom få knulla. Jag var nämligen oskuld vid 19 års ålder, trots att jag såg helt okej ut och var riktigt sugen på att få göra det. Delvis kunde väl min brist på framgång hos tjejerna förklaras med att jag ofta kanske verkade för butter och inåtvänd, men en stor del berodde helt enkelt på att jag var för nervös. Jag var helt enkelt feg, och jag förbannade mig själv ständigt för det. Men nu skulle det fanimej bli ändring.



Så in i ett halvsunkigt rum mitt i ingenstans i det som kallades Floggan, där människor skrek ut sin ångest varje vecka och där livet pendlade mellan föreläsningar, korridorsfester, utgång på nation, ICA Väst och nollning. Jag fann mig ganska snart i det, och det var verkligen skitkul. Men trots ett par raglande kvart-i-tre-stötar i kebabkön på Johannes Grill hade det inte blitt nånting än. Men nu var det reccegasque, och det skulle kanske bli annorlunda. Jag visste ju inte. Jag var till och med på väg att begå ett fruktansvärt etikettsfel, när jag, som jag trodde, åtlydde klädkoden ”kavaj” till punkt och pricka och satte på mig en ljus sommarkavaj och ett par nya jeans, men Micke, en av nollningsgeneralerna som också bodde i Flogsta, såg mig på väg in till stan och anmodade mig vänligt men bestämt att gå hem och byta om till mörk kostym och slips. Lämpligen utsvidad kom jag alltså ner till nationen, varifrån vi gick i nåt slags tropp till universitetsaulan, lyssnade på tråkiga tal, och sen gick tillbaka och satte oss till bords.



Jag satt inklämd vid sittningen mellan ett par ganska söta tjejer som dock var flera år äldre än mig och som visserligen var artiga och trevliga, men som jag dock kände förmodligen betraktade mig som alltför bonnig för att vara intressant. De kom båda från Stockholm och en av dom talade med en närmast komiskt bred ”Liiidingööö”-accent. Jag försökte hänga med i snapsvisorna och skålordningen så gott det gick, men i takt med att snapsarna och vinet åkte ner blev det allt svårare. Stämningen blev nu också mer uppsluppen och lättsam och jag började tycka att Anna och Marie, som de hette, faktiskt var helt okej. Det var förmodligen så att det var min egna rädsla och medvetenhet om att jag ännu inte passade in här som gjorde att jag läste in ett förakt som inte fanns där i deras ögon. Men hur trevliga de än var och hur lätt konversationen till slut flöt på så fanns det en annan tjej där, som hade fångat min blick redan från början, och som jag inte kunde slita den från. Hon satt snett emot, två rader från mig, hon hade mörkrött hår som var uppsatt i en fantastiskt snygg frisyr, och hon var klädd i en vit klänning som utgjorde en snygg kontrast mot hennes flammande hår. Hon var vacker att se på och urringningen under klänningen visade på ett par normalstora men välformade och fasta bröst. Men det var de glittrande ögonen och hennes intagande leende som gjorde henne oemotståndlig. Jag kunde inte slita blicken från henne, och ju mer kvällen gick desto mer ogenerat stirrade jag på henne. Och jag såg att hon nån gång tittade tillbaks, först utan att låtsas om nånting, men sen log hon sitt glada och välkomnande leende tillbaks, varpå jag omedelbart vände bort blicken och stirrade ner i mitt vinglas eller åt ett annat håll. Nån gång försökte jag mig på ett hastigt leende tillbaks men det kändes så jävla krystat.



Det var tal och det var spex och det var mera tal och vi drack varandra till och vi sade gutår. Anna och Marie hade försäkrat mig om att såhär brukade det vanligtvis inte gå till, utan att gasquer mer var undantag än regel i nationslivet och att jag definitivt inte skulle behöva oroa mig för att allt skulle vara stelt och obegripligt. Men under kvällens gång började jag ändå se en viss charm med ritualerna och när taffeln bröts tackade jag mina bordsgrannar för sällskapet och tyckte att jag faktiskt hade haft riktigt trevligt. När släppet öppnats hookade jag upp med ett par kursare som jag hade förmått att komma dit. Vi drack öl och drinkar medan nåt band började spela upp till dans. Runt baren var det fullt men dansgolvet var dock ganska tomt.



Plötsligt såg jag henne i vimlet, hon som jag haft ögonen på under sittningen. Jag insåg nu att jag hade en enda chans. Hon stod med ett par kompisar inte långt från baren och skrattade och pratade. ”Det får bära eller brista”, tänkte jag, tömde en ren vodkashot för att styrka mig och banade mig väg genom folkhavet fram till henne, med hjärtat i halsgropen. ”Det värsta som kan hända är att du får ett nej, Petter, det värsta som kan hända är att du får ett nej”, tänkte jag. Ett par meter från henne rätade jag på ryggen så mycket jag kunde, gick fram, ställde mig till allas förvåning rakt framför henne, bugade och sa med så formell och borgerlig röst som jag kunde: ”Ursäkta, men får jag nästa dans med fröken?” Hon tappade helt fattningen och rodnade djupt och väldigt klädsamt. ”Ja men visst,” svarade hon. Hon ställde ifrån sig sin drink och vi gick ut på dansgolvet. Det fanns några par där men vi hade mycket rum för oss själva. ”Petter,” hälsade jag. ”Amalia,” svarade hon.



Det var som i en film. Bandet drog igång ”Strangers in the Night”, av alla låtar, och jag försökte föra henne så gott det gick i takt. Styrdans var ingenting som hörde till min uppväxt men det fick gå som det gick. Hon följde ledigt med i dansen, allt medan hon tittade på mig med ett vänligt men undrande leende. Jag var helt torr i halsen men lyckades ändå få fram: ”Jag satt vid samma bord som dig under middan, och jag… jag kunde inte ta min blick från dig. Du verkar så himla trevlig, tycker jag.”



”Jo, jag såg nog att du tittade på mig,” skrattade Amalia. ”Jag tycker förresten att du verkar väldigt trevlig du med, låt vara att du verkar lite nervös!”



Jag rodnade djupt. ”Jo, det här är inte riktigt min grej, om man säger så…” Jag förbannade genast mig själv. Fan fan fan Petter, man ERKÄNNER inte öppet att man är oerfaren eller fumlig, tänkte jag. Vad ska hon nu tro då?



Men hon skrattade och bara log ännu djupare och så betagande. Vi talade om ditten och datten, jag kan omöjligen komma ihåg om vad. Dansen tog slut men vi dansade ett par låtar till. Sen gick vi till baren, jag köpte ett glas vitt åt henne, och vi satte oss ner vid ett bord och fortsatte snacka. Hon var smart, hon var jätterolig, alltid artig och välformulerad, och det började nästan göra mig oroad. Vad ser hon hos en sån som jag, tänkte jag, men det kändes också som att om det gått såhär långt kanske jag inte skulle vara så himla oroad. Min nervositet började släppa och jag började bjuda mer på mig själv, vilket hon verkade uppskatta. Plötsligt kände jag hur hon tog min hand och hur hon tittade på mig med uppfordrande blick. Hon lutade sig fram lite lätt, och jag gav henne en lätt kyss över munnen. Hon log och kysste mig tillbaks. Jag började känna att det plötsligt gick väldigt snabbt. Jag var tvungen att hålla tillbaka min impuls att bara välta henne över ända och slita av henne kläderna. Vi var ju ändå bland folk. Så jag lugnade ner mig och kysste inte tillbaka med lika våldsam kraft som jag skulle ha velat, utan mera mjukt. ”Vart bor du nånstans,” frågade hon. ”Flogsta,” svarade jag. ”Å stackars dig, det ligger ju jättelångt bort! Följ med hem till mig, jag bor på Svartmangatan precis runt hörnet.”



Så hon sa ett snabbt hejdå till sina väninnor och vi gick ut. Jag hade sen länge tappat kollen på var mina kompisar befann sig. Förmodligen var de kvar nånstans. Jag struntade i dom just nu. Vi gick bara några meter innan vi var hemma hos henne, men det kändes som en evighet. Jag kände mitt hjärta bulta så hårt att jag trodde det skulle sprängas under hela vägen dit. Herregud, tänkte jag, jag vill det här så himla mycket, men jag darrar för jag kan inte tro mig själv om att sköta det här på rätt sätt. I halvmörkret såg jag hennes ansikte, och när hennes blick mötte min kände jag mig plötsligt lugnare. Hon vill det här lika mycket som jag. Hon skulle inte bjudit in mig att gå hem till henne annars, eller gå här bredvid mig och varsamt hålla min hand. Andas lugnt och fucka inte upp det här så kommer allt att gå bra.



Vi gick uppför trapporna, in i en korridor och in i hennes rum. Vi hann knappt stänga porten om oss innan hon var helt över mig. Vi släppte allt vi hade för händer och bara föll ner i hennes säng, med henne ovanpå mig i ett vilt kyssande. Jag krånglade av mig min kavaj och slängde ner den på golvet och jag kände hennes händer över min kropp på samma sätt som mina händer for över hennes. Jag kände hur doften av våra parfymer blandades när jag hittade blixtlåset på ryggen på hennes klänning och drog ner det. Hon lösgjorde sin BH och slängde av sig sina kläder och plötsligt låg hon över mig endast iförd ett par stringtrosor i röd spets. Hon var så sexig med sin välformade kropp och runda, fasta bröst. Själv fumlade jag upp min skjorta och gjorde mig av med den med. Min kuk stod rakt ut och jag kände hur den nuddade hennes lår. Jag var så kåt att jag trodde jag skulle sprängas. Hela känslan av hud och närhet blev bara för mycket. ”Amalia,” flämtade jag, ”det här går inte, du gör mig vansinnigt kåt, jag kommer komma snart, jag… Amalia, jag vill att du tar min oskuld.” Leendet jag fick till svar var så ömt och kärleksfullt att jag kände hur mina ögon började tåras. Hon kysste mig på kinden, innan hennes ansikte fick ett mer pillemariskt uttryck. Hon knäppte upp mitt bälte och drog ner mina byxor och mina kalsonger och blottlade min kuk med dess ollon helt glänsande av försafter. De säger att i himlen kommer kärleken först, och när Amalia tog mitt ollon i sin mun var jag i himmelen på jorden. Jag stönade djupt som avgrunden när hon sög mig och det gick inte länge förrän jag sprutade hennes mun full med sperma. Jag blev rädd att hon inte tyckte om det, men hon slickade sig om munnen och log tillbaka. ”Det gick snabbt men det var gott,” sa hon. ”Du är ju helt jävla galet underbar,” flämtade jag.



Jag kunde redan känna hur min kuk styvnade i förväntan inför det knull som jag nu visste skulle komma, men den trygghet jag kände när jag såg in i Amalias ögon gjorde att jag lugnade mig och blev mer inställd på att dra ut på njutningen längre. Jag bytte plats med Amalia och nu var det hon som låg på ryggen, och jag som nafsade lätt i hennes stringtrosor och varsamt smekte henne utanpå trosorna. Jag kunde höra och känna att hon också var kåt. Hon bad mig med darrande röst att slicka henne, men jag höll henne på halster ett tag till. Det här är ju riktigt kul, började jag tänka, i takt med att min nervositet släppte. Till slut drog jag av henne trosorna med ett ryck och började slicka hennes våta fitta med en våldsam intensitet. Hon stönade högt och juckade mot mig, och jag kunde känna hennes ben sluta sig kring mitt huvud. Jag visste egentligen inte hur man skulle göra men jag fick ändå intrycket av att jag gjorde precis rätt. Efter ett par minuter hörde jag hur hennes stön stegrades och till slut skrek hon rakt ut: ”Jaaa, jaaa, åh guuuud, jag kommer!” samtidigt som hennes ben låste sig fast runt mig. Det var otroligt häftigt att på ett så direkt sätt ha stimulerat en annan människa. Jag hade aldrig varit med om nånting riktigt liknande. När hennes orgasm hade ebbat ut och hennes bengrepp släppt bara låg vi och såg på varann ett tag, innan vi till slut började fnissa hysteriskt av glädje och uppsluppenhet. Det var ju precis så här det skulle vara! Borta var all nervositet, alla hämningar, all oro för att inte duga till. Nu bara låg jag här med en underbar människa och njöt av vår samvaro och vår gemensamma njutning. Det kunde inte ha blivit bättre.



Nu hade min kuk vuxit fullt till liv igen, och jag började känna mig redo att föra in den. Försiktigt började vi nafsas lite grann i varandras nackar, liksom för att retas, innan jag låg helt ovanpå henne, ansikte mot ansikte, och tittade henne djupt in i ögonen. ”Jag vill komma in i dig,” sa jag. ”Det vill jag också att du gör,” sa hon. Jag kände hur hon särade på benen och tryckte sig mot mig. Jag tog ett fast grepp om min kuk och styrde in den i hennes väntande fitta. Med mina ögon fortfarande fastlåsta i hennes började jag rida henne, först lite tafatt och försiktigt utforskande men snart snabbare och hårdare, med så djupa, rytmiska tag som jag kunde förmå. Känslan var obeskrivligt skön och jag njöt så oerhört mycket. Det var verkligen helt fantastiskt. Vi bara höll på så medan allt annat stannade upp och slutade spela roll. Det var bara hon och jag, där i nuet, i en evighet. Till slut kände jag ilningarna i kukroten och jag viskade till henne att jag var på väg att komma. Det verkade egga henne mera, och när jag gav henne min andra sats var hon på god väg att själv få sin andra orgasm. Jag fortsatte trycka på tills jag kände hur efterdyningarna av hennes orgasm var på väg att lägga sig. Jag smekte hennes kind medan jag långsamt rullade av och lade mig i hennes armar. Sen låg vi så och allt var bra. Nästa morgon vaknade jag upp i hennes säng, lätt illamående och med bultande huvudvärk efter spriten, svettig och rufsig och med sårig kuk efter nattens eskapader, men när mina ögon såg in i hennes varma, glädjande blick var allt bara så himla bra.